What do you think?
Rate this book
Emma Sköld #8
Mytomanen
I Ålstensskoven får et orienteringsløb en gruopvækkende afslutning, da liget af en mishandlet ung dreng findes. Sporene peger hurtigt på en lokal ungdomsbande, som gentagne gang har truet andre unge med kniv og derefter berøvet dem deres værdigenstande.
Kriminalinspektør Emma Sköld tildeles sagen, og hendes efterforskning afslører at drengens nærmeste familie og venner ikke fortæller hele sandheden…
Kriminalinspektør Emma Sköld tildeles sagen, og hendes efterforskning afslører at drengens nærmeste familie og venner ikke fortæller hele sandheden…
417 pages, Hardcover
First published May 25, 2020
28 people are currently reading
492 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 116 reviews
June 5, 2020
Som vanligt kan jag inte låta bli att ge mig på Sofie Sarenbrants senaste deckare, trots att jag kastat så mycket skit på de tidigare böckerna om Emma Sköld. Det finns något skönt och inbjudande med de här förlåtande böckerna som ställer så enormt låga krav på läsaren, trots att jag oftast har hur mycket kritik som helst att komma med efteråt. Det är väl på ett underligt sätt något att berömma författaren för... eller?
Storyn är helt ok, och mysteriet känns relativt genomtänkt och utvecklat och inte fullt så hisnande orealistiskt som i några av de tidigare delarna. Jag retar mig fortfarande på att Josefin och hennes familj återigen tjänstgör som "mellanhand" mellan mordfallet och Emma, och även om det inte bränner till fullt lika mycket som i förra delen så är det ändå underligt hur Josefin och hennes familj lyckas hamna i hetluften i precis varenda fall Emma råkar ut för i böckerna. Josefin är också en av de stora besvikelserna i de senare delarna av serien tycker jag, i de första böckerna är hon tvungen att slåss mot sina inre demoner och sitt alkoholmissbruk och även sin separation och skilsmässa, men efter det känns det som att allt det bara hastigt glömts bort och nu är hon ännu en happy-go-lucky-karaktär som inte tillför ett skvatt. Synd.
En sak jag tycker om med boken är att Nyllet i alla fall får en viss upprättelse. Jag har haft problem med att han har fått ta ohyggliga mängder skit i de senaste böckerna. Han har blivit hotad, förföljd, utpressad, utslängd, förnedrad och dessutom fått stå vid sidan och se på när Emma dreglar över den där irriterande idioten Krille, och dessutom har han fått axla ett kopiöst föräldraansvar så att Emma kan fortsätta med sin arbetsnarkomani. I den här boken har han åtminstone lite medvind, även om författaren som vanligt inte låter honom komma undan lidandet.
Emma känns väldigt blek i den här boken. Hon gör ärligt talat inte så mycket, och hennes utveckling som karaktär är mer eller mindre noll. Hon gör lite vad som faller henne in, oavsett om det är lämpligt eller inte, och hon har inga som helst problem med att vältra över majoriteten av föräldraansvaret på Nyllet. När hon sedan blir påmind känslomässigt att barnen glider ifrån henne så plågas hon lite, men det dröjer inte länge innan hon kallt konstaterar att det är bra att Nyllet tar ansvar så att hon kan ägna ännu mer tid åt jobbet. Jag stör mig ärligt talat mer och mer på Emma, hon har känts väldigt osympatisk genom ett antal böcker nu och någon gång måste väl även hennes tur vända, för det känns som att hon lever 100% på sitt utseende för tillfället.
En skaplig läsupplevelse och en bra stund av förströelse i en tid där mitt lärarjobb håller på att knäcka mig,, men inte så mycket mer.
Storyn är helt ok, och mysteriet känns relativt genomtänkt och utvecklat och inte fullt så hisnande orealistiskt som i några av de tidigare delarna. Jag retar mig fortfarande på att Josefin och hennes familj återigen tjänstgör som "mellanhand" mellan mordfallet och Emma, och även om det inte bränner till fullt lika mycket som i förra delen så är det ändå underligt hur Josefin och hennes familj lyckas hamna i hetluften i precis varenda fall Emma råkar ut för i böckerna. Josefin är också en av de stora besvikelserna i de senare delarna av serien tycker jag, i de första böckerna är hon tvungen att slåss mot sina inre demoner och sitt alkoholmissbruk och även sin separation och skilsmässa, men efter det känns det som att allt det bara hastigt glömts bort och nu är hon ännu en happy-go-lucky-karaktär som inte tillför ett skvatt. Synd.
En sak jag tycker om med boken är att Nyllet i alla fall får en viss upprättelse. Jag har haft problem med att han har fått ta ohyggliga mängder skit i de senaste böckerna. Han har blivit hotad, förföljd, utpressad, utslängd, förnedrad och dessutom fått stå vid sidan och se på när Emma dreglar över den där irriterande idioten Krille, och dessutom har han fått axla ett kopiöst föräldraansvar så att Emma kan fortsätta med sin arbetsnarkomani. I den här boken har han åtminstone lite medvind, även om författaren som vanligt inte låter honom komma undan lidandet.
Emma känns väldigt blek i den här boken. Hon gör ärligt talat inte så mycket, och hennes utveckling som karaktär är mer eller mindre noll. Hon gör lite vad som faller henne in, oavsett om det är lämpligt eller inte, och hon har inga som helst problem med att vältra över majoriteten av föräldraansvaret på Nyllet. När hon sedan blir påmind känslomässigt att barnen glider ifrån henne så plågas hon lite, men det dröjer inte länge innan hon kallt konstaterar att det är bra att Nyllet tar ansvar så att hon kan ägna ännu mer tid åt jobbet. Jag stör mig ärligt talat mer och mer på Emma, hon har känts väldigt osympatisk genom ett antal böcker nu och någon gång måste väl även hennes tur vända, för det känns som att hon lever 100% på sitt utseende för tillfället.
En skaplig läsupplevelse och en bra stund av förströelse i en tid där mitt lärarjobb håller på att knäcka mig,, men inte så mycket mer.
July 18, 2020
Desto fler böcker jag läser i serien, desto mindre tycker jag om Emma, hon är svår att identifiera sig med och känns osympatisk och ytlig. När hon även fått Krille på kroken och hon kan lämpa över det största ansvaret för barnen på Nyllet, så hoppas jag att hon snart lägger ner sitt kärleksliv och bara fokuserar på arbetet. Det är ändå det hon är bäst på och brinner för. Jag skulle gärna vilja lära känna Emma mer på djupet i kommande böcker och få reda på vad det är som hindrar henne från att knyta an till en partner. Just i Mytomanen så handlar det den här gången om unga pojkar och övervåld vilket kanske inte är det mest intressanta ämnet om ni frågar mig, men det är aktuellt och handlingen flyter på lika bra som vanligt. Det är riktigt spännande. Den jäkla cliffhangern i förra boken gör sig påmind mellan var och vartannat kapitel i Nyllets terapisessioner, men det känns inte som om vi får något riktigt svar på vad som hände. Så det tillsammans med ännu en cliffhanger på slutet gör att jag inte är lika förtjust som i de tidigare böckerna. Det är en solklar sträckläsningsbok dock och även om jag är kritisk till vissa aspekter så blir böckerna bara bättre och bättre skrivna och det är en av få deckarserier som jag längtar efter att få läsa mer av!
December 3, 2021
Sofie Sarenbrantin huippuhyvä Emma Sköld-dekkarisarja on saanut uuden kirjan nimeltään Valheenpunoja. Sarjan tapahtumat sijoittuvat Brommaan. Metsästä löytyi nuoren pojan ruumis. Edellisenä päivänä oli kyseisellä paikalla ollut suunnistusta. Emma sai tutkittavaksi kinkkisen tapauksen, johon osallistuneet olivat punoneet hämähäkinseitin kaltaisen valheiden verkon. Miksi ja mitä peiteltiin ja kuka tai ketkä sitä tekivät?
Nuoren pojan surmatutkimuksen lisäksi Valheenpunojassa kehittyi eräs uusi rikos, joka voi kenties olla seuraavan kirjan tarina. Se on päivänselvää, että kirja on lukulistallani ensi keväänä.
Sofie Sarenbrantin Valheenpunoja kietoi seittimäisten valheiden verkkoon, verkkoon joka oli täytetty väkivallalla ja kivulla.
Nuoren pojan surmatutkimuksen lisäksi Valheenpunojassa kehittyi eräs uusi rikos, joka voi kenties olla seuraavan kirjan tarina. Se on päivänselvää, että kirja on lukulistallani ensi keväänä.
Sofie Sarenbrantin Valheenpunoja kietoi seittimäisten valheiden verkkoon, verkkoon joka oli täytetty väkivallalla ja kivulla.
June 2, 2020
Bättre än hennes tidigare böcker. Men fortfarande lättläst, enkelt och högt tempo. Kul ändå att se en utveckling!
Läs min recension här ---> Romeoandjuliet
Läs min recension här ---> Romeoandjuliet
October 9, 2025
Lättläst och bra att man fick veta vad som hände efter cliffhangern från föregående bok. Lär glatt fortsätta läsa denna serien.
June 6, 2020
Betyg: 4 av 5.
Mytomanen är Sofie Sarenbrants elfte bok, och jag har läst dom alla. Boken är den åttonde delen i serien om polisen Emma Sköld.
Jag har tyckt om alla författarens tidigare böcker, och den här boken blev absolut inget undantag.
Även om jag också har tyckt om dom tre övriga fristående böckerna, så tycker jag att serien om kriminalinspektören Emma Sköld är Sofie Sarenbrants bästa böcker.
Mytomanen utspelar sig i Bromma i Stockholm och handlar bland annat om mordet på en ung pojke.
Jag tycker om huvudpersonen, och även dom andra karaktärerna i boken.
Boken är lättläst, och inte helt förutsägbar.
Rekommenderar den absolut, men läs helst hela serien från början.
Och jag ser redan fram emot nästa bok i serien, så klart först och främst för att jag tycker att dom är bra. Men det var även en cliffhanger i slutet, som jag ju absolut vill veta hur det går med, även om själva storyn i den här boken är avslutad.
Mytomanen är Sofie Sarenbrants elfte bok, och jag har läst dom alla. Boken är den åttonde delen i serien om polisen Emma Sköld.
Jag har tyckt om alla författarens tidigare böcker, och den här boken blev absolut inget undantag.
Även om jag också har tyckt om dom tre övriga fristående böckerna, så tycker jag att serien om kriminalinspektören Emma Sköld är Sofie Sarenbrants bästa böcker.
Mytomanen utspelar sig i Bromma i Stockholm och handlar bland annat om mordet på en ung pojke.
Jag tycker om huvudpersonen, och även dom andra karaktärerna i boken.
Boken är lättläst, och inte helt förutsägbar.
Rekommenderar den absolut, men läs helst hela serien från början.
Och jag ser redan fram emot nästa bok i serien, så klart först och främst för att jag tycker att dom är bra. Men det var även en cliffhanger i slutet, som jag ju absolut vill veta hur det går med, även om själva storyn i den här boken är avslutad.
February 19, 2021
Sarenbrandt skriver verklighetstrogna och spännande berättelser, med utvecklade karaktärer och komplicerade bakgrundshistorier. Pojkarnas hemska historia sätter spår i alla.
December 18, 2020
Mytomanen er en meget velskrevet bog, der leverer hvad vi læsere forventer af denne genre. Plottet er godt skabt, og som sædvanligt viser Sofie sin styrke for velskabte persongallerier. Det er dog snart lige før politiet snart må sætte Josefin på lønningslisten – hun blander sig alt for meget i dette bind, selvom vi i serien er begyndt at vænne os til, at hun ofte har betydning for sagerne.
Krimidelen er velskrevet, men det er ligeså meget bogens personlige del der er med til at hæve den. Det er tydeligt at både Nyhlén og Krille har deres egne personlige dæmoner at kæmpe med, og hvem ved hvordan situationen med Emma og Krille ville have udviklet sig hvis han havde været ærlig? Under alle omstændigheder syntes jeg det var en mærkelig og irrelevant situation Krille var endt i, og jeg forstod faktisk ikke helt hvad formålet med den var.
Sofie viser igen, at hun på glimrende vis formår at inddrage meget aktuelle emner. I dette bind kommer vi bl.a. ind på mobning og den falske facade vi viser på de sociale medier. Og der sættes også fokus på, hvor lidt forældre egentligt ved om deres børns virkelige dagligdag.
Hvad jeg mangler lidt er mere viden om Emmas tanker og følelser. Hun beskrives ofte som værende set udefra, men hvad foregår der egentligt inde i hende? Der må være nogle traumer fra fortiden vi endnu ikke har fået afsløret. Som det er nu, kan hun til tider fremstå lidt kold og egoistisk, hvilke jeg faktisk ikke tror hun er.
Sofie leverer endnu en gang en medrivende og spændende krimi.
Krimidelen er velskrevet, men det er ligeså meget bogens personlige del der er med til at hæve den. Det er tydeligt at både Nyhlén og Krille har deres egne personlige dæmoner at kæmpe med, og hvem ved hvordan situationen med Emma og Krille ville have udviklet sig hvis han havde været ærlig? Under alle omstændigheder syntes jeg det var en mærkelig og irrelevant situation Krille var endt i, og jeg forstod faktisk ikke helt hvad formålet med den var.
Sofie viser igen, at hun på glimrende vis formår at inddrage meget aktuelle emner. I dette bind kommer vi bl.a. ind på mobning og den falske facade vi viser på de sociale medier. Og der sættes også fokus på, hvor lidt forældre egentligt ved om deres børns virkelige dagligdag.
Hvad jeg mangler lidt er mere viden om Emmas tanker og følelser. Hun beskrives ofte som værende set udefra, men hvad foregår der egentligt inde i hende? Der må være nogle traumer fra fortiden vi endnu ikke har fået afsløret. Som det er nu, kan hun til tider fremstå lidt kold og egoistisk, hvilke jeg faktisk ikke tror hun er.
Sofie leverer endnu en gang en medrivende og spændende krimi.
June 8, 2020
Uhm, åttonde boken. Dags att lägga ner lr var detta en tillfällig svacka?
December 7, 2021
Sarenbrantin taso säilyy tässäkin osassa ja enemmän on jo tutkimuksiakin kirjoissa. Pidin jälleen kirjan tyylistä: jouhevaa ja mukaansa tempaavaa kirjoittamista, tärkeä aihe eli lasten väkivaltaisuus. Jälleen oli erilaisia käänteitä ja kuka vain olisi voinut olla syyllinen. Joitain pieniä juttuja oli jotka jäivät mietityttämään mutta ne eivät olleet pääasia joten ne eivät jääneet vaivaamaan. Nyt seuraava osa ilmestynee vasta ensi kesänä joten sinne asti pitäisi odottaa uutta osaa. Toivon yhtä asiaa tai tapahtumaa jatkossa mutta saas nähdä. Nyt sitten pakostakin pieni tauko sarjaan ja lukemaan muuta kirjoja. Sarjan kirjojen taso on mielestäni kasvanut koko ajan, se pitää mainita sillä vaikka ole antanut kaikille neljä tähteä on kirjoilla eroa. Loppupään kirjoista olen pitänyt enemmän ja niissä kirjoittaminen on parantunut huomattavasti - tarvittavat kohdat kirjoitetaan auki ja niitä joita ei välttämättä tarvitse kirjoittaa auki jätetään kirjoittamatta. Alun kirjoissa oli mielestäni päin vastoin.
May 15, 2022
Olipa viihdyttävää luettavaa Sarenbrantilta taas kerran - teksti on jouheaa ja helppolukuista, ja mahdollisia murhaajia oli juuri sopivan verran, ettei loppuratkaisua arvannut liian aikaisin. Huomaan entistä enemmän tykästyneeni jännäreihin, jotka rakentuvat arkisen ja tavanomaisenkin elämän ympärille - jännitykseen on niissä varsin helppo samaistua. Toivon toki, ettei tässä kirjassa kuvattu nuorten maailman väkivalta muutu arkiseksi ja tavanomaiseksi. Jälleen kerran kirjailija jätti kirjansa loppuun avoimia kohtaloita, joista haluaa lukea jatkossa lisää :)
August 6, 2024
Pidin kirjasta, mutten yhtä paljon kuin edellisestä. Aloitin kirjan nopeasti edellisen kirjan jäätyä jännään kohtaan, mutta kirja hyppääkin ajassa 6kk eteenpäin ja vastausta siihen, miten aiempi tarina päättyi joutuu odottamaan ihan loppumetreille asti. Pidän Sarenbrantin kerrontatyylistä ja lyhyistä luvuista ja siitä, että koko ajan tapahtuu jotakin. Kirjan loppuratkaisu pääsee myös yllättämään. Päähenkilöstä Emmasta on vain välillä todella vaikea saada selkoa.
July 1, 2020
En pojke hittas mördad, brutalt ihjälslagen. Nyllet, Emmas ex, är tvungen att gå i terapi. Krille, som gärna delat Emmas säng, har en oberäknelig syster på besök. Så vävs många trådar ihop till en lagom underhållande deckare som bara har en chans att funka om man läst de 2-3 sista i serien. Lättläst och lite trovärdigt, passligt för en trött hjärna på semester.
June 12, 2020
Snabbläst, aktuell och inte alltför lätt att klura ut. Helt okej del i serien om Emma (som jag gillar). Men att hennes syster får så mycket plats och alltid blir så inblandad i allt känns inte helt trovärdigt i min värld.
May 25, 2024
Som alla andra böcker i serien var denna intressant! Tycker dock inte detta var en av de mer spännande böckerna. Men Krille!! Varför är det så svårt för vuxna människor i böcker att prata med varandra?
June 9, 2020
Briljant, spännande & suggestiv!
June 11, 2020
För mycket konstiga beslut som fattas. Storyn håller inte hela vägen. Hoppas nästa i serien är bättre. Gillar att författaren överlappar handling mellan böckerna. Vill gärna läsa mer i serien.
September 3, 2020
Den var bra, spännande och leverade det som förväntades tycker jag. Hade väl önskat lite mer ingående beskrivning av fler upplösningar i slutet, det kändes som lite hastverk.
July 22, 2024
Så bra!! Mot slutet kunde man inte lägga ifrån sig boken, väldigt spännande och en del oväntade händelser.
June 10, 2020
"Mytomanen" är den åttonde delen i serien om kriminalinspektör Emma Sköld. I år firar dessutom Sofie Sarenbrant 10 är som författare, en av mina favoritförfattare. Jag har gillat alla hennes böcker och speciellt denna serie, och jag kan säga att Mytomanen inte gjorde mig inte besviken.
Jag börjar dock tröttna lite på att Josefin ska verka som någon form av privatutredare, här blir hon nästan som en mellanhand. Absolut förståeligt att hon har en inblick i detta fall men jag har svårt att ta henne så seriöst längre när hon nu även ska bistå polisen och nästan lösa det åt dem.
Som alltid skriver Sofie om ett aktuellt och spännande ämne. Boken och handlingen tar fart direkt, och jag vill som vanligt inte sluta läsa då det är bäddat för sträckläsning. Tempot är lite långsammare än i de tidigare böckerna men det gör mig ingenting, sjävklart finns det gott om cliffhangers och överraskningsmoment som jag som vanligt inte ser komma. Författaren väver mycket skickligt in aktuella ämnen, budskap och samhällsproblem. Jag hinner väl misstänka nästan varenda en innan det går upp för mig hur det ligger till.
Jag börjar dock tröttna lite på att Josefin ska verka som någon form av privatutredare, här blir hon nästan som en mellanhand. Absolut förståeligt att hon har en inblick i detta fall men jag har svårt att ta henne så seriöst längre när hon nu även ska bistå polisen och nästan lösa det åt dem.
Som alltid skriver Sofie om ett aktuellt och spännande ämne. Boken och handlingen tar fart direkt, och jag vill som vanligt inte sluta läsa då det är bäddat för sträckläsning. Tempot är lite långsammare än i de tidigare böckerna men det gör mig ingenting, sjävklart finns det gott om cliffhangers och överraskningsmoment som jag som vanligt inte ser komma. Författaren väver mycket skickligt in aktuella ämnen, budskap och samhällsproblem. Jag hinner väl misstänka nästan varenda en innan det går upp för mig hur det ligger till.
July 20, 2020
En fängslande deckare om ett samhällsaktuellt ämne. Under den fina fasaden finns det hemligheter, lögner och en önskan att passa in.
Jag sträckläste boken och tyckte att den var riktigt bra, precis som Sofies övriga böcker. Rekommenderar hak Emma Sköld-serien. Riktigt bra!
Jag sträckläste boken och tyckte att den var riktigt bra, precis som Sofies övriga böcker. Rekommenderar hak Emma Sköld-serien. Riktigt bra!
March 10, 2021
Spännande fortsättning på serien!
April 18, 2021
Tyvärr inte lika vass som de tidigare tycker jag. Det är lite för hattigt fram och tillbaks i utredningen och jag känner att karaktärerna jag nu lärt känna i 7 böcker inte beter sig på ett rimligt sätt riktigt. Attityden att aldrig prata om privata problem på jobbet som sedan leder till totalkatastrof börjar bli aningens tröttsam när alla håller på med det.
May 2, 2021
Den bästa boken i serien. Det fanns många misstänkta så det var riktigt spännande.
August 12, 2021
Mytomanen är den åttonde boken i serien om kriminalinspektören Emma Sköld. Jag har inte läst de tidigare böckerna i serien och jag undrade om att det är en bra idé att läsa den och jag ångrar mig inte faktiskt! Boken var den mest lyssnade ljudboken under 2020 och jag tänkte att den inte kan vara dålig.
Den är en lättläst och fängsleande historia om flera mord en mordhändelse i rika områden i Bromma. Man behöver inte läsa de tidigare böckerna i serien för att förstå karaktärerna och referenser till de tidigare händelserna. Historien är intressant och det är svårt att gissa vem gärningsmannen är till sista sidorna. Även om det kändes att några beskrivningar inte är äkta men fortfarande kunde boken hålla mig fast att läsa den till sista sidan. Förhållandet mellan huvudkaraktärerna och deras privata liv är också gripande.
Historien berättas från olika personers perspektiv mest från tredjepersonsperspektiv men också från förstapersonsperspektiv i några kapitel. Från titeln gissar vi att gärningsmannen ljuger och därför hen kan ljuga även när hen berättar något för läsaren och det är ett intressant trick för att utmana läsaren och hålla dem fast till slutet.
Mordet beskrivs i detalj och några av de sidorna är svåra att läsa om man är känslig särskilt för att offret är en ung pojke.
Den är en lättläst och fängsleande historia om flera mord en mordhändelse i rika områden i Bromma. Man behöver inte läsa de tidigare böckerna i serien för att förstå karaktärerna och referenser till de tidigare händelserna. Historien är intressant och det är svårt att gissa vem gärningsmannen är till sista sidorna. Även om det kändes att några beskrivningar inte är äkta men fortfarande kunde boken hålla mig fast att läsa den till sista sidan. Förhållandet mellan huvudkaraktärerna och deras privata liv är också gripande.
Historien berättas från olika personers perspektiv mest från tredjepersonsperspektiv men också från förstapersonsperspektiv i några kapitel. Från titeln gissar vi att gärningsmannen ljuger och därför hen kan ljuga även när hen berättar något för läsaren och det är ett intressant trick för att utmana läsaren och hålla dem fast till slutet.
Mordet beskrivs i detalj och några av de sidorna är svåra att läsa om man är känslig särskilt för att offret är en ung pojke.
June 7, 2020
Åttonde boken om Emma Sköld och förväntningarna var höga. De tidigare böckerna har likt denna varit lättlästa och hållit ett högt tempo, men... Denna var förutsägbar (mer än de tidigare!) och ganska trist om jag ska vara ärlig. Historien är viktig - inget snack om saken - men handlingen eller främst uppbyggnaden känns sävlig och som att Sarenbrant tappat stinget eller har hon bara tröttnat på Emma Sköld? Det har nog jag.
Trist.
Språket är enkelt, vardagligt och igenkännande. Vid vissa tillfällen reagerar jag på att jag nästan skäms, fråga mig inte varför. Men det känns som att Sarenbrant förenklar sitt språk och inte tar ut svängarna med varken det (dvs hur saker beskrivs m.m) och handlingen kommer inte till skott förrän precis i slutet.
Sen, fine att detta är en bok, men hur logiskt är det att Josefine (Emmas syster) som vanligt är en stor del av allt som sker, att hon påverkar så pass mycket.. Orealistiskt och irriterande. Plus att hon blir irriterad på Emma, systern som är polis, när hon inte lyssnar på henne. Eh?
Jaja. Detta blev bara massa klagande. Men jag känner mig trött på denna serie. Detta borde vara den sista delen. Åtminstone den sista delen jag läser.
Nej, jag känner mig faktiskt besviken.
Trist.
Språket är enkelt, vardagligt och igenkännande. Vid vissa tillfällen reagerar jag på att jag nästan skäms, fråga mig inte varför. Men det känns som att Sarenbrant förenklar sitt språk och inte tar ut svängarna med varken det (dvs hur saker beskrivs m.m) och handlingen kommer inte till skott förrän precis i slutet.
Sen, fine att detta är en bok, men hur logiskt är det att Josefine (Emmas syster) som vanligt är en stor del av allt som sker, att hon påverkar så pass mycket.. Orealistiskt och irriterande. Plus att hon blir irriterad på Emma, systern som är polis, när hon inte lyssnar på henne. Eh?
Jaja. Detta blev bara massa klagande. Men jag känner mig trött på denna serie. Detta borde vara den sista delen. Åtminstone den sista delen jag läser.
Nej, jag känner mig faktiskt besviken.
June 20, 2021
Easy reading for lazy days. I felt a little left out at times. This was my first experience with this particular author and nowhere did it say this was a part of a series. Events and people came and went, sometimes just assuming I'd know. Which I probably would have, if I had known this was like the fifth or so in a series in which case I could have made an effort to read the others first. Other than that it was not all that complicated. It had a decent plot and a good twist at the end, though the author pretty much spoils it with some obvious clues. I don't mind feeling clever though. I can tell the author knows the places and doesn't write from Google Maps street view. Some things, like the ear-wrecking screech from the trains and the atmosphere in Bromma, cannot be faked. You have to have been there to know, and this is written from a "been there, experienced that"-position. The author pens a good picture of actual policework in Sweden, not the Americanised TV-routines we frequently see which often stems from a lack of knowledge and facts. I kinda wish I had known this wasn't a pure standalone thriller though, because I don't think it is. I get the feeling reading this one first spoils a lot of the books leading up to this one.
Displaying 1 - 30 of 116 reviews