Trettonde boken i Mons Kallentofts hyllade serie om kriminalinspektör Malin Fors. Det är vår i Linköping. På ett gammalt slagfält hittas en ung man mördad, och någon verkar ha ätit av hans kropp. Spåren leder Malin Fors och hennes kollegor i flera olika riktningar. Mannen var homosexuell, och i en tid då hatbrotten ökar kan det vara ett motiv. Eller har mordet med hans framgångsrika arbete som kemist att göra? När ytterligare en homosexuell man hittas död, börjar Malin frukta att en sadistisk seriemördare går lös. Medan oron sprider sig i staden för utredningen henne allt längre bort, ut i en värld av hänsynslös girighet. Och i jakten på mördaren tvingas hon möta de egna begär och svagheter som hon förgäves försöker fly ifrån.
After being awarded the Swedish equivalent to the Whitbread Award for his debut novel Pesetas, Mons Kallentoft chose to give his own unique take on the classic Scandinavian crime novel. His success was immediate. The first book in the series about superintendent Malin Fors received unanimous praise from the national critics; it also conquered the bestseller charts and has today sold more than 300,000 copies in Sweden alone.
Was Mons Kallentoft born to be a storyteller? Yes, perhaps. Because, considering his upbringing, literature was not the obvious path in life. Mons grew up in a working-class home in the provincial town of Linköping, Sweden. Books were a rare phenomenon in his house; instead the young author spent his time playing football and ice hockey.
He discovered literature when he was about fourteen, and bedridden following a severe sports injury. Kafka, Hemingway and George Orwell introduced the young man to a whole new world.
The path to his own authorship led him through the advertising business, journalism and the shady side of Madrid. His debut, Pesetas, which was awarded the Swedish equivalent to the Whitbread Award, takes place among cocaine dealers and bankrobbers in the Spanish capital.
Following another couple of critically acclaimed novels (Marbella Club and Attractive, Healthy & Spontaneous), as well as an well-regarded travelogue/food essay (Food Noir), Mons Kallentoft chose to give his own unique take on the classic Scandinavian crime novel. His success was immediate.
The first book in the series about Superintendent Malin Fors received unanimous praise from the national critics; it also conquered the bestseller charts and has today sold more than 220 000 copies in Sweden alone. The novel recently appeared on the Norwegian bestseller charts and the series about Malin Fors will soon be published by leading publishing houses in nine countries.
Through the series about Malin Fors, Mons Kallentoft re-establishes his connection to his childhood home – a place that the truly cosmopolitan Kallentoft has spent all his life running from. The result is an innovative series of crime novels that are both poignant and packed full of suspense.
Critics and readers agree: Mons Kallentoft was born to tell the story about Malin Fors. Series: * Malin Fors
På jobbet har vi en intressant dragning om hur människors värderingar sällan ändras i vuxen ålder. Jag berättar entusiastiskt för min man - som genast drar ner mig på jorden: "Jag tror man underskattar hur värderingar överlag kan hamna på glid", menar han och pekar på samhällstillståndet i stora delar av västvärlden idag. Kallentoft inleder den senaste Malin Fors-deckaren på samma tema. Jag blir modstulen, och till en början tar det emot att läsa om hur t.ex. homosexuella behandlas. Inte för att jag inte vet om det här redan - men för att Kallentoft som bekant är HEMMA HOS MIG. Min bild av Linköping är en vänlig, bildad och liberal stad där människors värderingar är... goda. Hade boken utspelat sig i Stockholm eller Jönköping eller Västerås... hade jag inte reagerat. Samtidigt gillar jag ju att känna igen världen Malin rör sig i. Och det är ju inte som att Kallentoft har direkt fel - tyvärr. Jag kan annars bli lite trött på hans indignerade politiska pikar i böckerna (kanske särskilt hans förakt för pengar: åker Fors och kollegorna till ett område i staden som anses "fint", med dyra hus, vet man direkt att de nu kommer möta osympatiska, gärna brottsliga, personer) - men värderings-glidet vore dumt att blunda inför. Deckaren då? Jag tycker den är bra. Kallentoft har en mall han alltid följer, men han skriver så pass personligt och med karaktärer jag uppskattar, att jag köper det, fortfarande, 13 böcker in.
Spännande bladvändare! Jag måste nog omvärdera mina tankar om Mons Kallentofts böcker. Tidigare har jag inte alls tyckt om dem men nu är jag inte lika säker längre.
Stanskäftarna har väckt något hos mig. Något odefinierat som gör att jag helt plötsligt vill läsa de andra tolv böckerna om Malin Fors.
Boken är lättläst, har korta kapitel och ett tempo som driver handlingen framåt. Mons Kallentoft har en speciell berättarstil, lite "wanna be poet" som gör att jag ibland upplever texten som lite ryckig. Men på något sått funkar det, mellan det poetiska är det fullt adrenalinpåslag och mixen blir en behaglig läsning.
Härligt att åter få läsa om Malin, Zeke, Karim och den andra poliserna i Linköping, spännande men också sorgligt, och det lyfter aldrig på riktigt plus en j***a cliffhanger på slutet som jag inte gillar för en del är så förutsägbart. Eller?
Men älskar Kallentofts språk, sällan blir det mer rakt-på oavsett vad det handlar om; känslor, begär, sug, makt, sex.
Stabil Malin Fors-deckare med kännspaka Kallentoft-stilen som kan avskräcka en del läsare med sitt "poetiska" språk och Malin som talar med de döda etc. Lite mer nedtonat i denna bok. I stället satsas det på svängarna inom polisernas privatliv, får se hur länge Kallentoft kan nysta den tråden.
Imponeras ännu en gång av Mons Kallentoft hur bra han skapat Malin. En man som sätter en kvinnas tankar i ord med stor framgång. En väldigt spännande bok med många sido spår som öppnar upp för många spännande framtida böcker om Fors och hennes kompanjoner mfl.
Lika lättläst som alltid, nästan andfådd av takten, nästa sida, nästa sida... upplösningen är lite snabb, lite tunn, man önskar att något mer skulle ha blivit sagt... vissa delar så enkelt och uppenbart - vissa delar mer dolda och spännande.
Ég las Satanskjafta á íslensku. Þetta er spennandi krimmi þó nokkuð mikið sé rætt um einkalíf aðal söguhetjunnar Malin Fors. Sú umfjöllun öll verður þó skiljanlegri þegar líður á söguna. Ég bíð spennt eftir næstu bók um Malin.
Mycket spänning och tvist. Kan man lita på kärleken och kan man gå över lik för pengar.....hur långt är man beredd att gå? Spänning från första till sista sidan som det ska vara....
Vissa serier har man kanske inte tröttnat på, men eventuellt så kan man tycka att det är dags att avsluta dem. Så känner jag för serien om Malin Fors. Att ge upp den är dock inget alternativ, vi har kamperat ihop i många år nu. Satanskäftarna är den trettonde delen i serien.
Det kan vara så att vissa serier inte heller lämpar sig för att läsa ikapp, med en bok i månaden. Ungefär. Det blir lätt lite för mycket Malin och elände. Jag är i alla fall glad att jag laddade upp med en feelgood innan jag läste denna. För här är det mörker. Kolsvart.
Den här serien är lite ojämn, tycker jag, och Satanskäftarna hör till de som inte har varit bland de bästa. Böckerna har hittills kommit ut ungefär en om året. Förra året kom ingen. Betyder det att den fjortonde delen, som jag har kvar att läsa, också är den sista?
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg