What do you think?
Rate this book
Nordmark #1
Nattavaara
FÖRSTA BOKEN I NATTAVAARA-SERIEN tar oss något decennium fram i tiden till ett Sverige som plågas av epidemier och klimatförändringar. Ett Sverige som helt enkelt har slutat att fungera. Den lilla orten Nattavaara i Norrbotten har blivit symbolen för hopp där är somrarna svalare och man kan arbeta sig till ett medborgarskap i Nordmark, en självutnämnd republik med Kiruna som huvudstad.
Romanen inleds med två katastrofer på individnivå. Sextonåringen Erik hittar sina föräldrar döda, och måste snart kämpa för att han och lillasystern Sofia ska få behålla sin plats i byn. De slängs dock ut ur gemenskapen och måste ta sig till Kiruna för att överklaga byrådets beslut.
Samtidigt blir fyrtiotreåriga Marja, tidigare personalchef i hemtjänsten, tillfångatagen av ett kringresande gäng som plundrar ensligt belägna hus och gårdar. Hon accepterar sitt öde för att ha en chans att överleva, men har som mål att återförenas med sin man Mårten.
Nu tvingas de ut på en resa genom ett härjat och livsfarligt landskap där kampen för överlevnad tävlar med det eviga mänskliga behovet av gemenskap och värme.
Romanen inleds med två katastrofer på individnivå. Sextonåringen Erik hittar sina föräldrar döda, och måste snart kämpa för att han och lillasystern Sofia ska få behålla sin plats i byn. De slängs dock ut ur gemenskapen och måste ta sig till Kiruna för att överklaga byrådets beslut.
Samtidigt blir fyrtiotreåriga Marja, tidigare personalchef i hemtjänsten, tillfångatagen av ett kringresande gäng som plundrar ensligt belägna hus och gårdar. Hon accepterar sitt öde för att ha en chans att överleva, men har som mål att återförenas med sin man Mårten.
Nu tvingas de ut på en resa genom ett härjat och livsfarligt landskap där kampen för överlevnad tävlar med det eviga mänskliga behovet av gemenskap och värme.
337 pages, Hardcover
First published January 1, 2020
42 people are currently reading
654 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 158 reviews
did-not-finish
January 24, 2021Jag ger upp efter 66 sidor (= 19,58 %).
Jag fastnar varken för karaktärerna, miljön eller handlingen. Premissen är intressant, men något skaver och gör att jag faktiskt struntar i hur det kommer att fortsätta.
Det är en långsam berättelse - inga konstigheter, det brukar jag gilla - men i detta fall känns det nästan som att det går alldeles för långsam. Det finns inget som riktigt greppar tag i mig och får mig att vilja plocka upp boken för att få veta vad som ska hända härnäst.
Jag har svårt att säga vem som skulle gilla den. Men om du tycker "baksidetexten" verkar intressant så ska du absolut ge boken en chans. Den kanske passar dig som hand i handske för mig är den tyvärr för tråkig, i brist på bättre ord.
Jag fastnar varken för karaktärerna, miljön eller handlingen. Premissen är intressant, men något skaver och gör att jag faktiskt struntar i hur det kommer att fortsätta.
Det är en långsam berättelse - inga konstigheter, det brukar jag gilla - men i detta fall känns det nästan som att det går alldeles för långsam. Det finns inget som riktigt greppar tag i mig och får mig att vilja plocka upp boken för att få veta vad som ska hända härnäst.
Jag har svårt att säga vem som skulle gilla den. Men om du tycker "baksidetexten" verkar intressant så ska du absolut ge boken en chans. Den kanske passar dig som hand i handske för mig är den tyvärr för tråkig, i brist på bättre ord.
November 8, 2020
Dystopier är ju my cup of tea, vilket knappast kan ha undgått de bokvänner som följt mig en tid. När jag fick veta att Engström och Richert var i färd med att skriva första delen i en dystopisk trilogi var mitt intresse väckt. Förväntningarna var således höga när boken landade i min låda. Skulle Nattavaara leva upp till mina förväntningar? Jodå. Engström och Richert har skrivit en bok helt i min smak. Läsupplevelsen tar sin början med bokens omslag som sätter tonen för vad som komma skall. They had me at hello och jag kan inte sluta läsa. Jag befinner mig i en postapokalyptisk framtid, inte alls långt från dagens datum. Detta faktum gör att storyn kryper in under huden och boken bjuder på scenarier som inte alls känns orealistiska. Pandemier och klimatkatastrofer är tyvärr inget hittepå, utan förekommer i detta nu.
Förutom en grymt bra handling så är karaktärerna intressanta och deras liv och öde engagerar mig. Språket är bra och jag finner inget att anmärka på. Det här är en riktigt, riktigt bra debut. Boksmällan är ett faktum. Och det enda som är dåligt med boken är att jag måste vänta till nästa höst på återställaren/ uppföljaren 😉. Nattavaara får full kanna, ☕☕☕☕☕ och en rejäl 🍰 för det grymt snygga omslaget. Läs!!
Förutom en grymt bra handling så är karaktärerna intressanta och deras liv och öde engagerar mig. Språket är bra och jag finner inget att anmärka på. Det här är en riktigt, riktigt bra debut. Boksmällan är ett faktum. Och det enda som är dåligt med boken är att jag måste vänta till nästa höst på återställaren/ uppföljaren 😉. Nattavaara får full kanna, ☕☕☕☕☕ och en rejäl 🍰 för det grymt snygga omslaget. Läs!!
August 2, 2021
Det här är en idé med så mycket potential så det bara spritter i hela kroppen. Ett norr som fått nog och tagit sig fria från resten av Sverige och är ett eget land, Nordmark. Men för mig föll den lite platt. Även om det var spännande i vissa delar, så tyckte jag att tempot i boken var så likadant hela tiden så att det knappt märkes av när nya och mer spännande saker skedde. Jag hade önskat mer bara stunder med karaktärerna, mer hisnade toppar och djupa dalar. Det kändes verkligen som en första del i en serie där allting lades ner på att försöka få en så bra grund som möjligt för resterande delar.
Karaktärerna var även för många och för lika för att kunna skilja ifrån. T.ex. har jag fortfarande dålig koll på vem Elsa är och hur hennes förhållande ser ut med resten av karaktärerna. Jag tyckte också det blev väldigt hoppigt i och med att ha så många perspektiv, men ändå inte riktigt ge tiden som behövdes för att läsaren skulle kunna sätta sig in i dens skor.
Däremot tycker jag att hela historien i sig är spännande och jag kommer på mig själv med att inte kunna sluta läsa från vissas perspektiv. Det märks att det är första delen i en serie, då det inte i sig händer så mycket utan mest är förklaring och påbörjan på den story som författarna vill berätta. Däremot hade jag velat ha mer historia och mer bakgrund till allting som skedde. Det kändes lite som att man kastades in i denna värld utan att få veta så mycket överhuvudtaget, utan att man själv får försöka lista ut längs vägen i och med hur karaktärerna pratar med varandra om saker som hänt. De karaktärer jag ser mest fram emot att få fortsätta följa är Erik och Sofia, då jag tyckte att de två fick mest tid också så man faktiskt började känna att man bryr sig.
Dessvärre används N-ordet i boken (s. 37 två gånger) och det tyckte jag var oerhört smaklöst och irrelevant för historien, och något som jag tycker att både författarna och förlaget kunde ha struntat i att ha med i boken. Även om det är en dystopi så behöver vi inte gå bakåt i tiden med hur vi pratar om varandra. Totalt onödigt och något som gjorde mig extremt upprörd och besviken. Ordet "lappj*vlar" förekommer också en hel del i negativ bemärkelse.
Karaktärerna var även för många och för lika för att kunna skilja ifrån. T.ex. har jag fortfarande dålig koll på vem Elsa är och hur hennes förhållande ser ut med resten av karaktärerna. Jag tyckte också det blev väldigt hoppigt i och med att ha så många perspektiv, men ändå inte riktigt ge tiden som behövdes för att läsaren skulle kunna sätta sig in i dens skor.
Däremot tycker jag att hela historien i sig är spännande och jag kommer på mig själv med att inte kunna sluta läsa från vissas perspektiv. Det märks att det är första delen i en serie, då det inte i sig händer så mycket utan mest är förklaring och påbörjan på den story som författarna vill berätta. Däremot hade jag velat ha mer historia och mer bakgrund till allting som skedde. Det kändes lite som att man kastades in i denna värld utan att få veta så mycket överhuvudtaget, utan att man själv får försöka lista ut längs vägen i och med hur karaktärerna pratar med varandra om saker som hänt. De karaktärer jag ser mest fram emot att få fortsätta följa är Erik och Sofia, då jag tyckte att de två fick mest tid också så man faktiskt började känna att man bryr sig.
Dessvärre används N-ordet i boken (s. 37 två gånger) och det tyckte jag var oerhört smaklöst och irrelevant för historien, och något som jag tycker att både författarna och förlaget kunde ha struntat i att ha med i boken. Även om det är en dystopi så behöver vi inte gå bakåt i tiden med hur vi pratar om varandra. Totalt onödigt och något som gjorde mig extremt upprörd och besviken. Ordet "lappj*vlar" förekommer också en hel del i negativ bemärkelse.
December 26, 2023
Dystopian really isn't my genre, so getting this book a few years ago was a gamble but it was on sale. Also got the second book (not on sale) at the same time. Will not read that one.
July 13, 2024
När Nattavaara kom så hamnade den omedelbart på min önskelista. En dystopi som utspelar sig i det vi i dag kallar Norrbotten, men som i den här framtidsvisionen är en egen stat. Nordmark. Den var ett självklart val när semesterresan gick norrut. Förväntningarna var dock inte höga, eftersom jag hört en del negativa saker om den.
Detta är i sanning en äkta dystopi. Oerhört mörk. Här finns inte många ljuspunkter. Om ens någon. Här finns inte någon politisk korrekthet överhuvudtaget. Till skillnad från många andra så tycker jag detta är verklighetstroget och högst sannolikt. Jag tror att den kan vara det första som ryker när det gäller att överleva. När resurserna tryter så blir det vi mot dem. Oavsett vilka vi och dem må vara. Och ja, jag kan förstå att många inte gillar den. Förmodligen så ligger den alltför nära sanningen och blir därför obehaglig.
Nattavaara är en inte helt omöjlig eller osannolik framtidsvision. Och det bästa av allt? Inte en zombie så långt ögat kan nå. Det räcker så bra med människor för att göra det otäckt. Det har ju kommit ytterligare en del i den här planerade trilogin och innan jag började läsa den så tänkte jag att jag nog inte ville läsa fler delar (ja, jag vet, jag dömde på förhand). Nu ska jag snarast ta mig till en bokhandel och köpa fortsättningen. Och när kommer egentligen den tredje och avslutande delen?
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
Detta är i sanning en äkta dystopi. Oerhört mörk. Här finns inte många ljuspunkter. Om ens någon. Här finns inte någon politisk korrekthet överhuvudtaget. Till skillnad från många andra så tycker jag detta är verklighetstroget och högst sannolikt. Jag tror att den kan vara det första som ryker när det gäller att överleva. När resurserna tryter så blir det vi mot dem. Oavsett vilka vi och dem må vara. Och ja, jag kan förstå att många inte gillar den. Förmodligen så ligger den alltför nära sanningen och blir därför obehaglig.
Nattavaara är en inte helt omöjlig eller osannolik framtidsvision. Och det bästa av allt? Inte en zombie så långt ögat kan nå. Det räcker så bra med människor för att göra det otäckt. Det har ju kommit ytterligare en del i den här planerade trilogin och innan jag började läsa den så tänkte jag att jag nog inte ville läsa fler delar (ja, jag vet, jag dömde på förhand). Nu ska jag snarast ta mig till en bokhandel och köpa fortsättningen. Och när kommer egentligen den tredje och avslutande delen?
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
May 9, 2021
Nattavaara är första delen i en dystopisk trilogi som utspelar sig i en nära framtid där det är klimatkatastrofer, ekonomiska katastrofer och pandemier i världen. Handlingen utspelar sig i Norrbotten/Lappland som inte längre tillhör Sverige utan är självstyrande. Man får följa ett antal personer under bokens gång, vilket är intressant. Alla dessa personer har sitt eget livsöde och alla kämpar på det ena eller andra sättet för att överleva. Miljöbeskrivningarna är riktigt bra, liksom språket. Det är väl hos vissa karaktärer som jag inte ser något riktigt djup. Men annans riktigt bra bok och jag ser fram emot fortsättningen.
January 5, 2021
Det är en dystopisk värld som författarna bygger upp, men den känns hela tiden realistisk och sannolik och månne inte allt för långt ifrån vår egen föreställningsförmåga. Jag slukas direkt av historien och fascineras över hur vårt eget land står som fond till historien om Nordmark.
Läs hela recensionen här: https://litteraturkvalster.wordpress....
Läs hela recensionen här: https://litteraturkvalster.wordpress....
October 17, 2021
orkar inte läsa mer (s. 130)
July 5, 2023
Den tog sig lite mot slutet men om det inte vore för att jag inte orkade hitta en ny ljudbok hade jag nog lagt ned den innan jag kommit halvvägs. Seg och rätt tråkig med alldeles för många spår att följa när det inte händer något.
December 18, 2020
Det blir högt och lågt bland dystopierna i år. Denna svenska, väl-promotade, hamnar i den sistnämnda kategorin för mig. Och egentligen har jag inte så mycket mer att säga - vilket säger det mesta.
Men okej: det är lite påhittigt, hela bygget. Främst för att det är svensk mark vi rör oss på, dock - i övrigt är det nära-framtida dystopi-diktatur där människor delas in i grupper och förtrycks, som följd av miljöhaveri och epidemier i vår nuvarande samtid (mao: läste samma sak senast i början av veckan, i Crosshairs som nu växer i jämförelse...).
Den svenska, coola, noir-air:en faller dock platt och blir mest kall distans. Jag bryr mig inte om en enda karaktär. De flesta är rent obehagliga, vilket också kan sägas om samtliga skeenden i hela boken. Och då inte som i "spännande", utan bara... obehagligt.
Dessutom blir jag galet irriterad när en bok är så övertydligt "DEN FÖRSTA I EN NY SERIE!". Här tas det till extremer: det börjar hända saker på riktigt när det är knappt 30 sidor kvar. Jag antar att man tänker sig att man automatiskt säljer tvåan också, men för min del känns det bara beräknande och, faktiskt som viss lathet: det går att skriva långa serier där varje bok står för sig själv också, tro mig. Här försöker de inte ens.
Det blir ingen etta, eftersom det är hyfsat välskrivet (förutom några uppenbara redigeringsfel, där fel person nämns t.ex.) och säkert välgenomtänkt. Men inte för mig.
Men okej: det är lite påhittigt, hela bygget. Främst för att det är svensk mark vi rör oss på, dock - i övrigt är det nära-framtida dystopi-diktatur där människor delas in i grupper och förtrycks, som följd av miljöhaveri och epidemier i vår nuvarande samtid (mao: läste samma sak senast i början av veckan, i Crosshairs som nu växer i jämförelse...).
Den svenska, coola, noir-air:en faller dock platt och blir mest kall distans. Jag bryr mig inte om en enda karaktär. De flesta är rent obehagliga, vilket också kan sägas om samtliga skeenden i hela boken. Och då inte som i "spännande", utan bara... obehagligt.
Dessutom blir jag galet irriterad när en bok är så övertydligt "DEN FÖRSTA I EN NY SERIE!". Här tas det till extremer: det börjar hända saker på riktigt när det är knappt 30 sidor kvar. Jag antar att man tänker sig att man automatiskt säljer tvåan också, men för min del känns det bara beräknande och, faktiskt som viss lathet: det går att skriva långa serier där varje bok står för sig själv också, tro mig. Här försöker de inte ens.
Det blir ingen etta, eftersom det är hyfsat välskrivet (förutom några uppenbara redigeringsfel, där fel person nämns t.ex.) och säkert välgenomtänkt. Men inte för mig.
January 5, 2021
Bara jag som gillar välskrivna distopyer/post-apokalypsm? I nivå med Lars Wilderängs beskrivningar av samhälle i förfall och återuppbyggnad om än inte riktigt där. Intressanta karaktärer och ser fram emot nästa bok. Tips @gippan
April 21, 2021
Too many characters, not enough plot.
November 6, 2021
Jag är svag för postapokalyps. Under läsningen av Nattavaara funderar jag mycket på vad det är jag gillar med genren. Jag kommer fram till att det kan vara olika saker, t ex:
- en intressant beskrivning av orsaken till apokalypsen eller av det samhälle som ledde fram till den.
- en intressant beskrivning av det postapokalyptiska samhället eller sammanhanget.
- intressanta skildringar av hur människor påverkas av att befinna sig i ett sådant sammanhang
- och förstås, som i alla genrer, en riktigt bra historia eller riktigt bra skildringar av personer eller relationer.
Problemet är att Nattavaara inte har något av detta. Den kommer närmast vad gäller historien. Engström och Richert skriver ändå med ett visst sug. Men inget engagerar och ingenstans är jag egentligen nyfiken på hur det ska gå. Dessutom är det första delen i en trilogi, så i princip inga trådar avslutas. Premissen för det postapokalyptiska samhället - ett norra Norrland som brutit sig loss - är intressant på papperet, men bara där. Och historien om vad som gick snett levereras i långa avsnitt med info-dump, som aldrig inkluderas i historien.
- en intressant beskrivning av orsaken till apokalypsen eller av det samhälle som ledde fram till den.
- en intressant beskrivning av det postapokalyptiska samhället eller sammanhanget.
- intressanta skildringar av hur människor påverkas av att befinna sig i ett sådant sammanhang
- och förstås, som i alla genrer, en riktigt bra historia eller riktigt bra skildringar av personer eller relationer.
Problemet är att Nattavaara inte har något av detta. Den kommer närmast vad gäller historien. Engström och Richert skriver ändå med ett visst sug. Men inget engagerar och ingenstans är jag egentligen nyfiken på hur det ska gå. Dessutom är det första delen i en trilogi, så i princip inga trådar avslutas. Premissen för det postapokalyptiska samhället - ett norra Norrland som brutit sig loss - är intressant på papperet, men bara där. Och historien om vad som gick snett levereras i långa avsnitt med info-dump, som aldrig inkluderas i historien.
January 10, 2022
Maybe 2022 is the year where I start actually writing something about the books I've read? Hope so!
Richert and Engström succeed at building an intriguing and believable post-apocalypse, but fail at making me care about the characters. To me, dystopic fiction should plant a seed of humanity in the radiated soil of misery and give me enough hope to carry on reading, but the future of this trilogy is looking despairingly bleak.
Richert and Engström succeed at building an intriguing and believable post-apocalypse, but fail at making me care about the characters. To me, dystopic fiction should plant a seed of humanity in the radiated soil of misery and give me enough hope to carry on reading, but the future of this trilogy is looking despairingly bleak.
January 23, 2022
Jag har läst en del väldigt bra dystopier på senaste tiden. Det här var inte en av dem. Boken stressade fram mellan karaktärerna och den kändes lite som ett hastverk och alla de olika trådarna hängde inte riktigt ihop. Om författarna ändå ska skriva en trilogi hade de kunnat bemöda sig att fördjupa känslan för karaktärerna i boken. Här var alla bara as utan djup. Tilltalade mig inte. Plusset var väl att det utspelade sig i mina gamla hemtrakter men inte heller den känslan av Norrbotten lyckades de förmedla riktigt. Nåja, den gick i alla fall snabbt att läsa.
August 7, 2024
Gillar ju inte dystopier, skulle vilja läsa framtidsskildringar där allt gått bra och blivit bättre 😊 en dystopi ska åtminstone innehålla en gnutta hopp.
March 7, 2021
Plågade mig igenom 5 kapitel för att ge den en chans men mer än så förtjänar den inte. Fy fan vilken skit! DNF
October 5, 2021
Jag har senaste tiden sett fram mot min pendling eftersom jag lyssnat på boken Nattavaara. Det är en dystopi, så det gillade jag så klart, men tror boken höjde sig flera snäpp tack vare inläsaren Jonas Malmsjö. Bra jobbat!
Vi befinner oss ett par decennier in i framtiden. Coronapandemin har avlösts av ytterligare pandemier med ekonomisk katastrof som följd. De miljöproblem som börjat i vår tid; översvämningar, bränder och torka har eskalerat och resulterat i krig. Den norra delen av Sverige har brutit sig loss och Nordmark är en egen stat i en "ny" värld.
Erik, 16år, hittar sina föräldrar döda i bastun. De har tagit livet av sig men resten av byn citerar Kirunas dekret: "Om man döljer att man är sjuk åker hela släkten ut" och Erik, och lillasyster Sofia 9år, är på en eftermiddag både föräldralösa och hemlösa. Trots att Erik knappt varit borta från sin födelseort bestämmer han sig för att gå till Kiruna och överklaga vräkningen hos Jarlen.
Marja är hemma i stugan och väntar på att Mårten ska komma tillbaka från marknaden. Han kommer inte, det gör däremot ett kriminellt cykelgäng som åker runt i Nordmark och plundrar gårdar och byar. Marja, som i ett tidigare liv jobbade i hemtjänsten, ljuger för gänget och säger sig vara sjuksköterska så de tar med hennes på sina vidare färder. Marja har dock bara hämnd och att hitta Mårten i sinnet.
Förutom Erik och Marja möter vi visejarlen Hartmann, samen Sonja, chefen för esrange Karin och framförallt en helt ny värld. En hård, kall och brutal värld.
Jag gillade Nattavaara! Eftersom jag lyssnade på boken (och att lyssna går mycket långsammare) tyckte jag det tog en stund innan historien kom igång, men sen så! Hade jag läst pappersboken tror jag inte jag hade tyckt att inledningen var seg. Jag gillar att det är lite oklart exakt vad som har hänt. Vi får brottstycken om pandemier och konflikter och fattar att det är illa, men detaljerna är luddiga. Det kan dock bero på att Nattavaara bara är första delen i en serie, så när det gäller det politiska läger och alla intriger tror jag fortsättningarna kan bjuda på en hel del.
Del två i serien, Armasjärvi, släpptes för bara någon vecka sedan, och jag hoppas att Jonas Malmsjö får läsa in den för då ska jag lyssna!
Vi befinner oss ett par decennier in i framtiden. Coronapandemin har avlösts av ytterligare pandemier med ekonomisk katastrof som följd. De miljöproblem som börjat i vår tid; översvämningar, bränder och torka har eskalerat och resulterat i krig. Den norra delen av Sverige har brutit sig loss och Nordmark är en egen stat i en "ny" värld.
Erik, 16år, hittar sina föräldrar döda i bastun. De har tagit livet av sig men resten av byn citerar Kirunas dekret: "Om man döljer att man är sjuk åker hela släkten ut" och Erik, och lillasyster Sofia 9år, är på en eftermiddag både föräldralösa och hemlösa. Trots att Erik knappt varit borta från sin födelseort bestämmer han sig för att gå till Kiruna och överklaga vräkningen hos Jarlen.
Marja är hemma i stugan och väntar på att Mårten ska komma tillbaka från marknaden. Han kommer inte, det gör däremot ett kriminellt cykelgäng som åker runt i Nordmark och plundrar gårdar och byar. Marja, som i ett tidigare liv jobbade i hemtjänsten, ljuger för gänget och säger sig vara sjuksköterska så de tar med hennes på sina vidare färder. Marja har dock bara hämnd och att hitta Mårten i sinnet.
Förutom Erik och Marja möter vi visejarlen Hartmann, samen Sonja, chefen för esrange Karin och framförallt en helt ny värld. En hård, kall och brutal värld.
Jag gillade Nattavaara! Eftersom jag lyssnade på boken (och att lyssna går mycket långsammare) tyckte jag det tog en stund innan historien kom igång, men sen så! Hade jag läst pappersboken tror jag inte jag hade tyckt att inledningen var seg. Jag gillar att det är lite oklart exakt vad som har hänt. Vi får brottstycken om pandemier och konflikter och fattar att det är illa, men detaljerna är luddiga. Det kan dock bero på att Nattavaara bara är första delen i en serie, så när det gäller det politiska läger och alla intriger tror jag fortsättningarna kan bjuda på en hel del.
Del två i serien, Armasjärvi, släpptes för bara någon vecka sedan, och jag hoppas att Jonas Malmsjö får läsa in den för då ska jag lyssna!
January 25, 2021
Så. Jag har läst en del dystopier i mina dar. Men aldrig har jag läst en dystopi som känns så verklig. Författarna har verkligen lyckats med ett scenario som faktiskt skulle kunna inträffa. Kanske inte exakt såhär, men något liknande.
Man fäster sig verkligen vid karaktärerna och man blir intresserad av att se hur det går för dom och vilka val de gör i detta karga land.
Boken lämnar en tomhet. Ni förstår när ni läst klart den, tänker inte spoila något, men den lämnade en tomhet som jag inte kommer kunna fylla förrän nästa bok i serien. Blir lätt 5/5.
Man fäster sig verkligen vid karaktärerna och man blir intresserad av att se hur det går för dom och vilka val de gör i detta karga land.
Boken lämnar en tomhet. Ni förstår när ni läst klart den, tänker inte spoila något, men den lämnade en tomhet som jag inte kommer kunna fylla förrän nästa bok i serien. Blir lätt 5/5.
October 25, 2021
Jättesvårt att bedöma. Spännande idé men den var trög, karaktärerna kom inte så nära men jag är ändå nyfiken på hur de fortsätter
November 20, 2022
"Jos rupesi kuuntelemaan kaikkia juoruja, oli suuri riski päätyä vintille kiväärin kanssa. Mitä kohti sen sitten suuntasi, ympäröivää maailmaa vai itseään, oli tietysti asennoitumiskysymys."
"Kun joukko oli täysilukuinen, he vaihtoivat muutamia kuluneita vitsejä päätyen siihen, että elettiin kovia aikoja mutta kaikki kääntyisi vielä pahempaan päin ennen kuin muuttuisi huonommaksi."
"Kun sai elää viikon, äiti tapaisi sanoa, se ei ollut mitään verrattuna siihen että sai juhlia yhden illan - niin vaihtokurssit toimivat, sillä niin ihmiset vain toimivat. Jos yhden illan viinat olivat näin ollen seitsemän päivän ruoan arvoisia, huume vuorostaan oli monin verroin sen arvoista."
"Ei olisi edes tarvinnut tappaa hirveästi väkeä, olisi riittänyt kun olisi vain rajoitettu oikeutta synnyttää lapsia. Sanotaan, että joka kymmenes pari olisi saanut oikeuden lisääntyä ja hankkia vain yhden ainoan lapsen. Jos sellainen systeemi olisi otettu käyttöön joskus viimeistään vuonna 1990 tai 2000, silloin kurssi olisi voitu kääntää. Resurssit olisivat riittäneet ja olisi ollut aikaa kehittää uusia energialähteitä, uusia viljelysmenetelmiä, uusia ruokatottumuksia, uusia kulkuneuvoja, kaikkea. Mutta niillä saatanan pölkkypäillä oli se iänikuinen liberaali talouskasvunsa."
"Veroja maksva, tuottava kansanosa oli uudessa lainsäädännössä asetettu kuluttavien, työtä tekemättömien luokkien edelle. Ehkä se oli myös välttämätöntä, Marja mietti: niin monet eivät tehneet yhtään mitään yhteiskunnan eteen, niin harvoilla oli pysyvä kokopäiväinen työ."
Nattavaara-romaani avaa pohjoisen dystopiatrilogian. Ja todellakin avaa, niin pahasti jää tarina kesken. Harmittavaa, koska olen ollut vastaavassa tilanteessa aiemminkin: jos seuraavia kirjoja joutuu odottamaan liian pitkään, tämän tarinan tapahtumat häipyvät muistista. On aiemminkin jäänyt trilogioita kesken, kun olisi pitänyt avausosa lukea uudelleen.
Kirjan tapahtumat sijottuvat Pohjois-Ruotsiin, vuoteen 2049. Koko maailma on muuttunut mm. erilaisten pandemioiden seurauksena. Suuri osa väestöstä on kuollut (kai), ruuasta on jatkuva pula, yhteiskunnat ovat ottaneet niin sanotusti takapakkia. Siellä täällä vielä on jokunen auto, sähköä, jossain saattaa intenetkin vielä toimia.
Koko maailman tilanteesta on hankala saada selvyyttä, sillä tarinassa muuhun maailmaan viitataan aina silloin tällöin pieninä välähdyksinä. Pohjois-Ruotsin maakunta on itsenäistynyt ja kaupunkivaltioita yms. vissiin on vähän kaikkialla. Järjestyneestä yhteiskunnasta on vielä hitusia jäljellä, etenkin kaupunkivaltioissa.
Romaanissa on vähän turhankin paljon henkilöhahmoja. Pääosin seurataa 16-vuotiaan Erikin ja tämän pikkusiskon Sofian elämää sen jälkeen, kun heidän vanhempansa ovat tehneet itsemurhan. Toisessa tarinalinjassa taas seurataan Marjan ja Mårtenin elämänkulkua. Ja kolmannessa tarinalinjassa Nordmarkin jaarlin ja varajaarlin politiikkakuvioita. Ja mukaan heitetään vielä monta muuta henkilöhahmoa.
Välillä tarinassa on yllälainattujen tekstinpätkien kaltaista pohdintaa, mutta enemmän kyllä mennään juoni edellä.
Jotenkin tuntuu, että tähän on ahdettu vähän liikaa kaikenlaista tarinankehttelyä ja henkilöitä, ehkä vähempikin olisi riittänyt. Hirveästi ei nyt uutta "dystopiamaailmaan" tässä tuoda.
Tarkoitus on lukea kyllä aikanaan trilogian kaksi muutakin osaa, jahka ne ilmestyvät ja suomennetaan. Arvioksi tälle vahva kolmonen eli 3,4/5.
Ruotsikielinen alkuteos Nattavaara (2020), suomentanut Kari Koski.
"Kun joukko oli täysilukuinen, he vaihtoivat muutamia kuluneita vitsejä päätyen siihen, että elettiin kovia aikoja mutta kaikki kääntyisi vielä pahempaan päin ennen kuin muuttuisi huonommaksi."
"Kun sai elää viikon, äiti tapaisi sanoa, se ei ollut mitään verrattuna siihen että sai juhlia yhden illan - niin vaihtokurssit toimivat, sillä niin ihmiset vain toimivat. Jos yhden illan viinat olivat näin ollen seitsemän päivän ruoan arvoisia, huume vuorostaan oli monin verroin sen arvoista."
"Ei olisi edes tarvinnut tappaa hirveästi väkeä, olisi riittänyt kun olisi vain rajoitettu oikeutta synnyttää lapsia. Sanotaan, että joka kymmenes pari olisi saanut oikeuden lisääntyä ja hankkia vain yhden ainoan lapsen. Jos sellainen systeemi olisi otettu käyttöön joskus viimeistään vuonna 1990 tai 2000, silloin kurssi olisi voitu kääntää. Resurssit olisivat riittäneet ja olisi ollut aikaa kehittää uusia energialähteitä, uusia viljelysmenetelmiä, uusia ruokatottumuksia, uusia kulkuneuvoja, kaikkea. Mutta niillä saatanan pölkkypäillä oli se iänikuinen liberaali talouskasvunsa."
"Veroja maksva, tuottava kansanosa oli uudessa lainsäädännössä asetettu kuluttavien, työtä tekemättömien luokkien edelle. Ehkä se oli myös välttämätöntä, Marja mietti: niin monet eivät tehneet yhtään mitään yhteiskunnan eteen, niin harvoilla oli pysyvä kokopäiväinen työ."
Nattavaara-romaani avaa pohjoisen dystopiatrilogian. Ja todellakin avaa, niin pahasti jää tarina kesken. Harmittavaa, koska olen ollut vastaavassa tilanteessa aiemminkin: jos seuraavia kirjoja joutuu odottamaan liian pitkään, tämän tarinan tapahtumat häipyvät muistista. On aiemminkin jäänyt trilogioita kesken, kun olisi pitänyt avausosa lukea uudelleen.
Kirjan tapahtumat sijottuvat Pohjois-Ruotsiin, vuoteen 2049. Koko maailma on muuttunut mm. erilaisten pandemioiden seurauksena. Suuri osa väestöstä on kuollut (kai), ruuasta on jatkuva pula, yhteiskunnat ovat ottaneet niin sanotusti takapakkia. Siellä täällä vielä on jokunen auto, sähköä, jossain saattaa intenetkin vielä toimia.
Koko maailman tilanteesta on hankala saada selvyyttä, sillä tarinassa muuhun maailmaan viitataan aina silloin tällöin pieninä välähdyksinä. Pohjois-Ruotsin maakunta on itsenäistynyt ja kaupunkivaltioita yms. vissiin on vähän kaikkialla. Järjestyneestä yhteiskunnasta on vielä hitusia jäljellä, etenkin kaupunkivaltioissa.
Romaanissa on vähän turhankin paljon henkilöhahmoja. Pääosin seurataa 16-vuotiaan Erikin ja tämän pikkusiskon Sofian elämää sen jälkeen, kun heidän vanhempansa ovat tehneet itsemurhan. Toisessa tarinalinjassa taas seurataan Marjan ja Mårtenin elämänkulkua. Ja kolmannessa tarinalinjassa Nordmarkin jaarlin ja varajaarlin politiikkakuvioita. Ja mukaan heitetään vielä monta muuta henkilöhahmoa.
Välillä tarinassa on yllälainattujen tekstinpätkien kaltaista pohdintaa, mutta enemmän kyllä mennään juoni edellä.
Jotenkin tuntuu, että tähän on ahdettu vähän liikaa kaikenlaista tarinankehttelyä ja henkilöitä, ehkä vähempikin olisi riittänyt. Hirveästi ei nyt uutta "dystopiamaailmaan" tässä tuoda.
Tarkoitus on lukea kyllä aikanaan trilogian kaksi muutakin osaa, jahka ne ilmestyvät ja suomennetaan. Arvioksi tälle vahva kolmonen eli 3,4/5.
Ruotsikielinen alkuteos Nattavaara (2020), suomentanut Kari Koski.
Read
February 3, 2025Ett tänkbart realistiskt drama i katastrofernas tid.
Romanen håller en bra balans mellan ett fokus på händelseförloppet och uppmärksamhet åt karaktärernas känslovärld, deras tankar i de små stunderna. Inte allt var trovärdigt, särskilt karakteriseringen av Erik och Sofia fick mig att höja på ögonbrynen. Som respektive en tonåring och ett barn verkade de lite för djärva och känslolösa efter att ha upptäckt att deras föräldrar hade begått självmord. Och mycket kontemplativ, existentiell eller vad som helst är boken inte heller, men det behövs inte.
Den är en skildring som visar hur en katastrofal framtid skulle kunna se ut, gjuten i en (stundom för) dramatisk form. Den fragmenterade berättelsestrukturen fängslar spänningen. Växlingarna mellan karaktärernas överlappande livsvägar och användningen av den gamla cliffhanger-knepen stimulerar nyfikenheten och driver historien framåt. Ofta fungerar det, ibland tröttnar det, för när författarna avslöjar sin hand för ofta, kan man känna sig lurad.
Bortsett från spänningen ger de olika perspektiven en mångfacetterad syn på bokens värld. Unga och äldre, fattiga och rika, okända och makthavare. Vi hoppar i Nordmark och dess socio-politiska härva. Man kan dock undra om det inte finns för många perspektiv. Även mot slutet hoppar man fortfarande i andra karaktärers huvud, och jag kan inbilla mig att inte alla uppskattar en sådan läsupplevelse. För mig var det ett plus men det känns som om några val gjordes i sista minuten.
Språket är inte påfallande poetiskt heller, men det fungerar bra i helheten; en saklig och praktisk prosa som håller sig till grunderna. Ofta bra skrivna dialoger, en stadig rytm som sällan tråkade ut mig. Som står på baksidan, det känns lite som att läsa Game of Thrones, men inom en katastrofal framtid.
Rekommendation för de som gillar fartfyllda dystopier.
Romanen håller en bra balans mellan ett fokus på händelseförloppet och uppmärksamhet åt karaktärernas känslovärld, deras tankar i de små stunderna. Inte allt var trovärdigt, särskilt karakteriseringen av Erik och Sofia fick mig att höja på ögonbrynen. Som respektive en tonåring och ett barn verkade de lite för djärva och känslolösa efter att ha upptäckt att deras föräldrar hade begått självmord. Och mycket kontemplativ, existentiell eller vad som helst är boken inte heller, men det behövs inte.
Den är en skildring som visar hur en katastrofal framtid skulle kunna se ut, gjuten i en (stundom för) dramatisk form. Den fragmenterade berättelsestrukturen fängslar spänningen. Växlingarna mellan karaktärernas överlappande livsvägar och användningen av den gamla cliffhanger-knepen stimulerar nyfikenheten och driver historien framåt. Ofta fungerar det, ibland tröttnar det, för när författarna avslöjar sin hand för ofta, kan man känna sig lurad.
Bortsett från spänningen ger de olika perspektiven en mångfacetterad syn på bokens värld. Unga och äldre, fattiga och rika, okända och makthavare. Vi hoppar i Nordmark och dess socio-politiska härva. Man kan dock undra om det inte finns för många perspektiv. Även mot slutet hoppar man fortfarande i andra karaktärers huvud, och jag kan inbilla mig att inte alla uppskattar en sådan läsupplevelse. För mig var det ett plus men det känns som om några val gjordes i sista minuten.
Språket är inte påfallande poetiskt heller, men det fungerar bra i helheten; en saklig och praktisk prosa som håller sig till grunderna. Ofta bra skrivna dialoger, en stadig rytm som sällan tråkade ut mig. Som står på baksidan, det känns lite som att läsa Game of Thrones, men inom en katastrofal framtid.
Rekommendation för de som gillar fartfyllda dystopier.
December 10, 2020
Jag gillar fantasy och dystopier räknas definitivt dit. Jag finner ofta att spännade historier lockar mig att läsa, och framtidsvisioner likaså.
Detta är en thrillerdystopi som utspelar sig i en inte alltför avlägsen framtid. Sverige är totalt på dekis och Norrbottens län har, under strid, brutit sig ut ur Sverige och kallar sig Nordmark.
Materiella tillgångar är ytterst knappa och utanför Kiruna lever man som på 1700-talet utan moderniteter som snabba färdmedel och elektricitet. De första 70-80 sidorna där personerna presenteras är verkligen oerhört dystra och deppiga, men sedan tar spänningen vid och berättelsen får fart så man börjar bli intresserad av hur Nordmarksexperimentet skall sluta, (inte bra troligen).
Jag ser verkligen fram emot de två kommande delarna och är väldigt pepp på att läsa fortsättningen.
Detta är en thrillerdystopi som utspelar sig i en inte alltför avlägsen framtid. Sverige är totalt på dekis och Norrbottens län har, under strid, brutit sig ut ur Sverige och kallar sig Nordmark.
Materiella tillgångar är ytterst knappa och utanför Kiruna lever man som på 1700-talet utan moderniteter som snabba färdmedel och elektricitet. De första 70-80 sidorna där personerna presenteras är verkligen oerhört dystra och deppiga, men sedan tar spänningen vid och berättelsen får fart så man börjar bli intresserad av hur Nordmarksexperimentet skall sluta, (inte bra troligen).
Jag ser verkligen fram emot de två kommande delarna och är väldigt pepp på att läsa fortsättningen.
January 26, 2022
Jag blev uppriktigt överraskad. Plockade nämligen upp den här boken på vinst och förlust utan att ha hört ett ord om den eller om någon av författarna. Det jag hittade var intressanta mångbottnade karaktärer, intressant dystopisk värld där författarna verkar ha tänkt igenom hela händelseförloppet ordentligt, genomtänkta miljöer...
Den här boken gör så många rätt på områden där andra författare brister (Jag tittar främst på dig Jan Guillou), och ändå verkar den få ljumna omdömmen.
Enda anledning till att jag inte gav den full pott var att jag önskar att det hände mer. Karaktärerna har sina agendor och uppfyller dem (typ) så småningom, men det går inte så snabbt.
Den här boken gör så många rätt på områden där andra författare brister (Jag tittar främst på dig Jan Guillou), och ändå verkar den få ljumna omdömmen.
Enda anledning till att jag inte gav den full pott var att jag önskar att det hände mer. Karaktärerna har sina agendor och uppfyller dem (typ) så småningom, men det går inte så snabbt.
October 23, 2021
2,5⭐
Månadens bokcirkelbok! Jag hade väldigt låga förväntningar redan innan jag började läsa boken då jag inte hört så gott om den från flera håll. Boken hade en bra och intressant utgångspunkt som jag gillade och jag ville läsa vidare för att se vad som skulle hända härnäst. Vissa delar var spännande men överlag var tempot väldigt långsamt och ojämt fördelat. Vidare var språket klumpigt och vissa ordval hade de kunnat skippa för det tillförde inget mer än irritation från läsarens sida. Det fanns även många detaljer/delar som aldrig besvarades utan lämnades hängande i luften (antar att det följs upp i nästa bok men behövs det då verkligen nämnas här? Går det inte att skjuta på det? Lägga in en smidigare hint? Osv).
Månadens bokcirkelbok! Jag hade väldigt låga förväntningar redan innan jag började läsa boken då jag inte hört så gott om den från flera håll. Boken hade en bra och intressant utgångspunkt som jag gillade och jag ville läsa vidare för att se vad som skulle hända härnäst. Vissa delar var spännande men överlag var tempot väldigt långsamt och ojämt fördelat. Vidare var språket klumpigt och vissa ordval hade de kunnat skippa för det tillförde inget mer än irritation från läsarens sida. Det fanns även många detaljer/delar som aldrig besvarades utan lämnades hängande i luften (antar att det följs upp i nästa bok men behövs det då verkligen nämnas här? Går det inte att skjuta på det? Lägga in en smidigare hint? Osv).
November 16, 2021
Ville gärna tycka om denna men den faller lite platt. Boken följer tre huvudspår, där de om Erik och Marja är ganska intressanta och lite nyanserade. Kapitlen om politikerna är dock fyllda av karikatyrer och platta karaktärer. Jag får ingen förståelse om vad de ville skapa och om de verkligen är nöjda nu. Det stör mig även mycket att författarna så uppenbarligen inte kommer från Norrbotten och inte kan förmedla en känsla av att boken skulle utspela sig där och inte längre söderut. Varför då överhuvudtaget lägga den där? Dessutom är det verkligen bara del 1 i en serie, inget ordentligt slut utan bara fortsättning följer..
August 9, 2022
Det är väldigt roligt att läsa en dystopisk bok som utspelar sig i Sverige, då det känns som om det ofta är en amerikansk miljö.
Att det utspelar sig omkrinh 20 år efter att samhället "fallit" var också väldigt spännande, då min upplevelse är att de ofta utspelar sig under, direkt efter eller långt efter (50 år+).
Absolut läsvärd, kommer antagligen även läsa fortsättnigen
Att det utspelar sig omkrinh 20 år efter att samhället "fallit" var också väldigt spännande, då min upplevelse är att de ofta utspelar sig under, direkt efter eller långt efter (50 år+).
Absolut läsvärd, kommer antagligen även läsa fortsättnigen
July 24, 2021
Imponerad över denna extremt realistiska dystopi utan zombies. Konsekvent och genomtänkt, spännande och trovärdig. Lite för klatschig, men betyg 4 finns bakom hörnet. Lägger ifrån mig den med känslan att det är bäst att börja preppa...
March 2, 2022
Jotenkin tämän kirjan lukeminen tässä maailmanajassa tuntui pahalta. Kirja ei lunastanut myyntitekstien mukaisesti. Kohtuullinen aloitus, ehkä pakko lukea toinenkin, ennen kiin antaa lopullisen arvion.
November 26, 2024
Quite an interesting story, but without a single likeable character.
The language was demeaning and they even used the n-word.
I will not read the second book. If the third ever is released, I might read them both, though.
The language was demeaning and they even used the n-word.
I will not read the second book. If the third ever is released, I might read them both, though.
Displaying 1 - 30 of 158 reviews