I det nordvästra hörnet av Hälsingland ligger bortglömda platser som gömmer dunkla minnen av det som en gång varit. En av dessa är Gammelgrav, en otillgänglig ravin som skär genom sandheden och mynnar ut i Ljusnan. Det sägs att där finns guld som vaktas av vittrorna. Guld som ingen tillåts hitta. Endast en tunn hinna skiljer oss från denna värld. Allt som behövs är en liten rispa för att det som en gång glömts åter ska göra sig påmint.
Novellsamlingen Gammelgrav innehåller 13 vittnesmål om vad som händer när den tunna hinnan brister.
Erik Nilshammar härstammar från byn Hovra i nordvästra Hälsingland. För tillfället rektor och veckoboende i Söderhamn, men den fasta punkten är författartorpet Jeansveds i Färila.
Erik Nilshammar debuterade som romanförfattare 2016 med boken “Apokalypsen i Storå”, den första delen i en trilogi om Storå-Tarzan och folket på Vidderna. Ett galopperande glesbygdsepos med människor och skrönor i Arto Paasilinnas anda. Trilogin fullbordades med Döden på Vidderna (2017) och Kungen av Gomorra (2018).
Det stora pågående projektet är en bokserie om sju historiska kriminalromaner där man får följa kronolänsman Erik Forsbeck i det tidiga 1700-talets Hälsingland. En tid präglad av krig, missväxt, svält, sjukdomar och ond bråd död. Den inledande romanen ”Kråkmorsdalen” gavs ut 2022 och den andra delen ”Ringfuru” utkom 2024. Den tredje delen ”Orsjöodjuret” släpptes till jul 2024. I december 2025 kommer så den fjärde delen i serien betitlad Rôtfeber.
Nilshammar har även skrivit novellsamlingarna “Gammelgrav” (2020) och ”Sömnsveden” (2023) med berättelser inspirerade av folktron och mystiken i Hälsingland. Dessa skymningsrysare finns också utgivna i poddversion under namnet Podden Gammelgrav.
I Nilshammars författarskap är Hälsinglands geografi och natur påtagligt närvarande, liksom den berättartradition som finns i landskapet med starka personporträtt och livfulla berättelser. Folktron, mystiken och galenskapen är andra återkommande byggstenar i de verklighetstrogna, men fantasifulla och spännande berättelserna.
När jag var yngre så älskade jag spökhistorier och läste allt jag kunde komma över i bokform, framförallt rysarna med illustrationer av min absoluta favorit Hans Arnold (1925-2010). Sedan dess så har jag slukat allt i skräckfilmväg och lyssnat igenom alla avsnitt av Creepypodden. Det som jag tycker bäst om är just historier som utspelar sig på landsbygden och då blev jag så glad när jag läste om den här boken. Jag har varit uppe i Hälsingland ett antal gånger och det är en perfekt plats för den här sortens berättelser.
Boken innehåller tretton rysare som var och en är fristående, men eftersom alla utspelar sig i samma landskap så håller den skrämmande stämningen i sig genom hela läsningen. Jag drog den här gången ut på läsningen med flit, så att boken inte skulle ta slut. En berättelse vid läggdags är verkligen perfekt. Jag tyckte givetvis bättre om vissa berättelser än andra, men eftersom alla är otroligt välskrivna och lätta att leva sig in i så gör det boken svår att lägga ifrån sig. Mina fem favoriter var Goblifar, Timmerrännan, Plogbil till helvetet, Per Hiens huvud och Gårdfarihandlaren. Namnen påminner mig för övrigt om två andra favoriter från min barndom, När fan flådde smeden och Häxdopet av Ulf Palmenfelt.
Eftersom jag även älskar formatet på boken och omslaget så kan jag varmt rekommendera Gammelgrav som en perfekt present till rysarfantasten. Den var fruktansvärt underhållande!
Rysmysig och stämningsfull med skogen och alla dess väsen runt knuten. Stort plus i kanten är också det norrländska vemodet och miljön som står mig så varmt om hjärtat. En perfekt bok att läsa när skymningsljuset faller och mörkret smyger sig på. Den är som en blandning mellan det nya och det uråldriga, bortglömda trollska.
Det har varit kul att läsa berättelser som utspelar sig på bekanta orter och platser, blir en annan känsla och så nära. Det har även varit intressant att få insikt i en lokal författares stil och teknik framförallt när jag själv har ett intresse i skrivandet.