Stina Ekblad har ägnat ett yrkesliv på scenen åt att gestalta det skrivna ordet, åt dramatikens och poesins kraft.
I denna personligt hållna och vackert skrivna memoar skildrar hon den livsväg som lett fram till de stora scenerna där hon syns idag. Hon berättar om barndomen i finlandssvenska Österbotten och om vägen därifrån till Danmark och till teatern, om roller hon spelat och människor hon mött.
Här brusar strömmen förbi är skriven i dialog med de dikter som på många sätt präglat Stina Ekblads liv. Det är inte bara en självbiografi utan lika mycket ett passionerat försvar för poesin, musiken, litteraturen och vårt behov av skönhet.
En så oerhört fin bok! Stina Ekblad berättar så fint om att leva, att vara barn, växa upp, längta bort, förundras över livet och alltid bära sina tidigare åldrar med sig. Jag upplevde ett slags själsfrändskap med henne, i synnerhet när hon berättade om barndomen i min barndoms grannby Solf. Må vara att Stina Ekblad hör till mina föräldrars generation och inte till min egen, men jag kunde ändå känna igen mig själv som barn i det barn hon var. Kärleken till böckerna, uppväxten på landsbygden och den milsvida fantasin. Och jag minns dikten om Skrållan med det skrynkliga förklädet från min egen barndom (vissa dikter i vårt liv går i arv från generationen före.)
Eller 4,5 till och med. En väldigt poetisk självbiografi, som hela tiden speglar livet genom den poesi som hon älskar och påverkats av, som genomsyrar hela hennes liv. Jag är ingen person som har koll på skådespelare, eller (tyvärr) har någon större koll på teatervärlden, men det var ändå givande att läsa om hennes tankar kring att vara skådespelare och de erfarenheter hon har, från den världen och från livet i stort. Och så poesin! Det måste man ju bara älska, så mysigt att lyssna på. Och det rekommenderar jag förresten, för hon läser den själv på sin sjungande finlandssvenska, ljuvligt. Och ja, blir ju peppad på att se vad jag har missat genom att inte ha upptäckt teatern... Det jag kanske kan sakna, är mer kring privatlivet? Hur hänger allt samman? Det inre delar hon med sig av, ganska frikostigt, tankar och reflektioner, och teatervärldens erfarenheter, och barndomen. Men först talar hon om att hon inte vill ha ett sjudande familjesammanhang och sen får hon ett barn. Med vem? Hur var det, och samtidigt vara skapande kvinna? Bortklippt. Och det kändes lite som ett tomrum.
Stina Ekblads inläsning är fenomenal! Jag ville aldrig att boken skulle ta slut. Så fin blandning av allt som är livet och en underbar kärleksförklaring till orden.
3:a för innehåll 5:a för uppläsning. Sammantaget en mycket fin bok. Men den bör lyssnas på, för då får man alla Stinas ljuvliga dikttolkningar som jag inte kan tänka mig att jag personligen skulle ha fått ut lika mycket av i tryckt format. Helt oväntat storbölade jag även åt avsnittet som handlade om hennes föräldrars död... och det är inte någon särskilt rolig tid att vara helt gråtsvullen och täppt i näsan just nu.
Jag tyckte mycket om denna poetiska självbiografi. Stina Ekblad beskriver en uppväxt där hon upptäckte orden, musiken och konsten som något att drömma om, en möjlighet till ett annat liv. Boken är späckad med texter som får illustrera olika skeden i hennes liv på ett närmast kongenialt sätt. Hennes sinne för texttolkning är osvikligt. Den som letar efter namedropping och smaskiga detaljer göra sig icke besvär här. Däremot är självbiografin ett enda försvarstal för konsten och kulturen och att gå ditt hjärtat leder en. Sträckläsning!
Okay at læse, hvis man er interesseret i finsk-svensk historie, poesi, teksters indflydelse på et liv og det at dramatisere tekster.
Bogen er noget ujævn indholdsmæssigt og skæmmet af, hvad jeg ser som oversættelsesfejl. Jeg læste den på dansk.
SE lægger vældig godt ud med koncentrerede beskrivelser af opvækst og barndomsliv og sin tidlige opfattelse af gode tekster. Om, hvad læsning og egen skrivning betyder for hende og om, hvordan historien og krige påvirker barndommen i det finlandssvenske Österbotten ved Den botniske bugt. Giver et godt perspektiv. Siden klinger intensiteten af.
Fortsættelsen om skuespillerroller og -ageren virker sine steder for indforståede. Her kunne SE med fordel have været en bedre guide for sine læsere, hvis forlaget havde hjulpet hende bedre på vej.
Underbara Stina minns sin barndom, ungdom och karriär. Stark, inkännande, ambitiös och alltid med poesin som ledstjärna, drivkraft och stöd genom livets berg och dalar. Melankoliskt, vilt och utforskande. Fina beskrivningar av föräldrarnas bortgång.
Så fin! Njöt när jag läste. Vackert slingrande runt poesin.
Egentligen får man inte veta så mycket om händelser i Stinas liv, men däremot får man ändå komma Stina nära, tycker jag. Eller, så nära man kan komma någon som helt kan välja vilket ansikte den vill visa, såsom en självbiografist kan.
Ibland helt briljant. Språkligt en njutning. Och så sen så är det bara en uppräkning av roller och personer. Då tappar jag fokus. Älskar hur den är uppbyggd.
Jag gillar formatet mer än innehållet, som jag tappar intresset för mot slutet. Tycker om greppet att koppla minnen till poesi och berätta med utgångspunkt i dem.
Magisk! Man hör hela tiden Stinas röst och jag ryggar tillbaka lite inför hur sträng den låter.Påminner om Moder Liv, Ewa Frölings biografi, som också har en alldeles egen röst. Språket är i många stycken ren poesi. Kan vi hoppas på att en diktsamling släpps någon gång?