What do you think?
Rate this book
Den tunna isen
I sin nya roman Den tunna isen ger sig Lena Einhorn i kast med sin egen historia och kärlekens livsfarliga och livsnödvändiga kraft. Det är sommar när en kvinna oväntat kommer simmande mot henne på bryggan. Vad som först liknar ett oskyldigt möte gör ett outplånligt intryck på henne. Och så inleds en förälskelse, och så småningom en kärleksrelation som ska ta henne ut på tunnare is än hon någonsin tidigare vågat beträda.
Men vad är hon rädd för, och varför? Parallellt med kärlekshistorien försöker hon utforska sin egen historia, sin egen barndom. Hon trodde hon kunde den. Det gjorde hon inte. Under arbetet med modersporträttet Ninas resa finner hon efterlämnade brev mellan föräldrarna och klotter i gamla böcker som lämnats på vinden. Med hjälp av detta material börjar hon långsamt bena upp inte endast sin mors liv, utan också sitt eget livs mysterium.
I Den tunna isen följer vi berättelsen om en kärlek som verkligen visar sig vara på liv och död. Och om en vådlig, berusande färd längst ut i människans känslomässiga universum, och längst in i hennes mest dolda och skyddade skrymslen.
Men vad är hon rädd för, och varför? Parallellt med kärlekshistorien försöker hon utforska sin egen historia, sin egen barndom. Hon trodde hon kunde den. Det gjorde hon inte. Under arbetet med modersporträttet Ninas resa finner hon efterlämnade brev mellan föräldrarna och klotter i gamla böcker som lämnats på vinden. Med hjälp av detta material börjar hon långsamt bena upp inte endast sin mors liv, utan också sitt eget livs mysterium.
I Den tunna isen följer vi berättelsen om en kärlek som verkligen visar sig vara på liv och död. Och om en vådlig, berusande färd längst ut i människans känslomässiga universum, och längst in i hennes mest dolda och skyddade skrymslen.
509 pages, Mass Market Paperback
First published September 12, 2019
8 people are currently reading
114 people want to read
About the author
Lena Einhorn
21 books10 followersLena Einhorn är filmare och författare, och har givit ut åtta böcker, både romaner och sakprosa. Hennes senaste bok på svenska är Blekingegatan 32 (2013), en roman om Greta Garbo. Hennes berättelse Ninas resa, om modern Nina, som var bland de sista som lämnade Warszawas getto levande, blev både bok och film, och belönades med både Augustpriset och två Guldbaggar.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 18 of 18 reviews
July 26, 2020
Faktiskt, trots att det gör mig förvånad varje gång jag tänker tanken, är det här det bästa jag läst hittills i år. Jag blir förvånad för att det inte känns som att det borde (kursivt) vara bra. Huvudpersonen (Lena Einhorn själv) är självupptagen och ältande, samma sak med hennes kärleksintresse Nicki. De känns hopplöst barnsliga. Och slutsatser Lena drar om sig själv, sina föräldrar och relationen dem emellan utifrån minnen, dagboksanteckningar och vittnesmål om den egna barndomen känns för mig ofta långsökta. Jag tolkar uppgifterna på andra sätt. Men kanske är det det som gör det intressant - för jag väljer att läsa som en roman. I det verkliga livet vet Lena Einhorn (naturligtvis? nog?) bäst vad som är den riktiga tolkningen ... Min första tanke när jag läst klart var att man kunde strukit ner mycket av de ibland babbliga resonemangen som går genom hela berättelsen. Men vid närmare eftertanke är det kanske de som gör att det känns som att boken lever. Jag läste de 500 sidorna på en dag, kunde inte sluta. Det handlar om varför man blir den man blir, att man kan bli galen av kärlek, och om psykoanalys, livet och döden. Orden var vackra, jag grät flera gånger.
June 10, 2020
Alldeles för lång, detaljerad kring oväsentligheter och personlig på det sättet att den inte känns riktad till någon annan läsare än författaren själv. Ältande kring sina föräldrar håller väl de flesta på med till mans, men det är en konst att göra litteratur av det. Jag tycker inte Einhorn lyckas.
Mycket dividerande i stil med: Jag minns inte om hon kom fram till mig, eller om jag gick fram till henne. Men jag tror det var jag som gick fram till henne. Minnet kan vara förrädiskt ibland. Men ja, jag är nästan säker. Det var jag som gick fram till henne. Och så sa jag, eller om det var hon, -det här är inte ok. Det här är inte ok, sa jag. För det kändes inte ok. Så var det.
Mycket dividerande i stil med: Jag minns inte om hon kom fram till mig, eller om jag gick fram till henne. Men jag tror det var jag som gick fram till henne. Minnet kan vara förrädiskt ibland. Men ja, jag är nästan säker. Det var jag som gick fram till henne. Och så sa jag, eller om det var hon, -det här är inte ok. Det här är inte ok, sa jag. För det kändes inte ok. Så var det.
January 4, 2020
Gripande, stark & skickligt skriven!
July 2, 2024
Kan tyvärr inte skriva en recension på det sättet jag brukar med lite väl grova skämt (i vissas mening) då jag känner författaren och hon eventuellt kommer läsa detta.
För det första jag älskar hur Lena skriver jag minns tydligt i början när jag läste boken att jag var helt uppslukad av den. På gränsen till euforisk och såg fram emot att skriva ett sms till Lena och skriva hur mycket jag älskar hur hon skriver.
För det andra har Lena kommit läskigt nära inpå döden. Jag har aldrig tidigare läst en bättre beskrivning av de som är döende eller döden i bred bemärkelse. Av den anledningen fick jag pausa boken vid flera tillfällen för det var helt enkelt för obehagligt. Det är jävligt skickligt gjort och obehaget i att dö, förstå själv vad som är påväg att ske, att man inte vill dö, allt detta fick mig att helt och hållet rysa. Inte förbättra min dödsångest direkt haha. Pappans reaktion av CPAPen till exempel- så fruktansvärt obehagligt för att det var så verklighetstroget.
För det tredje det lesbiska temat är ju såklart en fröjd att läsa för min del. You knowww for obvious reasons. Saknade sexscenerna dock det var alltid bara ”vi älskade” o man ba jahopp. Att hon vågar skriva så nära sitt liv är modigt. Och jag ser upp till henne för det, Lena har inspirerat mig så otroligt.
En scen stack ut för mig och det var om föreläsaren och Mao Zedong- stört fascinerande att hon kunde lista ut det hon gjorde om föreläsaren nu ska jag försöka att inte spoila. Men jag blev helt fängslad helt jäävla fängslad av den scenen iom det var hennes sätt att förstå att my girl was gay. Lena lyckades därmed sätta ord på de situationer i livet där man är med om sådant som man inte kan förklara. Kalla det spirutalititet, vidskeplighet eller ödet. Kalla det vad ni vill men alla har vi vart med om en och annan konstig upplevelse i vårt liv. Att Lena lyckas sätta ord på detta på ett så skickligt sätt är jävligt imponerande.
Jag tycker däremot den var för lång och vissa delar blev för utdragna och för detaljerade. Däribland Lenas relation till sina föräldrar och vad de tyckte om henne men även relationen till nikki. Det hade enligt min mening behövts kortas ner. Utöver detta var det för många karaktärer för många ämnen och jag hade velat att Lena valt typ 3? Detta gjorde att jag mot slutet tröttnade och hoppade över delar. Tex hade jag hellre endast fokuserat på nikki och Lena inte nikki, Lena, Palle, nikkis älskare, nikkis älskarinna och Lenas älskarinnor i samma kompott.
Allt som allt ger jag boken 3/5 stjärnor då det var en stark inledning och ett svagare avslut. Ska nu fortsätta med att läsa Blekingegatan 32 av Lena. Pluspoäng för att hon fick mig att skratta rakt ut på flera ställen.
Ha’re bäst
För det första jag älskar hur Lena skriver jag minns tydligt i början när jag läste boken att jag var helt uppslukad av den. På gränsen till euforisk och såg fram emot att skriva ett sms till Lena och skriva hur mycket jag älskar hur hon skriver.
För det andra har Lena kommit läskigt nära inpå döden. Jag har aldrig tidigare läst en bättre beskrivning av de som är döende eller döden i bred bemärkelse. Av den anledningen fick jag pausa boken vid flera tillfällen för det var helt enkelt för obehagligt. Det är jävligt skickligt gjort och obehaget i att dö, förstå själv vad som är påväg att ske, att man inte vill dö, allt detta fick mig att helt och hållet rysa. Inte förbättra min dödsångest direkt haha. Pappans reaktion av CPAPen till exempel- så fruktansvärt obehagligt för att det var så verklighetstroget.
För det tredje det lesbiska temat är ju såklart en fröjd att läsa för min del. You knowww for obvious reasons. Saknade sexscenerna dock det var alltid bara ”vi älskade” o man ba jahopp. Att hon vågar skriva så nära sitt liv är modigt. Och jag ser upp till henne för det, Lena har inspirerat mig så otroligt.
En scen stack ut för mig och det var om föreläsaren och Mao Zedong- stört fascinerande att hon kunde lista ut det hon gjorde om föreläsaren nu ska jag försöka att inte spoila. Men jag blev helt fängslad helt jäävla fängslad av den scenen iom det var hennes sätt att förstå att my girl was gay. Lena lyckades därmed sätta ord på de situationer i livet där man är med om sådant som man inte kan förklara. Kalla det spirutalititet, vidskeplighet eller ödet. Kalla det vad ni vill men alla har vi vart med om en och annan konstig upplevelse i vårt liv. Att Lena lyckas sätta ord på detta på ett så skickligt sätt är jävligt imponerande.
Jag tycker däremot den var för lång och vissa delar blev för utdragna och för detaljerade. Däribland Lenas relation till sina föräldrar och vad de tyckte om henne men även relationen till nikki. Det hade enligt min mening behövts kortas ner. Utöver detta var det för många karaktärer för många ämnen och jag hade velat att Lena valt typ 3? Detta gjorde att jag mot slutet tröttnade och hoppade över delar. Tex hade jag hellre endast fokuserat på nikki och Lena inte nikki, Lena, Palle, nikkis älskare, nikkis älskarinna och Lenas älskarinnor i samma kompott.
Allt som allt ger jag boken 3/5 stjärnor då det var en stark inledning och ett svagare avslut. Ska nu fortsätta med att läsa Blekingegatan 32 av Lena. Pluspoäng för att hon fick mig att skratta rakt ut på flera ställen.
Ha’re bäst
April 19, 2021
"Mina första decennier hade jag ägnat åt förälskelser på avstånd. Innerliga, passionerade, ofullbordade. Och outtalade. Objektet - han, eller hon - fick aldrig veta vad som rörde sig i min hjärna och mitt hjärta. I alla fall inte i ord.
En utdragen och oerfaren adolescens."
Ett viktigt skäl till att jag läser böcker är att jag vill bli sedd, förstådd och bekräftad, och det blir jag verkligen av ovanstående ord ur inledningen av Lena Einhorns fantastiska bok Den tunna isen!
Boken handlar mycket om att omvärdera sina föräldrar, särskilt mamma, vilket även jag gjort, även om det i mitt fall var mer en plötslig insikt och i Lenas fall ett gediget forskningsarbete som redovisas i boken.
Hon mådde också riktigt dåligt flera år från 20 års ålder, precis som jag.
Kärleksrelationen till Nicki, som är bokens huvudtema, och beskrivs ingående, öppenhjärtigt och känslostarkt kan jag också enkelt relatera till.
Väldigt glad att jag valde att läsa denna bok!
En utdragen och oerfaren adolescens."
Ett viktigt skäl till att jag läser böcker är att jag vill bli sedd, förstådd och bekräftad, och det blir jag verkligen av ovanstående ord ur inledningen av Lena Einhorns fantastiska bok Den tunna isen!
Boken handlar mycket om att omvärdera sina föräldrar, särskilt mamma, vilket även jag gjort, även om det i mitt fall var mer en plötslig insikt och i Lenas fall ett gediget forskningsarbete som redovisas i boken.
Hon mådde också riktigt dåligt flera år från 20 års ålder, precis som jag.
Kärleksrelationen till Nicki, som är bokens huvudtema, och beskrivs ingående, öppenhjärtigt och känslostarkt kan jag också enkelt relatera till.
Väldigt glad att jag valde att läsa denna bok!
September 5, 2020
Men suck. Dryga 400 sidor ältande av diverse relationer. Kom på mig själv att vid flera tillfällen tänka ”men är du 13 år eller?” när jag bläddrade förbi återgivna sms-konversationer. Ni vet ”då sa han det & då sa jag det”-sorten. Mycket svag 2:a.
July 19, 2020
Jag förstår ärligt talat inte hur Lena orkar med Nicki, jag blir utmattad bara av de 200 första sidorna. Allt känns till slut bara oseriöst - hur mycket pallar man pga kär? En hel del verkar det som.
August 14, 2024
Läst i lesbiska bokklubben sommaren 2024!
Ingenting i boken är tyvärr intressant att läsa för någon annan än Lena själv. Eviga cliffhangers som aldrig leder någonstans + ointressant ältande + upprepningar av samma meningar om och om och om igen.
Ingenting i boken är tyvärr intressant att läsa för någon annan än Lena själv. Eviga cliffhangers som aldrig leder någonstans + ointressant ältande + upprepningar av samma meningar om och om och om igen.
November 6, 2025
Efter en tredje del av boken tänkte jag, nu måste det komma något annat och det gjorde det. Kan varmt rekommendera denna handbok i mänsklig förmåga och oförmåga att hantera relationer. Läs den!
February 7, 2022
En kärlekshistoria men också en berättelse om två mycket egocentrerade personer i dagens välfärds Sverige. De har ångest, de går i analys, de sårar varandra och vågar aldrig vara riktigt nära. De är inte så sympatiska och maktspelet gör mig trött.
Read
November 12, 2020Intressant och gripande analys av författarens känslor, blandat med berättelser om hur hon lyckades med några viktiga projekt.
This entire review has been hidden because of spoilers.
May 6, 2021
Gav upp för länge sen. Länge sen. Var finns den funktionen?
September 3, 2021
Det här är kanske den bästa boken jag någonsin läst. Tack Lena. ❤️
October 7, 2019
Mitt första skilsmässosår är över och jag ska inte påstå att jag är intresserad av dejtning. Det handlar mer om att försiktigt glipa på nya-möjligheters-dörr. Med det menar jag inte ett ytterligare kvartssekel i heteroförhållanden.
Nej, jag funderar exempelvis en del på hur det skulle vara att leva som undergiven eller dominant. Som sista kvinna i västvärlden skummar jag därför ”50 nyanser av honom” men är inte så imponerad. Den har en verkshöjd som en svenskauppsats av en åttondeklassare och fullsmäckad med tröttsamma (<–) adverb. Är det erotiken man är intresserad av så finns det bättre källor. Men det är inte den boken det ska handla om här.
Redan som oskild lekte jag med tanken på att helt enkelt bara bli ihop med en kvinna. Det måste vara det ultimata förhållandet. När man är med män kan det bli så där stelt. Hela tiden står det där ”du-skulle-kunna-ha-dina-privata-delar -i-mina-istället-för-att-vi-satt-här-och-sörplade-kaffe” i vägen för ett äkta möte. Med tjejer är det inte så. Man är liksom sig själv. Vågar fjärta öppet och dricka direkt ur mjölkpaketet utan att generas. Lugnt och skönt. Så av alla vilda scenarion låg det där med kvinnor närmast. Tills jag läste Lena Einhorns roman ”Den tunna isen”.
EINHORN SKAPAR MAGISK PROSA...
Prosan är magisk. Hon kan skriva, det är en sak som är säker. Att jag tar mig igenom de 1550 iphone-sidorna (508 i pappersform) beror i stora delar på språket. Hon får minsta reseplanering att verka väsentlig, varje miljöskildring av sjö-träd-mark-stad-skidsorter-parkblommor är relevant, varje ambivalent längtan är en cliffhanger av Die Hard-mått. Som skrivande människa är glimtarna av författarlivet en stor del av behållningen. Hur hon skapar Augustpris-och Guldbagge-vinnare mitt i sina kärlekskaruseller.
Ambivalensen är temat för den här nyckelromanen. Huvudpersonen Lena och hennes kärlek Nicki står i centrum, men kring dem snurrar en dödssjuk son, en myriad av föredettingar, storslagna skrivprojekt och återblickar på ursprungsfamiljen Einhorn. Föräldrarna, de kända läkarna Jerzy och Nina.
Hur skapades ärren som gör att Lena 50 år, fortfarande inte riktigt klarar av att anknyta och få relationer stabila och hållfasta? Svaren vecklas långsamt fram som en blandning av pusseldeckare och terapisession. Flera hjärnskrynklare passerar också revy men ingen lyckas egentligen komma nåt på spåren utan det är Lenas eget ”analyserande och penetrerande” som ger svaret på gåtan. Den där att man så gärna vill vara i kärleken, men hur den hela tiden slinker undan som en regnbåges slut. Intimitetsdansen kallar Lena och Nicki det: en stiger fram och den andra backar, aldrig möts man helt.
... SOM MÅTT BRA AV HÅRDARE TAG
”Den tunna isen” är en fin beskrivning av hur våra relationsmönster skapas den allra första tiden i livet, och hur den kan komma att prägla oss för alltid, om vi inte aktivt jobbar med den.
Ett sätt att hela sig själv är genom skrivandet, och när texten når läsaren får även hon en möjlighet att läka. Ett liv blir allmängiltigt – den enes resa illustrerar mångas. Så boken är viktig, gripande och välskriven, men den hade mått bra av en tuffare redaktör som dödat några darlings.
Den ingående gestaltningen av ambivalensen – alla turer fram och åter som inte bara är mellan Lena och Nicki utan alla deras andra älskare och älskarinnor och deras älskare och älskarinnor, sänker tempot och förtar en del av läsupplevelsen.
Till slut är jag så matt av allt det här sökandet efter kärlek, att jag bestämmer mig för att inte bli lesbisk. Dominant verkar trots allt vara det mest logiska: Kan du inte bara vara lite kåt, glad och tacksam? Men det kanske beror på min egen anknytningsproblematik.
Nej, jag funderar exempelvis en del på hur det skulle vara att leva som undergiven eller dominant. Som sista kvinna i västvärlden skummar jag därför ”50 nyanser av honom” men är inte så imponerad. Den har en verkshöjd som en svenskauppsats av en åttondeklassare och fullsmäckad med tröttsamma (<–) adverb. Är det erotiken man är intresserad av så finns det bättre källor. Men det är inte den boken det ska handla om här.
Redan som oskild lekte jag med tanken på att helt enkelt bara bli ihop med en kvinna. Det måste vara det ultimata förhållandet. När man är med män kan det bli så där stelt. Hela tiden står det där ”du-skulle-kunna-ha-dina-privata-delar -i-mina-istället-för-att-vi-satt-här-och-sörplade-kaffe” i vägen för ett äkta möte. Med tjejer är det inte så. Man är liksom sig själv. Vågar fjärta öppet och dricka direkt ur mjölkpaketet utan att generas. Lugnt och skönt. Så av alla vilda scenarion låg det där med kvinnor närmast. Tills jag läste Lena Einhorns roman ”Den tunna isen”.
EINHORN SKAPAR MAGISK PROSA...
Prosan är magisk. Hon kan skriva, det är en sak som är säker. Att jag tar mig igenom de 1550 iphone-sidorna (508 i pappersform) beror i stora delar på språket. Hon får minsta reseplanering att verka väsentlig, varje miljöskildring av sjö-träd-mark-stad-skidsorter-parkblommor är relevant, varje ambivalent längtan är en cliffhanger av Die Hard-mått. Som skrivande människa är glimtarna av författarlivet en stor del av behållningen. Hur hon skapar Augustpris-och Guldbagge-vinnare mitt i sina kärlekskaruseller.
Ambivalensen är temat för den här nyckelromanen. Huvudpersonen Lena och hennes kärlek Nicki står i centrum, men kring dem snurrar en dödssjuk son, en myriad av föredettingar, storslagna skrivprojekt och återblickar på ursprungsfamiljen Einhorn. Föräldrarna, de kända läkarna Jerzy och Nina.
Hur skapades ärren som gör att Lena 50 år, fortfarande inte riktigt klarar av att anknyta och få relationer stabila och hållfasta? Svaren vecklas långsamt fram som en blandning av pusseldeckare och terapisession. Flera hjärnskrynklare passerar också revy men ingen lyckas egentligen komma nåt på spåren utan det är Lenas eget ”analyserande och penetrerande” som ger svaret på gåtan. Den där att man så gärna vill vara i kärleken, men hur den hela tiden slinker undan som en regnbåges slut. Intimitetsdansen kallar Lena och Nicki det: en stiger fram och den andra backar, aldrig möts man helt.
... SOM MÅTT BRA AV HÅRDARE TAG
”Den tunna isen” är en fin beskrivning av hur våra relationsmönster skapas den allra första tiden i livet, och hur den kan komma att prägla oss för alltid, om vi inte aktivt jobbar med den.
Ett sätt att hela sig själv är genom skrivandet, och när texten når läsaren får även hon en möjlighet att läka. Ett liv blir allmängiltigt – den enes resa illustrerar mångas. Så boken är viktig, gripande och välskriven, men den hade mått bra av en tuffare redaktör som dödat några darlings.
Den ingående gestaltningen av ambivalensen – alla turer fram och åter som inte bara är mellan Lena och Nicki utan alla deras andra älskare och älskarinnor och deras älskare och älskarinnor, sänker tempot och förtar en del av läsupplevelsen.
Till slut är jag så matt av allt det här sökandet efter kärlek, att jag bestämmer mig för att inte bli lesbisk. Dominant verkar trots allt vara det mest logiska: Kan du inte bara vara lite kåt, glad och tacksam? Men det kanske beror på min egen anknytningsproblematik.
January 17, 2020
This is about love and realtions between lovers and between family members.
I didn´t like the book at all in the beginning. There is too much of the difficulties regarding love and relations and it never stops. She is analyzing a lot of what is happening and for me it gets too much.
When the author starts to describe the family it starts to get me interested in the story. It is easy to read and follow her thougths now comparing with the start. She writes about her project, her family and and her life, her childhood memories and of course her life with Niki and Niki´s son.
In the end of the book it starts again too get to much of the love story that is not a very good one from time to time.
For me the love described in the book seems too complicated and sad.
Good read but not the best book for me!
I didn´t like the book at all in the beginning. There is too much of the difficulties regarding love and relations and it never stops. She is analyzing a lot of what is happening and for me it gets too much.
When the author starts to describe the family it starts to get me interested in the story. It is easy to read and follow her thougths now comparing with the start. She writes about her project, her family and and her life, her childhood memories and of course her life with Niki and Niki´s son.
In the end of the book it starts again too get to much of the love story that is not a very good one from time to time.
For me the love described in the book seems too complicated and sad.
Good read but not the best book for me!
December 28, 2024
Matildas bokval
Displaying 1 - 18 of 18 reviews