Drakar finns väl inte? Nej, det är klart att de inte gör. Men om någon på övervåningen börjar ta så tunga och arga steg att hela huset skakar? Och det verkligen luktar bränt inomhus, för inte säga vidbränt? Då handlar det nog om en drake i alla fall. Men Lilli i Draken har en sak gemensam med barnen i Gro Dahles andra böcker: sin uppfinningsrikedom. Också drakar går förstås att lära sig hantera, bara man får lite hjälp med att göra det. Men hur ska man nu få den hjälpen?
Gro Dahle (born 15 May 1962) is a Norwegian poet and writer.
She was born in Oslo, and is a daughter of Øystein Dahle. She made her literary début in 1987 with Audiens (Audience), a collection of poetry. Since then Dahle has written over 30 books in different genres, among them a series of picture books for children in collaboration with her husband, Norwegian illustrator Svein Nyhus.
Gro Dahle has received several national awards for her work. In 1999 she was the official festival poet at the Bergen International Festival. In 2002 she won the Brage Prize for literature for Snill (Nice), a picture book for children, and in 2003 the Best Children’s Book Prize from the Norwegian Ministry of Culture for Sinna Mann (Angry Man), a book about a boy witnessing domestic violence. Dahle is a stylistically naïve, imaginative and burlesque writer often focusing on psychological problems and relations. She lives and works on the island Tjøme. Dahle also gives lectures in creative writing in Norway and Sweden.
Dette var en av de svåraste barnbøcker att skriva en recention før som jag gjort. Med Dahle och Nyhus så ær det i det nærmaste ett norskt dream-team nær det kommer till barnbøcker. Och det mærks. Innan jag børjade læsa barnbøcker igjen før några år sedan så hade jag ingen aning om att denna typ av bøcker fanns, och att de kunde vara riktade till barn. I kort så handlar detta om en flicka som bor med sin mor, men dær modern trakasserar och psykiskt misshandlar sitt barn. Flickan ser sin mor som en drake och førsøker att førstå och gjøra sitt liv bættre, men tvingas till slut att rymma och kalla på draketæmjarna. Boken ær som ni førstår tydligt symbolisk. Min 4.5 åriga son førstod inte riktigt symboliken, men han førstod att något var mycket fel før flickan, "Så får man ikke gjøre med barn!" och att dragen nog egentligen var något annat "Er det en mammadrage?". Och det ær sællan som han har varit så lugn och koncentrerad vid læsning som nær vi læser denna bok. Han førstår definitivt att något inte ær som det skall med denna berættelse. Sjælv så fann jag boken obehaglig, precis som man bør kænna nær man læser den. Detta ær inte en morsom/rolig barnbok, det ær en dødsseriøs bok riktat till barn. Om ett æmne som både vuxna, men framførallt barn, (tyvær) måste vara medvetna om. "Bakom de nyputsade fønstrena bodde draken". Och jag ær tacksam før att vi lever i en tid då barnbøcker har nått så långt som detta.
Jag vet inte om boken förenklar psykiskt/fysiskt misshandel eftersom den är riktad mot just bilderboksläsare (dvs små barn). Det kanske behövs ett bra slut och förenkling för att kunna sätta en bok i handen på ett barn om ett så mörkt ämne. Illustrationerna är hursomhelst fantastiska och jag tycker att draken fungerar rätt bra som en riktigt skrämmande illustration över hur ett barn kan uppleva en elak förälder.
Beautiful story about dragons. Or parents with mental disorders and/or substance abuse. Some of it may sound too extreme for children, but then again - it is a dragon who says it :) And also, the best quote in the book, is also a good statement here;
"Eline er ikke redd for Dragen, for Eline vet ikke at drager finnes".
For children who don't know dragons exist, this book is just a story. For those who know, it is a comfort and a story of hope.
My 7,5 year old daughter loved the pictures first but got the meaning right away and the storry impressed her deeply. Same for me as a parent - made me reflect and look in the mirror, scared to see a dragon. We read in Swedish)