Fantastisk bok som på ett lättsmält och vetenskaplig sätt presenterar den senaste forskningen inom personlighet, där fokus ligger på Big Five-teorin.
Författarna argumenterar starkt för att det är vår personlighet som skapar livet, inte livet och dess erfarenheter som skapar personlighet. Inte ens livets starkaste upplevelser sätter särskilt mycket avtryck i personlighetsdrag. ”En gemensam normal uppväxtmiljö har oftast ingen bestående effekt på personligheten som vuxen.”.
Några punkter:
- Förklarar hur man forskar om personlighet. Trots att detta är lite knepigt att förstå lyckas författarna bra med att ge begripliga förklaringar utan att tappa det vetenskapliga.
- Kopplar Big Five till personlighetsstörningar i DSM-5 (manual för psykiatriska tillstånd) och argumenterar för varför den nuvarande typologiska indelningen av personlighetsstörningar inte riktigt håller, och visar på att en Big Five approach förmodligen hade passat bättre.
- Det finns visst stöd för att hjärnans fysiologi hänger ihop med hur personlighet skiljer sig åt individer emellan.
- Personlighet är ett av de bästa instrumenten när man vill förutsäga och predicera framtida yrkesval och karriärer.
- Personlighet har en stark korrelation till hur nöjda vi är med livet. Exempelvis korrelerar hög extraversion med högre nöjdhet.
- Uppskattar användandet av samma exempelpersoner genom hela boken (Malin X och Svante Y).
- Behövs Haidts moralfundamentsteori? Eller är big five ett bättre alternativ när det gäller att ta reda på varför människor tycker olika när det gäller politik (och även annat)? Big Five sitter på betydligt mer forskningsunderlag, så Haidts teori kanske är överflödig? Hade velat se en expert ta sig an detta.
- Personlighet är viktigare än relationer och organisation när det gäller arbetsmotivation. ”Det som innebär ökad arbetsmotivation för någon kan tolkas som sänkt arbetsmotivation för en annan, beroende på personlighetsdrag”. Man kan fråga sig om detta betyder att man gärna vill ha personer som har så liknande personlighet som möjligt på sin arbetsplats? Enligt boken hade en lösning varit: ”Det som möjligen går att göra för en arbetsplats är att söka anpassa förhållanden efter rådande individuella egenskaper”. Vidare argumenterar författarna för att det bästa man kan göra för en arbetsplats är att rekrytera rätt personligheter.
- Ger en bra förklaring av hur personlighet förändras i relativa kontra absoluta tal. Det finns förutsägbar förändring i absoluta tal (individuellt) gällande personlighet, men lite förändring i relativa tal (personer emellan). Med andra ord: ”En stark samvetsgrann person som Malin X vid 30 års ålder kan fortsatt förväntas vara mer samvetsgrann jämfört med andra även vid 50 års ålder, medan alla, inklusive Svante Y, förväntas bli mer samvetsgranna i absoluta tal över åren. Vi alla kommer att mogna, men vi kommer också alla att känna igen varandras olikheter under födelsedagskalas framöver, oavsett hur lång tid som förlöpt sedan vi senast sågs.”
- Väldigt intressant med delen om hur nyare forskning om hallucinogeners spelar en roll i personlighetsforskning.
- Intressant del om hur Big Five skiljer sig åt demografiskt (inom och mellan länder), socioekonomiskt och mellan kön. Särskilt spännande när det var satt i en svensk kontext. (Dock är dessa forskningsresultat inte lika starka som de i resten av boken).
- Vad hade boken varit utan en sågning av Myers-Briggs personlighetstest (ENPF osv) och DISC-modellen (röd, grön, gul, blå personlighet), uppskattas att detta tas med.
Kan inte komma på något som saknas eller något som jag hade velat ändra på med boken, därför får den en femma.