What do you think?
Rate this book
Meningarna
I "Meningarna" skriver Johanna Ekström om att vårda en sjuk mamma, om ensamhet, sorg och kärlek, hopplöshet och ilska, om språkets möjligheter och omöjligheter. "Jag är fyrtiosex år. Min dotter är snart åtta. Hon är hos sin pappa. Hon sover nu. Jag tänker på min mamma. Hon sover också, ensam i sin lägenhet. Jag träffade henne för några timmar sedan. Hon sa att hon var trött. Vad mer? Det är som en våldshandling att identifiera henne. Hon var ledsen. Hon var skör av sin död."
195 pages, Hardcover
Published September 18, 2020
2 people are currently reading
68 people want to read
About the author
Johanna Ekström
14 books2 followersJohanna Ekström was a Swedish author and artist. Ekström made her published debut in 1993 with a collection of poems called Skiffer, and the following year she had her first exhibition at Galleri Charlotte Lund in Stockholm. Ekström published a seven collections of poems and two short story collections, and two novels.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 6 of 6 reviews
April 10, 2021
Jag tycker om att befinna mig i Ekströms språkvärld, oavsett om hon upplever det vara för mycket konstruktion och onaturlighet i språket, som jag uppfattar att hon har med sig från sin barndom med två författare till föräldrar, här skildrat förstås, endast moderns påverkan. Kondenserat, vissa meningar och stycken läser jag om för att förvissa mig om att allt som står där sjunkit in. Det blir aldrig för sentimentalt. Aldrig för klagande. Utan naket och ärligt om förhållandet till modern, och att måsta vårda henne efter hennes stroke i många många år. Starkt.
July 23, 2022
”Jag längtar efter att inte spela teater i mitt eget liv.”
Meningarna handlar om författarens liv och hennes mamma Margareta Ekström som också var författare och översättare (av bla Virginia Woolfs verk). Johanna var bara tjugo år när hennes mamma fick en stroke med afasi som följd. Det handlar om språk.
Två saker ekar i mitt medvetande under läsningen: Vilken stilkänsla Johanna Ekström har! Hade. Jag tänker också på att hon dog. Hon skrev en bok om sin mamma och döden 2020 (den här), året efter dog mamman. Året efter det, bara 51 år gammal, dog hon själv i cancer.
Bortsett från de brackiga divalaterna är det här en fantastisk läsupplevelse. Ekström gör sig sårbar och låter läsaren komma nära. Hennes skira prosa är byggd i korta luftiga avsnitt på små sidor. Lättläst kan man tro, men på samma gång som att ligga under ett tyngdtäcke en kvalmig dag.
”Jag läser poesi om mödrars händer, deras godhet, deras läkande kraft. Jag lyssnar till berättelserna om mammorna men jag hör inte min egen mamma beskrivas i dem. De andra tycks bo i ett landskap av moderskap. En gemensam sfär. Min mamma ville inte vara en mor bland mödrar.”
Det här är feelbad om att ha en mamma som inte alls stämmer överens med normativa förväntningar och om sjukdomen stroke. Den här mamman beträder förbjudna områden; hon vill bli buren av sin dotter, vara hennes vän, ta över hennes pojkvänner. Den här mamman är en belastning, en black om foten, ett ”mammabarn”. Man förväntar sig en superhjälte till mamma som ska veta och råda bot på alltifrån hunger till existentiell ångest, ensamhet, smärta och rädsla och vad får man? En vanlig dödlig människa med brister och behov. Ibland tror jag att det är de orimliga förväntningarna som är problemet, inte de dåliga mammorna. För mor och dotter Ekström var det dock stroken.
”Mellan oss har nästan aldrig någonting brutit ut. Vi har aldrig övat oss. Vi har aldrig synbart haft sönder något. Aldrig heller lagat.”
Meningarna handlar om författarens liv och hennes mamma Margareta Ekström som också var författare och översättare (av bla Virginia Woolfs verk). Johanna var bara tjugo år när hennes mamma fick en stroke med afasi som följd. Det handlar om språk.
Två saker ekar i mitt medvetande under läsningen: Vilken stilkänsla Johanna Ekström har! Hade. Jag tänker också på att hon dog. Hon skrev en bok om sin mamma och döden 2020 (den här), året efter dog mamman. Året efter det, bara 51 år gammal, dog hon själv i cancer.
Bortsett från de brackiga divalaterna är det här en fantastisk läsupplevelse. Ekström gör sig sårbar och låter läsaren komma nära. Hennes skira prosa är byggd i korta luftiga avsnitt på små sidor. Lättläst kan man tro, men på samma gång som att ligga under ett tyngdtäcke en kvalmig dag.
”Jag läser poesi om mödrars händer, deras godhet, deras läkande kraft. Jag lyssnar till berättelserna om mammorna men jag hör inte min egen mamma beskrivas i dem. De andra tycks bo i ett landskap av moderskap. En gemensam sfär. Min mamma ville inte vara en mor bland mödrar.”
Det här är feelbad om att ha en mamma som inte alls stämmer överens med normativa förväntningar och om sjukdomen stroke. Den här mamman beträder förbjudna områden; hon vill bli buren av sin dotter, vara hennes vän, ta över hennes pojkvänner. Den här mamman är en belastning, en black om foten, ett ”mammabarn”. Man förväntar sig en superhjälte till mamma som ska veta och råda bot på alltifrån hunger till existentiell ångest, ensamhet, smärta och rädsla och vad får man? En vanlig dödlig människa med brister och behov. Ibland tror jag att det är de orimliga förväntningarna som är problemet, inte de dåliga mammorna. För mor och dotter Ekström var det dock stroken.
”Mellan oss har nästan aldrig någonting brutit ut. Vi har aldrig övat oss. Vi har aldrig synbart haft sönder något. Aldrig heller lagat.”
April 19, 2021
Johanna Ekström skriver om sin komplicerade relationen till modern som för övrigt också var författare. Vissa passager är fina och de övergripande tankarna om språkets gränser passar väl in i berättelsen. Dessvärre förankrar Ekström allt i Stockholms kulturelit vilket gör den ganska svår att relatera till om en inte vaknar upp varje morgon på Söder efter Orlandos sekellånga sömn, äter Prousts madeleinekaka till eftermiddagsfika och kan minnas hur ens föräldrar gick på nobelmiddagen framåt kvällen.
November 18, 2020
hon skriver om den komplicerade relationen till sin mamma.
Mamman har fått en stroke som berövat henne språket. Språket som varit hennes liv. Dottern, författaren, har känt sig försummad.
En tung bok att läsa.
Mamman har fått en stroke som berövat henne språket. Språket som varit hennes liv. Dottern, författaren, har känt sig försummad.
En tung bok att läsa.
March 28, 2021
Det här var inte min typ av bok, men jag kan tänka mig att den kan skänka tröst till personer i samma situation.
December 30, 2020
Tog ett litet tag att komma in i, men blev alltmer engagerad sisådär halvvägs in. Tragiskt men vackert :)
Displaying 1 - 6 of 6 reviews