Leona Lindbergs pappa är försvunnen. Hon tillåts inte utreda fallet utan sätts på ett annat ärende, där en taxichaufför hittats grovt misshandlad och bunden i ett dike. I samma veva lockas två unga tjejer av spänningen i att utforska nätets allra farligaste och mörkaste vrår – Darknet. Där blir de vittnen till en mycket otäck händelse som tycks ha kopplingar till Leona. När Leona nystar i sin fars försvinnande rullas en skakande familjehemlighet upp. Samtidigt pressas hon hårt då hon själv misstänks för lagbokens allvarligaste brott.
Wow. Känner mig helt utmattad. Vilket tempo sista halvan av boken hade! Och slutet! Är detta slutet eller kommer det en till bok?
Detta är en riktig djupdykning i Leonas barndom och som läsare får man en bättre förståelse för varför hon är som hon är. Det är en välskriven historia med många vändningar och jag blev riktigt underhållen. Boken är inte fullt lika bra som de andra i serien men jag gillade att denna fokuserade på Leonas bakgrund. Intressant och skrämmande!
Med korta, rappa kapitel och olika karaktärers perspektiv är detta en ruskig historia i snabbt tempo. Den här bokserien är originell och riktigt bra!
Jag blir inte lika imponerad av Leona längre, jag tror att mitt tålamod är slut. Så kanske är det bra att det verkar vara den sista i serien? Eller kanske dumt att sluta i nedförsbacke. Det känns inte trovärdigt, det är inte spännande, jag bryr mig mer om hennes dotter (som jag tycker synd om). Knappt okej underhållning för stunden.
Vilken besvikelse detta var. Har alltid gillat Leona, men detta kändes som ett hafsverk. Det var många trådar, varav flera inte knöts ihop och man lämnades utan något svar. Alldeles för rörig för min smak.
Detta är den femte boken om Leona. De tidigare heter Leona - Tärningen är kastad, Leona - Alla medel tillåtna, Leona - Utan mänskligt värde och Leona - Ur aska i eld. Denna kom ut 2020.
Jag rekommenderar att man läser böckerna i rätt ordning för att få ut det mesta när det kommer till Leonas liv och hur det utvecklar sig under resans gång.
Förra boken slutade med en slags cliffhanger där Leonas pappa har försvunnit. Handlingen tar vid där och det är även startskottet till seriens djupaste dykning i Leonas förflutna och liv. I de tidigare böckerna har man fått reda på en del saker, men här tillkommer det nya, samtidigt som man får ännu större insikt i det man redan har hört talas om.
Det är ett bra driv igenom hela boken och det blir aldrig en död sekund, även om det kanske inte är action hela tiden så tillkommer det ständigt intressanta saker och vinklar som gör att man inte kan sluta läsa. Språket är bra slipat och är riktigt behagligt att läsa, samt att det är målande.
Boken, samt hela serien, är inte bara spänning och deckare, det är nästan en psykologisk studie i en personlighet. Leona är en komplex karaktär med trauma och diagnoser. De som har läst de tidigare böckerna vet att hon står på båda sidorna av lagen men att det ändå finns en kärna inom henne som gör att hon vill att rättvisan skall vinna när det kommer till utsatta offer. Att hon kommit att stå på båda sidorna av lagen finns det orsaker till.
Nu är detta sista delen om Leona. Jag pratade med författaren förra året på bokmässan i Göteborg och hon sa att hon fortfarande får frågan om det kommer att komma fler böcker om Leona, men det kommer det inte att göra. Leona är ett avslutat kapitel.
Hur är det då med avslutningen? Detta kan jag inte svara på helt ut, vill ju inte avslöja något för den som inte har läst boken. Men ja, det finns ett slags avslut och jag förstår bitar av det. Ett avslut och överlämnande, mer säger jag inte.
Jag rekommenderar denna, och hela serien, till alla som vill ha en spännande, välskriven samt något annorlunda deckare som bjuder på en karaktär som är mångbottnad och färgstark. Jag ser verkligen fram emot att ta mig an författarens andra serie.
383 sidor bjuds det på, En av våra hetaste (ännu) och största författare, faktiskt enligt mig vår största Noir drottning- en huvudperson som slår hårt. Tar sig in i våra psyket. Lögn er, förakt, identitet, psykets värld, Att foga sig/ vägra inrätta sig i ledet Anpassa sig till rådande normer..vilket både jag o karaktären, inte hurrar för.
Jag Jeanette, vill kma med i boken, som en side karakrär, men får nog försöka få fram dt till J.R :=)
VAD SKA JAG SÄGA; jo, att Rognebys, 1a bok, nockade mig: annorlunda, en Anarkistisk story och jag blev så hänförd. Slukar böckerna på 2, 3 dagar, så snabbt bara tiden tillåter. HUVUDPERSONEN LEONA, GÖR EN DEL HELTOKIGA BESLUT EMELLAN, MEN OM MAN SKA RÄKNA IN BARNDOMEN, så . Denna bok är familjärt djupare och vi får en större inblick i hennes liv och leverne. Kan i vissa delar känna igen mig (.=()
Slutet, ska inte spoila...men å vad jag önskar att böckerna kunde vara LÄNGRE, DAX FÖR TJOCKARE HÄRLIGA BÖCKER, SKULLE GE MER FÖR OSS INBITNA, TROLIGT I KASSAN MED.=) :=) Att kvinnan har inside, från att studerat och arbetat som polis, gör saken bättre. Jag rent av älskar Leona, häner att jag liksom ser Rogneby framför mig, trots att Leonas karaktär är vit Rogneby är utflyttad till Malta, likt många av våra större författare. De som styr borde nog ta sig en rejäl funderare, " iverkligheten" ta sig några rejäla funderingar kring massa saker; rent allmänt ska vi inte vara stolt över dom och Sverige, NEJ, folk som kommit upp sig, de flesta flyr landet! Hurra Sveriges styrande, ja, det stör mig, & jag i verkligheten även jag vill flytta av väldigt måna anledningar och orsaker. Men har varken pengarna elr arbete att kunna göra det.....Leona är en OUTSIDER med klass!
The first books on Leona were good. And I was expecting this one to followin the same suit. But midway through it I was disappointed. I didn't like what I saw as the approaching finale.
And now, as the novel is finished, I am disappointed, but in a far different way. The original disppointment was around the plot, I thought it was becoming far too simple, that the book was far too simple.
I was wrong! It is not simple, just the opposite!
My disppointment is no longer around the book, but instead around the reality of it all. I'm disappointed that the book is too realistic. I wanted a fictional ending. Instead I got a very realistic ending. Unfortunately.
Remember also that Rogneby is writing not only a crime novel, but a novel (several novels) about a woman struggling to define herself.
Is there any hope left? Not according to Rogneby. I hate the ending, my reactions to the ending. I wanted there to be hope, even a happy ending for Leona (and Leyla and Olivia). But there is none.
A number of threads are left hanging (a touch of reality perhaps?). What happens to Olivia? And Bea? And others from the earlier novels.
These novels should be read in a chronological order. There are numerous references to earlier events and persons throughout this novel. It is difficult to understand it all, unless the earlier novels have been read.
And in terms of the ending: is this the only way for women to become free?
For all these reasons, this is a depressing novel. But perhaps all too realistic.