Handbok för språkpoliser

by Sara Lövestam

Du har blivit antagen till språkpolishögskolan. Du har fått din rödpenna och ser fram emot att börja arrestera språkmissbrukare med de klassiska orden ”det heter faktiskt”.

Men hur ligger det till med Luciasången, är det förlät eller förgät? Hur hårt ska man bestraffa en särskrivare, och vilket kommateringsreglemente är det som gäller?

HANDBOK FÖR SPRÅKPOLISER är din vän i en värld där ligister svär på engelska och språket är i ständigt förfall.

Genres: Nonfiction, Swedish Literature, Language, Humor

310 pages, Hardcover

First published January 1, 2020

Reviews

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 4 out of 5]

Sara Lövenstam har skrivit en hel serie med böcker om grammatik. Jag har inte läst alla men dem jag har läst, har jag uppskattat. Handbok för språkpoliser är dock den bästa av dem så ska du välja en, välj den här. Jag skulle gärna velat ha den i bokhyllan för att ta fram vid behov, men min kommer från biblioteket.

Den har ett pedagogiskt upplägg med mycket humoristisk underton. Varje avsnitt inleds med en beskrivning av förbrytelsen, exempelvis när man blandar ihop senaste och sista. Efter det kommer en fältstudie med citat som visar felen. ”Min sista födelsedag var jätterolig.” Sedan förklarar Lövestam varför felen begås. ”Det har blivit så här för att den sista kan betyda antingen den sista någonsin eller den sista under en begränsad tid – vilket av dem det är, beror på resten av formuleringen.” Avslutningsvis ger hon oss ”språkpoliser” två alternativ att agera på felskrivningen, som good cop eller bad cop.

Riktigt kul faktiskt!

[Ann-sofie · Rating 4 out of 5]

Väldigt rolig bok, väldigt lärorik läsning

[Erika · Rating 4 out of 5]

En smått genial idé att samla blandade språkråd i form av en språkpolisutbildning. Mycket var bekant för mig sedan tidigare men blev trots det intressant att läsa om eftersom Sara Lövestam också gör sitt bästa för att reda ut varför det så lätt blir fel i de här specifika fallen. Kände mig både upplyst och underhållen under läsningen och ska sätta upp vissa saker på min privata checklista innan jag lämnar tillbaka boken till biblioteket.

[Jessica · Rating 5 out of 5]

Jag har nu tagit examen från Språkpolishögskolan och det har varit både lärorikt och roligt! Lövestam skriver på ett sätt som är lätt att förstå och med glimten i ögat.

Varje kapitel börjar med en beskrivning av förbrytelsen. Sedan följer en fältstudie med exempel och en (möjlig) förklaring till hur det kan ha blivit så. Kapitlen avslutas med hur du kan agera mot brottslingen, oavsett om du är en "good cop" eller en "bad cop".

Måste-läsning för alla språknördar!

[Maria · Rating 5 out of 5]

”Sitter du verkligen och skrattar åt en bok om grammatik, Maria?” frågade min sambo flera gånger under läsningen. Och ja, det gjorde jag verkligen. Rakt igenom. Det var en blandning av skratt för att jag känner igen andra, för att jag kände igen mig själv och bara för att det var hysteriskt roligt.

Sara Lövestam är en mästare på att skriva lättförståeligt om språk på ett humoristiskt sätt, och det kan inte vara lätt trots att det ser så ut.

Boken är uppdelad i lite olika delar, först en bakgrund om svenska språket. Här får vi både läsa om dess historia, om hur det ändrats genom tiderna och att språkpoliser minsann har funnits lika länge som Sverige har varit ett enat rike. I ‘Språkpolisen och samhället’ får vi träffa good cop och bad cop och hur de hanterar förbrytelser på olika sätt, för första gången.

I ‘Tyngre kriminalitet’ och ‘Lättare förbrytelser’ får vi möta dessa ännu oftare. Vi får också lära oss de, just nu, korrekta sätten att stava, uttala och använda olika ord och uttryck. Vi får läsa fältstuder som visar exempel på hur det används fel, och får veta hur det kan ha blivit på det här sättet. Sedan följer det absolut bästa och mest komiska i hela boken: hur man som språkpolis kan hjälpa andra framåt i sin språkutveckling. Allt beror på om man har tagit rollen av good cop eller bad cop och det är under bad cop-instruktionerna jag ibland skrattar så jag gråter.

Mot slutet följer några lagändringar där vi får möta några olika sätt att uttrycka sig på som ändrats, kommatering, stavning och pronomet hen.

Turligt nog för mig, inser jag när jag läser den här boken att jag i mångt och mycket är en good cop. Jag känner igen mig oftare i hur en good cop kan bete sig än en bad cop och jag tror inte att jag kan beskriva hur lättad jag blir av detta, speciellt eftersom en av mina bästa vänner sa: ”De kunde lika gärna ha satt ditt namn där istället för ‘språkpoliser’ tycker jag”, när jag skickade en bild på boken.

Lövestams grammatikböcker har hittills haft en självklar plats i min bokhylla och så kommer även den här ha. Om inte annat för att kunna irritera min sambo när jag sitter och skrattar högt åt en bok om svenska språket.

[Katariina · Rating 5 out of 5]

Jag skulle rekommendera den här boken till alla. Oavsett om du är en språkpolis (som jag), om du bara är lite lagom språkintresserad, eller om du rent av är anledningen till att vi språkpoliser konstant måste vara i tjänst. Om alla bara var medvetna om allting som tas upp i den här boken, skulle världen vara en mycket behagligare plats...

Det var en väldigt rolig bok, och det gjorde den mycket lätt att läsa. Boken är indelad efter hur grova de språkliga brotten är och i slutet av varje brott får man veta hur man ska ta sig an problemet som en "good cop" eller "bad cop". Jag älskade verkligen alla "bad cop" tips, antagligen mer än vad folk i min omgivning skulle tycka är bra.

Den här boken var trevlig läsning, men också intressant av ett flertal anledningar. Många av "brotten" har jag varit medveten om länge; grundläggande saker som att folk av någon outgrundlig anledning inte kan skilja på de och dem, eller att vissa säger "interjuv" fast de mycket väl borde veta att det inte är ett ord. Det fanns dock också en hel del "brott" som jag inte ens hade varit medvetna om existerade, att vissa faktiskt gör fel på sådana saker. Ett exempel är att folk tydligen säger "komma till bukt med" när det korrekta uttrycket egentligen är "få bukt med." Det har väl inte varit någonting som folk i mina kretsar säger. Själv håller jag mig borta från alla bukter så gott det går :) Det finns givetvis också "brott" som kommer få dig själv att inse att du inte är felfri (för alla gör vi misstag då och då, även om vi språkpoliser avskyr att erkänna det). Jag är ju redan medveten om vissa av dessa saker som gör mig till en "medbrottsling", men blev upplyst om några andra också! Det var också intressant att se vilka "brott" jag tyckte var fruktansvärda att begå, samt vilka jag inte riktigt brydde mig om. Det kan bli en liten tankeställare för alla språknördar där ute.

Nu kan du sluta läsa om du vill, och istället gå och läsa denna otroliga bok! Här skriver jag allting från boken som jag stör mig allra mest på! (Så detta är mest för mig själv.) Dessa är rangordnade från minst allvarligt eller chockerande till mest allvarligt eller chockerande. Om du nu väljer att läsa detta, ta allting med en nypa salt. :)



USCH: DE VÄRSTA BROTTEN (Topp 10)

10. Inleda mening med konjunktion. Vilket är fel. Men det bryr sig få om tydligen. Och det gör mig lite bitter. Titta nu, vad jobbigt och konstigt det blev. I skönlitteratur tycker jag att det i många fall är upp till dig hur du vill skriva, eftersom det kan ändra stilen man eftersträvar. Det är helt okej, men för guds skull, i mer officiella eller vetenskapliga sammanhang kan väl alla bara skriva ett litet kommatecken? Konjunktioner ska ju banne mej binda ihop satser.

9. Skriva och istället för att. Urbota dumt. I tal kan båda dessa ord låta som "å", men det är inte samma ord bara för det.

8. Lämna. Folk har börjat säga "han lämnade." För bara några år sedan var det inte såhär, och här skyller jag definitivt på engelskans inflytande. Många tycker helt enkelt att det är lättare att använda ett ord, som "he left", men i svenskan måste vi förargligt nog vara mer specifika. Det stör mig.

7. Interjuv, egenkligen eller, gud förbjude, omständig. Först och främst vill jag påpeka att jag behövde skriva om det andra ordet två gånger innan rättstavningsprogrammet gav upp med att automatiskt rätta mitt fel. DESSA ORD EXISTERAR INTE. Herregud. Och om du kan säga engelskans "view" utan att alltid säga något som låter som "you've", så kan du faktiskt säga intervju. Och om du kan säga oändlig kan du även säga omständlig. Jag hör minst ett av de här orden varje dag och det gör mig inte direkt vänligare som människa.

6. Bestämd form efter denna. Under hela mitt liv har jag undrat om jag är galen. Jag skriver nämligen "denna bok är bra" och inte "denna boken är bra", och jag har alltid undrat varför så många inte skrev som jag. Nu fick jag äntligen bekräftelse: JAG HADE RÄTT HELA TIDEN.

5. Större än dig. Usch. Jag vet att det här egentligen inte är "fel" längre, men det låter ändå fel. Kanske stör jag mig på det så mycket eftersom jag själv brukade säga så när jag var liten, och blev tillsagd att detta var fel. Är man också perfektionist blir det tydligen såhär efter 10 år.

4. Särskrivning. Kanske tycker några att detta brott borde vara högre på listan. Det här är kanske det mest oförlåtliga felet man kan göra i svenska språket, eftersom en "sjuk sköterska" är väldigt annorlunda från en "sjuksköterska." Jag hade en föreläsning igår där nästan alla ord var särskrivna. Detta var på universitetet. Allt hopp är förlorat.

3. Sin och hans/hennes. Även här kan vi säkert delvis skylla på engelskan, eftersom de inte gör den här distinktionen (jag vet, det är synd om dem). Det är väldigt simpelt, men ändå gör så många fel. När jag lärde mig ryska förstod nästan ingen den här skillnaden på ryska heller, eftersom de inte förstod skillnaden på svenska. Det hindrar till och med oss från att lära oss andra språk - detta har gått för långt!

2. Han som objekt. Alltså: "Jag hatar han." Detta måste vi sätta stopp för. Brottsligheten har gått för långt. Är folk bara lata??? Orkar de inte säga att de hatar "honom" för att det är en hel stavelse längre? Ingen jävel går ju runt och säger "jag hatar hon"; nej, minsann, då säger man "henne." Jag förstår verkligen inte, men jag hör det mer och mer för varje dag som går och jag hatar det :) Jag är medveten om att detta enligt gamla svenska regler är korrekt, eftersom han är i ackusativform. Men de som säger så vet ju inte det. Och i sådana fall borde de ju vara konsekventa och böja allting efter ackusativ som vi gjorde när vi fortfarande hade officiella kasus i språket.

1. De och dem. En självklar etta. Värstingen av värstingar. När jag var nio år och gick i tredje klass hade jag fått lära mig skillnaden mellan de och dem. Jag var nio år och kunde skriva bättre än vad många 20-åringar kan idag. Och det är en viktig distinktion mellan dessa ord som gör att man inte kan byta ut dem hur som helst. Vill fan spy då :) Själv är jag också av den något impopulära (ytterligare något jag stör mig på är folk som säger opoulära) åsikten att en felanvändning av de och dem är bättre än att ersätta allting med "dom". Att skriva "dom" visar i princip att du har gett upp helt och hållet; annars försöker du i alla fall. Jag ber för att jag inte kommer vara i livet den dag när ingen längre skiljer på de och dem. Det skulle vara en riktig dystopi.

ÅH NEJ - JAG ÄR BROTTSLINGEN! (Topp 5)

5. En slags och ett sorts. Här är jag helt skyldig, och jag förstår verkligen inte vad som är rätt och fel eller varför, och jag har aldrig förstått - därför har jag uppenbarligen gjort fel i hela mitt liv. Här behöver jag läxas upp rejält, men eftersom jag inte har vetat ett det var fel, har jag heller aldrig stört mig på det :)

4. Felanvändning av "björntjänst". En dag fick jag höra att "björntjänst" inte alls betyder "en stor tjänst", utan någon slags tjänst som slår fel?? Jag vill bara påpeka att ja, jag är medveten om vad som är rätt, men också att det som är rätt är orimligt och dumt. Var finns kopplingen? Om du kan få en bamsekram kan man ju tänka sig att en björntjänst är släkt med det, tycker jag.

3. Själv eller ensam. Har nu blivit informerad om att det finns en skillnad mellan dessa ord; jag har väl blivit för påverkad av engelskt språkinflytande.

2. Engelst språkinflytande. Sue me. Jag försöker bättra mig i mitt vardagliga språkbruk, men ibland är faktiskt engelska uttryck bara bättre. Jag funderar på om vi ska använda mer gallicismer istället.

1. Var och vart. Alla i min omgivning har sagt fel. Jag har blivit påverkad. Det är fruktansvärt, och jag är fullkomligt medveten om detta faktum idag. Saken är att jag vet skillnaden och när man bör använda var och vart. Problemet är snarare att jag har blivit "van" vid att säga vart (med långt a) lite överallt.

VÄNTA... GÖR FOLK FAKTISKT SÅDÄR? (Topp 3)

3. Dubbelsupinum. Tydligen skriver vissa "han hade kunnat twittrat igen" (det borde vara twittra, alltså). Fullkomligt obegripligt. Jag tror aldrig att jag har sett någon skriva så (tack och lov).

2. Både ock. Har aldrig sett detta. Vem skulle komma på tanken?

1. Pga av. DET HÄR ÄR PÅ RIKTIGT DET DUMMASTE JAG HAR SETT. Om du inte förstår vad en förkortning betyder, ta reda på det.

[H_West · Rating 3 out of 5]

Jag lyssnade på den här boken som ljudbok och det kanske inte är så man ska åta sig denna "handbok".

Upplägget går ut på att en allmän beskrivning av ett vanlig förekommande språkfel görs, hur det kan ha uppstått samt ett sätt att bemöta detta som "good cop" respektive "bad cop". Att lyssna på detta om och om igen blir lite tjatigt och hade gjort sig bättre att bara skumma igenom som text. Jag försöker bortse från den aspekten. Vidare ställer upplägget krav på författaren att skoja till det om precis varenda språkfel. Det är kul ibland, men vissa försök blir även aningen forcerade. Det blir lite töntigt. I stort är den dock informativ och ganska rolig.

Personligen ser jag mig inte som någon språkpolis. Jag kände mig dock träffad någon gång som när man som bad cop kan bemöta felstavningen "the" för ordet "te", genom att uttala "the" på engelska. Det kanske är så att jag är mer av en introvert språkpolis, som i tysthet stör sig på alla fel författaren tar upp. Man ska dock ha förståelse för felen och jag tycker att författaren har glimten i ögat och inte dömer någon. Denna bok kräver sin språknörd för att uppskatta den, men är man språkintresserad kan man definitivt ge den en chans!

[Hanna · Rating 4 out of 5]

Väldigt underhållande bok om vanliga grammatikfel 🪴
Hade fått 5/5 om jag inte redan hade varit bekant med de flesta felen.

[Veronika · Rating 5 out of 5]

Roligare än Lövestams andra språkböcker. Skrattade ibland så jag var tvungen att ta en paus och gå och diska för att lugna ner mig, speciellt åt vissa autentiska exempel (som pga av).

["Robert Ekberg" · Rating 2 out of 5]

Inga nyheter egenkligen. Men sen så ser ju inte jag det som att jag missbrukar språket (fast det gör jag), det är snarare tal om en regelrätt misshandel (som när man köper katter).

Den här bokens idé är (relativt) lustig och har därmed alla (en del) förutsättningar att kunna verkställas skrattretande. Vi kan med detta sagt och för enkelhetens skull säga att det finns två nivåer av sköj: det som i sammanhanget de facto är sköjigast, samt det sköj som den enskilda individen för tillfället – och för ändamålet – lyckas med att klämma fram. I Lövestams bok blir sköjet dock ett mellanting: beräknande och därmed begränsande. Den stundtals raljanta tonen kan jag enbart applådera.

Det här då: förf. lyckas skickligt med det paradoxala att samtidigt vara både trött och äppelkäck (obs: projicering!). Det är synd men inte så allvarligt, som när man köper katter (misshandel).

[Bjorn · Rating 4 out of 5]

Sara Lövestam summerar sina grammatikböcker med en enda lång radda vanliga missuppfattningar om språket, var de kommer ifrån, och hur det bör funka i stället. Uppdelningen i good cop/bad cop har både fördelen att påminna om att man kommer längre med humor än med bannor, och att både Lövestam och läsaren ändå får utlopp för en del väl valda sarkasmer man vill, men vet att man inte bör, kasta mot folk som pratar om att de inte har tid att spendera på att läsa en sån här bok.

[Abibliofob · Rating 4 out of 5]

I have studied Handbok för Språkpoliser by Sara Lövestam. Translated it will be something like Handbook for Language police. I can sometimes be one and I also love being literal. This is a book that explains some of the problems with language that arises from day to day and it also gives you the opportunity to learn how to respond and if you would like to be a good cop or a bad cop... I really had some fun reading it and can recommend it for those that can handle swedish.

[Britt-Marie Kullin · Rating 3 out of 5]

Betyg: 3,5 av 5.

[Maria · Rating 2 out of 5]

Roligt innehåll men ändå så tråkig. Ironiskt nog språket som var tråkigt.

[Trine · Rating 4 out of 5]

3,5

[Sara Broström Kahrimanovic · Rating 4 out of 5]

Rolig bok för språknördar.

[Anina Ihrsén · Rating 4 out of 5]

Helt genialisk bok! Risken finns att jag kommer vara en vidrig människa och riktig jävla bad cop under en tid framöver.

[Linnéa · Rating 5 out of 5]

För mig som hobbynörd rörande språk, ord och grammatik är detta höjden av allmänbildande humor!

[Lotta Boman · Rating 5 out of 5]

Ett annorlunda och roligt sätt att visa hur språket fungerar och varför det är viktigt att tala och skriva rätt. Om de och dem, hans och sin, särskrivning och för att inte tala om "jätteliten". Sara Lövestam exemplifierar från verkligheten och ger förslag på hur man "rättar" den som säger fel som Good resp Bad cop på Språkpolishögskolan. Det är roligt (man skrattar högt flera gånger), lärorikt och väldigt matnyttigt. Grammatik och språkregler dammas av och man påminns som läsare lite generat om "förbrytelser" man själv är skyldig till. Rekommenderas varmt till alla som är intresserade av språk, både i tal och skrift. Jag ska nu skaffa hennes andra böcker om grammatik (Grejen med verb, mfl)och kanske jag snart ta examen som språkpolis. En bra julklapp!

[Carl Krantz · Rating 4 out of 5]

Jag var lite skeptisk till upplägget först, men allteftersom jag läste så förändrades den inställningen. Boken är populärlingvistisk eller vad man ska säga, men går ändå in på detaljnivå både språkligt och språkhistoriskt, vilket känns som en stark prestation. Även bokens centrala, och smålöjliga, tema om att utbilda språkpoliser och leda dem fram till en examen i både Good och Bad cop-kurser lyckas Lövestam nå i mål med.

På det hela taget en informativ, intressant och rolig bok, där man själv också fick bekänna färg och erkänna sig skyldig till språkliga förbrytelser vid ett flertal tillfällen.

[Ingrid P · Rating 5 out of 5]

Den hittills bästa boken av Sara Lövestam. Här finns många klassiska exempel på sådant som retar gallfeber på språkpoliser, även de med lägre grad. Och hur ofta sitter man och skrattar högt när man läser en bok om stavning och grammatik? Nä, precis, men detta är det lysande undantaget. En strålande bok som alla som på något sätt sysslar med svenska språket borde läsa.

[Philip Swärd · Rating 5 out of 5]

Boken är framförallt väldigt pedagogisk, med förklaringar av problemet samt historian som ledde fram till det. Good-cop/Bad-cop lösningarna kändes lite krystade, men läst mellan raderna är de ett bra komplement till förståelsen för uttrycken.

Rekommenderar framförallt den här boken till svensklärare och till de som i allmänhet känner sig osäkra på en del begrepp.

[Christian Björck · Rating 3 out of 5]

Bra språkliga tips! Många kan nog finna fel de gör i vardagen och förbättra sitt språkbruk. Relativt pedagogisk.
Dessvärre får den avdrag för sin mediokra humor, otydlighet i vissa sektioner, samt insisterandet av det pronomen som nyligen hittats på. Turligt nog fann jag inget användande av ”en” istället för ”man” (ett vanligt fel som syns ofta numera). Då hade en till stjärna rykt.

[Jessika Lilja · Rating 5 out of 5]

Underhållande exempel från tidningar/tv. Jag har lärt mig en hel del och vet att jag själv gör många misstag i mitt eget skrivande. Rekommenderas att läsa något kapitel åt gången för att ta till sig av skrivråden.

[Leia / Felix · Rating 2 out of 5]

Inte ngt för mig, sen är jga inte mkt av en språkpolis så d e nog drf

[Roland · Rating 5 out of 5]

Mycket lärorik och humoristisk! Om ändå grammatikböckerna jag fick i gymnasiet på 50/60-talet hade varit så här underhållande!

[Lisa · Rating 4 out of 5]

Jättekul, och trots att det mesta var välbekant är det aldrig fel att repetera sin utbildning!

[Malena Mäkinen · Rating 5 out of 5]

Informativ, kul grepp och framför allt känner man sig stärkt i sin dagliga gärning som språkpolis!

[Jenny Freding · Rating 4 out of 5]

Underbart rolig bok där härliga Sara Lövestam ger stöd och fakta åt alla oss språkpoliser som ”kämpar i motvind”, som hon så fint avslutar boken. Tänk att grammatik kan vara så kul!

[Elin Jonasson · Rating 3 out of 5]

Underbar bok! jag har både fått nya kunskaper om det svenska språket men också bekräftat och repeterat mina tidigare språkkunskaper.