What do you think?
Rate this book
Minas hus
Minas hus är en varm och humoristisk roman om kärlek, vänskap och om att livet alltid ger oss nya chanser bara vi är villiga att ta emot dem. I nästan hundra år har det vackra, vita huset på Strandveien varit en trygg hamn för sina invånare. Konstnären Mina har levt hela sitt liv där, men efter makens död känner hon sig alltmer ensam. En kväll knackar en okänd kvinna på dörren. Mina låter henne stanna, och snart fylls hennes barndomshem av en brokig skara människor som alla behöver någonstans att bo. Mellan dem växer en vänskap fram som ger dem modet att öppna upp sig för nya äventyr och ny kärlek.
284 pages, Hardcover
First published January 1, 2015
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 12 of 12 reviews
September 29, 2023
Koselig, morsom, med ispedd alvor
June 29, 2022
"Minas hus" av Heidi Björnes utgiven av (Strawberry förlag)-Bazar förlag. Detta är författarens debutroman. Under Minnas tak bor det en brokig samling människor. Alla har haft det svårt i livet, och Mina har låtit dem bo i hennes hus, där hon är född och uppvuxen. Där har hon arbetat som konstnär och levt med sitt livs kärlek Lennart. Numera är hon änka. Hon har tagit hand om dem alla, och gett dem modet att öppna upp sig för nya möjligheter. Nu har hon själv fått Alzheimers och behöver hjälp. Under sommaren som går, blir hon snabbt sämre. Och det blir allt svårare för dem att räcka till, för att hjälpa henne.
Jag tycker detta är en mysig feel good roman om vänskap och kärlek. Karaktärerna är en samling udda personligheter, som man lätt tycker om. Historien värmer ens hjärta, då omtanken för varandra, skiner igenom mellan de olika karaktärerna. Det slog mig också, när jag läste boken att Alzheimers måste vara hemskt för familjer som drabbas. Både den drabbade, och familjen runt omkring som ser sin älskade anhörig, bli mindre och mindre lik sig själv. Trots de så reser sig de inneboende upp mot nya mål och nyfunnen kärlek. Det är en bok full av hopp om att man kan få det bättre. Jag tyckte om författarens språk och humor vilket gör att man får mersmak av att läsa fler böcker av henne. Bokomslaget är mysigt och tilltalande. Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Jag tycker detta är en mysig feel good roman om vänskap och kärlek. Karaktärerna är en samling udda personligheter, som man lätt tycker om. Historien värmer ens hjärta, då omtanken för varandra, skiner igenom mellan de olika karaktärerna. Det slog mig också, när jag läste boken att Alzheimers måste vara hemskt för familjer som drabbas. Både den drabbade, och familjen runt omkring som ser sin älskade anhörig, bli mindre och mindre lik sig själv. Trots de så reser sig de inneboende upp mot nya mål och nyfunnen kärlek. Det är en bok full av hopp om att man kan få det bättre. Jag tyckte om författarens språk och humor vilket gör att man får mersmak av att läsa fler böcker av henne. Bokomslaget är mysigt och tilltalande. Boken får ❤❤❤❤❤/5.
October 26, 2020
När regnet vräkte ner nu på kvällen läste jag ut denna härliga bok med ett väldigt fint omslag.
I boken finns en salig blandning av olika karaktärer med olika liv men som har en sak gemensamt: De börjar om på olika sätt. Både sorg och glädje blandas i boken på ett fint sätt. Humoristiska händelser bryter ibland av mitt i allvaret.
Det är lätt att leva sig in de skickligt beskrivna karaktärernas liv när man lärt sig hålla koll på alla. De är ett antal karaktärer i boken men tack och lov har de inte alltför lika namn.
.
.
#minashus #heidibjørnes #strawberryförlag #boktips #feelgood #läsning #bokrecension
I boken finns en salig blandning av olika karaktärer med olika liv men som har en sak gemensamt: De börjar om på olika sätt. Både sorg och glädje blandas i boken på ett fint sätt. Humoristiska händelser bryter ibland av mitt i allvaret.
Det är lätt att leva sig in de skickligt beskrivna karaktärernas liv när man lärt sig hålla koll på alla. De är ett antal karaktärer i boken men tack och lov har de inte alltför lika namn.
.
.
#minashus #heidibjørnes #strawberryförlag #boktips #feelgood #läsning #bokrecension
November 7, 2020
Minas hus av Heidi Bjørnes
Mina är en härlig person som ställer upp för andra, öppnar upp sitt hus och är mån om att andra personer ska ha det bra. Allt började med att en enda kvinna knackar på dörren efter att Minas man har dött. Det känns tomt i det stora vita huset och Mina låter kvinnan stanna.
En tidig lördagmorgon knackar brevbäraren på, halv sex på morgonen, för att lämna ett brev. Det regnar och han är genomblöt. Självklart blir han inbjuden och blir kvar i huset, som så många andra.
Det här är en varm och humoristisk bok som stannar kvar inom mig. Många levnadsöden vävs ihop i en osannolik blandning.
En bok jag varmt rekommenderar.
Mina är en härlig person som ställer upp för andra, öppnar upp sitt hus och är mån om att andra personer ska ha det bra. Allt började med att en enda kvinna knackar på dörren efter att Minas man har dött. Det känns tomt i det stora vita huset och Mina låter kvinnan stanna.
En tidig lördagmorgon knackar brevbäraren på, halv sex på morgonen, för att lämna ett brev. Det regnar och han är genomblöt. Självklart blir han inbjuden och blir kvar i huset, som så många andra.
Det här är en varm och humoristisk bok som stannar kvar inom mig. Många levnadsöden vävs ihop i en osannolik blandning.
En bok jag varmt rekommenderar.
August 13, 2022
Det här är eg en bok som passar mig perfekt. Jag som gillar böcker där olika människor möts och kompletterar varandra, men det känns som om något fattas här. Läser man på baksidan får man intrycket att man ska få vara med om första mötet men istället kastas man in i handlingen 19 år senare med en massa namn och personligheter att hålla koll på direkt. Det kan vara det som stör.
March 13, 2021
Åh vilken mysig bok! Ett underbart skönt persongalleri och en supermysig inramning av excentriska Mina och hennes hus.
August 5, 2023
Den va lite rörig i början men när man kom längre å längre in i boken växte den å vart en bok man inte kunde lägga ifrån sig!
June 23, 2020
3,5/5
Minas hus är debutromanen av den norska författaren Heidi Bjørnes och hamnar definitivt i genren feelgood. Det är en varm och mysig, och då liten kluven, känsla jag har med mig när jag har läst sista sidan. Det är en lättläst bok och en trevlig lässtund, och ändå är jag kluven.
Jag gillar idén väldigt mycket, ett hus med en varm och inkännande liten tant som tar in sådana som behöver ett hem och kanske inte alltid har haft det så lätt eller en plats i livet. I sitt hus har Hemine, kallad Mina, några olika boenden som på olika sätt har kommit till henne genom åren och sedan blivit kvar. När vi kommer in i boken dyker brevbäraren Egorbert upp, och han flyttar in i huset.
Sedan får vi följa fem olika karaktärer genom olika problem, och det är här min kluvenhet kommer in i bilden. Det är alldeles för mycket hopp mellan karaktärerna för mig. Jag hinner inte lära känna dem på djupet och ibland är det inte alls lätt för mig att hänga med på vem vi pratar om. Om fokuset hade legat på en eller två, kanske upp till tre så hade det kunnat vara lättare för mig att både lära känna och känna med karaktärerna på ett annat sätt. Det här upplägget gör också att jag inte alls har med mig boken efter läsningen på det sätt som jag annars kanske har, för jag tycker lite att deras öden går in i varandra som gör att jag har svårt att komma ihåg vad som hände vem.
Däremot gillar jag hur Minas hus tar upp ganska allvarliga problem på ett mer lätthanterligt sätt genom alla de här karaktärerna. Om en av dem hade drabbats av allt som nu istället händer fem olika personer, hade det inte alls varit en lika lättläst och lättsmält bok. Här finns otrohet, demens, rädsla för kärlek, överbeskyddande föräldrar, alkoholism, påtvingad graviditet och psykisk misshandel och tillbakahållande av sin kärlek med och på det sättet kan jag uppskatta bokens upplägg. Jag tänker mig nog att det hade varit bättre om det varit uppdelat på flera böcker, för att man skulle kunna lära känna alla bättre. Det är inget negativt egentligen. Att jag vill kunna lära känna karaktärerna på ett djupare plan innebär ju att jag har fastnat för dem på något sätt, men bara inte fått nog av det jag vill veta.
Persongalleriet är med andra ord ganska stort, men eftersom de flesta är sammanknutna med varandra och det stora fokuset ligger på de boende i Minas hus, förutom en som bor utanför, gör att det ändå inte är svårt att hålla reda på vem som är vem.
Jag suckar över, förfäras, gråter en skvätt och skrattar en hel del genom boken och vill definitivt veta vad som händer efter att den tagit slut. Hur går det för alla, egentligen?
Minas hus är debutromanen av den norska författaren Heidi Bjørnes och hamnar definitivt i genren feelgood. Det är en varm och mysig, och då liten kluven, känsla jag har med mig när jag har läst sista sidan. Det är en lättläst bok och en trevlig lässtund, och ändå är jag kluven.
Jag gillar idén väldigt mycket, ett hus med en varm och inkännande liten tant som tar in sådana som behöver ett hem och kanske inte alltid har haft det så lätt eller en plats i livet. I sitt hus har Hemine, kallad Mina, några olika boenden som på olika sätt har kommit till henne genom åren och sedan blivit kvar. När vi kommer in i boken dyker brevbäraren Egorbert upp, och han flyttar in i huset.
Sedan får vi följa fem olika karaktärer genom olika problem, och det är här min kluvenhet kommer in i bilden. Det är alldeles för mycket hopp mellan karaktärerna för mig. Jag hinner inte lära känna dem på djupet och ibland är det inte alls lätt för mig att hänga med på vem vi pratar om. Om fokuset hade legat på en eller två, kanske upp till tre så hade det kunnat vara lättare för mig att både lära känna och känna med karaktärerna på ett annat sätt. Det här upplägget gör också att jag inte alls har med mig boken efter läsningen på det sätt som jag annars kanske har, för jag tycker lite att deras öden går in i varandra som gör att jag har svårt att komma ihåg vad som hände vem.
Däremot gillar jag hur Minas hus tar upp ganska allvarliga problem på ett mer lätthanterligt sätt genom alla de här karaktärerna. Om en av dem hade drabbats av allt som nu istället händer fem olika personer, hade det inte alls varit en lika lättläst och lättsmält bok. Här finns otrohet, demens, rädsla för kärlek, överbeskyddande föräldrar, alkoholism, påtvingad graviditet och psykisk misshandel och tillbakahållande av sin kärlek med och på det sättet kan jag uppskatta bokens upplägg. Jag tänker mig nog att det hade varit bättre om det varit uppdelat på flera böcker, för att man skulle kunna lära känna alla bättre. Det är inget negativt egentligen. Att jag vill kunna lära känna karaktärerna på ett djupare plan innebär ju att jag har fastnat för dem på något sätt, men bara inte fått nog av det jag vill veta.
Persongalleriet är med andra ord ganska stort, men eftersom de flesta är sammanknutna med varandra och det stora fokuset ligger på de boende i Minas hus, förutom en som bor utanför, gör att det ändå inte är svårt att hålla reda på vem som är vem.
Jag suckar över, förfäras, gråter en skvätt och skrattar en hel del genom boken och vill definitivt veta vad som händer efter att den tagit slut. Hur går det för alla, egentligen?
October 28, 2015
It was alright.
I don't think it was made for my age-group. This is because it's mainly containing elderly characters and their lives.
The one thing I disliked the most in the beginning was the shift in characters. Because it wasn't always clear which character the chapter was about.
All in all, it was a cute book.
I don't think it was made for my age-group. This is because it's mainly containing elderly characters and their lives.
The one thing I disliked the most in the beginning was the shift in characters. Because it wasn't always clear which character the chapter was about.
All in all, it was a cute book.
July 10, 2020
Åh, jag tycker om Mina och hennes hus och alla de människor som samlas där när livet ställs på ända. Jag tycker om värmen och vänskapen och omtanken. Jag tycker om idén och utförandet, jag mår bra av den här boken. Jag önskar att jag kunde ingå i Minas hus själv, jag skulle passa in där.
January 6, 2016
Debutantbloggens omtale: http://debutantbloggen.no/der-det-er-...
July 12, 2018
Veldig langtekkelig og treg dessverre. Klarte ikke henge med, ble aldri hekta. Avslutta underveis.
Displaying 1 - 12 of 12 reviews