What do you think?
Rate this book
Inställd resa till Sabarmati
En mor som inte är en mor. En dotter som inte är en dotter.
Ändå har Lykke och Fatima bara varandra. Lykke är en ganska bitsk gymnasielärare i Nässjö, Fatima ett hittebarn från Indien som än en gång har blivit övergiven, nu av adoptivföräldrarna. Hon vet egentligen bara en sak om sig själv: att hon inte heter Fatima. När hon som nyfödd hittades vid floden Sabarmatis strand fick hon namnet Meera. Det bär hon som en hemlighet, ända till den dag då hon som 18-åring sätter sig på ett tåg, fast besluten att aldrig komma tillbaka.
Men Lykke blir kvar i Nässjö och försöker fortsätta sitt liv, trots mycket grubblande. Var det fel av henne att gripa in och ta hand om Fatima? Blev hon en misslyckad mamma, eftersom hon helt enkelt inte var mamma? Vart tog flickan vägen? Varför hör hon aldrig av sig?
En mörk eftermiddag i november, när Lykke är ute och går med sin hund, lägger en någon en behandskad hand mot hennes axel, drar henne åt sidan och slår.
Och han slår mycket hårt.
Ändå har Lykke och Fatima bara varandra. Lykke är en ganska bitsk gymnasielärare i Nässjö, Fatima ett hittebarn från Indien som än en gång har blivit övergiven, nu av adoptivföräldrarna. Hon vet egentligen bara en sak om sig själv: att hon inte heter Fatima. När hon som nyfödd hittades vid floden Sabarmatis strand fick hon namnet Meera. Det bär hon som en hemlighet, ända till den dag då hon som 18-åring sätter sig på ett tåg, fast besluten att aldrig komma tillbaka.
Men Lykke blir kvar i Nässjö och försöker fortsätta sitt liv, trots mycket grubblande. Var det fel av henne att gripa in och ta hand om Fatima? Blev hon en misslyckad mamma, eftersom hon helt enkelt inte var mamma? Vart tog flickan vägen? Varför hör hon aldrig av sig?
En mörk eftermiddag i november, när Lykke är ute och går med sin hund, lägger en någon en behandskad hand mot hennes axel, drar henne åt sidan och slår.
Och han slår mycket hårt.
383 pages, Hardcover
Published September 28, 2020
14 people are currently reading
272 people want to read
About the author
Majgull Axelsson
26 books272 followersMajgull Axelsson (b. 1947) is a famous Swedish journalist and writer. She grew up in Nässjö and had education in journalism.
Her first book was non-fiction, and focused on the problems of child prostitution and street children in third world, and poverty in Sweden. April witch is her second novel, and one that was well received in Sweden. With over 400,000 copies sold in hardcover, It landed on several bestsellers lists for months and received important Swedish literature awards including the Moa Martinsson Prize Jörgen Eriksson's Prize and Augustpriset. It addresses themes of mother-daughter relationships, competition between women, and the failures of Sweden's postwar welfare state.
Axelsson lives with her husband on Lidingö.
(From wikipedia.org.)
Her first book was non-fiction, and focused on the problems of child prostitution and street children in third world, and poverty in Sweden. April witch is her second novel, and one that was well received in Sweden. With over 400,000 copies sold in hardcover, It landed on several bestsellers lists for months and received important Swedish literature awards including the Moa Martinsson Prize Jörgen Eriksson's Prize and Augustpriset. It addresses themes of mother-daughter relationships, competition between women, and the failures of Sweden's postwar welfare state.
Axelsson lives with her husband on Lidingö.
(From wikipedia.org.)
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 54 reviews
January 21, 2021
Tack för recensionsexemplar Norstedt förlag!
Fatima, som egentligen inte heter Fatima, och Lykke är mor och dotter, fast inte på riktigt. Men ändå har det hittat varandra. Men en dag försvinner Fatima, utan att lämna något meddelande till Lykke. Och en dag blir Lykke överfallen och hamnar på sjukhus.
Jag vet inte riktigt vad jag hade för förväntningar på den här boken, men den var inte alls som jag tänkte. Jag visste att den skulle vara karaktärsdriven, men trodde ändå att plotten skulle vara en mer central roll än vad det var. Det här är en väldigt karaktärsdriven bok, med en stillsam och underliggande plot som gör sig påmind om och om igen. Språket är målande och följsamt, på ett sätt som gör varje karaktär unik. Jag tror jag aldrig har stött på karaktärer som träffar mig så hårt i magen som dessa, och hur verkliga men samtidigt så urbota idiotiska och misäriga en del av dem var. Det är inte ofta jag vill kasta iväg boken för att en karaktär gör mig så arg. Inte heller ofta jag vill krama boken och hoppas att jag med det kramar en karaktär. Nej, dessa karaktärer kommer stanna otroligt länge hos mig.
Diskussioner om adoption, rasism, föräldraskap, religion och känslan av att bara vilja passa in trycks in i denna bok. Och ju mer jag tänker på den, och desto mer jag tar avstånd från den - så älskar jag den mer och mer. Det är något alldeles speciellt med Majgull Axelssons berättelser. Och slutet lämnar mig med tusen obesvarade frågor som gör så jag nästan måste börja om boken och försöka luska ut vad som sker med karaktärerna. Däremot kändes en sidostory lite onödig och gjorde så att boken kändes lite mer långsam än stillsam. Och ibland kändes även handlingen på något sätt upprepande, kanske var det skrivsättet som ibland gjorde så att det blev lite kaka på kaka. Men annars, wow - vilken författare vi kan njuta av.
Fatima, som egentligen inte heter Fatima, och Lykke är mor och dotter, fast inte på riktigt. Men ändå har det hittat varandra. Men en dag försvinner Fatima, utan att lämna något meddelande till Lykke. Och en dag blir Lykke överfallen och hamnar på sjukhus.
Jag vet inte riktigt vad jag hade för förväntningar på den här boken, men den var inte alls som jag tänkte. Jag visste att den skulle vara karaktärsdriven, men trodde ändå att plotten skulle vara en mer central roll än vad det var. Det här är en väldigt karaktärsdriven bok, med en stillsam och underliggande plot som gör sig påmind om och om igen. Språket är målande och följsamt, på ett sätt som gör varje karaktär unik. Jag tror jag aldrig har stött på karaktärer som träffar mig så hårt i magen som dessa, och hur verkliga men samtidigt så urbota idiotiska och misäriga en del av dem var. Det är inte ofta jag vill kasta iväg boken för att en karaktär gör mig så arg. Inte heller ofta jag vill krama boken och hoppas att jag med det kramar en karaktär. Nej, dessa karaktärer kommer stanna otroligt länge hos mig.
Diskussioner om adoption, rasism, föräldraskap, religion och känslan av att bara vilja passa in trycks in i denna bok. Och ju mer jag tänker på den, och desto mer jag tar avstånd från den - så älskar jag den mer och mer. Det är något alldeles speciellt med Majgull Axelssons berättelser. Och slutet lämnar mig med tusen obesvarade frågor som gör så jag nästan måste börja om boken och försöka luska ut vad som sker med karaktärerna. Däremot kändes en sidostory lite onödig och gjorde så att boken kändes lite mer långsam än stillsam. Och ibland kändes även handlingen på något sätt upprepande, kanske var det skrivsättet som ibland gjorde så att det blev lite kaka på kaka. Men annars, wow - vilken författare vi kan njuta av.
November 4, 2020
Jag lärde känna Majgull Axelsson som en poetisk, lätt magiskimrande, skribent. Just skrivandet, språket, var då - way back när jag var mest van vid svenska standarddeckare - det som grep tag i mig. Om någon frågar mig vad Aprilhäxan eller Slumpvandring handlar om skulle jag inte kunna svara - mer än att jag vet att jag tyckte de var vackra.
De senaste romanerna har antingen a) mitt övriga läsande blivit mer avancerat b) Majgull blivit mer intresserad av andra aspekter i sitt skrivandet. För jag reagerar inte särskilt mycket på språket längre - däremot märks det att Axelsson har saker hon vill säga. Slarvigt sammanfattat handlar det om förtryck, och om de vi (eller vissa) nedvärderar i samhället. Och sånt skrivande kan jag ju knappast motsätta mig, även om det här - i den allra senaste romanen - inte är fullt så subtilt som jag kanske hade önskat.
Missförstå mig rätt: rasism ska verkligen inte sopas under mattan eller försiktigt antydas. Däremot skulle jag personligen ta den mer på allvar om karaktärerna inte var fullt så kantiga som de utmålas här (eller: i Småland). Axelsson kan forfarande måla gripande porträtt, men jag upplever den här romanen som mer ojämn: vissa personer och partier känns mer grovhuggna än nödvändigt (och kunde med fördel förmodligen ha strukits helt). Dessutom är upplägget lite hafsigt - som någon annan recensent skriver: användandet av det kollektiva "Vi:et" är ojämnt fördelat, och tidshoppen är inte fullt motiverade.
Men som ni säkert förstår skriver jag utifrån synvinkeln av någon som fått sitt magiskimmer bortviftat - från en okänd författare hade jag säkert gett ett mer oförbehållet tummen upp. (För jo: tummen upp på att läsa boken.)
De senaste romanerna har antingen a) mitt övriga läsande blivit mer avancerat b) Majgull blivit mer intresserad av andra aspekter i sitt skrivandet. För jag reagerar inte särskilt mycket på språket längre - däremot märks det att Axelsson har saker hon vill säga. Slarvigt sammanfattat handlar det om förtryck, och om de vi (eller vissa) nedvärderar i samhället. Och sånt skrivande kan jag ju knappast motsätta mig, även om det här - i den allra senaste romanen - inte är fullt så subtilt som jag kanske hade önskat.
Missförstå mig rätt: rasism ska verkligen inte sopas under mattan eller försiktigt antydas. Däremot skulle jag personligen ta den mer på allvar om karaktärerna inte var fullt så kantiga som de utmålas här (eller: i Småland). Axelsson kan forfarande måla gripande porträtt, men jag upplever den här romanen som mer ojämn: vissa personer och partier känns mer grovhuggna än nödvändigt (och kunde med fördel förmodligen ha strukits helt). Dessutom är upplägget lite hafsigt - som någon annan recensent skriver: användandet av det kollektiva "Vi:et" är ojämnt fördelat, och tidshoppen är inte fullt motiverade.
Men som ni säkert förstår skriver jag utifrån synvinkeln av någon som fått sitt magiskimmer bortviftat - från en okänd författare hade jag säkert gett ett mer oförbehållet tummen upp. (För jo: tummen upp på att läsa boken.)
August 26, 2021
4.5 Stars - A contemporary novel which affect you with a very calm and delicate style
My book club book to read this summer. Such a good choice.
Applauses! ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️
Very important issues and sensitive topics, such as our inherited fears, racism, neo-Nazism and the so important child and parent relationship. Everything told with many characters and with a tasteful nice feeling. Everyone is human with faults and shortcomings… but we can always do something new and blow on the wounds. Simply great by a very good Swedish author.
(I enjoyed a audiobook edition and I recommend listeners to increase the reading speed slightly.)
Read August 26, 2021
My book club book to read this summer. Such a good choice.
Applauses! ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️
Very important issues and sensitive topics, such as our inherited fears, racism, neo-Nazism and the so important child and parent relationship. Everything told with many characters and with a tasteful nice feeling. Everyone is human with faults and shortcomings… but we can always do something new and blow on the wounds. Simply great by a very good Swedish author.
(I enjoyed a audiobook edition and I recommend listeners to increase the reading speed slightly.)
Read August 26, 2021
did-not-finish
March 14, 2022DNF at 16%
November 15, 2020
Майґуль Аксельссон – моя улюблена шведська письменниця (з сучасних). Перед нами її новий роман «Скасована подорож до Сабарматі».
Майґуль завжди пише про сімейні відносини, найчастіше про відносини дочки-матері, і дуже часто її головним героїням за 60. В цій книжці теж ми бачимо головних героїнь, яких поєднують непрості стосунки: матір-яка-не-матір і дочка-яка-не-дочка. Отже, перед нами Люке, якій за 60 і Фатіма/Міра, якій біля 30. Фатіма виросла в родині кузини Люке (та кузина рано померла, так що вихованням зайнялася саме Люке). Фатіма – не рідна дочка, її удочерили, коли їй було шість, і привезли з Індії до Швеції. Від Фатіма постійно чекали вдячності, яку вона просто не була в змозі відчути, зате вона відчувала постійний страх і сором. Страх, бо в прекрасній Швеції над нею знущалися за колір шкіри (не всі, звісно, одиниці, але це відклало відбиток на все життя), сором, бо її прийомні батьки отримали в особі Фатіма не те, що шукали, і не втомлювалися їй про це говорити.
Життя трохи налагодилося, коли її взяла до себе Люке, та і з нею дівчина не могла відчути повної радості, сором переслідував її скрізь. Як тільки їй виповнилося 18, дівчина забрала всі пожитки і втікла з дому. Власне з цього і починається історія пошуку: Люке шукає Фатіму (яка тепер уже зветься Міра), а Міра шукає себе і будує своє нове життя в ... Ісландії. Уся книжка кидає нас то в передвоєнну Швецію, то в післявоєнну, то в сучасність. Перед нами, по суті, проходить історія становлення Швеції взагалі з її гарно захованими скелетами у шафі: позиція економічної еліти під час війни, ставлення багатьох родин вищого класу до нацизму, становлення правління соціал-демократів, сучасні проблеми з нео-нацистами, расизмом, сегрегацією.
У Аксельссон так завжди: у кожній книжці ми спостерігаємо за добре проаналізованими людськими відносинами, але при цьому завжди ми бачимо і велику картину на «тлі доби». По суті, в кожній книжці вона підіймає якусь з важливих суспільних проблем: то проблема охорони здоров’я в питаннях, що стосуються психіатрії, то погроми проти ромів, то питання інституційного догляду за літніми людьми. Тут же ми бачимо головну суспільну проблематику в ставленні до Голокосту (і нацизму) у час війни і в повоєнні часи, а також сучасні ксенофобські тенденції в суспільстві. Це все дуже ненав’язливо, але досить сильно. Якщо чесно, не думаю, що цю книжку колись перекладуть на українську, надто багато чутливих тем, які втягують Східну Європу (Польщу), тому навряд чи це було б адекватно сприйнято читачами, але з позиції суспільної дискусії в Швеції – це досить сильна і потрібна книжка.
Майже про всі книжки Аксельссон я писала колись у блозі, тому, якщо цікаво дізнатися про неї більше, запрошую читати там :)
Наразі, якщо читаєте шведською, то чесно рекомендую цю її найновішу книжку.
Майґуль завжди пише про сімейні відносини, найчастіше про відносини дочки-матері, і дуже часто її головним героїням за 60. В цій книжці теж ми бачимо головних героїнь, яких поєднують непрості стосунки: матір-яка-не-матір і дочка-яка-не-дочка. Отже, перед нами Люке, якій за 60 і Фатіма/Міра, якій біля 30. Фатіма виросла в родині кузини Люке (та кузина рано померла, так що вихованням зайнялася саме Люке). Фатіма – не рідна дочка, її удочерили, коли їй було шість, і привезли з Індії до Швеції. Від Фатіма постійно чекали вдячності, яку вона просто не була в змозі відчути, зате вона відчувала постійний страх і сором. Страх, бо в прекрасній Швеції над нею знущалися за колір шкіри (не всі, звісно, одиниці, але це відклало відбиток на все життя), сором, бо її прийомні батьки отримали в особі Фатіма не те, що шукали, і не втомлювалися їй про це говорити.
Життя трохи налагодилося, коли її взяла до себе Люке, та і з нею дівчина не могла відчути повної радості, сором переслідував її скрізь. Як тільки їй виповнилося 18, дівчина забрала всі пожитки і втікла з дому. Власне з цього і починається історія пошуку: Люке шукає Фатіму (яка тепер уже зветься Міра), а Міра шукає себе і будує своє нове життя в ... Ісландії. Уся книжка кидає нас то в передвоєнну Швецію, то в післявоєнну, то в сучасність. Перед нами, по суті, проходить історія становлення Швеції взагалі з її гарно захованими скелетами у шафі: позиція економічної еліти під час війни, ставлення багатьох родин вищого класу до нацизму, становлення правління соціал-демократів, сучасні проблеми з нео-нацистами, расизмом, сегрегацією.
У Аксельссон так завжди: у кожній книжці ми спостерігаємо за добре проаналізованими людськими відносинами, але при цьому завжди ми бачимо і велику картину на «тлі доби». По суті, в кожній книжці вона підіймає якусь з важливих суспільних проблем: то проблема охорони здоров’я в питаннях, що стосуються психіатрії, то погроми проти ромів, то питання інституційного догляду за літніми людьми. Тут же ми бачимо головну суспільну проблематику в ставленні до Голокосту (і нацизму) у час війни і в повоєнні часи, а також сучасні ксенофобські тенденції в суспільстві. Це все дуже ненав’язливо, але досить сильно. Якщо чесно, не думаю, що цю книжку колись перекладуть на українську, надто багато чутливих тем, які втягують Східну Європу (Польщу), тому навряд чи це було б адекватно сприйнято читачами, але з позиції суспільної дискусії в Швеції – це досить сильна і потрібна книжка.
Майже про всі книжки Аксельссон я писала колись у блозі, тому, якщо цікаво дізнатися про неї більше, запрошую читати там :)
Наразі, якщо читаєте шведською, то чесно рекомендую цю її найновішу книжку.
December 5, 2020
Görspännande! Går inte lägga ifrån sig. Läs den.
February 2, 2025
Jag har svårt att sätta betyg men någonstans mellan 3-4! Stundtals störde jag mig på hur författaren skrev och andra gånger uppskattade jag det hehe. Den gick väldigt fort att läsa trots att det inte finns så mycket handling - den präglades mer av karaktärer och viktiga budskap. Lite annorlunda bok men gillade den i det stora hela!
June 28, 2022
Alltså, Majgull är alltid Majgull, så trots en berättarform som störde mig lite ibland så är ändå personerna, närheten, verkligheten så nära och så bra beskrivna att jag har överseende med berättartekniken, den stör så lite att den inte stör mig ;)
October 4, 2020
”Inställd resa till Sabarmati” av Majgull Axelsson, inläst av Gunnel Fred.
Efter en något stapplig inledning av både bok och uppläsning (min upplevelse - jag hade svårt att komma in i och förstå hoppen mellan karaktärerna/de parallella historierna till en början och tyckte att uppläsningen var lite för ”torr/mörk” - svårt att beskriva) fick jag sedan svårt att lägga ifrån mig den.
De parallella berättelserna blir just det som mejslar ut karaktärerna och deras inbördes relationer och bygger upp helheten på ett lysande sätt och Gunnels inläsning tar varken för stor eller för liten plats, utan hon sätter exakt så mycket prägel på den som hon ”ska”. Mycket bra alltsammans! Vackert språk, tänkvärt om tillkrånglade relationer som man inte alltid förstår sig på mekanismerna bakom. En berättelse om olika sorters främlingskap.
Majgull har återigen skrivit en mycket läsvärd bok.
Efter en något stapplig inledning av både bok och uppläsning (min upplevelse - jag hade svårt att komma in i och förstå hoppen mellan karaktärerna/de parallella historierna till en början och tyckte att uppläsningen var lite för ”torr/mörk” - svårt att beskriva) fick jag sedan svårt att lägga ifrån mig den.
De parallella berättelserna blir just det som mejslar ut karaktärerna och deras inbördes relationer och bygger upp helheten på ett lysande sätt och Gunnels inläsning tar varken för stor eller för liten plats, utan hon sätter exakt så mycket prägel på den som hon ”ska”. Mycket bra alltsammans! Vackert språk, tänkvärt om tillkrånglade relationer som man inte alltid förstår sig på mekanismerna bakom. En berättelse om olika sorters främlingskap.
Majgull har återigen skrivit en mycket läsvärd bok.
October 19, 2020
Majgull kan vara lite ojämn i sitt författarskap och denna hör till kategorin: du-måste-faktiskt-inte-läsa-denna. Greppet att den allvetande berättaren inkluderar läsaren i ett VI är fantastiskt och hade gärna fått vara lite mer närvarande även mot slutet av romanen.
Vardagsrasismen är ett viktigt tema och som hon skriver i på bokens tacksida så inspirerades boken av Nordiska Motståndsrörelsens demonstration vid bokmässan 2017. Men vem skriver hon för? Det känns mer som att hon skriver för de redan upplysta som ska oja sig över olika rötäggs inre monologer. Nja. Det kittlar inte. Men jag läste klart den. Det säger också något.
Vardagsrasismen är ett viktigt tema och som hon skriver i på bokens tacksida så inspirerades boken av Nordiska Motståndsrörelsens demonstration vid bokmässan 2017. Men vem skriver hon för? Det känns mer som att hon skriver för de redan upplysta som ska oja sig över olika rötäggs inre monologer. Nja. Det kittlar inte. Men jag läste klart den. Det säger också något.
October 9, 2020
Axelssons karakteristiskt mörka tonläge som klangbotten återfinns även i denna berättelse. Rasism, nazism och antisemitism utgör en ingrediens. Människors tillkortakommanden och stumhet inför livets tuffhet, samt starka band som prövas utgör kärnan i den här historien.
August 8, 2022
Inställd resa till Sabarmati är en välskriven och lättläst berättelse med ett tema som är allt annat än lätt. Jag tycker Majgull Axelsson är en mycket skicklig författare, och man kan lita på att hon alltid levererar. Hon växlar berättarsätt mellan sina olika romaner, men har alltid ett skarpt öga för fenomen som hon beskriver med ett språk som både är lätt och vackert. Inställd resa till Sabarmati är både tänkvärd och lättillgänglig samtidigt.
Temat om rasism, i synnerhet den rasism som kanske inte alltid syns och märks på ytan, utan som avspeglas i våra beteenden, medvetna eller omedvetna, är tyvärr alltid aktuellt. I Inställd resa till Sabarmati skrivs inte allt ut, men det blir starkt också när man läser mellan raderna. Annat är övertydligt klart och just blandningen ger en tydlig effekt.
Berättelsen bygger mycket på karaktärerna, och ett skäl att jag tycker om den är att jag gillar Lykke som karaktär. Hon är en no-nonsens person som säger vad hon tycker. En karg yta men ett stort hjärta. Precis så som jag gillar att det är. Jag gillar hur hennes vänskap med Rosemarie beskrivs, dessa till åldern komna kvinnor som binds ihop av sin gemensamma historia och av nuet. Den är också kärv, men så bra som det kan bli när man haft sina konflikter under åren. Karaktären Simons utveckling är bra beskriven, och han växer. Tyvärr så har jag svårt för Meera/Fatima, att få grepp om henne. Eller att förstå varför jag inte får grepp om henne. Historien med Martin och hans familj har jag svårt att se hur den hänger ihop med det andra, det blir som en berättelse vid sidan om. Sen hade jag uppskattat lite fler tillbakablickar.
Nu har jag läst alla böcker av Majgull Axelsson i hyllan, och det finns ingen nyare än den här. Eventuellt ska jag se om det är någon av hennes äldre böcker som jag inte läst. Jag rekommenderar hennes författarskap!
Betyg: 4+
https://lottensbokblogg.wordpress.com...
Temat om rasism, i synnerhet den rasism som kanske inte alltid syns och märks på ytan, utan som avspeglas i våra beteenden, medvetna eller omedvetna, är tyvärr alltid aktuellt. I Inställd resa till Sabarmati skrivs inte allt ut, men det blir starkt också när man läser mellan raderna. Annat är övertydligt klart och just blandningen ger en tydlig effekt.
Berättelsen bygger mycket på karaktärerna, och ett skäl att jag tycker om den är att jag gillar Lykke som karaktär. Hon är en no-nonsens person som säger vad hon tycker. En karg yta men ett stort hjärta. Precis så som jag gillar att det är. Jag gillar hur hennes vänskap med Rosemarie beskrivs, dessa till åldern komna kvinnor som binds ihop av sin gemensamma historia och av nuet. Den är också kärv, men så bra som det kan bli när man haft sina konflikter under åren. Karaktären Simons utveckling är bra beskriven, och han växer. Tyvärr så har jag svårt för Meera/Fatima, att få grepp om henne. Eller att förstå varför jag inte får grepp om henne. Historien med Martin och hans familj har jag svårt att se hur den hänger ihop med det andra, det blir som en berättelse vid sidan om. Sen hade jag uppskattat lite fler tillbakablickar.
Nu har jag läst alla böcker av Majgull Axelsson i hyllan, och det finns ingen nyare än den här. Eventuellt ska jag se om det är någon av hennes äldre böcker som jag inte läst. Jag rekommenderar hennes författarskap!
Betyg: 4+
https://lottensbokblogg.wordpress.com...
December 31, 2022
Stabil Majgull Axelsson-historia som i vanlig ordning väver samman mödraskap, identitet och socialt konstruerade orättvisor. Meera lider de adopteras förbannelse samtidigt som hon måste hantera den vardagsrasism som hon dagligen möter. Rosmarie försöker på bästa sätt ta sig genom livet i rullstol efter en bilolycka och Lykkes kamp mot högerextremismens historieförnekelse får henne att hamna i onåd. Det är en roman med tydlig moralisk kompass och även om jag har lite svårt för den allvetande berättarrösten så gillar jag den invävda kritiken mot dagens politiska klimat. Det är Majgull i ett nötskal helt enkelt.
November 13, 2020
Majgull är alltid Majgull så mina förväntningar är höga. De infrias inte riktigt. Viktigt tema med den historiska närhetens och nutidens svenska nazism men blir för ytligt skissartat bland romanens många, för många, personer och historier. Allt kokar ner till relationen mamma-barn, den historien upprepar sig också. Kul ändå att två av romanens personer är 58-åriga ”vanliga” kvinnor och lärare.
July 25, 2021
Oväntat!! Det började aningen segt och lite märkligt. Jag hade svårt för vi-tilltalet och det kryptiska. Men sen… den växte! Vissa frågetecken kvarstår helt klart när boken är slut; jag frågar mig varför vissa karaktärer alls fick utrymme inledningsvis, men känner samtidigt så mycket med huvudkaraktärerna att det där andra kan kvitta. Fascinerande historia.
December 27, 2020
Axelsson är fantastisk på att skildra de där undanträngda känslorna och händelserna i det förflutna som orsakade dem. "Inställd resa till Sabarmati" innehåller mycket av det, men jag saknar lite av ett sammanhang. De olika människoödena som skildras hade behövt något som håller ihop det hela, som gör det till något mer än fem-sex (mycket bra) småhistorier.
May 2, 2023
En intressant berättelse om vardagsrasism och människors stridighet mot samhällets återkommande problem. Extra roligt att berättelsen utspelar sig både i Nässjö och på Island.
July 9, 2023
3,5 stjärnor
October 9, 2020
Tusen tack Majgull för denna bok! Älskade den och är så nöjd med hur du skildrat Fatima, Lykke och de andra karaktärerna, lika skickligt som innan! Och väldigt bra uppläsare för boken!
November 26, 2020
Jag skrattade och grät mig genom hela (det ganska långa) slutkapitlet, så därmed kan det bara bli en femma!
Bra, men olitterärt skriven. Ingen bok jag läser för språket, utan för personernas skull. Deras avighet och bristande förmåga till försonlighet. Den ömkliga skitstöveln Henrik kommer jag t ex sent att glömma. Välkomponerad berättelse och den allvetande berättaren/läsaren, som förekommer och stör en del läsare, används effektfullt i bokens slut.
Angelägna ämnen bl a om rasism och nazism i etablerade "bildade och humana" kretsar. Jag uppskattar också det globala perspektivet.
Bra, men olitterärt skriven. Ingen bok jag läser för språket, utan för personernas skull. Deras avighet och bristande förmåga till försonlighet. Den ömkliga skitstöveln Henrik kommer jag t ex sent att glömma. Välkomponerad berättelse och den allvetande berättaren/läsaren, som förekommer och stör en del läsare, används effektfullt i bokens slut.
Angelägna ämnen bl a om rasism och nazism i etablerade "bildade och humana" kretsar. Jag uppskattar också det globala perspektivet.
November 12, 2022
Har alltid gillat MGA’s sätt att skriva - en direkthet men också med ett stråk av magiskt tänkande. Hon skriver så att personerna framstår som verkliga. Ofta med intressanta tema. Tillhörighet, främlingsskap, vänskap, hälsa och skröplighet… Fatima/Meera på Island och Lykke/Rosmarie i Nässjö. Läser allt av MGA!
May 10, 2024
Fattade inte riktigt vad som fick mig att fortsätta vända blad, ändå gjorde jag det ganska ofta.
September 16, 2022
Fatima werd in India als baby gevonden langs de kant van de rivier, te vondeling gelegd door haar moeder. Enkele jaren later besluit een koppel haar te adopteren. Henrik, de jonge dominee en zijn vrouw Magdalena hebben echter al snel genoeg van het kind. Gelukkig is er nog Magdalena's nicht Lykke die zich ontfermd over Fatima en het kind de liefde geeft dat ze nodig heeft. Wanneer Fatima's adoptiemoeder Magdalena sterft en Henrik verhuist met zijn nieuwe liefde, wordt Fatima nogmaals in de steek gelaten. Ze besluit op zoek te gaan naar zichzelf en vertrekt.
Lykke blijft verbouwereerd achter. Doorheen de onzekerheid probeert ze haar leven terug op de rails te krijgen, tot dat er iemand op haar weg komt die het helemaal niet zo goed met haar voorheeft.
Verlaten. In de steek gelaten. Alleen.
Opnieuw.
Nog nooit eerder las ik een boek van Majgull Axelsson. Maar wat ze zeggen klopt, deze auteur is een geboren verteller. Hij betrekt je het bij het verhaal en je wordt vaak rechtstreeks door hem aangesproken. Ondanks hij oprecht een goede verteller is, vond ik verhaal nogal ongenuanceerd, soms echt op het brute af. Op die manier weet hij natuurlijk dan ook wel weer de aandacht van zijn lezers te grijpen. De tijdlijnen van Fatima lopen door elkaar heen, wat soms nogal verwarrend is. Ook is Fatima een verhaal zonder echte opbouw, gelijk bij pagina één wordt je in het verhaal gegooid. Toch kan ik niet exact peilen wat ik van dit boek vond. Tijdens het lezen, sprak het verhaal mij niet aan, doch was ik te nieuwsgierig om het weg te leggen. Het bleef mij steeds intrigeren, maar niet genoeg om mij werkelijk geboeid te houden.
Fatima is jammer, maar helaas, geen topverhaal voor mij.
Vind mij ook op Facebook en Instagram @annelies_leest.
Lykke blijft verbouwereerd achter. Doorheen de onzekerheid probeert ze haar leven terug op de rails te krijgen, tot dat er iemand op haar weg komt die het helemaal niet zo goed met haar voorheeft.
Verlaten. In de steek gelaten. Alleen.
Opnieuw.
Nog nooit eerder las ik een boek van Majgull Axelsson. Maar wat ze zeggen klopt, deze auteur is een geboren verteller. Hij betrekt je het bij het verhaal en je wordt vaak rechtstreeks door hem aangesproken. Ondanks hij oprecht een goede verteller is, vond ik verhaal nogal ongenuanceerd, soms echt op het brute af. Op die manier weet hij natuurlijk dan ook wel weer de aandacht van zijn lezers te grijpen. De tijdlijnen van Fatima lopen door elkaar heen, wat soms nogal verwarrend is. Ook is Fatima een verhaal zonder echte opbouw, gelijk bij pagina één wordt je in het verhaal gegooid. Toch kan ik niet exact peilen wat ik van dit boek vond. Tijdens het lezen, sprak het verhaal mij niet aan, doch was ik te nieuwsgierig om het weg te leggen. Het bleef mij steeds intrigeren, maar niet genoeg om mij werkelijk geboeid te houden.
Fatima is jammer, maar helaas, geen topverhaal voor mij.
Vind mij ook op Facebook en Instagram @annelies_leest.
September 17, 2022
När jag beskrev denna bok för vänner blev jag ifrågasatt för mitt omdöme att det var en ”lättläst och trevlig bok, bra semesterläsning” när jag sedan beskrev vad den handlade om; en ångrad adoption, en flickas uppväxt under ständiga rasistisk påhopp, högerradikal våldsdåd etc. Men ändå så var det för mig lite av en mysbok eftersom jag läste den med en övertygelse om att det skulle sluta väl.
I dessa tider, när ett rasistiskt parti valts till näst största parti, och släppts fram till makten av mer än halva valkåren- då känns inget mysigt längre. Idioterna som beskrivs i denna bok är de som styra vårt land. Hur tusan blev det så?
I dessa tider, när ett rasistiskt parti valts till näst största parti, och släppts fram till makten av mer än halva valkåren- då känns inget mysigt längre. Idioterna som beskrivs i denna bok är de som styra vårt land. Hur tusan blev det så?
November 23, 2020
Det är en bra bok men någonting saknades den här gången. Det där alldeles magiska som annars alltid är med i Majgulls böcker. Jag tror det beror på att den var mest fokuserad på handlingsförloppet och det lämnade inte mycket plats för till exempel inre monolog eller metaforer.
Jag önskar också att det inte hade introducerats så många olika karaktärer i början, tyckte att boken blev direkt mycket mer intressant i den andra hälften där det var mer fokus på Lykke och Fatima/Meera. Men samtidigt förstår jag att det kanske tjänar som ett sätt att visa hur olika rasism kan te sig i ett samhälle.
Jag önskar också att det inte hade introducerats så många olika karaktärer i början, tyckte att boken blev direkt mycket mer intressant i den andra hälften där det var mer fokus på Lykke och Fatima/Meera. Men samtidigt förstår jag att det kanske tjänar som ett sätt att visa hur olika rasism kan te sig i ett samhälle.
November 11, 2020
Jag har alltid gillat Majgull Axelsson, men jag tror jag var för okoncentrerad i början av denna roman, för det är så många trådar och personer som introduceras. Men Meera/Fatima som är huvudpersonen som försvinner för att skapa sig ett nytt liv framstår tydligt. Beskrivningen av vardagsrasismen och fördomarna hon möter skildras trovärdigt, med små medel.
July 8, 2021
Listigt om flera dilemman, berättat lite utifrån. Adoption, alkoholism, vänskap, lärarens makt, ensamheten, funktionshinder, stolthet. Mycket att fundera vidare på, som den rasistiska alkohooliserade prästen och den unge mannen som suktar efter en ungdomskärlek och fantiserar om framtiden med henne.
January 8, 2021
Familjeband och tillhörighet, utanförskap och vänskap. Allt i en småstad med fördomar och frihet, där alla känner alla, åtminstone till utseende eller rykte. Förgänglighet. Helt ok men inte någon av Majgull Axelssons bästa.
March 7, 2021
Majgull Axelsson levererar som alltid, men den här gången känns det som om hon har försökt klämma in lite för mycket i en roman på 380 sidor. Adoptionsberättelsen hade mått bra av lite mera plats. Men som vanligt skriver hon medryckande och om brännande aktuella frågor.
Displaying 1 - 30 of 54 reviews