Mattias Alkbergs diktsamling Med rätt att dö är en existentiell bok om tiden, prekariatets ensamhet och om klasstillhörighet. Ett undersökande, prövande verk om åldrandet och tröttheten och fysiska/geografiska skillnader, valda såväl som påtvingade.
Döden kanske inte är slutet. Livet kanske är slutet.
Detta är nog ett av de tydligaste ångestropen jag har hört. Den tar hela den relativistiska världsbilden där värderingar förväntas komma utifrån, och avslöjar den som nihilism och dödslängtan. Vissa av ordvalen är imponerande, andra banala, men oavsett är allt genuint.
Denna text ger mig hopp. Om denna nivå av sjukdomsinsikt är spridd, innebär det att nihilism och relativism är självutrotat nästa generation.