What do you think?
Rate this book
Om man älskar frihet: tankar kring det politiska
Nina Björk har i olika sammanhang skrivit utmanande om politik i tjugofem år. Inte sällan har hennes åsikter väckt starka reaktioner. Över tid går det att se att argumentationen har haft en kärna: hennes meningsmotståndare har hävdat att hon vill bestämma över andra och inskränka individers frihet. Hon själv menar å sin sida att det redan är så att några bestämmer över andra och att individen redan är ofri. Den här boken handlar om den kärnan. Det är ett försök att tänka filosofiskt kring politik och kring människors liv, bortom dagspolitiken.
279 pages, Hardcover
Published September 7, 2020
55 people are currently reading
514 people want to read
About the author
Nina Björk
8 books70 followersNina Björk is a Swedish journalist, author and feminist. She is most well known for Under det rosa täcket (Under the Pink Duvet), a feminist book written in 1996.
She is considered to be a postmodern equity feminist. In 2008 she earned her PhD degree in literary criticism at Gothenburg University with her doctorate thesis Fria själar. She is also well known as a columnist in Dagens Nyheter.
She is considered to be a postmodern equity feminist. In 2008 she earned her PhD degree in literary criticism at Gothenburg University with her doctorate thesis Fria själar. She is also well known as a columnist in Dagens Nyheter.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 23 of 23 reviews
November 27, 2020
Frihet! Sägs vara deras strävan. Frihet för de rika, som bygger på ojämlikhet, är vad de menar. Det har aldrig varit tydligare än under läsningen av Nina Björks Om man älskar frihet.
Det är lärorikt och deppigt att följa Nina Björk oomtvistliga belägg för att demokratin står tandlös inför kapitalismens makt. Den hegemoniska teorin om homo economicus har blivit norm. Vi ser inte företagsägare som omoraliska utpressare när de vägrar arbeta lika hårt, anställa lika många eller ens stanna kvar i Sverige om skatten höjs. Vi ser inte att reklamen för varan som marknadsförs: ”för dig med höga krav” betyder ”för dig som är rik”. Vi är indoktrinerade och luras av politikernas välplacerade dimridåer.
Konsumenten är kung. Ju mer pengar ju mer makt vilket ju helt går på tvärs med jämlikhet och demokrati. Marknadsprincipen urvattnar demokratin. Demokratins ramar fastställs av kapitalets intressen. Ekonomi och privat ägande står utanför och över de demokratiska besluten.
Meritokrati! Säger liberalerna, men bortser från att det inte alls är ansträngning som avgör prestation snarare socioekonomisk bakgrund och talang, som står utanför individens kontroll. Alla har inte lika goda chanser.
I en meritokrati ska mer ansträngning ge bättre utfall. Alltså anstränger sig en VD 61 ggr så mycket som en industriarbetare (en VD tjänar 61 ggr mer än en industriarbetare). Eller?
Nä.
Kärnfråga: Även om meritokratin skulle fungera rättvist, är det rimligt att de som är lata, sjuka, osmarta och/eller presterar dåligt i skola eller på arbetsmarknaden får sämre hälsa, kortare liv, avsaknad av erkännande och uppskattning samt att deras barn mest troligt drabbas på samma sätt?
Klassresor! Säger moderaterna. Med andra ord, klassamhälle ska vi ha bara det är möjligt att röra sig inom det. Vilket för oss tillbaka till kärnfrågan.
Olika! Ska vi ha säger de flesta. Men vad menar vi då? Man får vara annorlunda bara man presterar inom matematik, datorkunskap och kinesiska så att man kan konkurrera på den globala arbetsmarknaden.
Jämlikhet! Ska vi ha. Men eftersom svaret på kärnfrågan är ja, är strävan mot jämlikhet en bluff. I enlighet med marknadsprincipen måste ojämlikhet råda.
Lösningen är enkel (i teorin): ekonomisk demokrati. Först och främst ska vi producera bara det vi behöver för ett gott liv. Behov före vinst!
Ekonomisk demokrati når vi delvis genom löneutjämning.
Eftersom olika yrken behövs både den som chefar och de som tar hand om hens barn och gamla mamma, borde lönerna för dessa arbeten var lika stora. Det är fullkomligt orimligt att den som trivs med sitt arbete, får jobba med det den har talang för, får erkännande för sina prestationer och slipper slita ut sin kropp dessutom tjänar jättemycket mer.
Att låta de ekonomiska incitamenten styra samhället ökar klassklyftorna, förstör klimatet och gör oss olyckliga. Vi tvingas se på och behandla varandra som motmänniskor i konkurrensens samhälle där allt är en tävling som man själv måste vinna. Inte för att man gillar att tävla utan för att man måste försörja sig.
Att lära ut marknadsprinciper och sen vänta sig humanism är som att plantera jordgubbar och sen förvänta sig att kunna skörda hallon.
187 svenska miljardärer äger tillsammans halva vår BNP. Vi måste gå tillbaka till 1810 för att hitta så stor dominans av privat ägande.
Nina Björk sätter välvalda ord på varför jag totalt lessnat på partipolitikens dubbelmoraliska och ohederliga debatt där det råder en enorm diskrepans mellan de värden som proklameras språkligt och vad som görs i praktiken. Den ekonomiska sfären överskuggar den politiska och allt jag hör är ett lugubert gytter.
Ekonomiska beslut får existentiella följder. Om vi ändå kunde enas om detta. Om vi kunde enas om att huvudmålet borde vara att förbättra människans leverne och ekonomin kunde vara ett medel för detta, istället för tvärtom som nu, människans används som ett medel för att öka tillväxten (målet).
Jag efterlyser hederlighet! Varför säger de inte rakt ut att för att företagsägarna ska kunna få ut maximal vinst måste arbetarna befinna sig i nödvändighetens tid och producera saker i överflöd? Antagligen för att de skulle förlora röster, vilket går före moral.
Det är alltså inte syftet att producera nödvändiga varor som tvingar in oss i nödvändighetens tid, utan vinsten som några få delar på. Att människor får befinna sig i frihetens tid, som är mitt mål, som borde vara målet och som av liberaler falskeligen utges för att vara målet är inte det önskvärda i det nyliberalistiska samhället. Det är hela tiden den ekonomiska vinsten. Produktion för produktionens skull istället för människan och frihetens skull.
Det finns ett parti representerat i riksdagen (tack och lov) som pratar om jämlikhet och MENAR det och som oftast står emot problemformuleringsinitiativet. Jag orkar faktiskt inte lyssna på de andra just nu eftersom alla mer eller mindre bidrar till en falsk verklighetsbeskrivning.
Drömdebatt: mellan Nina Björk och Lena Andersson.
Äckligaste ordet: humankapital (när man avser barn).
”Känner vi inte alla fantomsmärtor? En brist på överensstämmelse mellan talet om den potenta demokratin och den upplevda erfarenheten av maktlöshet? Finns det ingenstans vi fortfarande kan vara in charge; inga områden inom vilka vi fortfarande kan utöva demokrati, föra politisk kamp, vara oense, välja mellan olika alternativ? Jo, det gör det! Vi kan kämpa om kultur, värderingar, normer, identiteter, om vilka som känner sig hemma var som helst i världen och vilka som känner sig hemma enbart hemma hos sig. Vi kan kämpa om slöjförbud, om hälsningsritualer, om vegetarisk skolmat, om normkritiska museer, om pride-flaggor. Och även om vi inte kan påverka den mäktiga minoriteten kapitalägare kan vi diskutera andra minoriteters skyldighet till anpassning eller rättighet till egenart. Här är demokratin – här dansar vi! Och vilken dans det blir! Med ekonomiska frågor säkert inlåsta i internationella avtal, inflationsmål, självständiga riksbanker – avgjorda av den ekonomiska makt som vissa kallar »globalisering« och som vissa kallar »kapitalet« – är sådana frågor de som kvarstår för demokratin. Folkets eget lekland.”
Det är lärorikt och deppigt att följa Nina Björk oomtvistliga belägg för att demokratin står tandlös inför kapitalismens makt. Den hegemoniska teorin om homo economicus har blivit norm. Vi ser inte företagsägare som omoraliska utpressare när de vägrar arbeta lika hårt, anställa lika många eller ens stanna kvar i Sverige om skatten höjs. Vi ser inte att reklamen för varan som marknadsförs: ”för dig med höga krav” betyder ”för dig som är rik”. Vi är indoktrinerade och luras av politikernas välplacerade dimridåer.
Konsumenten är kung. Ju mer pengar ju mer makt vilket ju helt går på tvärs med jämlikhet och demokrati. Marknadsprincipen urvattnar demokratin. Demokratins ramar fastställs av kapitalets intressen. Ekonomi och privat ägande står utanför och över de demokratiska besluten.
Meritokrati! Säger liberalerna, men bortser från att det inte alls är ansträngning som avgör prestation snarare socioekonomisk bakgrund och talang, som står utanför individens kontroll. Alla har inte lika goda chanser.
I en meritokrati ska mer ansträngning ge bättre utfall. Alltså anstränger sig en VD 61 ggr så mycket som en industriarbetare (en VD tjänar 61 ggr mer än en industriarbetare). Eller?
Nä.
Kärnfråga: Även om meritokratin skulle fungera rättvist, är det rimligt att de som är lata, sjuka, osmarta och/eller presterar dåligt i skola eller på arbetsmarknaden får sämre hälsa, kortare liv, avsaknad av erkännande och uppskattning samt att deras barn mest troligt drabbas på samma sätt?
Klassresor! Säger moderaterna. Med andra ord, klassamhälle ska vi ha bara det är möjligt att röra sig inom det. Vilket för oss tillbaka till kärnfrågan.
Olika! Ska vi ha säger de flesta. Men vad menar vi då? Man får vara annorlunda bara man presterar inom matematik, datorkunskap och kinesiska så att man kan konkurrera på den globala arbetsmarknaden.
Jämlikhet! Ska vi ha. Men eftersom svaret på kärnfrågan är ja, är strävan mot jämlikhet en bluff. I enlighet med marknadsprincipen måste ojämlikhet råda.
Lösningen är enkel (i teorin): ekonomisk demokrati. Först och främst ska vi producera bara det vi behöver för ett gott liv. Behov före vinst!
Ekonomisk demokrati når vi delvis genom löneutjämning.
Eftersom olika yrken behövs både den som chefar och de som tar hand om hens barn och gamla mamma, borde lönerna för dessa arbeten var lika stora. Det är fullkomligt orimligt att den som trivs med sitt arbete, får jobba med det den har talang för, får erkännande för sina prestationer och slipper slita ut sin kropp dessutom tjänar jättemycket mer.
Att låta de ekonomiska incitamenten styra samhället ökar klassklyftorna, förstör klimatet och gör oss olyckliga. Vi tvingas se på och behandla varandra som motmänniskor i konkurrensens samhälle där allt är en tävling som man själv måste vinna. Inte för att man gillar att tävla utan för att man måste försörja sig.
Att lära ut marknadsprinciper och sen vänta sig humanism är som att plantera jordgubbar och sen förvänta sig att kunna skörda hallon.
187 svenska miljardärer äger tillsammans halva vår BNP. Vi måste gå tillbaka till 1810 för att hitta så stor dominans av privat ägande.
Nina Björk sätter välvalda ord på varför jag totalt lessnat på partipolitikens dubbelmoraliska och ohederliga debatt där det råder en enorm diskrepans mellan de värden som proklameras språkligt och vad som görs i praktiken. Den ekonomiska sfären överskuggar den politiska och allt jag hör är ett lugubert gytter.
Ekonomiska beslut får existentiella följder. Om vi ändå kunde enas om detta. Om vi kunde enas om att huvudmålet borde vara att förbättra människans leverne och ekonomin kunde vara ett medel för detta, istället för tvärtom som nu, människans används som ett medel för att öka tillväxten (målet).
Jag efterlyser hederlighet! Varför säger de inte rakt ut att för att företagsägarna ska kunna få ut maximal vinst måste arbetarna befinna sig i nödvändighetens tid och producera saker i överflöd? Antagligen för att de skulle förlora röster, vilket går före moral.
Det är alltså inte syftet att producera nödvändiga varor som tvingar in oss i nödvändighetens tid, utan vinsten som några få delar på. Att människor får befinna sig i frihetens tid, som är mitt mål, som borde vara målet och som av liberaler falskeligen utges för att vara målet är inte det önskvärda i det nyliberalistiska samhället. Det är hela tiden den ekonomiska vinsten. Produktion för produktionens skull istället för människan och frihetens skull.
Det finns ett parti representerat i riksdagen (tack och lov) som pratar om jämlikhet och MENAR det och som oftast står emot problemformuleringsinitiativet. Jag orkar faktiskt inte lyssna på de andra just nu eftersom alla mer eller mindre bidrar till en falsk verklighetsbeskrivning.
Drömdebatt: mellan Nina Björk och Lena Andersson.
Äckligaste ordet: humankapital (när man avser barn).
”Känner vi inte alla fantomsmärtor? En brist på överensstämmelse mellan talet om den potenta demokratin och den upplevda erfarenheten av maktlöshet? Finns det ingenstans vi fortfarande kan vara in charge; inga områden inom vilka vi fortfarande kan utöva demokrati, föra politisk kamp, vara oense, välja mellan olika alternativ? Jo, det gör det! Vi kan kämpa om kultur, värderingar, normer, identiteter, om vilka som känner sig hemma var som helst i världen och vilka som känner sig hemma enbart hemma hos sig. Vi kan kämpa om slöjförbud, om hälsningsritualer, om vegetarisk skolmat, om normkritiska museer, om pride-flaggor. Och även om vi inte kan påverka den mäktiga minoriteten kapitalägare kan vi diskutera andra minoriteters skyldighet till anpassning eller rättighet till egenart. Här är demokratin – här dansar vi! Och vilken dans det blir! Med ekonomiska frågor säkert inlåsta i internationella avtal, inflationsmål, självständiga riksbanker – avgjorda av den ekonomiska makt som vissa kallar »globalisering« och som vissa kallar »kapitalet« – är sådana frågor de som kvarstår för demokratin. Folkets eget lekland.”
September 20, 2020
Alltid lika spännande att läsa Björk. Klippsk och rolig i sina analyser
December 26, 2020
Björk är suverän i vanlig ordning. Här läser jag dock in en större frustration en vanligt, en frustration att bli tagen på allvar. Och jag förstår henne; hittills har jag knappast läst några direkt hederliga eller särskilt genomtänkta recensioner av det hon faktiskt skriver. Visst jag är färgad i att jag håller med om hennes argument, men jag önskade att fler svarade Björk som Björk svarar högern: med intern kritik och åsiktsmotståndarens argument tagna på fullt allvar.
Vissa saker är jag tveksam till, såsom hur begreppet ’rationell’ ibland används slarvigt. En strikt nationalekonomisk ’rationell’ är en rent deskriptiv term för någon som maximerar preferenser, där preferenser inte behöver vara likvärdigt med vinstmaximering eller pengamaximering. Rationellt i den meningen kan innebära att agera solidariskt, så länge det är i linje med ens preferenser. Dock är det knappast så man hör gängse nyliberal/liberal tala om termen heller såatteeee...
Sen är det avsnittet om konstruktivism. Eftersom ’konstruktivistisk’ teoribildning är så oerhört bred är den mesta kritiken riktad mot en hel teoribildning på det sätter dömt att misslyckas. Jag tycker t ex inte att kritiken Björk riktar mot konstruktivismen håller för t ex modern konstruktivistisk teori inom analytisk filosofi. Men jag känner mig i allmänhet förvirrad av hur olika konstruktivistiska strömningar det finns och vad de egentligen säger så jag är kanske inte rätt person att avgöra det.
Men i allmänhet: en av årets mest läsvärda böcker!
Vissa saker är jag tveksam till, såsom hur begreppet ’rationell’ ibland används slarvigt. En strikt nationalekonomisk ’rationell’ är en rent deskriptiv term för någon som maximerar preferenser, där preferenser inte behöver vara likvärdigt med vinstmaximering eller pengamaximering. Rationellt i den meningen kan innebära att agera solidariskt, så länge det är i linje med ens preferenser. Dock är det knappast så man hör gängse nyliberal/liberal tala om termen heller såatteeee...
Sen är det avsnittet om konstruktivism. Eftersom ’konstruktivistisk’ teoribildning är så oerhört bred är den mesta kritiken riktad mot en hel teoribildning på det sätter dömt att misslyckas. Jag tycker t ex inte att kritiken Björk riktar mot konstruktivismen håller för t ex modern konstruktivistisk teori inom analytisk filosofi. Men jag känner mig i allmänhet förvirrad av hur olika konstruktivistiska strömningar det finns och vad de egentligen säger så jag är kanske inte rätt person att avgöra det.
Men i allmänhet: en av årets mest läsvärda böcker!
July 22, 2021
Boken är riktad till mig förstår jag snart, nån sorts allmänliberal som tycker att fölk ska ta sig i kragen och inte gnälla så förbannat. Björk vill visa att meritokratin är en bluff eftersom de lika möjligheter som den förutsätter inte existerar. Och hon har absolut en poäng. Björk vill ha likhet i utfall som den hårdföra socialist hon är, och hon argumenterar utifrån en strikt moralisk utblick. Att människor har det olika är helt enkelt inte rättvist. Punkt. Problemet som den här boken delar med många idéskrifter från vänsterkanten är att den hyfsat förtjänstfullt identifierar ett problem men inte presenterar en lösning mer än de vanliga flosklerna om att "en annan värld är möjlig". Ja men HUR om nu den kapitalistiska samhället vi lever i är så kasst? Texten visar mest på hur olika termen "rättvisa" kan definieras beroende på ideologi. Språket är slängigt och med ett irriterande direkt tilltal som ska fungera pedagogiskt men som mest irriterar.
July 15, 2022
Så bra bok. Nina Björk är skarp och lyfter sådant man inte ägnat mycket tanke åt innan. Allt känns så självklart när hon lägger fram det. En ögonöppnare. Rekommenderar till alla!
April 14, 2024
FYRTIOÅTTA TUSEN NÅLAR MENTIONED???
Hade satt någonstans mellan en 3,5 och 4. Något upprepande ibland, vilket i vissa delar ökar förståelsen och i andra endast blir utdragna resonemang. Gillade mycket dock!
Hade satt någonstans mellan en 3,5 och 4. Något upprepande ibland, vilket i vissa delar ökar förståelsen och i andra endast blir utdragna resonemang. Gillade mycket dock!
January 14, 2024
Briljant. Behövs ingen annan kommentar på liberalism och marknadsekonomi.
March 30, 2021
Jag gillar titeln, jag gillar språket och jag gillar att problematisera kapitalism.
November 13, 2020
Så klok, ryddig og treffende gjennomgang av vår samtids politiske tilværelse. Et solid oppgjør med meritokrati, det paradoksale i hvordan hyllesten av sosial mobilitet innebefatter en aksept av er samfunn med klasseforskjeller og ulikhet.
Read
August 24, 2025Går inte att recensera. Bara läs den!
November 23, 2025
Snårig och svår?
November 10, 2020
Det finnes i detta land inte en näsa så petite att förf. inte kommer åt att signera. Och det är ju som det är. Och det är bra. I ett intellektuellt tankearbete krävs – ju? – att gränser tänjs på och ibland sprängs igenom. Heliga kor skall föras te slakt och hela den biten.
Den här boken befinner sig krumelursmässigt ofta mellan bra och jetebra, dvs. "+++(+)"-ish. Nota bene: jag betygsätter inte åsikter, jag samlar inte på hattar, min barndoms katt hette Nisse men kallades för Nils.
Den här boken befinner sig krumelursmässigt ofta mellan bra och jetebra, dvs. "+++(+)"-ish. Nota bene: jag betygsätter inte åsikter, jag samlar inte på hattar, min barndoms katt hette Nisse men kallades för Nils.
August 9, 2021
A well thought out philosophical response to liberals, great as a beginner's guide to socialism based in current political discourse. Björk has a tendency towards cherry-picking (as in she chooses which arguments she's responding to) but I don't think that is such a huge issue in this type of book.
April 7, 2022
Nina Björk går i "Om man älskar frihet: Tankar kring det politiska" som vanligt från klarhet till klarhet, men hennes styrka ligger ju också i att hon med sådan precision lyckas presentera och klä i ord sådant som man själv tycker sig ha gått runt och haft en förbegreppslig eller förverbaliserad förståelse av och som därmed ger en den där stora "aha-upplevelsen" och den stora kognitiva tillfredsställelsen när man får det serverat framför sig. Som ett dominant 7-ackord som upplöses i sin tonika. Om man älskar frihet är en inte lika själs-vibrerande bok som Lyckliga i alla sina dagar, kanske på grund av sin något mer politisk filosofiskt mer torra akademiska och dissekerande natur, men poängerna och slutsatserna är ofrånkomligt lika goda, om inte till och mer handfasta, vilket kanske dock också är det som gör boken mer "tråkig" och konkret. Om man älskar frihet är en bok som bör läsas av alla, så väl liberal som socialist som söker en fördjupad förståelse för sin omvärld och sina politiska och moraliska bevekelsegrunder, och som vill kunna föra ett politiskt samtal och bättre kunna förstå och argumentera och motargumentera sina egna och sin ideologiska motparts utgångspunkter.
April 17, 2023
Klarsynt dissektion av liberalismens dogmer och i förlängning kapitalismen från en kulle över bruset där målet är att få folk att förstå nån jävla gång vad de egentligen lever i. Jag kan höra Björks något frustrerande ton där på kullen när hon följer logiska resonemang till deras slut. Tålmodigt, renhårigt.
Zonar ut ibland och tänker på till exempel tomatplantornas öde i stället; det är lite för teoretiskt för hjärnan att sträckläsa egentligen, i alla fall för min.
Zonar ut ibland och tänker på till exempel tomatplantornas öde i stället; det är lite för teoretiskt för hjärnan att sträckläsa egentligen, i alla fall för min.
December 8, 2020
Bra pedagogisk genomgång, analys och kritik av liberala grundpelare som individens frihet och marknadsekonomi. Retoriska exempel och argument från flera perspektiv. Vissa kapitel var lite väl torra men på det stora hela var det intressant och givande läsning och jag vill gärna läsa mer.
December 7, 2024
En intressant men svår läsning. Många begrepp och innebördelser som jag hade svårt att ta in och förstå. En alltför intellektuell bok för mig tyvärr. Fångades inte riktigt av denna. Tyvärr! Får kanske ge den en ny chans när jag är äldre.
June 9, 2022
Super bra politiska tankar men ganska torr bok. Läste den till gymnasiearbetet så skulle nog inte ha läst den annars
May 14, 2023
Björk brukar vara klipsk och vältalad och är även det här med, däremot är texten något neddummad vilket förgör mycket av potentialen i texten.
July 17, 2023
Bra komplement till de ändlösa diskussionerna om ekonomi och frihet på pol kand som ofta stannar i den allmänliberala logiken.
November 27, 2024
Nina björk är ett geni, också ett komiskt sådant.
March 26, 2023
Gillar inte alltid språket och upprepningarna, men analysen 5 av 5. Gillar att hon verkligen går in i de liberala argumenten för kapitalism och visar deras orimlighet och ickeliberala implikation "utifrån sig själva".
December 2, 2024
Rentav ett måste för varje ung vänstermänniska
Displaying 1 - 23 of 23 reviews