ليلى ترحل من البيت

by Astrid Lindgren, وليد سيف (Translator )

Jonas och Mia-Maria och Lotta bor i ett gult hus på Bråkmakargatan. De har så roligt hela dagarna, det finns väl nästan inga barn som har så roligt. Fast Lotta är envis som en gammal get, säjer pappa. Och hon har så mycket idéer, säjer morfar.

Tänk, en gång tog hon och hängde upp sina plättar på grenarna i ett träd, så att de satt där och fladdrade för vinden. Lotta bet i dem när hon blev hungrig. "Jag leker att jag är ett litet lamm som betar löv i skogen", sa hon. Och när hon nyss hade fyllt fem år bestämde hon sig en dag för att flytta hemifrån. När mamma kommer in i barnkammaren är där tomt, där ligger bara en lapp som Lotta har skrivit. På den står det: JA HA FLÖTAT TITA I PAPERSKORJEN.

I denna volym ingår: "Barnen på Bråkmakargatan" och "Lotta på Bråkmakargatan".

Genres: Childrens

64 pages, Unknown Binding

First published January 1, 1961

About the author

Astrid Anna Emilia Lindgren, née Ericsson, (1907 - 2002) was a Swedish children's book author and screenwriter, whose many titles were translated into 85 languages and published in more than 100 countries. She has sold roughly 165 million copies worldwide. Today, she is most remembered for writing the Pippi Longstocking books, as well as the Karlsson-on-the-Roof book series.

Awards:
Hans Christian Andersen Award for Writing (1958)

Reviews

[Lisa · Rating 5 out of 5]

I want to have Lotta's kind of trouble.

I want to be angry because I can't ride a bike.

I want to be angry because I have to wear the wrong pullover.

I want to be angry because I accidentally threw away my favourite toy.

I want to be angry because the Christmas trees are sold out.

I want to be young and innocent and full of life and NOT KNOW ANYTHING BEYOND MY LITTLE BUBBLE OF ANGER AT THINGS THAT DON'T MATTER.

Being angry like Lotta in Troublemaker Street is a luxury we can't afford. We have to be patient and understanding and caring and patient again and kind and nice and never raise our voices and continue even if we feel sad, frustrated, annoyed, scared ... all those things at the same time. We have to be grown-ups for real, to tell the truth.

Who knew how much that sucks?

Those were the days when you could stamp your feet and pout and say: "But I don't want to!" and someone would stroke you and say: "Don't be angry, it will be fine!"

Utopia is a normal life where one can afford to waste emotions on small things!

[Samuel · Rating 4 out of 5]

Read this when I was a kid 😭 this as wholesome and nothing felt new. Still remember it years later

[fanny.matilda · Rating 5 out of 5]

Ihan mega hauska kirja

[Jan-Philipp · Rating 3 out of 5]

Etwas ernüchternd, hatte ich nicht so dünn (inhaltlich und quantitativ) in Erinnerung. Teil eins besteht daraus, dass Lotta von ihren großen Geschwistern geärgert und ausgeschlossen wird. Haha, wie klein Lotta ist! Haha, wie dumm Lotta ist! Haha, wie witzig!?
Teil zwei behandelt ein einziges Ereignis und macht Lotta zur Hauptakteurin. Das ist um Längen besser und man kann sich auch tatsächlich mit jemandem (Lotta) identifizieren.
Am besten ist aber der in beiden Teilen eingebaute Sprachwitz, wenn Lotta davon überzeugt ist, dass ihr Stoffschwein natürlich ein Teddybär sei und auf die Frage, ob es sich um einen Braun- oder Eisbären handle, verkündet: "Det er en grisbjörn!"