Christo har lämnat sina föräldrar i Athen och flyttat till Stockholm. Det är sextiotal och det nya studielånet ger honom möjlighet att studera idéhistoria på universitetet – något han alltid velat göra. Men han är alltför ensam i Stockholm. Det räckte inte att lära sig språket, han måste byta inälvor också. Grekland finns i hans hjärna och hjärta, i hans humor och i alla hans val, men när han möter Rania vänds alla begrepp upp och ned.
Kärlek och främlingskap är en varm och humoristisk berättelse om en passion med förhinder och om svenskar och invandrare i ett Sverige som fanns för inte så länge sedan.
3'5* - No sé si en futuro llegarían a ser 4, lo tengo que procesar aún.
Edición: esta novela está publicada por Galaxia Gutenberg. Es una edición muy cómoda de leer, el lomo es resistente, las páginas son de gramaje alto y la fuente es ideal para no cansarte la vista. No tenía ninguno de esta editorial y me ha gustado bastante, me haré con más de ellos en un futuro cercano, sobre todo de autores griegos.
Guau, este libro me ha dejado muy pensativa. Christo es un hombre griego, gran amante de Kavafis y Aristóteles, que emigra a Suecia para estudiar en la universidad y labrarse un futuro mejor. Como el mismo título dice, los principales temas de la novela son el amor y la morriña. Christo siente a la vez amor y morriña por una mujer y por su tierra, Grecia. Aquí lo importante no es la trama, sino las narraciones tan filosóficas como él mismo, reflexionando sobre estos dos grandes temas para la humanidad. De todo este cúmulo de pensamientos y como buen griego que es, llegan a salir frases preciosas como esta: "Acababa de encontrar lo que había perdido. Ella era su nueva patria". Seguramente tendrán que pasar unos días para que lo acabe de procesar al completo pero me he llevado una grata sorpresa.
Con unos personajes muy potentes y preciosas narraciones, Kallifatides consigue que pares la lectura para reflexionar sobre las paradigmas que él te propone. Definitivamente los griegos han llegado para quedarse.
Δεν είχα διαβάσει άλλο έργο του συγγραφέα και με εξέπληξε ευχάριστα. Μοντέρνο ύφος, στιβαρή γραφή με έναν εσωτερισμό και μια μοναξιά όπως ακριβώς ταιριάζει στον ξενιτεμένο νεαρό Χρίστο που έχει μεταναστεύει για σπουδές στη Σουηδία. Η φτώχεια, η απομόνωση και η αίσθηση πως ποτέ δε θα γίνει αληθινό παιδί της χώρας που τον φιλοξενεί, τον βυθίζει σταδιακά σε μια μελαγχολία χωρίς τέλος. Ο έρωτας του για την παντρεμένη Ράνια ενισχύει ακόμη περισσότερο τη μοναξιά και το τέλμα στο οποίο βρίσκεται ώσπου τελικά να φτάσει σε ένα σκοτεινό αδιέξοδο. Το τέλος έρχεται με με αίσθηση κάθαρσης και με την ιδέα πως ίσως η ευτυχία να έρχεται από τις πιο ξαφνικές πηγές και διαρκεί λίγο χωρίς ποτέ να μπορεί να διατηρηθεί πλήρως.
«Μια νέα σκέψη πέρασε από το μυαλό του. Ίσως τελικά η κάθαρση να μην ήταν ένα συναίσθημα ή μια γνώση, αλλά μια περίσταση. Η περίσταση να είσαι μαζί με άλλους. Να συμμετέχεις σε μια νέα ενότητα, πέρα από τον εαυτό σου. Ίσως η κάθαρση να μην ήταν στην τραγωδία αλλά στο να είσαι στην πλατεία του θεάτρου μαζί με άλλους. Να βλέπεις κάτι μαζί με άλλους. Κάθε κοινωνία έφτιαχνε τα δικά της κέντρα. Ένα θέατρο, μια εκκλησία, ένα στάδιο.»
he necessitat tot el dia per saber què penso d'aquest llibre. m'han encantat totes les reflexions sobre l'idioma i l'emigració, realment mai m'havia plantejat que l'idioma pogués arribar a significar una barrera emocional tan gran. després, tota la part de l'amor i l'enyor m'és contradictòria. d'una banda, m'ha enamorat i, de l'altra, hi ha coses que no m'han agradat massa com estan expressades. tot i així, una obra genial
en la lengua materna nos acurrucamos durante la incertidumbre y observamos lo bonito. nuestros deseos más caprichosos infantiles y maniáticos existen solo allí porque nombra lo más primitivo. es una suerte hablar para quién no entiende nuestra lengua y ser comprendido. es otra suerte nunca estar sola por siempre tenerla a ella.
Har kastats tillbaka in i läsandets marker efter att ha läst Theodor Kallifatides bok Kärlek och främlingskap som handlar om just det - kärlek och främlingskap.
Christo har lämnat Grekland för att studera i välfärds-Sverige, olikheterna rör sig runt varje hörn och minnena från hemlandet skaver i själen. Han blir förälskad i sin gifta granne Rania och slängs djupt in i kärlekens avgrund.
Språket är vackert. Vill samla på alla citat som fick mig att stanna upp i läsandet och uppskatta varje ord. Enkelt och djupt. Ser fram emot att läsa mer av Kallifatides. Fem plus.
”Hon tycker om att vara kär. Objektet för kärleken spelar mindre roll. Hon tycker om kärleken som andra tycker om farter. Om det är med bil eller häst eller med annat har ingen betydelse. Bara det går fort. Hon tycker om att skapa situationer som hon sedan inte kan kontrollera. Hon spelar huvudrollen i sitt liv. Sådana människor är nästan permanent förälskade och samtidigt fullständigt oförmögna att älska. De är som vädret. De ändrar sig hela tiden.”
3.6* Sinceramente este libro me salió en una noticia aleatoria del periódico y decidí leérlo, pq me gustó el titulo y pq me había encantado "Madres e hijos" del mismo autor, Kallifatides, sin embargo, no he terminado de engancharme a esta historia que sobre el papel está hecha a mi medida (si hasta sale la universidad de Lund) y donde, en mi opinión, hay más morriña que amor, pq el amor, o la obsesión más bien, del protagonista se gesta desde la soledad del desarraigo. La novela trata sobre la juventud, el exilio lleno de penurias (económicas y emocionales) en un país tan diferente a la cultura mediterránea como Suecia, la grequicidad, el estudio en la universidad, el trabajo de subsistencia, los amores platónicos y un deseo a veces turbio. Trata también de como el ser humano nunca está solo, pq vaya a donde vaya siempre pertenece a su cultura y de como la lengua madre la sentimos en las "tripas". En fin, q pese a q el prota no me haya gustado y eso me haya desconectado un poco de la historia, el libro deja unas cuantas reflexiones muy potentes.
¿Como será vivir sin tu idioma? Theodor nos dice que es una pena constante y cuando se aplica al amor es una tragedia en mi opinión. En la reciente película de Past Lives (id a verla) se ve claramente cuando Arthur le dice a su mujer que sueña en idioma que él no entiende y que hay un mundo entero dentro suyo que jamás podrá comprender. ¿Qué decir del amor? A lo largo de todo el libro va definiendo muy bien todo el amplio espectro de sensaciones, pensamientos y también dolores que una persona puede llegar a sentir. ¿Y qué decir de la morriña? Que poca gente sabe que su uso más adecuado es para decir que tienes sueño.
"¿Llegaron a estar enamorados? Si, pero no de la manera habitual. Nunca los alcanzaron las flechas del dios niño, sino un sentimiento tranquilo de comprensión mutua. Si, se quisieron antes de enamorarse"
När jag väl bestämde mig för att verkligen komma in i boken och läsa långa sjok åt gången fångade Kärlek och främlingskap mig. Kallifatides har ett sällsynt vackert språk som utan att bli svulstigt fastnar hos en. En fin berättelse om ensamhet, katharsis, manlig vänskap och den omöjliga kärleken. En bok som mår bra av att slukas, snarare än dras ut på.
En perfekt liten bok. Gillar att det inte har en tydlig handling (även om man i efterhand förstår vad berättelsen kretsar kring) och att alla karaktärer man möter beskrivs i detalj.
Theodore Kallifatides är en av mina favoritförfattare. Han har ett så tydligt signum. Han språk är helt otroligt. Så vackert och unikt utan att kännas pretentiöst och krystat. Tror lite av det otroliga i hans språk ligger i att svenska är hans andra språk och att han låter grekiskan influera. Berättelsen ör fin och karaktärernas känns levande. Det jag tycker mest om är alla små berättelser i berättelsen. Hur har dyker in i en karaktärs bakgrundshistoria, trots att karaktären enbart är med i en kort del av boken.
"Ibland måste man helt enkelt strunta i vad man känner för stunden och lyssna på det man beslutat efter många sömnlösa nätter."
I “Kärlek och främlingskap” fortsätter Theodor Kallifatides på den väg han slog sig in på i “Ännu ett liv”. Eller han vänder på den, går bakåt för att komma framåt och förstå. I stället för att möta en åldrande författare som rest hem till Grekland möter vi en 25-åring, nyss bosatt i Sverige. Christos L eller Christo, för att inte låta allt för främmande, fryser och har knappt råd med mat, han säljer sin kropp i Humlegården för att få ihop några slantar. Det är den lägsta stunden.
Han får sedan ett rum hos en gammal överstinna som låter honom bo i våning på Östermalm i utbyte mot samtal i salongen. Hon lär honom skillnaden på dis och dimma och förklarar ordens valörer. Överstinnan övertalar honom till att ta upp studierna och Christo ger sig på idéhistoria vid Stockholms universitet. Han flyttar till studenthem och träffar småbarnsmamman Rania. Han blir förälskad, eller besatt.
Kallifatides blandar kärlekshistorien med berättelser om vardagen för en främling i ett nytt land. Det handlar om hur man lär sig språket, dess nyanser och skiftningar, om hur svensken skiljer sig från greken och om hur det är att vara
Han lyckas blanda sin grekiska med svenska, stapplar språkens ordspråk på varandra och uppfinner samtidigt nya.
"Vi kastar inte vikter till den som drunknar," säger exempelvis Christos vän Thanasis när Christo vill veta om han ska avslöja en otrohetsaffär för den bedragna. Eller beskrivningen av en gammal dam på långvården som aldrig stadgade sig: “Hon hade levt sitt liv från famn till famn, som en fri fågel som valde bur”.
“Kärlek och främlingskap” är en fin bok. Det är lågmält om livets stora frågor, om förlåtelse, främlingskap och kärlek.
Este es un libro que habla, oh sorpresa, de amor y morriña. Un amor bastante obsesivo que sólo se entiende por el anhelo del hogar y la tremenda soledad que siente el protagonista. Sin ese contexto se me hubiese hecho muy difícil leer un libro así, con tanta adulación a cuerpos de mujeres. Hacía mucho que no leía un libro escrito por un señor de cierta edad y se nota.
Me han gustado varias reflexiones que acompañan a la historia, sobre todo aquellas sobre el idioma, el alivio que da tener una lengua propia para expresarnos y lo difícil que es hablar de sentimientos en otros idiomas.
Por supuesto, esta novela me ha despertado morriña de Suecia, y eso que no se romantiza para nada ese país.
Det här är en roman om nått så ovanligt som KÄRLEK. Jag får en känsla av att Kallifatides försöker förstå kärlekens väsen, teori och praktik med troheten eller snarare otroheten som kontext. Bitvis fantastisk stilistiskt, oförfalskad, bitvis närmast klyschig och forcerad. Ojämn, vilket gör att den aldrig riktigt lyfter. Tre starka ⭐️⭐️🌟
Un poco cursilón al final, pero bueno tiene sentido teniendo en cuenta que va de un griego que quiere escapar de la tragedia. Cosas muy bonitas (me identifico con lo de sentirse como un 'faro en desuso') y recomendable para todo doctorando sin inspiración y días en los que no se escribe ni una letra.
(Otro libro que sería más gracioso leer en el original)
Siempre tengo una lista de libros para leer y cuando me recomiendan uno y digo que sí, lo hago un poco a desgana porque me rompe los esquemas, pero madre mía, esto libro me ha roto muchas cosas más 🩷 lo imposible tiene que existir y eso es lo que te llena de amor y de morriña
Christos blir besatt av Rania. Det är så jag läser hans kärlek till henne. Den är grundad i en blick och en smekning och består mestadels av fantasifoster. Drömmar om hur det skulle vara att röra vid henne, leva med henne, få henne att skilja sig från sin make. Christos lider i sin kärlekstörst, svartsjukan äter upp honom. Det han vill ha är onåbart.
Runt honom spirar kärleksrelationer. Det är Emelie och Jean Jacques som driver fransk restaurang, Thanasis och Mona, Marja-Leena och Spyros och såklart Rania och Mathias. Christo är ensam, och den ensamheten blir mer påtaglig när han ser lyckan runt omkring sig överallt. Men, när han granskar den närmre: är kärleken verkligen lycklig? Den bidrar ju också med oändligt många problem.
Det finns något fint i att upptäcka ett författarskap när författaren är 82 år gammal. Att beundra hur Kalifatides har en alldeles egen relation till det svenska språket, kanske just för att det inte är hans modersmål. Jag vill klä mig i hans språkdräkt, för den är enkel och bekväm. Men jag tycker inte att Kärlek och främlingskap håller hela vägen. Från ungefär andra halvan går det fort och händer mycket men vi får inte stanna upp och se oss omkring. Läsaren tvingas vidare till nästa steg och sedan nästa. Det gör att slutet på berättelsen känns konstlat och onaturligt. Tur att Christos tankar om kärlek och främlingskap lyfter den övriga berättelsen. 3,5.
un llibre que m'ha sorprès moltíssim i q narra la història del christo i de com s'enamora de la persona menys indicada (tot el q a mi m'agrada) a la vegada q reflexiona sobre trobar a faltar la terra en la qual va nèixer però el va fer fora, m'ha agradat molt tot i q el final m'ha deixat una mica ??? però també amb ganes de llegir més llibres d'aquest autor ✨
"Una cosa és oblidar algú i una altra és intentar-ho. La primera passa per si sola de vegades. La segona exigeix decisions reiterades que al principi son fàcils de prendre perquè estàs ferit, enfadat, amargat, decebut. Tot això passa ràpid i aleshores comences a preguntar-te quin sentit té intentar oblidar algú que t'agrada recordar."
"En Christo pensava en com de poc triem a la vida i com sovint és la vida la que tria per nosaltres."
És el primer llibre que llegeixo de Kallifatides on per explicar la seva història inventa un nou personatge, en Christo. Vull començar explicant perquè m’agrada llegir Kallifatides. És com si un senyor gran de poble, solitari, esprimatxat i amb els ull molt grans t’expliques històries. Mirant cap a dintre, marcat per la nostalgia i el record d’un temps passat. Aquesta sensació m’encanta, em genera caliu, no ho sabria explicar.
Ara bé, aquest llibre m’ha posat una mica dels nervis, no he conectat gens amb la història i el protagonista m’ha semblat massa victimista.
Li poso un tres perquè és Kallifatides i alguns moments m’han fet somriure.
Amor y morriña de Kalifatides, es una novela, bonita, amable que nos habla de la vida de un joven griego en Suecia en los años 60 del pasado siglo. Un joven lleno de esperanzas en alcanzar una vida mejor en uno de los países mas democráticos y libres de Europa en las antípodas de la Grecia que el abandona y que añora pero a la que no desea volver. En Suecia, estudia, trabaja, hace buenos y fieles amigos y sobre todo se enamora, se enamora perdidamente de una mujer casada por la que siente una atracción desmedida. Siente la culpa y sufre su perdida, pero la vida sigue. Narrada de forma poética es un retazo de vida.
aquest llibre et guanya a cada pàgina, et fa reflexionar i adoptar posicions incòmodes però humanes, acabes estimant els personatges com si a la vida no hi hagués res més preciós que això, estimar. és tan senzill però tan commovedor… és una escala de grisos constant, mai s’arriba al blanc o el negre. m’agradaria donar-li les gràcies al kallifatides per haver escrit això
En bra tankeställare. Inte för att den kommer med många klokheter och sanningar utan för att den kommer med massa frågor utan svar. Ideer om hur man kan och bör eller inte kan och inte bör leva sitt liv. Sen beskriver han folk och platser väldigt fint också vilket gör den skön att läsa.
Kallifatides es siempre un buen plan. Sabe muy bien cómo engancharte con un lenguaje muy sencillo, pero con una profundidad abismal. La parte de la morriña me ha gustado más que la del amor. Supongo que me he sentido muy identificada con muchas situaciones y sentires. Le doy un 3'5/5 esta vez