En man stapplar in på polisstationen i Oskarshamn, täckt i någon annans blod och helt utan minne. Inte långt därpå påträffas ett lik i skogen. Elias Svensson och hans kollegor vid Stockholmspolisen kallas ner till Småland och upptäcker kopplingar till ett hälsohem med klientel från både överklassen och samhällets bottenskikt. Författaren Cornelia Lind som återigen bistår polisen försöker balansera sitt kaotiska privatliv med sin roll i gruppen: att med sina specialkunskaper se det andra missar.
Återigen blir polisen varse vilka följder maktmissbruk och förakt för människoliv får för de personer som drabbas. Återigen finns någon som hjälper dem i deras jakt.
"Den trettonde lärjungen" är nagelbitarspänning om våra allra mörkaste sidor.
Jag har fått till mig att det råder delade meningar om denna bok. Jag förstår inte varför, för jag är då helt såld. Ok, jag hade önskat att Forsete vore med lite mer men jag kan ändå förlika mig med hans lilla medverkan i denna bok. Men vad är det jag gillar då? Jo, är det något som jag fastnar för i böcker så är det när jag får lära mig saker. Det gäller allt mellan himmel och jord. I böckerna om Forsete så får jag alltid lära mig något nytt. I denna bok fastnade speciellt delen som ni kan se i bild 2. Det är just delarna som rör den mänskliga hjärnan som gör att böckerna i serien blir så läskiga. Annars tycker jag att denna bok, precis som de två tidigare är välskrivna och innehåller flera olika trådar som gör att jag håller intresset vid liv boken igenom. Summa summarum, Erikson har återigen skrivit en grym bok som gör att jag måste fortsätta till del 4 i serien.
Jag blev inte ett dugg besviken av tredje boken i serien om Forsete. Genom hela boken tänkte jag "vafan är det som pågår!?" och var tvungen att läsa några kapitel till. Precis som de andra två böckerna, Din vän Forsete och Ensamvarg, är det otroligt välskrivet, spännande och med ett gediget karaktärsgalleri med djup och detaljer. Erikson har både fingertoppkänsla och en förmåga att knyta ihop de mest otroliga röror. Bravo!
Slutet var oväntat för mig och lämnar mig med en längtan efter nästa bok, precis som vanligt när det gäller Christina Eriksons böcker.
Tredje boken om polisen Elias och hans kollegor. En riktigt bra bok! Spännande story som inte är allt för otrovärdig och riktigt bra karaktärer. Det kändes dock lite som att flera bihistorier i boken bara lunkade på , men jag tror det beror på att det drar ihop sig, både här och där! Jag gillar det här upplägget med Elias och Cornelia som utgångspunkt och så deras arbete och fall där flera kollegor finns med och så slutligen den här historien om Forsete. Den har man inte hört så mycket om tidigare och jag gillar att man inte vet. Ser fram emot fortsättning!
Välskriven, bra handling och karaktärer som jag nu lärt känna ännu bättre. Jag gillar bokens uppbyggnad men uppskattade inte slutet. Det kändes som att författaren tappade orken att skriva och helt enkelt valde att låta dem dö istället för att straffas. Jag saknade helt enkelt en avslutning som vore mer tillfredsställande.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Detta är tredje boken i författaren Christina Eriksons serie om kommissarie Elias Svensson och författaren Cornelia Lind. Det är författarens sjunde bok och den kom ut 2020.
Jag rekommenderar att man läser de två tidigare böckerna i serien innan man läser denna, de heter Min Vän Forsete och Ensamvarg. Det går, om man vill, att läsa denna utan att ha läst de tidigare men man kommer att missa en stor del av handlingen när det kommer till den stora röda tråden som går igenom hela serien.
I denna bok så har Elias Svensson startat upp den nya gruppen inom polisen som skall lösa svåra fall. Till en början så verkar det som inget intressant händer som de behöver hjälpa till med, men det dröjer inte allt för länge så blir gruppen inkopplad i en serie händelser.
Det jag gillar med denna bok, och även de tidigare i serien, är att det finns både en, kommer inte på ett bättre uttryck, kortsiktig och långsiktig handling som målas upp för oss. Med det kortsiktiga så menar jag fallet som det rör sig om just i denna bok, det är spännande och intressant att följa med i utredningen, vi vet inte riktigt fören alla kort är lagda på borden hur det verkligen ligger till.
Som sagt, det är en spännande handling, men det är med den långsiktiga handlingen som den vinner ännu mera med. Det finns två röda trådar här som är riktigt intressanta, den första är den med den mystiske karaktären Forsete som dök upp i bakgrunden redan i första boken. I varje bok så har vi fått lite mera kött på benen om vad det är denna person håller på med, så blir det även i denna bok. Jag blir verkligen nyfiken vart det är författaren kommer att föra oss med denna bit av handlingen, jag börjar ana mer och mer, men jag vet fortfarande inte säkert vilken utgång det kommer att få.
Den andra röda tråden är författaren Cornelia Lind, det är denna bit som känns mest. Hon har stora problem med sin ex-man som verkligen har beteenden som får en att må illa, han är rent ut sagt en psykopat som inte drar sig för något. Med väl utvalda medel så gör han allt för att förstöra Cornelias liv. Jag funderar på hur detta kommer att sluta, jag har målat upp några scenarios i huvudet och det skall bli intressant att se även här vilken väg författaren tar handlingen. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen som precis har kommit ut.
Elias Svensson får i uppdrag att åka till Oskarshamn, tillsammans med sina kollegor. Där en blodig man kommit in hos polisen o sagt jag har dödat. Men han har tappat minnet! Dom hittar kopplingar till en förmögen man Douglas. Han driver ett hälsohem utanför Oskarshamn. Det dör någon mer från personalen någon blir misshandlad. Ett dött spädbarn hittas vid hälsohemmet. Vad döljer sig bakom fasaden i hälsohemmet? Cornelia lind författare som hjälper polisen med sina specialkunskaper, hittar många saker i utredningen. Samtidigt som hennes ex fortfarande förföljer henne o hennes barn. Samtidigt får Elias tips från någon om vart han ska leta. En riktig nagelbitare.
Precis som i de tidigare böckerna så älskar jag hur Christina skriver, men just handlingen i Den trettonde lärjungen blev jag inte lika förtjust i. Det är delarna med Cornelia jag tycker bäst om och tyvärr så är inte Forsete med lika mycket här. Startsträckan är lite längre, men när det väl börjar hända saker så sker allt på en gång. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen och att få reda på mer om Forsete och hur det ska gå för Cornelia med hennes hemska ex. Jag håller tummarna för att även han blir röjd ur vägen på något sätt. Rekommenderar verkligen den här bokserien!
Den tredje bokens styrkor tycker jag ligger i karaktärsporträtten av Cornelia och Elias, det har tagit ett tag men nu börjar jag tycka att karaktärerna börjar kännas genuina och intressanta.
Själva mordgåtan tycker jag är ganska ointressant, och det där med hälsohemmet intresserar mig inte i någon större grad. Kombinerat med att det återigen är alldeles för lite Forsete i boken så är den i mitt tycke den svagaste i serien, tyvärr.
Det här känns som en dussindeckare. Det som var uppfriskande i de två första böckerna med Forsete och hans organisation lyfter inte utan går på tomgång. Det blir lite som Bamses dunderhonung, en kraft som hjälper till för att lösa problemet.