Bland historiens mest dramatiska episoder återfinns den så kallade romerska senrepubliken. När män som Julius Caesar, Marcus Antonius och Octavianus – senare Augustus – stred om makten skakade romarrikets styre i sina grundvalar. Här skildras den döende republikens sista tid, då mäktiga potentater på politisk och militär väg förde Rom in i den så kallade kejsartiden. En tid där det som kallats demokrati i allt väsentligt reducerats till en kuliss.
I Kampen om romarriket skildrar den erfarna historikern Eva Queckfeldt de intriger och det maktspel som präglade Roms politiska elit mellan cirka år 100 f.Kr till 20-talet f.Kr.
Många och mycket har influerats av Romarriket. Mycket härrör från den tiden.
Romarriket gick från att vara republik till att bli ett kejsardöme, efter en tid av många dispyter mäktiga män sinsemellan. Den egyptiska ledaren Cleopatra hade inflytande på Romarriket - mycket eftersom hon hade kärleksrelationer med flera av Romarrikets makthavare.
Brutus tillsammans med sin kompanjon dödade Julius Ceasar på en teater. Därefter kunde man se en komet på himlen, vilket massorna tolkade som ett tecken från Gudarna. Andra framstående personer som nämns är Marcus Antonius, Octavianus – senare Augustus, och Cassius.
“Någon offentlig service existerade knappast i miljonstaden Rom. Crassus höll sig däremot med en privat brandkår. I en tätt bebyggd och överbefolkad stad, där all mat lagades över öppen eld och där den belysning som fanns utgjordes av oljelampor och facklor, hörde förödande eldsvådor till vanligheterna. Ryktet påstod att Crassus hantlangare anlade bränder och att Crassus (eller mer troligt någon av hans hejdukar) när det så brann erbjöd sig att köpa grannfastigheterna till det brinnande huset. Allt eftersom elden hotade att sprida sig mer och mer minskade det erbjudna priset. Under tiden tittade Crassus brandkår, som kunde vara nog så effektiv när det behövdes, passivt på. Blev det affär släcktes branden, förmodligen snabbt. Kunde husen inte räddas var marken värd en hel del. Bostadsbristen i Rom var stor och möjligheterna att tjäna pengar på fastighetsspekulation och byggfusk var goda.”
—-
“När till och med hans egen son gjorde uppror mot krigsplanerna tog Mithridates sitt liv. Det berättas att han hela livet intagit större och mindre doser av olika gifter för att utveckla en immunitet ifall någon skulle försöka att döda honom. När han så ville begå självmord fungerade inte giftet. Istället fick en av hans galliska livvakter döda honom med sitt svärd.”
En bra bok om man är helt ny kring romarrikets historia. Eva går inte in på djupet men hon berör precis allt som är värt att veta på basnivå.
Det som jag inte tyckte om var just att det skrapades endast på ytan och att författarinnan upprepade sig flera gånger. Som att hon glömt att hon skrivit samma mening tidigare. Fick även lite svårt att känna trovärdighet i hennes text pga hennes sätt att skriva. Tur man kan källgranska ;)
Jag har läst allt Queckfeldt skrivit om Rom, och funnit nöje i en del. Men den här var både plågsamt och amatörmässigt skriven. I synnerhet delarna om Cleopatra.