Kan en grupp ungdomar verkligen starta en revolution? Freija, Embla och Ivalde funderar kring denna möjlighet efter att själva ha genomfört en dramatisk flykt från militärskolan Bionbyr. Deras slutliga mål är att kunna avslöja korruption hos såväl President som Myndighet. Men vägen dit blir mycket längre och svårare än vad de från början hade räknat med. De är jagade, efterlysta och inte tillräckligt starka för att stå emot fiendens styrka. De behöver utveckla sina krafter och tar hjälp av kattfolket, ett mytiskt släkte som ingen egentligen tror existerar. Freija oroas även av rykten som påstår att en person i omgivningen sägs kunna förvandla drömmar till verklighet.
Detta är uppföljaren till Kraften av Elin Frykholm och Marcus Tallberg.
Marcus Tallberg has published 3 books in Swedish and 1 in English (so far). His books is based on reality, either from his own life or from interviews he's done.
He is also the owner of Tallbergs Förlag (a publishing house) that works as a media plattform for creative people that is part of a minority group (LGBTQ, etnicity, religion, disability, gender, class, age etc). Everyone should have a place.
Neeeeej! Vad var det där för slut? Jag behöver mer! Jag vill inte vänta på sista delen. Jag behöver svar och det är nu.
Wow säger jag bara, tyckte första boken var väl okej och jag var lite osäker om jag ville läsa uppföljaren eller inte. Så glad över att jag ändå gav dem en chans för inte blev jag besviken. Under hela dagen (när jag inte har sovit på grund av den här jädrans värmen) har gått åt att läsa denna pärla. Jag har flyttat mig från soffa till sängs göra gånger för att hitta en sval plats så jag kan få fortsätta läsa utan problem.
Den här boken är något sjukt spännande även fast den kändes som den bygger upp för det stora slutet. Man går lära känna karaktärerna mer på djupet och mer om deras speciella krafter. Det är mycket känslor inblandade, fast inte på ett romantiskt nivå (dig, de är syskon). Relationen mellan Freija, Embla och Ivalde svajar när man är i en sådan utsatt situation men se hur de kommer närmare varandra är verkligen höjdpunkten av den här punkten. Helt klart min favorit trio.
Och slutet, jag måste verkligen få prata lite snabbt om slutet. Jag vill inte spoila er så läs på egen risk. Jag kommer inte nämna namn men herregud vad jag förvånad jag blev över att en person gjorde som hen gjorde. När man minst anar det och verkligen tror att hen är på deras sida så Bam blir man förråd. Jag trodde verkligen på dig! Hur vågar du göra så? Men vem vet? Det kanske inte är vad man tror ändå.
Rekommenderar den här boken till dig som vill ha en dystopisk bok med människor med olika krafter. Den passar även dig perfekt som inte vill att romantiken ska vara i fokus som många dystopiska romaner kan vara. Verkligen läs den här boken, den magiska trion är här för att rädda din tristess, någon du absolut inte kommer att känna när du läser denna bok.
Drömfångaren är del två i Kraften-trilogin, skriven av Marcus Tallberg. En riktigt spännande uppföljare till Kraften, där man får lära känna Freija, Embla och Ivalde lite mer på djupet. Jag tyckte jättemycket om att följa dem vidare på deras resa, att se dem utvecklas och stöta på nya problem, individer och folkslag. Men vem kan man egentligen lita på i denna mörka framtid? En bok jag varmt kan rekommendera. Men för allt i världen, läs Kraften först. Och Marcus, skynda på med del tre är du snäll ...
Efter att ha flytt från militärskolan Bionbyr funderar Freija, Embla och Ivalde på var de ska ta vägen, och framförallt hur de ska kunna hindra presidenten från att lyckas göra det han har planerat. De är bara ungdomar och skulle behöva starta en revolution. Problemet är bara att presidenten har många fula knep i rockärmen och den lilla gruppen blir jagade, efterlysta och attackerade. De behöver hjälp, och den kommer från oväntade platser.
Drömfångaren är den direkta uppföljaren på Kraften och bör inte läsas fristående utan jag rekommenderar verkligen att läsa dem i ordning. Här är det full fart och för den som läst Kraften är det inte ofantligt många nya karaktärer att lära sig namnet på och lära känna. Jag tycker om att ha Freija som huvudkaraktär och att följa henne, speciellt eftersom det är hon som kan förflytta sig till andras medvetanden. Det tycker jag är riktigt smart av Tallberg, för då får vi lära känna många andra och få reda på bakgrundshistorien, utan att vi behöver byta perspektiv hela tiden.
Som skrivet är det mer fart här, och det är inte så konstigt, eftersom världen och huvudpersonerna nu är etablerade. Men, eftersom det här är en direkt fortsättning blir det inte en transportbok som risken är för andra boken i en serie. Här kastas vi direkt in i handlingen och fortsätter framåt. Eftersom gänget är på flykt, tas de också igenom en stor del av Ela, men under resans gång får vi istället uppleva minnen och hemligheter som tar bort det som skulle kunna blivit lite dötid.
Språkligt sett är det helt okej och passar genren. Ibland kan jag tycka att de beter sig lite barnsligt, men då är det bara att komma ihåg att det faktiskt rent teoretiskt ofta är barn som pratar. Både Freija och Ivalde är 16 år, och Embla är 20, så det är inte så konstigt att det kan bli lite ogenomtänkt, impulsivt och barnsligt ibland.
Drömfångaren fångar mig snäppet snabbare än vad Kraften gjorde, och jag ser fram emot att se vad som händer i del tre, Kejsaren.
Jag ville tycka om den här. Jag tyckte om den första boken som var helt ok och lyckades hålla sig tillräckligt unik jämfört med andra böcker av samma genre. Likt den första tog det ett tag att komma in i den och för att vara ärlig ännu längre tid än Kraften. Jag hade nog läst två tredjedelar innan det släppte. Jag tycker att historien spännande, världen och dess mytologi och historia är någorlunda genomtänkt. Man ser att författaren tycker om sin skapelse och lagt tid och kärlek på den. Men det är tyvärr för mycket som stör mig.
Nr 1 är språket. Det är bitvis riktigt jobbigt att läsa. Jag kan leva med att han skriver ex hennes/hans där jag hellre sett ett "sin/sitt", det är nästan lite snobberi av mig att störamug på det. Men svengelskan! Twista? Om det inte handlar om en dans så heter det vrida. Pierca? Vad sägs om spetsa, genomborra, sticka, nagla fast, penetrerar? Nr 2 är att flera av karaktärerna är så är så ambivalenta. De förändras från ena kapitlet till det andra. Jag kan tänka mig att författaren försöker ge en bild av att de är osäkra, rädda, genomgår traumatiska saker och reagerar på det men det känns snarare som han ändrar deras personlighet utefter vad som passar historien.
I sista tredjedelen av boken börjar det hända saker och historien drivs vidare. Karaktärerna bli lite mer stadiga och ändrar inte personlighet och ambition vid varje hörn.
Som sagt så tycker jag om idén och världen. Tanken är god det märks att han har tänkt till och skapat en värld med någorlunda fungerande system. Detta och att han faktiskt får till ett spännande avslut räddar betyget från att bli en enda stjärna. Det som drar ner boken är språket och att framförallt Embla och Ivalde aldrig tycks bestämma sig för vilka de är.
Jag har haft äran att få läsa "Drömfångaren" av Marcus Tallberg. Det är den andra boken i Kraften-trilogin så det är bara att hugga in på sista delen nu.🤗 ~ Drömfångaren är en väldigt spännande bok med mycket fart i. Det gäller att hänga med i svängarna. Allt kan hända och det är väldigt osäkert vem man kan lita på. ~ Även denna bok utspelar sig en bra bit in i framtiden. Tekniken har gått framåt men allt är inte bättre för det. Kontrollen av människorna är extrem och frihet verkar vara ett minne blott... och klimatet har lett till att världen ser helt annorlunda ut än nu. Mycket hjälper tekniken till att lösa men friheten kan den inte helt lösa. ~ Om även denna bok beskriver hur världen i framtiden ser ut är lite svårt att säga. Men om det är så finns det flera saker som skrämmer mig. Mycket av mönster från gamla tider upprepas liksom klimatet samt bristen från frihet. ~ Boken får även läsaren att tänka till och våga tänka själv och inte falla för grupptryck. ~ Helt klart även en mycket läsvärd bok men man måste ha läst ettan i trilogin innan!👌 Tack @marcustallbergofficial och @tallbergsforlag för att jag fått läsa även denna pärla.🌟🌟🌟🌟 ~ ~ #drömfångaren #kraften #kraftentrilogin #marcustallberg #tallbergsforlag #tallbergsförlag #bokrecension #recension #lästips #boktips #åretsandrabok #åretsandralästabok
Till att börja med, så att jag bara får det ur mitt system, så vill jag klaga på korrekturläsaren som enligt min mening gjort ett otroligt dåligt jobb. Det är språkliga felaktigheter, stavfel etc boken igenom som stör läsupplevelsen och det känns inte ok.
Detta var ett fartfyllt äventyr med ett otroligt spännande slut! Den här bokseriens största tillgång och styrka är de fantastiska miljöbeskrivningarna och världsbygget. Det är detaljrikt, målande och påhittigt. Jag tycker även mycket om att Tallberg är så noga med inkludering och normbrytande karaktärer. Historien är fängslande och det ökar på spänningen att man som läsare hela tiden får fundera på vem som går att lita på och inte.
Det enda jag har lite svårt för i boken är en del av dialogerna. Ibland blir de lite för krystade och överdrivna för mig. För många och övertydliga känsloyttringar. Det kan kännas lite PK och pedagogiskt och förstör känslan lite av en spännande fantasy/dystopi.
Här har vi uppföljaren till den dystopiska romanen Kraften som fick toppbetyg av mig. Min förväntan var således hög när jag tog mig an Drömfångaren. Jag fann det svårt att komma in i boken, den grep inte tag i mig såsom Kraften gjorde. Men jag ville ändå ge den en ärlig chans eftersom att jag tycker om karaktärerna och den postapokalyptiska värld som de lever i. Efter drygt halva boken hände något och jag började känna engagemang i storyn. Det blev riktigt spännande och handlingen bjöd en och annan plot twist. Liksom i Kraften, låter Tallberg avsluta Drömfångaren med en cliffhanger, som får mig att hoppas att nästa bok inte dröjer alltför länge. Boken hade behövt ytterligare en korrläsning, en hel del slarvfel, stavfel och grammatiska tokigheter förekommer. För det är onödigt att låta en grymt bra berättelse störas av språkliga missar, inte sant? Drömfångaren är en värdig uppföljare till Kraften, men den fyller inte hela kannan. Men ☕☕☕☕ rykande gott te blir det i alla fall. Läs!! Men inte utan att läsa Kraften först, det blir bäst så.