Knappt hade det nazityska monstret besegrats förrän världen på nytt slets sönder i en kamp mellan nya fiender. I andra världskrigets kölvatten sänkte sig en järnridå som delade Europa i två väsensskilda block, med det kommunistiska Sovjetunionen som den ena sidans dominant och det kapitalistiska USA som den andras. Ingen skulle lämnas oberörd av den lågintensiva strid mellan ideologier som kom att prägla de kommande 45 åren.
I denna bok berättar historieprofessor Dick Harrison om en kamp som överskuggade allt. Kalla kriget fördes inte primärt av soldater på fysiska slagfält, även om ett flertal blodiga konflikter kom att utkämpas i dess skugga. Istället stod uppgörelsen på politikens, kapprustningens och faktiskt även kulturens område.
Det här är den fjärde boken av Dick Harrisons bokserie Världens Dramatiska Historia jag läser. Precis som med de tidigare böckerna uppskattar jag verkligen det lättöverskådlig berättandet om olika skeenden, och de tidigare böckerna hjälpte till att täcka igen hålen i mina kunskaper. Men denna bok lämnade mig lite besviken. När det kommer till Kalla Kriget hade jag ingen uppfattning om vad som faktiskt drog igång det hela, och det har jag fortfarande inte. Jag hade en förhoppning om att få veta mer, men lämnades otillfredsställd. Harrison nämner snabbt vilka olika perspektiv det finns att se på saken — att vissa historiker hävdar det ena, andra historiker hävdar det andra. Bland annat nämner Harrison att vissa historiker menar att kalla kriget var en konsekvens av olika kedjereaktioner, men nämner inte alls vilka dessa skulle vara. Istället hoppar han direkt vidare och skriver att det tveklöst var Stalin som startade kalla kriget.
Jag ställer mig också tveksam till beskrivningen av Kina som en av de längst överlevande kommunistiska staterna och den starkaste. Ja, Kina har styrts av kommunistpartiet sedan Mao Zedongs tid och Kina är en stark ekonomi, men jag ställer mig tveksam till om Kina verkligen kan fortsätta omnämnas som kommuniststat. Harrison skriver i slutet att Kina lyckats reformera sitt kommunistiska styre för att stärka ekonomin, och det är en motsägelse. Kina konkurrerar just nu med USA om att vara den ledande ekonomin i världen — Kina har flera aktiebörser, landet har gått över till en marknadsekonomi, landet har välutvecklade industrier och bedriver omfattande global handel… Det är kapitalism; jag skulle påstå att Kina är en totalitär enpartistat där vissa ideologiska värderingar är kvar, men det är knappast kommunistiskt även om partiet kallar sig själva kommunistiskt.
Med det sagt var det fortfarande några saker jag inte alls kände till, och just den lilla godbiten om kiwin tyckte jag faktiskt var lite rolig. Men framför allt gillade jag slutklämmen om att kalla krigets avslut inte var Reagans förtjänst.
Den gjorde en bra sammanfattning av Kalla kriget för någon som har dålig koll på det. Den är inte djupgående men så som jag har förstått det var det inte syftet med boken. Den gör det den skall och jag blir nyfiken på att läsa mer ingående om händelserna som beskrivs, vilket är ett bra betyg tycker jag!
Har egentligen läst industriella revolutionen av Dick Harrison, inte Kalla kriget. Av någon märklig anledning så finns den inte här på goodreads.
Boken lägger fram faktorer och bakomliggande orsaker till varför den industriella revolutionen just började i Storbritannien av alla länder.
Den här boken ger också en övergripande överblick över hur industriella revolutionen påverkade, inte endast Storbritannien, utan också länder som Sverige och Frankrike, ekonomiskt och teknologiskt.
Han nämner bland annat hur Storbritannien dominerade inte endast bomullsindustrin, utan också kolindustrin, där britterna år 1820 stod för 72,5 procent och år 1870 för 51,3 procent av världsproduktionen. "År 1820 uppgick kolproduktionen till 17,5 miljoner ton, en siffra som 1870 hade stigit till 218 miljoner ton". (s.121).
Bomullsindustrin i Storbritannien var direkt knutet till "Lancashire, vars närhet till kolgruvor och hamnstaden Liverpool gjorde landskapet idealistiskt för ändamålet". (s.121)
"Ett tredje exempel är utvecklingen inoom järnhanteringen. Från 1820 till 1870 steg produktionen av tackjärn från omkring 1.5 miljoner ton till drygt 12 miljoner ton. Tack vare industrins behov ökade Storbritannien sin relativa andel av världens samlade tackjärnstillverkning från 25,4 procent till 49,4 procent". (s.121)
"Ett av de viktigaste skälen till att det gick så bra för den brittiska industrin även långt efter genombrottsskedet är att fabrikörerna hade en världsmarknad att sälja på". (s.121)
Boken är en bra introduktion till den som vill ha en övergripande förståelse över industriella revolutionen, hur den startade, på vilket sätt den påverkade världen men också för att få en bredare förståelse över hur vi idag lever i ett samhälle som är en restprodukt av industriella revolutionen.
Utöver detta var boken lättläst, intressant och kan tänka mig att jag i framtiden kommer att använda den bok som undervisningsmaterial, eller att den blir en del av det undervisningsmaterial jag kommer att använda mig av.
Lite väl okritisk mot USA. USA:s medverkan i brott mot mänskligheten, så som statskuppen i Chile och folkmordet på mayafolket i Guatemala, nämns bara i förbifarten.
Kortfattat sammandrag av vad som var Kalla Kriget, vår nutidshistoria. Påminnelser för oss som var med, och upplysningar för dem som ännu inte hade fötts då det begav sig.