Danuta är firma Rent Hus mest uppskattade medarbetare. Hon älskar att städa och hon älskar sina kunder. Men eftersom saker sällan undgår henne, reagerar hon allt oftare på hur dåligt hennes kunder mår, trots att de har det så bra.
Familjen Seger har slutat prata med varandra och Caroline Seger är nära ett sammanbrott. Ossian Schröder, framgångsrik modeguru, söker efter meningen med livet men på helt fel ställen.
Med små och, även för den uppmärksamme, oansenliga gester, försöker Danuta hjälpa sina kunder att se det goda i livet och lära dem att uppskatta vad de redan har. Men budskapen missuppfattas, intrigerna tätnar och Danuta hamnar oförutsett i skottlinjen.
Jag vill tro att det är en bra idé som ligger bakom den här boken, vilken är anledningen att jag gick emot min vilja att avsluta efter tredje kapitlet. Dels följer vi några personer som använder sig av städhjälp. Ossian som bor på Strandvägen och jobbar som modell i USA, han mår skit. Utbrända Caroline Seger som mår skit, trots yoga. Dels följer vi Danuta som jobbar som städerska.
Jag har svårt att behålla koncentrationen när jag lyssnar på den här romanen. Det är för övertydligt, för klyschigt och förutsägbart. För många knivar som vrids om i hjärtan, ben som viker sig, alltför många gånger tar luften slut. Jag får inte någon av karaktärerna att gå ihop. Danuta allra minst. Hon njuter alltså av att städa andras hem. Det är ljuv musik för Danutas öron när rika människors damm åker in i dammsugaren. Att författaren valt att skildra Danuta som fullständigt uppoffrande – hon bekräftar sina kunder, frågar och lyssnar – är rent av obehagligt. Ibland får hon klagomål och skäll, hon känner sig vid ett tillfälle också hotad. Dessutom är hon sjuk och har ont. Trots detta tänker hon på att hon inte lyckas hjälpa de stackars rika priviligierade kunderna att må bättre. Å ena sidan är Danuta nöjd med sig själv å andra sidan smyger hon skyggt fram med sin städutrustning. Hon får en stolt hållning i den dyra kappan hon erhåller i present av kunden Ossian. En present som naturligtvis fick henne att tappa andan.
Ett av problemen jag har med det här boken är att det är feelbad, som försöker vara feelgood. Jag gillar ju feelbad det vill säga att läsa om människans smutsiga sidor. Men att människor i medelklassen skulle vara så helt igenom ruttna att de aldrig före de mött Danuta, träffat en människa som faktiskt bryr sig om andra människor, verkar för osannolikt.
Det det känns som att författaren silar mygg och sväljer kameler. Antingen är det aningslöst att skriva en roman om en polsk kvinna som städar hos den svenska övre medelklassen utan att beröra politik, klass, makt, ras och genus. Eller så är syftet att lindra dåligt samvete hos de som använder sig av städhjälp och rut-bidrag. Att försöka sätta sig in i en polsk kvinna och skildra henne inifrån, lyckades inte. Jag tror väl att intentionen är god. Samhällskritiken som Liljeroth för fram är befogad. Medelklassens leverne är ohållbart. Författaren vill säkert lyfta fram att de som städar gör ett viktigt jobb. Att vi inte ska se ner på städning som syssla, och absolut inte på de som städar. Och det är ju riktigt. Men eftersom det står hemskt konstiga saker i den här texten hittar jag ingen riktning. När Carolinas dotter Matilda säger att Danuta ska sluta skämmas och istället vara stolt. Då bli Danuta varm inombords och fylls med hopp. (Vad vet väl du, snorunge! Hade varit ett lämpligt svar.) Eller att alla har vi en plats på jorden, och vi måste försöka göra det bästa av det vi tilldelats. (Försök inte rättfärdiga ojämlikhet, tack.) Eller att inga andra nationaliteter än skandinaver har god inredningssmak. (Usch! Bara usch!)
Jag vill istället tipsa om Fanny Ambjörnssons Tid att städa: om vardagsstädningens praktik och politik.
En dos av Kants kategoriska imperativ vore på sin plats här. Det är alltid omoraliskt att använda människor endast som medel. Danuta framstår för mig, helt och hållet som ett medel i den här romanen. Det gör mig nästan arg. Jag var tvungen att lyssna klart på hela också för att se om det skulle komma en vändning. Men det gjorde ju tyvärr inte det.
Författaren är säkert bra på att städa. På pressbilder i samband med boksläppet poserar hon med knuten höjd näve, och med diskhandskar på. Oavsett vilken erfarenhet hon har av att städa åt andra, vill jag påstå att hennes förmåga att skildra detta lämnar en hel del övrigt att önska.
Ett rent helvete är en roman som tar upp flera jobbiga, men viktiga ämnen som depression, utmattning, sjukdom och att hitta sig själv. Ännu en gång förundras jag över Anne Liljeroths förmåga att få fram karaktärernas känslor och personligheter. Berättelsen om Danuta, Familjen Seger och Ossian är helt underbar och den skapade mycket tankar och känslor hos mig. Handlingen är fylld av missförstånd, ångest, sorg och hela berättelsens uppbyggnad är otroligt välgjord och genomtänkt. Dock kände jag att slutet gick alldeles för snabbt.
Eftersom man får följa flera personers problem och konflikter kändes det snabba slutet lite för enkelt, jag hade velat få en djupare inblick i hur karaktärerna löste deras problem och hur de sedan mådde efter det. Handlingen går verkligen in på djupet kring problemen, och det finns också ett otroligt fint djup i alla karaktärer. Men det saknades någonting i slutet som skapade en ofärdig känsla.
Bortsett från detta så tyckte jag verkligen om Ett rent helvete. Sorgen och ångesten framgår så tydligt i handlingen att jag kände det i hela kroppen, jag ville hjälpa alla dessa karaktärer och lösa alla deras problem. Generellt är Ett rent helvete en fin berättelse om att hitta lyckan i sitt liv, och att börja se saker från den ljusa sidan. En otroligt vacker och välgjord bok som är värd att läsas. Varmt tips!
Den polska städerskan Danuta Kovalska är huvudkaraktären i ”Ett rent helvete” av Anne Liljeroth,. Det här är en varm roman om att se sina medmänniskor och sig själv med nya perspektiv, vilket kan leda till att hitta vägen till sin egen lycka. Jag tycker om boken, Danuta och hennes stora hjärta. Hon vill så väl, men glömmer bort att ta hand om sig själv och trots att hon vill göra gott så blir det missförstånd och intrigerna tätnar.
Det är en varm ton i boken, trots att den tar upp svåra ämnen som utmattningssyndrom, ätstörningar och beroende av olika slag. Handlingen väcker känslor av allt ifrån hopp och glädje till förtvivlan och sorg. Det här är bok som både underhåller och berör. Jag har ju lyxen att direkt kunna fortsätta läsa om Danuta i Annes nya bok ”Ett rent samvete”. Det ser jag fram emot.
En varm och skön berättelse där olika människor vävs samman genom en städerska. En städerska som är stolt över det hon gör. Jag tyckte särskilt mycket om just det - det spelar ingen roll om man kör sopor, städar, flippar burgare på mcD, jobbar som jurist eller AD - var stolt över det du kan och gör! Det finns mycket jag gillade i boken och framförallt att få lära känna alla karaktärer. Har förstått att det ska komma en fortsättning på boken och jag ser verkligen fram emot att läsa den. Den här ingår i min bokcirkel och jag ser fram emot att få dyka in i den tillsammans med andra.
Ett rent helvete är en välskriven och lättläst berättelse. Jag gillar hur bilden växlar mellan de olika karaktärerna, vilket driver historien framåt. Det är en modern och bra beskrivning av dagens samhälle med faktorer som utbrändhet och trenden att ”finna sig själv” väl invävda. Jag funderar under läsningen rätt mycket om yrkesstolthet, klasskillnader och generationsklyftor.
Danuta som karaktär känns speciell och svår att få grepp om. Är hon ärlig med sig själv och andra? Vad driver henne? Det finns något ologiskt i henne som karaktär som jag har svårt att sätta fingret på. Familjen Seger är en typisk modern svensk familj, och möjligen hade det varit bra att inte försöka klämma in så mycket i dynamiken i familjen. Jag fäster mig främst vid Caroline, som jag tycker synd om. Hon utnyttjas på jobbet, av familjen, men får ändå bara skit. Som att hon hamnat i ett beteende som hon inte kommer ur. Sen kan man undra om Danutas agerande förvärrade situationen eller inte.
Det är några trådar på slutet som jag tycker är oklara (bl.a. kring Danutas syster), och skeendet går lite för snabbt. Men eftersom uppföljaren, Ett rent samvete, står i hyllan så räknar jag med att få klarhet i det när jag läser den. För det kommer jag att göra.
Bloggat om boken har bl.a. Bokföring enligt Monika
Så tråkigt, men jag tycker inte att boken är spännande nog för att fortsätta läsa så jag stoppar efter att ha läst lite mer än hälften.
Jag gillar idén med bokens berättelse, om det djupa kring sorg, ångest, kärlek och karriär. Vissa karaktärer blir jag mer intresserade än andra. Men jag känner inte att jag fastnar för någonting i berättelsen.
Jag kanske fortsätter och läsa senare, eller inte.
Inte den typen av böcker jag normalt läser. Boken är en feelgood/relationsdrama.
Boken väver samman några olika personers liv. Minsta gemensamma nämnare för dem alla är deras polska städerska Danuta. Danuta är helt enkelt bäst på att städa, men hon ser också sina kunders liv och livsöden och försöker hjälpa på ditt sätt. Danuta själv brottas med problem i sitt liv. relationer, vad man pratar om och inte pratar om.
Jag fick en fin insikt om hur jag behöver fundera på hur jag pratar/önskar saker för mina egna barn... Klart läsvärd!
Varm roman om en kvinna utanför sitt eget land och utan sin familj som lever för att jobba hårt och sprida lite goda gärningar. Koppla ihop och förena, Danuta städar inte bara människors hem, hon ser dem som sina familjer och vill hjälpa, i skymundan. Samtida bok med utmattningssyndrom, ätstörningar, att finna sig själv och kanske också de runt om sig. Jag önskar att alla kunde ha en Danuta i sitt liv.. Läs den!
Jag har ett helt gäng böcker av Anne Liljeroth i hyllan. Av någon anledning så har det inte blivit så att jag har läst någon av dem. Trots att jag har varit nyfiken på hennes författarskap ganska länge nu. Mina funderingar var att jag skulle plocka in henne på min Boktolva nästa år. Men så dök Ett rent helvete upp som en överraskning och jag bestämde mig för att nu var det dags. Läs mer på min blogg
En bok som berör och väcker tankar! Oj, detta var jag inte beredd på, att en bok om städning skulle väcka så många olika känslor hos mig. Men det är klart, den handlar ju inte bara om städning.
Nej, boken handlar väldigt mycket om relationer. Om sorg, smärta och psykisk ohälsa. Men även om kärlek, vänskap och humor. Det är en härlig mix av människor och Anne Liljeroth är väldigt duktig på att få fram karaktärernas känslor och personligheter. Vissa karaktärer tycker jag mycket om medan några andra har en del mindre sympatiska egenskaper. Eftersom varje kapitel belyser en person åt gången blir det extra lätt att följa och lära känna dem.
Boken är välskriven, med ett bra språk och lagom långa kapitel. Den griper tag i mig och får mig att fundera över hur vi människor mår och hur vi tar hand om och bemöter varandra.
Jag brukar generellt ha svårt att koncentrera mig 100% när jag lyssnar på ljudböcker, men med denna hade jag fullt fokus. Jag tycker att boken är grymt bra! Att jag själv älskar att ha rent runtomkring mig och gärna städar kanske bidrar till min kärlek, men det är inte bara städningen. Det är allt med boken som jag gillar. Från att det handlar om att hitta sig själv till att hitta sig själv i förhållande till andra. Jag rekommenderar starkt denna ljudbok.
Jag vill oxå ha en kvinna som smyger runt o fixar i mitt hem. Men jag skulle inte gilla post it lapparna hade nog gjort som madeline trott det värsta :) gillar hur hon flätar ihop deras historier. En bok som får en och tänka till på sitt liv. Och om en människa som älskar sitt jobb!