Något som liknande en människa växte l ångsamt mittemot henne. Det svarta kletiga materialet ljusnade, mörkgrått till ljusgrått, ljusare och ljusare. Detaljer växte fram. Sofie såg tomt var biotikan var påväg. Antingen hade den något slags känselorgan, eller också tidigare erfarenhet: hur som helst byggde biotikan inte bara en kopia av en människa i vit skyddsdräkt med en eldkastare i händerna. Biotikan skulle bli räddningen, men ledde istället till undergången. Sofie färdas genom en värld där allt levande kan vara dödligt - ändå brinner hennes kropp av längtan efter det farligaste som finns.
Biotika av K.G. Johansson Denna bok lever upp till det groteska muterade livsformer som John Carpenters The thing från 1980 fast i svenska landskap. Premissen är att människan har korsat gener och nanoteknologi till vår artificiella och naturliga undergång. Biotika. En materia som löper över världen likt ett skräckscenario av Covid-19 och påskyndar evolution i svindlande takt. Materian testar sig fram de egenskaper i alla möjliga former över allt viologiskt liv för att testa vilka former som funkar bäst. Och som all evolution handlar allt om att föra gener vidare. Denna bok tär ner människans sociala struktur till den mest animaliska biologiska instinkter via att visa hur kåta alla "människor" är. Hur konstant våra kroppar är skapda för att föra generna vidare genom stark påminning och groteska upphetsande sexiga scenarior. Att binda ihop sex och The Thing är en intressant premiss och som sagt lite grotesk men boken fallerar för mig med för reppetivt och vardagligt språk. Samt att Huvudkaraktären Sofie samtalar med hennes döda mans sperma och sedan foster för vägledning och sexuella fantasier är weird 🤢. Boken behövde inte det för ännu mer bevis på hur vår biologi styr oss med sextankar osv. Sammanfattning: intressant premiss men för ointressant berättigad 2/5
Inget för den äckelmagade med god inlevelseförmåga. För vem då? Man undrar. Viktigt tema med mänskliga påhitt som går över styr, dåliga fixar av skit som människan åstadkommit. Nyanserat och välskrivet på 400+ sidor kunde det blivit en riktigt bra sci-fi bok. Nu blev det nerkokat till mjuk(?)porr och fantasisplatter, utan nyanser, karaktärer och djup. Två stjärnor för att ämnesområdet ändå är tankeväckande.
En rå och rättfram body horror som inte passar de pryda. Första meningen fångade mig direkt. Jag har suttit och skrattat i någon sorts förskräckelseblandad uppskattning över hur sjuk boken är, precis min smak av sjuk.
Denna kom ut 2015 och är skriven av den produktiva författaren K G Johansson som har skrivit flertalet böcker och medverkat i antologier. Han rör sig, om jag förstått det rätt, ofta inom fantastiken, men även skrivit en del läroböcker inom musiken. Han växlar genre och åldersgrupp. Just denna bok är en dystopisk skräck och riktar sig till vuxna. Jag har tidigare läst Tosh av honom.
Detta är som sagt skräck och det är en skräck som inte sparar eller viker undan när det kommer till blod, slem förvridna former av varelser och lustar. Så den som inte gillar sådant kanske skall hålla sig undan. Andra som gillar filmer som The Thing, Flugan (Cronenbergs) och splatterliknande filmer där monster och kroppsvätskor är huvudingrediensen har hittat rätt bok.
Det är en snabb och händelserik handling vi möts av och bokens 150 sidor flyger snabbt förbi. Det är en tuff hjältinna vi möter i Sofie, hon lämnar gården hon och hennes man bott på. På en motorcykel med ett avsågat hagelgevär vid sin sida ger hon sig iväg för att hitta en plats som är säker. Hon tar oss med på en farlig roadtrip där vi möter det ena efter det andra, som biotikan har tagit över, som är ute efter att döda.
Vi möter en del människor som än så länge har klarat sig, men likt apokalyptiska berättelser som The Walking Dead så är inte det enda hotet monstren som är farliga. Vem kan man lita på? När civilisationen faller så försvinner även del av det humana inom människor och man ser till sitt eget bästa först.
Den är lättläst och trots sitt frosseri i skräcken med sitt blod, slem och utväxande tentakelliknande saker så finns det en bakomliggande tanke också. Det finns ett varnande finger för vetenskapen och hur långt den kan gå eller får gå. Miljöförstöring finns också med i bilden med att det förekommer översvämningar på grund av issmältning. Detta blir inte ett manifest men den finns där i bakgrunden för att få läsaren att öppna ögonen lite, eller så tolkar jag in för mycket och så vill författaren bara ge ett djup till sin berättelse som kan knytas an med aktuella ämnen.
Så slutsumman blir att detta är en härlig svensk skräck som jag rekommenderar till alla som vil ha det där lite mera fartfyllda samt blodet och slemmet rätt upp i ansiktet på en.
Började intressant men man upptäckte fort att boken inte visste vad den skulle göra med sitt material. Konstigt översexuella sektioner där man snarare tror att man råkat bläddra sig in i Playboys självbiografi än en skräckroman. Känner efteråt att karaktärerna knappt hade några personligheter.
Personligen hade jag problem med stavfel och grammatiska fel, de var något för många i en så kort bok. Sen att en karaktär helt plötsligt bytte namn, eller missuppfattade jag något!? (Nellie? Millie? Eller hur var det egentligen?)
Översexuella partier kändes också märkliga - var liksom inte medveten om att jag gett mig in på mjukporr.
Det är en obehaglig tanke som man får ta del av och man vill veta hur det slutar. Ett bra betyg i min bok. Men den hade behövt några vändor med korrläsning och fix.
For me, this is a soft 3 star, but it's more of a 3 than a 2. I did enjoy the graphic bodyhorror and really and truely disgustingness of this book, but I do understand that this is not for everyone.
Biotika är en undergångssaga fylld med ångest och mörker. Intensiv och spännande. Stundtals snuskig och oftast äcklig. KG Johansson målar upp en ohygglig mardrömsvision av ett framtida Sverige och han gör det på ett förträffligt sätt. De styggelser som beskrivs i boken är inget för den kräsmagade men jag kan inte låta bli att njuta av allt det sjuka och vansinniga som beskrivs. Det är som klippt och skuret för mig. En rak, köttig berättelse utan krusiduller och 154 sidor av ren läsglädje.
KG Johansson smackar på för fullt i den här boken. Världen drabbas av flera olika katastrofer. Samhällskritiken är massiv och vi får dystopi, apokalyps, skräck och action i en bok med extra allt. Sofie som vräker sig fram på en motorcykel genom ett sargat landskap blir en egen variant av Furiosa, Charlize Therons krigare i senaste filmen om Mad Max. Det är avsågade hagelgevär, blod, sex och död. KG Johansson har inte skalat bort eller förskönat någonting. Allt levereras detaljerat och han väjer inte för någonting. Blodet är varmt och klibbigt, sexet är snuskigt och kletigt, och döden är vänd ut och in.