Gertrud och hennes man, filmproducenten Gustav, har flyttat till LA efter en mörk familjetragedi.
Gertrud är den före detta modellen och skådespelerskan som drömmer om att skriva sig fri ifrån den förminskande bild omgivningen har av henne, att äntligen få bli ett subjekt i sitt eget liv.
När metoo briserar försöker hon navigera mellan tre mäns blickfång som på olika sätt påverkar hennes självbild. Författaren Gabriel som en gång i tiden såg henne som sin musa, maken Gustav som vill ha en representativ fru och Erwin, regissör och för tillfället filmvärldens älskling, som har en alldeles egen agenda.
Finns det ett jag bortom blickfånget? Kan man bli något sant genom skapandet?
Gertrud är ett klassiskt drama av Hjalmar Söderberg från 1907.
3.75 stjärnor? Det är bara att erkänna att jag inte läst eller sett någon uppsättning av Hjalmar Söderbergs pjäs och att jag i mitt omdöme kanske därför inte bottnar. Med det sagt har läsningen ändå varit intressant. Första akten var stundtals så platt och förutsägbar att jag nästan slutade läsa (här känner jag att jag antagligen borde ha haft bakgrunden i pjäsen med mig), akt två var helt okej och i akt tre sjöng jag Moas (Gertruds?) evangelium, med handen knuten i fickan. Storartat om den manliga blicken, om det manliga geniet och hur kvinnor som konstnärer måste tänka på precis exakt allt ur alla vinklar för att ha ens en chans. Jag hör Vanessa Springora och Matilda Gustavsson i bakgrunden och boken slutar ändå på plus.
Jag har tyvärr inte läst Söderbergs Gertrud, ska göra det. Säkert lyfter upplevelsen av den här romanen genom att medvetandegöra intertextualiteten.
Jag gillar temat och ambitionen men tycker läsningen är närmast plågsam iom miljön och mentaliteten som hör samman med LA och någon slags ytlig kändisvärld. Champagne, vackra unga kvinnor, anorexi blä. Kanske aningen övertydlig och stereotyp för min smak. Hade önskat lite mer komplexitet i karaktärerna.
Förstod inte riktigt vad författaren ville säga med den här. Att män är besatta av unga kvinnor? Att mäns konst tas på större allvar än kvinnors? Att man ska hålla koll på sina pengar? Att det är bra att vara snygg, eller kanske att det är dåligt? Har heller inte läst Gertrud av Söderberg, kanske hade förstått boken mer då. Det här att en person skulle vara tre mäns musa/besatthet är lite väl va.
Betyg: 3 av 5 - Boken Gertrud är Moa Gammel Ginsburgs debutroman. Jag tyckte att boken var helt okej och bra, men den fångade mig inte så mycket som jag trodde innan att den kanske skulle göra. Men jag tycker den är absolut läsvärd, och jag kan ändå rekommendera boken.
”Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet”.
Det är farligt att ge sig på något så heligt som Hjalmar Söderberg, han är en stor favorit hos mig och även min första stora läsupplevelse i vuxen ålder. Pjäsen Gertrud, från 1906, är ett av hans bästa verk. Det handlar om den starka kvinnan Gertrud som hamnar emellan tre män (maken, älskaren och exet), hon kämpar för och vill inget annat än att leva utifrån sina egna premisser.
I denna version har Gertrud redan lämnat sin make Gustav i tanken när hon möter den unga regissören/skådisen Erwin Jones. Hon blir som besatt av honom och hans person, motsatsen till den man hon levt med i flera år. Samtidigt dyker hennes första stora kärlek upp i LA, författaren Gabriel, parallellt med att deras tidigare förhållande diskuteras flitigt i medierna hemma i Sverige under metoo. Gertrud försöker hitta en balans mellan att se på sig själv så som hon egentligen vill och via den manliga blicken.
Gammel Ginsburg gör ett vågat byte då hon ersätter Stockholm med LA, miljöerna och händelserna blir i och med det mer exentriska och ibland lite övertydliga. Trots detta gör författaren ett fint jobb då hon förvaltar Söderbergs originalhistoria, det fungerar verkligen överraskande bra! I denna version analyserar Gertrud sig själv och omvärlden på ett 2020-kritiskt sätt, författaren placerar även historien fiffigt nog till metoo-hösten 2017.
Historien innehåller flera olika lager: sexism, rasism, klass, förlusten av ett barn, ätstörningar, skilsmässa, anstötliga förhållanden och mycket mer. Och det är för många lager för att nåt av dem ska få tillräckligt stort djup. Författaren snuddar endast vid vissa ämnen och lämnar läsaren lite förvirrad, där blir vi snuvade på intressanta resonemang. Möjligen önskar författaren endast röra vid dessa ämnen för att få läsaren att tänka till själv, men dit kommer aldrig jag.
Stark trea, 3,5. En bok som piggade upp i mörkret.
Hittade denna boken på second hand för någon månad sen och tyckte det var helt otroligt i och med att den då var ganska nyutkommen. Var så taggad för att vad är det Moa inte kan göra? Inget väl? Som ett väldigt fan av speciellt UFO-podden och Skärvor av ett äktenskap på SR kunde jag inte vänta att läsa vad hon har skrivit. Plus att i mina flöden har boken hyllats.
Jag började läsa boken och tyckte det gick väldigt segt. Såg att det var Moa själv som läser in ljudboken så jag bytte till den. Lyssnade mer eller mindre på hela boken från Luleå till Skellefteå. Och jag ville verkligen älska den men det är mycket som skaver. Jag förstår att Gertrud är en karaktär som man inte ska gilla och eftersom hela boken kretsar runt henne är det svårt att ogilla henne väldigt mycket. Boken skiner på sina platser i vissa stycken och vissa ämnen som tas upp är väldigt intressanta. Överlag mötes däremot inte mina förväntningar.
Däremot längtar jag till Moas nästa bok som kommer 2022 och jag tror på henne så mycket. Det var ändå en debut och hoppas att hon utvecklas tills nästa bok. (Moa sa att hon skulle 10 böcker i de nästkommande årtiondet ungefär i Parisa och Britas podd så det kommer finnas läsning från Moa framöver.)
Eftersom det snart är jul ska en vara snäll. Därför ger jag Moa Gammel Ginsburg the benefit of doubt, åtminstone. Jag försöker därmed anta att allt namedroppande av platser, företeelser och personer, samt allt prat om yta och utseende, har en meta-funktion. Att hon inte förklarar vad Chateau Marmont är eller låter sin huvudperson tänka på Soulcycling för att vi ska tycka det är coolt, utan för att cyniskt kommentera ... nej, jag vet inte riktigt. Med andra ord: jag stör mig på hela "svensk i Hollywood"-grejen, och kan inte riktigt engagera mig i reflektioner kring utseende och åldrande. Även Metoo-och Lolita-tanken hanteras lite... ytligt? Och det inkastade traumat är visserligen traumatiskt, men ger inte riktigt det djup till karaktären som kanske var tanken. Dessutom - som så ofta med den här typen av böcker - maler slutet på i minst 10 sidor för mycket. Med det sagt håller debutanten mig intresserad helt hyfsat fram tills dess, så nåt har boken, absolut. Det är välskrivet och ändå lite eget - trots stereotyper och förenklade resonemang känns det som att Gammel Ginsburg lägger in lite personligt i skrivandet. Värt en trea, trots allt.
Jo, jag ser kvalitéer här, framför allt i slutet när saker och ting börjar klarna, hur hon också ljugit om sin berättelse. Det gjorde mig förvirrad länge, hur var det egentligen med det där barnet, ärret osv, men stör mig också på att det var så rörigt. I början var jag mest irriterad över alla klischéer, den stackars rika kvinnan, men till slut kom man lite mer under ytan också trots allt. I början också en tanke på det vanskliga jagperspektivet, hur det låter extra klyschigt ur jagets egen mun, men förstår ju att det är viktigt att hon ska ha sin egen röst. Läste pjäsen den bygger på för ca ett år sen, så hade grundstoryn i bakgrunden men jämförde inte detaljer. Det finns mycket bra här också, bland annat i referensen till nutida händelser som metoo.
This entire review has been hidden because of spoilers.
En bok med mer potential kring tema och story än vad som faktiskt kommer ur den. Karaktärerna känns lite väl stereotypiska och mycket cirkulerar kring bara yta och utseende. LA är visserligen säkert så men jag hade gärna fått ta del av mer djup och komplexitet under ytan i denna utseendefixerade värld.
En bok i tre akter om en kvinna och tre män. Upplever huvudpersonen som tystlåten och besviken när omgivningen inte förstår vad hon inte säger (?). Frustrerande och det gör också att jag inte känner någon sympati för henne. På slutet kommer en förklaring till hennes agerande, men det är försent.
Vill börja med att säga att jag inte läst originalet, men jag tycker den här är bra. Svår att lägga ifrån sig och intressant på många sätt. Ibland har jag dock lite svårt att förstå svängningarna i karaktärerna, men det kanske är så det ska vara. Känns både modern och omodern på samma gång.
Läste hela boken i ett söndagssvep, väldigt imponerad av strukturen, karaktärerna och språket - opretentiöst men fulländat. Up there som man säger in La.
vad ska jag säga? där söderbergs gertrud är klarögd och intresseväckande är gammel ginsburgs gertrud blodfattig och ja, trist. jag känner ingenting för henne, även när hon liksom i originalet försöker göra sig fri. i regel uppskattar jag stilgreppet att låta en roman utgå från en annan roman, men här känns det sökt och jag tänker att romanen nog blivit bättre om den utgick från något helt eget.