Sverige kallas ibland för världens mest sekulariserade land, men det heliga existerar som en underström också i det sekulära. Det menar författaren och teologen Joel Halldorf som i sin bok Gud: Jakten undersöker de existentiella strömmar som flyter genom vår samtid.
Har man följt författarens i kulturartiklar och poddar så vet man ungefär vad man får. Det är dock inte mindre intressant och bildande, då författaren med sitt kristna perspektiv efter Sven Stolpes död och Anders Piltz pension inte har någon motsvarighet i svensk offentlighet; man får mycket lärdom om evangelikaler i USA, islams uppkomst och vad sekulariseringen innebär som inte fås på annat håll. Emellertid är det spretigheten som är problemet, det är lite för många trådar och målgrupper som han skriver för. Då blir betyget är lite snålt ändå, vill hellre ha Halldorfs stora Knutby- eller Franciscusbiografi
Det märks att Halldorf är en mycket duktig skribent! Boken är mycket underhållande och jag håller med honom 95% - 90% av tiden eller så.
Jag tycker hans tes om människan som en bedjande varelse är en intressant hållning som stämmer överens i samhälle där brands och olika sub-kulturer har en religiös innebörd.
vi är sannerligen homo adorans! Människor med ett oändligt begär!
Lite hoppig, så är det ändå en del intressanta tankar. Jag kan hålla med Halldorf om att den svenska offentliga debatten saknar ett djup, en sfär med diskussion om existentiella frågor. Han har en stor poäng att vi i västvärlden inte hamnat i Orwells "1984" utan istället i Huxleys "Du sköna nya värld" (detta gäller inte Kina, givetvis). Hans påpekande om att vi nu förlorar den bildvärld, de referenser och den kultur vi haft länge, kan jag som historiker känna är helt sann. Vi förstår inte längre tidigare generationer, det blir ett avbrott. Och jag håller också med om bokens tes om att människan har religiösa instinkter men att det numera tar sig andra vägar. En berömd historiker påpekade ju exempelvis att de religiösa fanatikerna gick till mörkvänstern under 1900-talet, vilket ju är på pricken. Och vill man döma och hota sina medmänniskor är det ju ingen idé längre att rusa upp i predikstolen, det är ju inte svårt att se var de personerna tagit vägen till för rörelser i dagens samhälle (Typ: Du ska känna SKULD!, Du ska känna SKAM!, Har du sagt FEL ord har du HÄDAT!, Det är ARVSSYND från 1600-talet e t c).
Han avslutar med tre råd, som jag tyckte var ganska vackra. Det första var att varje dag stanna upp en stund, reflektera, läsa ett stycke poesi eller lyssna på klassisk musik. Det andra rådet är att finna en gemenskap med en grupp människor och sträva åt samma håll. Bilda en bokcirkel, en teatergrupp, filosofiskt sällskap eller en filmklubb. Man går längre tillsammans, och den ensamme går så lätt vilse. Det tredje rådet är var nyfiken, öppna ett fönster i en oväntad riktning, gärna något som kräver en liten insats. Övernatta i ett kloster, besök en moské, delta i en karneval eller läs en djup bok.
Denna boken fångade mig. Jag är lite familjär med Halldorf sedan tidigare och har läst några av hans kolumner och debattartiklar. I denna bok gör Halldorf upp med ett gäng kontemporära samhällsfenomen och utmaningar. Han tar en kristen vinkel på frågor och dissikerar dem på detaljnivå. Han refererar Lady Gaga och Augustinus och berör ämnen från islam till Knutby och konsumtionssamhället. Jag uppskattar samhällskommentarer från ett kristet perspektiv och Halldorf sätter ord på mycket av de tankar jag själv haft. Tro och religion har en roll att spela i samhällsdebatten och samhällsuppbyggnaden och den sekulära ”nyateistiska” eran är över.
Enkel folkbildning kring religionens roll i det sekulära samhället. Lite väl spretigt där vissa ämnen får mycket större fokus än andra, och omfånget hade vunnit på att vara lite mer fokuserat. Halldorf redogör för hur den grundläggande mänskliga längtan efter gemenskap och kärlek förvrids till konsumtion, nationalism, scientism osv. och hur det offentliga samhällets tappats på mening och djup kring existentiella frågor. Martin Hägglunds bok "This Life" får också en stor välbehövd hyvling. Läs den!
Fantastisk bok och sprängfylld med intressant kunskap. Tror aldrig jag har noterat så många intressanta referenser från en och samma bok.Borde egentligen köpa den och använda som uppslagsbok. Hoppas vi får se Joel Halldorf i Svenska Akademin så småningom. Han borde vara självskriven där!
Han skriver mycket bra, men det är lite hoppigt, och saknar spets och djup ibland. Samtidigt krävs kanske det, när syftet är att skapa en bro mellan samtiden och Gud/det transcendenta.