Он проснулся и резко сел в постели. Как темно! Где он? Сердце колотилось в груди, в животе свернулся холодный ком. "Эсперанса" по-испански - "надежда". Так назывался корабль, на котором ходил Капитан. Давно это было, еще до того, как он познакомился с Халидоном. Капитан и Халидон совсем разные, но они друзья. А когда друга нет рядом, когда не знаешь, что с ним, то просыпаешься от дурных снов. И готов идти в ночь, полную опасностей. Может быть, единственное, что укажет верный путь, это надежда.
Det här är en kort liten berättelse om en natt då mycket hinner hända. Man känner absolut igen Wegelius sätt att berätta men jag tycker inte att den här når upp till samma nivå som Mördarens apa (det märks att det är 10 år mellan att böckerna skrevs). Texten känns enklare här och upprepande på ett sätt som jag inte riktigt gillar. Slutet fick mig ändå att gråta vilket fick mig att se tillbaka på historien på ett helt annat sätt. Det blev ett bevis om att jag ändå brydde mig om karaktärerna och hur det skulle gå för dem. Ett underhållande och snabbläst litet äventyr.