Rysk litteratur i tusen år

by Per-Arne Bodin

Många av de ryska författarna tillhör världslitteraturens främsta, andra mindre kända i väst fick stor betydelse i sitt land. I den här nyskrivna ryska litteraturhistorien får läsaren följa med från Nestorskrönikan till det senaste decenniets ryska författare. Vi möter storartade personligheter, många djupt berörande litterära verk och människoöden, andligt sökande och mänsklig förtvivlan, kamp mot censur och förtryck. Mindre kända författarskap från skilda epoker varvas med dikter av Rysslands största. Med fast berättarhand och med författarens djupa insikter i den ortodoxa traditionens betydelse för den ryska och sovjetiska litteraturen och kulturen vägleds vi i tusen år över det vidsträckta ryska litterära landskapet.

360 pages, Hardcover

First published April 22, 2020

Reviews

[David · Rating 5 out of 5]

Fantastisk bok.

Man färdas genom den ryska historian, med start vid 1100-talet i Kievriket och Nestorkrönikan som utgångspunkt fram tills dagsläget: ett tre decennier långt postsovjetiskt stadie som präglas av misär fångat i dystopier eller vardagsrealism.

Bra och snabba, med fortfarande gedigna, genomgångar av de största namnen som man känner till.

Ett tydligt mönster man kan se i den ryska litteraturens historia presenteras av bokens författare:

”Ibland har man velat se hela den ryska litteraturen som en spegling av ett auktoritärt samhälle - tsaristiskt som sovjetiskt. De krav som den ryska litteraturen haft på sig, att presentera en högre moral, att predika för det ryska folket, att försvara moraliska värden gentemot makten, har lett till att litteraturen också fått en auktoritär röst: författaren har blivit skolmästare i besittning av den absoluta sanningen”.

Per-Arne Bodin nämner i slutet av boken, under Brezjnev och framåt tills Glasnost, att det fanns en tydlig juxtaposition mellan poeten och makthavaren. Mellan befriare och förtryckare. En kamp som dömde större delar av människoliv till de vidrigaste fånglägrena för vissa; En kamp som ledde för andra kulturutövare till suicid då deras själar dog (bokstavligen) av den strikta censur och styre som rådde under Sovjet. Under 1800-talet med Gogol, Dostojevskij och Tolstoj var det högt uppsatta ämbetsmän, om inte Tsaren själv, som censurerade verken.

Märkligt land med en märklig kultur och historia - och det är vad den ryska litteraturen, på olika sätt under olika epoker, skildrar. Det vackra återfinns i det vardagliga i den klassiska ryska 1800-talsromanen, det förskräckliga i det dystopiska (oavsett futurism som realism). Och ah, avsnittet om socialistiskt realism, där konst med Top-Down-styre var inget mer än en propogandamaskin; inte undra på att författare tog sina liv. Många i den här boken är ambivalenta karaktärer med både hedersamma och tveksamma inslag. Men i många fall är den gemensamma nämnaren att de stod upp mot ett rådande förtryck.

5+

[Matilda]

i can't believe i fucking did it

[Lady Disdain · Rating 3 out of 5]

Ryssland och litteratur är ett självklart par på samma sätt som soppa och bröd och landet har utan tvekan producerat många romaner och författare som återkommer på klassiker listorna, både inom landet och utanför, vilket gör det chockerande att det på svenska inte utkommit något översiktsverk över denna litteraturhistoriska gigant. Så att Per Arne Bodin sätter sig ned med syftet att skriva just en sådan roman är föga förvånande, och med tanke på hans tidigare roman om rysk kultur var jag beredd att tro att om någon skulle göra ett sådant mastodontverk rättvisa skulle det vara han. I den tidigare romanen väljer han intelligent att inte försöka skriva lite om allt, utan valde istället att skildra övergripande strömmningar på ett enkelt och ledigt sätt, för att sedan fokusera andra kapitel på en specifik individ eller fenomen på detaljnivå, något som gör att boken känns sammanhängande, men också att läsaren känner att hen får fördjupad kunskap om exempelvis svenskars vittnesmål om Ryssland. Även denna bok har inledningsvis ett liknande upplägg, där den historiska bakgrunden till en epoks litteratur används för att kontextualisera de strömningar och inspirationskällor som tidens författare hade och därigenom naturligt komma in på övergripande drag i tidens litteratur. När läsaren tagit till sig denna information så skildras ett verk, exempelvis Igorkvädet, och hur detta verk passar in i trenderna, men också hur det skiljer sig från dem och vilken betydelse verket kom att ha för Rysslands politik och litteratur i framtiden, något som gör den här boken unik och visar värdet av att ha en kompetent författare som sammanställer och gör urval bland det oändliga hav av information som finns tillgängligt. Problemet är att efter några kapitel byts detta format ut mot en uppräkning av kända och mindre kända namn ur rysk litteratur, som att författaren plötsligt blir rädd för att förolämpa någon genom att inte ta upp just dem. Från den punkten kan boken inte bestämma sig för om det är ett enhetligt verk om rysk litteratur eller korta biografier på de kanoniserade författarna.
I allmänhet verkar boken ibland ha svårt att bestämma vad den ska vara, och väljer varje gång att plocka in lite av allt, vilket försvagar försöken åt båda håll. Ett annat exempel på detta fenomen är när författaren helt plötsligt skriver in sin subjektiva åsikt i mitten av en sammanfattning av författarens biografi eller samanfatningen av en roman, ett drag som är accepterat och av mig välkomnat i en essä, men som i kapitel som snarare är skrivna som en objektiv åteberättelse av fakta känns malplacerade och som en distraktion från vad kapitlet faktiskt handlar om. Samma sak gäller boken inställning till kvinnor, där författaren å ena sidan gärna lyfter fram hur författares skildringar av kvinnor kan kritiseras ur ett feministiskt perspektiv, även om får man anta på grund av platsbrist inte skildrar denna kritik i närmare detalj, och Bodin gör försök att lyfta fram kvinnliga författarskap. Men å andra sedan är kvinnor ofta beskrivna utifrån sin roll i de manliga författarnas biografi, de är lojala hustrur och musor, snarare än faktiska individer, något som framförallt blir tydligt i skildringen av Sofia Tolstoya där det ständigt framhävs att hon inte förstod sin geniala make och därför orsakade honom smärta, snarare än en balanserad beskrivning av paret Tolstoys äktenskap och det arbete Tolstoya förväntades ta, inte bara i hemmet utan som assistent i hennes makes arbete. Ett annat tydligt exempel på ett borttappat kvinnoperspektiv kommer när makarna Bloks äktenskap skildras och hur Lyubov Mendeleeva-Blok blev en musa för sin make och hans kollegor som såg henne som den ultimata musan, Sofia, utan att hennes känslor för situationen beskrivs, trots att hon själv skrivit ned sina komplicerade känslor för den roll hon getts av dessa män. Precis som när det kommer till bokens struktur vinner konventionalitet, något som försvagar läsarens intresse för och användning av just denna bok, då det tillslut blir en uppradning av namn på författare och romaner utan något försök att skildra en sammanhängande historia, vilket lika lätt går att hitta genom att ta upp wikipedias sida för rysk litteratur och sedan klicka runt i några timmar för att få en ytlig förståelse av författarnas livsöde och återkommande teman.
Här hade en struktur som mer liknar författarens tidigare bok verkligen kunnat stärka bokens identitet, och även förbättrat bokens kvalitet. Exempelvis så hade ett kapitel kunnat handla om iden om Sofia och beskriva både hur den användes i litteraturen och hur den påverkade Mendeleeva-Bloks liv. Detta hade även gjort att den andra halvan av boken känts mer sammanhängande, genom att kapitlen skulle kunna delas in tematiskt snarare än biografiskt, vilket skulle kunna lyfta fram andra aspekter av författarskapen och epoken förutom de mest självklara. Flera av 1900-talspoeterna var exempelvis judiska och Bodin noterar att det är något som de har gemensamt och som påverkar deras författarskap utan att gå in på saken i mer detalj, något som leder till en otroligt frustrerande läsupplevelse där detaljer beskrivs utan att de verkar ha ett syfte. Om boken istället hade ett tematiskt kapitel om judiska poeter skulle detta kunna analyseras mer djupgående och det skulle kännas som att den biografiska detaljen beskrevs av Bodin med ett syfte att öka förståelsen för bokens ämne snarare än för att det är en detalj som biografier brukar ha med. Boken skulle då gå från ett wikipedia rabbithole i bokform till en intressant och välskriven resa genom Rysslands litteraturhistoria.

[Anders Wernberg · Rating 4 out of 5]

Trots att det är en bok som dignar av lärdom är den inte tråkig eller svårläst, tvärtom ofta spännande och svår att lägga ifrån sig. Utöver de stora kända namnen skriver Bodin om mer okända författare, sådana han själv uppskattar, vilket vidgade mina vyer en hel del. Värd att investera i som referens för att dyka djupare i den ryskspråkiga litteraturen. Om man vill det.
Hade fått en femma om inte diverse språkfel slunkit igenom korrekturläsningen, en del kapitel känns tyvärr som om det gått lite för fort från Bodin till tryckpressen. Men, även solen har ju fläckar.

[Theodor · Rating 4 out of 5]

I kursen Rysk litteraturhistoria.

Intressant och välskriven. Ger en god överblick av de största epokerna, strömningarna och författarna inom rysk litteratur. Dels läst, dels lyssnat.