Livets små njutningar

by Sigge Eklund

Sedan två år tillbaka bor författaren och podcastaren Sigge Eklund med sin familj i USA. Avståndet, tempot och perspektivet har skärpt han blick, och som en nutida Karl Oskar ser han här på sitt älskade hemland med helt nya ögon.

I Livets små njutningar strosar han runt i vardagen, stannar upp och låter sig förföras av dofter och smaker, av oväntade möten och ögonblick av klarsyn. Även om världen idag kan te sig komplicerad kan vi alla fortfarande unna oss det han benämner som lågintensiv lycka. Gamla barndomsminnen som väcks till liv och påminner om att lyckan faktiskt finns just i sådana stunder. Han minns den där gräddiga, efterlängtade glassen som den rann nedför hakan en solig sommardag. Eller hur gott matsäcken smakade i skogen: den feta osten på den perfekta mackan med gurka på, och så den varma O`Boyen i termosen intill. Och hur stolt han kände sig efter att ha vågat hoppa rakt ut i den bråddjupa, svarta sjön.

Genres: Nonfiction, Audiobook

120 pages, Hardcover

Published August 3, 2020

Reviews

[Amanda Almén · Rating 3 out of 5]

Jag älskar konceptet och idén (även om den skulle göra sig rätt bra som exempelvis blogg så man slapp lägga ner 189 kr för att läsa, men hej, då hade man inte kunnat stryka under och spara den i bokhyllan!) och blev alldeles pirrig när jag läste de olika kapitelnamnen, de olika små livsnjuten. Det kändes så sjukt att någon mer kan finna samma saker som jag gillar njutbara. Eller såklart att i stort sett alla gillar jordgubbar med grädde, att sova med hund och att dricka milkshake, men det fanns även med sjukhuslobbys, läsa utomhus, rymden, köra bil mitt i natten och andra lite mer knäppa grejer som jag nog inte ens tänkt på som njut innan jag läste dem här och insåg hur mycket jag uppskattar just de grejerna i livet. Strök under mycket och fick mycket känslor, lukter, dofter och förnimmelser medan jag läste. Mycket tillbakaflasher till barndomen och minnen som kom upp till ytan. Ofta minnen kopplade till smak, lukt och intryck, likt Proust och hans madeleinekaka. Älskar dessutom att så mycket handlar om just mat! Att unna sig nåt gott i stunden, oavsett om det är typ pressbyrån-grejer och ett aftonblad innan tågresan. ÄLSKAR nämligen sånt själv. Eller köpa en kaffe och läsa bok. Eller ha med termos i skogen. Osv osv men just kombon av goda grejer och lyckliga stunder, det är fan livets njut i en liten låda. Eller ja i en liten bok.

Så varför bara tre stjärnor? Jo, det är något med tilltalet som jag inte klarar av. Den är skriven i Du-form, och då blir det automatiskt lite "taggarna-utåt-feeling" för mig, speciellt när det ska handla om saker som en gillar här i livet. När det skrivs som att författaren vet något om mig känns det lite otäckt. Sen när det inte stämmer blir jag liksom sur och då försvinner lite av magin. Jag tror att om boken varit skriven i jag-form, att det var Sigge Eklunds små njutningar och att jag liksom i smyg fick glutta in i hans bästa stunder, så hade det känts mer välkomnande och jag hade känt mer "Men shit!! Så känner ju jag med!". Nu blir det istället "Men lägg av, du vet väl inte vad jag tycker" eller "Så hade jag inte alls gjort, jag hatar ouzo" typ. Läste den dock hela tiden som att det var Sigge som berättade om sina grejer för det är ju egentligen så det är? Kan iallafall (efter att ha lyssnat på podden i alla dessa år) se framför mig honom göra alla dessa grejer.

Mysig bok som får en att uppskatta livet, världen och de små grejerna på ett sätt som man kanske inte tänkt på innan. Men med ett lite tråkigt tilltal som sticker i ögonen boken igenom.

[Alice Tideman · Rating 1 out of 5]

Spenderade 2 timmar av mitt liv att lyssna på denna. Inget jag kommer göra om. Det enda som är imponerande är hur många gånger han kan använda adjektiv som ex skum och dallrande utan att skämmas. Förstår tanken men det här är inget koncept för en bok. Förstår inte hur en redaktör kunnat släppa igenom detta.

[Anna · Rating 3 out of 5]

Jag gillar Sigge Eklunds betraktelser. Lyssnade på Alex och hans podd i flera år, men har slutat nu för jag tröttnade på dem båda. Det kändes som att deras segment bara gick i samma gamla hjulspår. De första åren av podden var fantastiska. Jag kunde inte låta bli att lyssna på Sigges nya bok. På knappt två timmar pratar han om livets små njutningar. Det handlar om alltifrån "lunch i skidbacken", "cykla genom allé" och "slumra in på sandstrand". Jag känner en hatkärlek till Sigges målande beskrivningar. Ibland prickar han rätt och lyckas hitta precis den där känslan som jag själv också definierar som livets små njutningar, utan att jag visste att jag älskade det. Ibland blir det bara överdrivna försök och tröttsamma uttryck. Det balanserar hela tiden mellan fantastiskt och löjligt. Som bok känns det lite kort. Samtidigt tycker jag om tanken på en bok där sådana här små betraktelser får ta sin plats. Jag tycker att den är värd att läsa just för de bitarna där Sigge prickar rätt på känslan av de små njutningarna.

[Kokonöt · Rating 2 out of 5]

Bada bastu, jordgubbar med grädde ... lättköpta poänger, småmysig rappakalja.

[Anna · Rating 5 out of 5]

Fantastiskt fin i all sin enkelhet.

[Christine · Rating 2 out of 5]

Nja. Bra idé men det blev mest skryt. Har förstått att han går på Dramaten, hänger i Alperna, Toscana, schyssta semesterorter, har hus i skärgården, flyger business class etc etc. Jag är fel - & allmänt svårimponerad - målgrupp.

[Niklas Laninge · Rating 2 out of 5]

Gillade idén men ganska snabbt känns allt kladdigt och stolpigt. Ljudboken har dock stor potential som insomningsmedel!

[Bokbabbel · Rating 3 out of 5]

Fint om den lågintensiva lyckan, bra med sådana påminnelser framför allt detta h*lvetesår. Vissa av upplevelserna är väldigt allmängiltiga, andra mer udda, men så välbeskrivna att man antingen själv känner igen sig, eller om inte annat förstår varför just Sigge gillar det.

Tyvärr tycker jag, liksom många andra här, ser jag, att boken tappar mycket i du-tilltalet. Det kan fungera i enstaka texter, men inte så här genom en hel bok. Jag köpte boken för att den är skriven av Sigge, den får gärna handla om just hans upplevelser som vi antingen känner igen oss i, eller inte. Precis om i podden. Nu blir det mer en underlig distans där författaren försöker vara förtrolig, men kryper så nära inpå att det snarare blir.. sliskigt? Obekvämt i alla fall.

[Malva · Rating 1 out of 5]

Den borde heta livets stora njutningar. Allt som nämns i denna bok är saker som jag alltid tänker på när livet känns lite, ehh. Som jag vill och behöver. Det är klart livet kommer kännas dystert om man INTE skulle uppskatta lavendelbad och att slumra på en sandstrand med en färsk frukt i handen eller äta en fantastiskt musselpasta på en restaurang med bra sällskap. Eller?

Vissa kapitel kanske var lite mer nischade, som tex sjukhuslobby.

Im saying it, jag hade inte skrivit en sämre livets små njutningar

["Robert Ekberg" · Rating 2 out of 5]

Min initiala reaktion är förstås VAD ÄR DET SOM HÄNDER men sen kommer jag på att det trots allt är jul: det här är nog bra, liksom puttrigt – det här är nog en trea – är det till och med en fyra?

Men ganska snart står det klart att boken vore bättre om texterna stympades så till den milda grad att blott kapitelrubrikerna bestod. Då vore det om inte en bra bok så en habil lista. 

[Farbror the Guru · Rating 3 out of 5]

Avbön: Jag läste den här boken som en provokation och som ett experiment efter att ha läst om den på för många ställen. Ofta samtal mellan människor i övergångsåldern från ”ung, arg & chick” till ”nyss ung och däst”.

Det går inte att skriva ytterligare en sån här bok utan att med vördnad förhålla sig till John Boynton Priestley och hans ”Delights”.

Jag upplever i läsningen en tydlig skillnad mellan urkunden ”Delights” och herr Eklunds bok. När Priestley försöker beskriva de sensationer som saker eller situationer med lyckoblänk kan ge så ramlar Eklund in i dagboksanteckningar från en exotisk semester. Eklund är närmare den inre upplevelsen hos den valt ensamme på en för dyr semester. Mer ett brandtal för Ostördheten ur en dimmig Colin Nutley-film om att trivas i Grekland.

Priestley är mer en katalog över hans egna återanvändbara ”trick” för att trä in lite guldtråd i vardagens mönster. Då Eklund i stället fint beskriver den första oväntade beröringen som varslar om passion, giftermål och bilsemestrar så nöjer sig Mästaren med att röka i badet eller att blanda en grogg.

Det är inget fel på hantverket. Det som stör mig är Sigge Eklunds krav på att berikande episoder ur hans liv är för alla åtkomliga och reproducerbara.

[Victoria Solvin · Rating 2 out of 5]

Jag älskar konceptet med att beskriva korta inslag ur vardagen som gör livet värt att leva. Tyvärr är de upplevelser Eklund radar upp knappast att betrakta som universella. Förutom något ”läsa i trädgården” och ”somna med hund” handlar en majoritet av dessa om att glassa runt på exklusiva skidorter och flyga business class över Atlanten. Känns knappast allmängiltigt (inte ens för denna recensent som ändå vuxit upp som medelklass) utan mer som en utläggning av en rik medieman som tappat kontakten med verkligheten.

[David · Rating 1 out of 5]

Rabblande försök att beskriva minnen i dagboksform á la Prousts madeleinekakor.

[Ida 'Yuki' · Rating 1 out of 5]

I do not know what to think. the book sounded better than it did. Luckily, it did not contain many pages.

[Virve Hildebrand · Rating 1 out of 5]

Låter SvDs Christian Daun förklara betyget https://www.svd.se/snalla-sigge-eklun...

[Gott · Rating 2 out of 5]

Det är en rolig idé på en bok men det är svårt att njuta av texten när man hela tiden irriterar sig över hur privilegierad han är, utan att själv fatta det. Han beskriver allting i "DU" format vilket gör det irriterande. Klart man har ätit jordgubbar med grädde eller somnat med hund. Men vissa saker han beskriver är taget från hans lyxliv som ingen vanlig människa skulle beskriva som livets SMÅ njutningar, t.ex simma i grotta. Dessutom är hans beskrivningar så genomdränkta av överklasslyx.

[Sara Modig · Rating 4 out of 5]

Fina små reflektioner, vackert skrivna om att se det fina i vardagliga ting, drog ut på dem på slutet för att boken inte skulle ta slut.

[Anita · Rating 3 out of 5]

Små, otroligt charmiga, betraktelser som har något utav en dov stämning över sig. Vi slängs mellan olika situationer och tillåts att försjunka i nya sinnesstämningar. Rubrikerna är som en egen värld. Lite tankspriddhet. Ett halvdant leende. Kontemplation. Det känns som att mjukt kastas fram och tillbaka i någons små hemligheter. Fint.

En kort liten bok, fylld med ord och formuleringar som flyter samman och fångar det stora i det vardagliga och lilla. Finns så många små korn jag tar med mig, oändligt med citat som drar förbi i tankarna. För att bara nämna några få utdrag:

Ouzo i hamnen
Historien har lett fram till att du sitter här med glaset i din hand. Och när du till slut tömmer det och låter den sista klunken rulla mot gommen, brännande och lakritssmakande, har du för ett svindlande ögonblick hela Medelhavet i din mun.

Antikvariat
Du låter dina fingertoppar smeka över bokryggarna, som om du läste blindskrift. Här inne är besökarna anonyma, bara böckerna har namn. Här står motsatser sida vid sida.

Nattlig flygplanskabin
Du tänker på astronauten Alan Beans ord: ”Vi ville till månen för att se den på nära håll, men det visade sig att den mest minnesvärda synen var jorden, som svävade alldeles ensam i det stora svarta.”
Alexei Leonov minns samma sak från sin första rymdfärd: ”Jorden var så rörande ensam.”
Kanske är det just detta du förnimmer när du blickar ut genom flygplansfönstret. Det skulle förklara frihetskänslan. Att du försonas med all skit som du vet pågår där nere, eftersom det sker i en kosmisk ensamhet.

Spaghetti vongole
Men ingen verkar lyssna, de är redan upptagna med att beställa efterrätt. Ingen verkar heller riktigt förstå vad du precis varit med om. Så du vänder dig om och sträcker upp handen. Kyparen får syn på dig och ler och nickar tyst – för han förstår direkt: En tallrik till. Prego. En tallrik till, av livet självt.

[Torbjörn Nilsson · Rating 4 out of 5]

Livets små njutningar, som blivit en riktig mediesnackis, närmast "kölhalats" av de flesta kritiker och sålt som smör, är överraskande bra. Den bör läsas och inte bara lyssnas på. Dels läser inte Sigge jättebra, och dels är det lättare för mig att ta in orden och språket, när jag läser.

De korta kapitlen i boken är en njutning att insupa! Väldigt välskrivet, särskilt med tanke på att det skulle kunna bli svulstigt och patetiskt. Sigge säger sig skrivit den under två år och han har fått till språket, så att det verkligen levandegör de 47 njutningar han beskriver. Att jag kan känna igen mig i nästan allihop spelar kanske in i min upplevelse. I t ex Jordgubbar med grädde och Skumbad beskriver han exakt min upplevelse, även om det nu är mycket länge sen jag badade i badkar och jordgubbarna åts i barndomen.

Boken är inte något ytligt lyckofluff. Där finns hela tiden en underström av ensamhet och sorg. En mörk mystik finns där. Han saknar något. Oklart vad. En sammansmältning med något transcendent?Den paradisiska barndomen före föräldrarnas skilsmässa? Ett mycket litet inre barn långt inne i labyrinten? Eller bara lugn och ro, egentid, långt från barnansvar och rampljus? Kanske allt det? Vem vet?

På ett ställe skriver han:

"Du skulle kunna vandra in mellan stammarna och aldrig komma tillbaka."

Avslutningsnjutningen är i alla fall en perfekt lyckosvindel.

[Camilla Jacobson · Rating 4 out of 5]

Nere vid vattnet böjer sig rönnarna ner som drickande boskap. De smutsiga löven rör sig över ytan. Och du känner en lågintensiv lycka. Skogen finns, sjön finns, tallarna, blåbärsriset, granarna. Mossan, myrstackarna, de hala klipphällarna. De har funnits här hela tiden, medan du ägnade dig åt annat. Och för första gången på länge är de lika verkliga för dig som dina egna tankar.
-utdrag ur Höstskog

Sigge skriver fint om den lågintensiva lyckan man kan känna i vardagen, något som verkligen behövs under ett sånt år som 2020. Rent stilistiskt älskar jag det, formen och språket är magiskt. Men precis som en föregående recension påpekat kan det stundtals skava lite med du-formen och innehållet. I och med att varje berättelse är så subjektiv i sin upplevelse blir det svårt att direkt applicera den på sina egna upplevelser utan någon slags mental modifikation. Men med det sagt, så rymmer denna samling flera sinneliga guldkorn som verkligen får mig att bli inspirerad till att skriva. Så därför 4/5.

[Sanna · Rating 5 out of 5]

Livets små njutningar
Ett kapitel som saknades.

Jag har alltid läst fort. För fort. Och den här som endast har 109 sidor - kommer gå undan.
Men boken lurar mig.
Jag läser om besöket i te-butiken och blir sugen på en kopp te. Inget fancy med spännande smaker; nej nej, en kopp Twinings Earl Grey.
Jag bläddrar vidare och kommer på mig själv med att drömma tillbaka till 2019 när mamma och jag var i Grekland och hur vi skrattade åt alla raki vi fick dricka och hur få gånger vi faktiskt fick ouzo. Men när den äntligen kom, wow..
Resa, det har man inte gjort i år. Men rabarberpaj fick jag iaf. Sommaren var ändå.. ”Fokusera nu Berns.” tänker jag och bläddrar vidare.
Fastnar igen på ”Skumbad”. Klart jag ska ta ett bad! Det får bli äppelskum, har inget annat. Det har vart kämpigt att hitta ett som löddrar schysst.
Badet varade i 15min. Ut kliver jag, fräscht som ett Granny Smith. Sätter mig ner med mitt nu kalla te och skriver kapitlet som saknades.
”Att läsa en bok om livets små njutningar.”
Lätt, härlig och väl värd 🍾🍾🍾🍾🍾 av 🍾🍾🍾🍾🍾.

[David Peterson · Rating 1 out of 5]

Det här måste väl vara Sigge Eklunds små skrivövningar? Knausgård skrev en till två sidor om diverse objekt – Eklund en till tre sidor om den övre medelklassens härligheter. Ja, det är just folk med stålar som kan känna igen sig i de 43 beskrivna njutningarna.

Till och den typen av situationer som vem som helst kan råka ut för eller försätta sig i utspelar sig i det socioekonomiska toppskiktet. Den första beröringen, alltså den första gången du snuddar vid någon du blivit intresserad av, ja, den sker givetvis på en större middagsbjudning, en sådan där värdfolket lagt tid på bordsplaceringen. Varför kunde Eklund inte här gå utanför sina senaste erfarenheter, också han har väl levt utan dessa middagar, varit ung, pank eller varit ny på en arbetsplats?

Bara i ett par njutningar befinner vi oss i rum som är mer öppna. Som när Eklund skriver om att köra bil i skymning, om hur vi hälsar på varandra med lyktorna, respekterar varandra och om hur de svenska skogarna lockar oss till att lämna allt.

“Livets små njutningar” är ett kul koncept men det blir aldrig något mer.

[John Carlsson · Rating 3 out of 5]

Jag har läst Sigges romaner med stor behållning och är en trogen lyssnare av podden. Jag var ganska övertygad om att jag inte skulle gilla idén med den här boken.

Och det är förmodligen inte den här boken jag kommer återvända till när jag vill läsa om något av Eklund. Det är en bagatell, men en hyffsat trivsam sådan.

Eklund skriver bra, även om det i det här korta formatet blir lite tjatigt med vissa formuleringar och det ständiga duandet. Men visst finns det något att ta till sig i detta med att njuta av till synes enkla ting (även om jag kan förstå att alla inte kan relatera till hotellincheckningar, tebutiker och nattåg). Inte minst för undertecknad som har extremt svårt att vara närvarande i nuet.

[Anna Debrén Fd Forss · Rating 2 out of 5]

Jag får ställa mig mitt i raden, svaga 2,5 * kommer vi upp i. Tanken som sådan är bra och lockande men utförandet lämnar en del att önska. Början av boken får en att tro att njutningarna allt som oftast handlar om mat/dryck. Även om den var skriven i du-form så läste jag de som Sigges egna.
I det stora hela gäller det att uppskatta det enkla och vardagliga och förstå storheten i det. Som att promenera i en stad och lyfta blicken upp mot fasaderna och se utsmyckningar man aldrig sett förut. Att bli uppmärksam. Att vara tacksam. Enjoy the ride.
Åab bokklubb.

[Nath · Rating 2 out of 5]

Favorittexter i boken: lacka julklappar, checka in på hotell, bilfärd i skymningen, rymden, kvarglömt plagg.

Jag ville uppskatta boken mer, men livsnjutningarna som beskrivs kändes så personliga att jag upplevde det konstigt att läsa dom i du-form.

Du-formen gav mig känslan av ett påtvingat måste att kunna relatera till de saker som beskrivs trots att jag själv inte upplevt eller kan relatera till alla små livsnjutningar som omnämns!

Så formatet fungerade inte för mig. Men jag gillar idén och jag uppskattar belysandet av det vackra i det små och vardagliga stunderna i livet.

[Lina Berglund · Rating 4 out of 5]

Tycker S. E. lyckas fånga något allmängiltigt i sina skildringar av njutbara ögonblick. Många av de små njutningarna har jag själv varit med om och jag förs tillbaka till stunder då också jag njutit intensivt av livet. Lycka är det mest sårbara vi har och därför tycker jag att Sigge faktiskt är modig i sin ansats och ta mig sjutton ror han fanskapet till projekt i land. Älskade denna lilla godbit.

[Mia Larsdotter Kraft]

En överkryssad stjärna eller fem? Sigge kan formulera sig och tvivelsutan använda fina och intressanta ord. Det är bra flyt och driv i texterna. Gott så. Men jag vet inte hur jag ska tolka den här boken. Antingen som ett hån mot alla andra introspektiva böcker eller en väldigt roligt ironi över tiden där vi ska carpe diem, se det stora i det lilla och vara mindfulla.

[Anna · Rating 4 out of 5]

Jag har njutit när jag läst denna. Det har jag! Men ibland tycker jag att den kan bli nästan lite kladdig pga de målande beskrivningarna blir överdådiga. Men sen, helt plötsligt, sitter det mitt i prick och det känns så rätt och självklart. Jag gillar också verkligen konceptet! Även att den är så kort tycker jag är fint.

[Fredrik Palmqvist · Rating 2 out of 5]

En bok med lovvärda ansatser, men som sammantaget blir alltför pretentiös. De vardagliga stunderna av njutning beskrivs tyvärr inte i sin enkelhet, de målas istället i en medveten medvetenhet. Men jag gillar ansatsen.

Jag tror att upplevelsen av texterna blivit annorlunda om de skrivits i jag-form och inte i du-form.

[Joacim Winqvist · Rating 2 out of 5]

Jag fastnade direkt för konceptet bakom boken men tyvärr missar den att knyta an hos mig. Jag tycker ändå att jag är relativt bra på att njuta av småsaker men här känner jag för det mesta ingenting. Gillar inte heller som någon annan skrev att boken är i skriven i "du"-form.