Ann-Britt Roos vet inte var hon ska göra av sig själv. De eskalerande klimakteriebesvären, barnens tjat, omorganisationen på jobbet och äldreboendet som hotar slänga ut hennes far om han rymmer igen utgör ständiga källor till kaos.
Så vill hennes man Krister plötsligt sälja villan där de bott i trettio år och fort ska det gå. Innan hon vet ordet av står Ann-Britt i en ny lägenhet, förvirrad, ensam och fullkomligt otillräcklig. Hon som alltid ställt upp för allt och alla. Vad har hon gjort för att förtjäna detta?
När nya grannen Carmen hittar Ann-Britt gråtande i trapphuset öppnas en ny värld för Ann-Britt, där ingen låter en vän stå ensam. Carmen och hennes vänner peppar Ann-Britt med coachning, galna upptåg och makeovers, men framför allt ger de henne kärlek och omtanke.
Sakta men säkert växer en ny kraft fram hos Ann-Britt och snart bestämmer hon sig för att det är nog. Hon tänker inte ta mer skit!
Jag började lyssna på boken och kunde inte sluta förrän boken var slut. Det här var så bra! En härlig humoristisk feelgood med en allvarlig underton. Jag föll pladask för Ann-Britt, en underbar huvudkaraktär, som är 50+ och mitt i livet. Det är en fröjd att följa hennes stapplande steg mot en ny tillvaro där hon prioriterar sig själv och börjar ställa krav på sin omgivning.
Kvinnor i övre medelåldern tar inte skit. Det här är en person som närmast kuvad i familjen och blir lurad av sin man - det är inte rolig läsning och jag blir mest irriterad.
Är ovan vid sådana här typer av feel good-romaner, vilket innebar att jag hela tiden var på min vakt då jag väntade på att något skulle hända. Det ”hände” dock aldrig något särskilt utan var mest en massa platta småhändelser.
Min upptäcktsfärd inom feel good-kategorin har haft en knackig start, men är fortsatt optimistisk..
Första halvan av boken är jag så irriterad. Ni vet så där så det kryper i hela kroppen och man vill börja skrika åt fiktiva karaktärer. Huvudpersonen Ann-Britt är så självutplånande både privat och i yrkeslivet (arbetsförmedlare - briljant yrkesval av författaren!) och hennes make är en plåga på alla sätt att läsa om. Jag övervägde flera gånger att ge upp, men så har boken ändå en viss rapphet som jag gillade så jag fortsätter. Andra halvan av boken blir Ann-Britt en annan. Med hjälp av nyfunna vänner som Carmen skaffar hon sig stake och börjar stå upp för sig själv. Den här delen av boken är orealistisk i många delar, men vad sjutton det kan man ta ibland. Jag säger ”Heja Ann-Britt” och alla hennes likar för ni finns ju därute och skulle alla behöva en Carmen i er liv.
Jag blir underhållen av den här boken, det måste jag erkänna. Det är ju ingen stor litteratur vi pratar om men ni vet hur det är - ibland vill man bara läsa något lättsamt där sidorna rullar iväg och saker löser sig oavsett om det är trovärdigt eller inte. Precis vad jag behövde just nu!
Ja jo lite småcharmig var den väl. Men jag köper inte att man går från hunsad med stort H till en mycket vacker (för allt som behövdes var visst lite slingor, en ny frisyr och fina skor) och stark kvinna på nån vecka.
DÄREMOT så håller jag med om att vänner som stöttar och uppmuntrar (oavsett anledning) gör en enorm skillnad. Tyvärr lever vi ett samhälle där vänskap på äldre dar (jag är 48) tyvärr inte är lätt.. Bekanta ja.. Vänner nej. Och även i ett samhälle där (oftast) yngre män seglar förbi mer erfarna både i tjänst och lönemässigt. Tyvärr väldigt vanligt att den som fjäskar mest också får högre lön och bättre arbetsuppgifter även fast man sköter ar ett sämre eller lika bra som andra
Åh vad jag kände igen Ann-Britt från så många olika tillfällen i den första halvan av boken. Jag var så förbannad på henne vid några tillfällen då jag var nära att ilsket skrika: -"Sluta genast med det där! Ta ingen skit Ann-Britt!" Jag är glad att jag läste klart boken, och glad att jag fick möta den andra sidan av henne. En bra feel-good som innehöll både humor, igenkänning från min uppväxt och, som sagt ilska. Jag hade svårt att välja mellan 3 eller 4 stjärnor. Det blev 3 med lite extra fint glitter.
3.5 i betyg från mig. Mysig feel-good med härliga karaktärer i huvudpersonen Ann-Britt och hennes kompisgäng. I första halvan av boken kände jag mig lite irriterad på hur mähäig och godtrogen huvudkaraktären var, men sedan peppade hon upp sig med hjälp av vännernas stöd samt växande självkänsla. Vi, kvinnor i 45-årsåldern och upp kan nog alla känna igen oss lite i AnnBritt, lite tagna för givna av våra familjer, på jobbet osv, och kan alla då och då behöva en dos av rådet ”ta ingen skit”. Bra uppläst av Anton Körberg i ljudboksformat.
Ann-Britt är medelålders arbetsförmedlare. Hon är ganska vän vid att hennes omgivning kör med henne och tar henne för givet. Hon upptäcker på ett fullt sätt att hennes man lämnat henne för en yngre kvinna. Ann-Britt kommer i kontakt med en grupp kvinnor som hjälpt och stöttat varandra och peppar henne att gå från dörrmatta till queen of fucking everything!
En skruvad och bra komedi. Jag gillade denna även om den känns overklig så gillade jag den! Inte en tråkig stund här inte!!
Oväntat bra. Jag valde denna bok eftersom jag trodde det skulle vara lättläst, en riktig feelgood utan mycket att fundera på. Men jag hade fel. En riktig bladvändare om een otroligt stark kvinna som bestämmer sig att stå på sig, våga säga nej och inte ta skit längre: detta efter en rad händelser och besvikelser både på jobbet och hemma. Som Risk Officer inom ABC (anti bribery and korruption) uppskattade jag också vissa delar lite extra ;-) Feel good, absolut, men så mycket mer därtill !
DNF vid 34% när jag höll på att slita av mig håret pga att alla karaktärer var så otroligt, omöjligt irriterande och orealistiska. Plockade upp den här för att jag ville lyssna på något roligt och enkelt men jag fnissade inte en enda gång, ens. Dessutom tycker jag tyvärr att Anton Körberg inte passade som uppläsare. Hans ”kvinnoröster” tenderar att snarast bli satir och ökar bara på känslan av att huvudkaraktären (minns inte ens vad hon hette?) var en karikatyr. Tyvärr.
Det är ingen stor litteratur, men det är roligt. Och helheten blir charmig och lite inspirerande. Ann-Britt blir rejält sviken från flera håll och bestämmer sig, med lite hjälp från andra, att ändra på sig själv och sitt liv. Eller helt enkelt ta kontroll över sitt liv för första gången. Det är inte alltför enkelt när man aldrig gjort det förr, men övning ger färdighet?
Klassisk feelgood. Annbritt blir dumpad av sin man men har turen att fångas upp av en granne med sina väninnor. Gemensamt får de Ann-britt att tro på sig själv och se på sitt liv med nya ögon. Klassisk handling - först ner i misären, en bit upp, bakslag och upp igen. Ernst Kirchsteiger på slutet var bara för mycket!
This entire review has been hidden because of spoilers.
Jag känner väldigt tudelad för denna boken, en del av mig tycker om boken men i början så utmålas långtidssjukskrivna Som parior nästan och det var flera gånger jag ville sluta läsa för att jag tog väldigt illa vid mig hur man beskrev människor i fas 3 men jag är glad att jag läste färdigt eftersom att boken vänder och visade ett annat människovärde
This entire review has been hidden because of spoilers.
Jag är egentligen inte speciellt kräsen när det kommer till böcker, men det här var verkligen inte min typ av bok. Upplevde den lite lik 100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann, som jag aldrig tog mig igenom. Väldigt mycket ältande i första 3/4 av boken innan saker hände. Visst fanns det tänkvärda delar, men inte så den blev så bra. Det bästa med boken var uppläsaren, Anton Körberg.
Kul o läsa en bok som man kan skratta med i. Detta är en bok om girl power. Gillar hennes sätt att resa sig från allt som händer. Vi skulle ha fler Margaret Thatcher o Angela Merkel. O vilket kräk till man!
I början, ungefär 1 tredjedel av boken, tyckte jag bara den var ledsam och lite jobbig att lyssna på. Längre in tyckte jag den fick en glöd och påminde en del om 90-tals filmen "First wifes club". Tyvärr tycker jag den blev lite krystad och förutsägbar i slutet men överlag en helt okej bok
Ibland är det skönt med att som jag just nu lyssna på en feelgood vad gör det att den är lite seg i början men den tar sig o många skratt Älskar att i bland slippa tänka o bara följa med in i en berättelse
Verkligen njutbar bok. Innerligt porträtt av kvinna, lite vilsen och inte i ett nöjsamt förhållande. Hon växer i boken!! Tyvärr blev det plattfall i filmen sen. Kände INTE igenAnn-Britts karaktär där... Trots att det var Pernilla August.🫣🤔
Bara läst början. Kunde ta att Margaret Thatcher användes som livsstilsförebild men hoppade av när rasistskämten kom. Kvinna som jobbar på arbetsförmedlingen låter sig hunsas av alla.
Okej den blev helt okej, bättre sista halvan liksom. Men vill man läsa nåt om medelålders kvinna som fixar upp livet tycker jag ”Familjen La Stella”-serien är mysigare