Pappa

by Adrian Perera

Vems pojke är du? Pappas. Han för handen över sonens nacke, smeker sonens nackhår. Huden är mjuk mot pappas fingrar. Man ser det på dig. Du ser ut som pappa. Samma ögon och näsa. Samma stiliga drag. Sjukskötarna på sjukhuset sa direkt att det här måste vara er son. Mamma din höll på att bli utan. Pappas pojke. Reidar är en vanlig man i ett höghus i en finländsk småstad. Han är frånskild, sjukpensionerad och sonen Tony är hans ögonsten. Men att vara pappa är inte enkelt när sonen ömsom tiger som muren, ömsom gråter snoriga tårar. Samtidigt som Reidar försöker förstå sig på sin son ställer hans åldrande mamma krav på honom. Han antecknar om väder och vind, men i det som utelämnas sipprar känslorna in.I Pappa återvänder vi till 90-talets lågkonjunktur, till sensommaren samma år som romanen Mamma utspelar sig. Constance och Reidars separation och dragkamp om sonen Tony utgör fond för berättelsen om en familj som kännetecknas av känslostormar, mångspråkighet och mycket kärlek.Adrian Perera skriver en omisskännlig prosa där karaktärerna djupnar genom ett träffsäkert gehör för dialog. Perera undersöker manlighet och mänsklighet, generationsskillnader och finländsk identitet.   Â

203 pages, Hardcover

Published January 1, 2020

Reviews

[Heidi Höglund · Rating 4 out of 5]

Den här romanen är en mycket intressant skildring dels av en fader-son-relation, dels av en anti-hjälte: tafatt och osäker. Det är ett imponerande dialog-hantverk som Perera gör i den här romanen. Eller kanske snarare monolog, pappa Reidar pratar gärna men är inte lika intresserad av att lyssna. Men det är dessa ”dialoger” som ger romanen dess djup och driv. Jag gillade verkligen den här!

[Miriam Sjöblom · Rating 4 out of 5]

Jag har lite svårt att bestämma mig för vad jag tycker om den här boken. Å ena sidan är karaktärerna väldigt irriterande och jag kan inte riktigt relatera med nån, men å andra sidan sätter Perera fingret på något väldigt relevant och jag rycks ändå med.
Jag tycker inte den är värd en full 4:a, men 3 kändes trots allt för lågt.

[Johanna Hedström · Rating 4 out of 5]

Sträckläsning! Obehagligt.

[Mindy Svenlin · Rating 4 out of 5]

Om en fader-son relation som försöker navigera sig fram med ynka fem timmar kvalitetstid varje vecka. Jag är särskilt imponerad av hur Perera skildrar de subtila sätten på vilka pappan påverkar (manipulerar?) sonen - obehagskänslan i skildringarna är verkliga och trovärdiga.

[Camilla Rönnholm · Rating 4 out of 5]

Perera får verkligen fram karaktärerna genom rytmen i hur de pratar, både pappan, mamman och pojken. Man blir verkligen trött av pappans sätt att prata och vara, precis som om man skulle vara där på plats och lyssna på hans pladder. Väldigt bra skrivet!