Jonna (9) woont in een kindertehuis en hoopt net als de andere kinderen daar dat ze op een dag zal worden geadopteerd door een moeder met mooie kleren en heerlijk geurende parfum. Maar het loopt anders: op een ochtend scheurt er een roestige Volvo de keurig aangeharkte oprit van het kindertehuis op, met daarin de bijna twee meter lange Gorilla. Ze wil een kind adopteren en kiest uitgerekend Jonna uit!
Gorilla neemt Jonna mee naar de oude, leegstaande fabriek waar ze woont. Gorilla is groot en lomp en ruikt naar aap – aanvankelijk wil Jonna niets van haar weten. Maar haar ongewone pleegmoeder blijkt eigenlijk heel lief. Net als ze zich thuis begint te voelen dreigt Jonna teruggestuurd te worden naar het kindertehuis. Maar Jonna en Gorilla geven zich niet zomaar gewonnen.
Frida Nilsson (born 1979) is a Swedish children’s writer whose first book was published in 2004. She has won numerous international shortlistings and prizes, including the August Prize, the German Youth Literature Prize, Expressens Heffaklump and the Astrid Lindgren Prize. She was chosen as one of the best emerging writers in Europe under 39. Nilsson’s writing is characterised by playfulness and sincerity. She has been compared to Roald Dahl and Barbro Lindgren.
Grāmata "Pērtiķa zvaigzne" ir aizraujoša pasaka ar brīnumu un realitātes elementiem. Manuprāt, atbilstoša iekļaušanai 2020. gada Bērnu, jauniešu un vecāku žūrijas sarakstā lasītājiem no 11 gadu vecuma. Ja man būtu 11, man patiktu un tieši 11 gadus vecā es ir ielikusi piecas zvaigznes vērtējumā.
Kādu dienu, kad inspekcija sola pārbaudīt bāreņu namu, kurā ir 51 bērns nevis 50 kā paredzēts, “Biškrēsliņos” sarūsējušā auto ierodas Gorilla un izvēlas adoptēt mazo Jonnu. Jaunā mamma nav tāda, par kuru sapņojusi mazā meitene, arī nekārtīgā pamesto lūžņu mājvieta nav omulīga vieta, kur apmesties, bet ar laiku Jonna pieķeras spalvainajam radījumam, jo ne viss ir tāds, kā sākumā šķiet…
⭐️
Zviedru autore caur amizantiem varoņiem patiesībā slēpj skumju stāstu, attainojot sabiedrības attieksmi pret citādo un tiem, kuri neiekļaujas. Tāpat arī sterili aukstā bērnu nama vide, parāda, kādos apstākļos uzaug bērni, kuri nekad neiepazīst ģimenes mīlestību, meklējot atzinību jebkādos apstākļos.
⭐️
Skumjais stāsts paliek arvien skumjāks, kad apzinies problēmas un sistēmas lielumu, kas kā milzu tīkls sažņaudz jebkādus sapņus par pieņemšanu.
⭐️
Man kā pieaugušajam, lasot šo stāstu, palika atturīga sajūta par krāpšanas un zagšanas epizodi. Jā, jā, es nesaprotu bērnu grāmatas, bet, vai tiešām labi mērķi piedod nosodāmu rīcību?!
⭐️
Kopumā- jauka un reizē skumja grāmata par citādo un to, ka no malas nevar pateikt, kādi mēs dziļi sirdī esam.
For en utrolig historie. Denne barneboken vekket mange følelser hos meg. Når de kaller Nilsson den nye Astrid Lindgren skjønner jeg hva de mener. Nilsson tar opp vanskelig tematikk som utenforskap og ensomhet på en voksen men samtidig barnlig måte - ved hjelp av underholdende karakterer og situasjoner. Denne fungerer godt som høytlesningsbok, og er spennende både for barna og de voksne å lese.
Een leuk fantasievol en vlot geschreven verhaal voor kinderen. Jonna geeft de lezer de duidelijke boodschap mee dat niet alles is wat het lijkt. Een gorilla als moeder kan bijvoorbeeld best goed uitpakken.
Lieliski, izlasīju vienā piesēdienā!! Lūžņu izgāztuves un krāmu tirgus madāma Gorilla noteikti var sacensties ar Karlsonu un Pepiju, vismaz bērnu audzināšanas un omulības mākslās. Tāda laikam tā zviedru bērnu literatūra ir - necik tālu no Lindgrēnas neaiziesi, visi esam ar tiem jandalēšanas kodiem uzauguši. Visi tie dīvainie un nevīžīgie varoņi, kas dzīvo savādos mitekļos un ignorē sociālos priekšrakstus... bet toties - cik ar viņiem kopā ir jautri un brīvi. Arī šai meitenītei, kuru adoptēja Gorilla, ir tiešām paveicies (lai gan nākas piedzīvot arī nervus kutinošus brīžus).
Podívala jsem se na ni, slušelo jí to. Byla velká, silná a hezká, jako nablýskaný traktor. – – – Nelehká cesta malé holčičky z dětského domova do opravdového domova k poněkud svérázné Gorile. Knížka, která děti učí vyvarovat se předsudkům a unáhleným soudům o ostatních jen na základě vzhledu. Hlavní hrdinka ostatně příběh uzavírá slovy, že nic většinou není takové, jaké se to na první pohled zdá. Už dávno jsme četli, že ne každé zlato třpytívá se, ne každý, kdo bloudí, je ztracený, ale neuškodí si to občas připomenout.
Snad jen herecké etudy, které předvádějí Gorila s Jonnou při prodeji věcí ve svém dvoře, mi přišly nevhodné. A lehký pocit zadostiučení mi přineslo, když se jim jejich chování málem vymstilo. I tak si myslím, že by neuškodilo toto počínání odsoudit o něco výslovněji. Ačkoli nechceme, aby byla dětská literatura přílišně didaktická a moralistická, takové podvody (a o podvody podle mého jde) by neměly bez povšimnutí procházet ani “dobrým” postavám.
Ale aby byl závěr o něco pozitivnější; Gorila má 3102 knih a její snem je mít antikvariát. Kdo by si ji nezamiloval?! Už jen za to si zasloužila o hvězdičku víc.
Dal punto di vista di un bambino, questo libro dev'essere fantastico. Janna che detesta lavarsi e finisce in una casa dove lavarsi le mani o pettinarsi non sono necessari. La sua mamma adottiva è forte e sa cavarsela in ogni occasione.
Dal punto di vista mio, invece, ci sono un paio di cosa che non mi convincono. Allora, bellissima l'idea di far adottare la piccola Janna dalla Gorilla. Ma qualcuno mi spiega perché questa gorilla deve vivere truffando il prossimo? Oppure portare vestiti rattoppati che le cadono sempre? E vivere in una fabbrica abbondonata in mezzo alle cianfrusaglie che vende? E perché deve per forza usare Janna nelle sue truffe? Che poi, ovvio, che tutto questo le si ritorce contro. Non so. Mi ha lasciato un po' di amaro in bocca questo. L'autrice non poteva almeno darle un lavoro legale?
Certo l'idea di far guidare Janna non è da imitare a casa ma... Va beh, Soobie, metti a nanna il moralismo...
Jonna woont in kindertehuis De Paardenbloem. Greta, de directrice, wil alles continu spic en span hebben. Ze laat de kinderen alle dekens en lakens uitkloppen en het grind van de oprijlaan aanharken. Jonna is niet zo bezig met hygiëne en vergeet zich vaak te wassen, waardoor ze regelmatig op haar kop krijgt.
Op een dag komt een gorilla in een spijkerbroek aanrijden in een roestige oude Volvo. Ze wil graag een kind adopteren. Gorilla kiest Jonna uit. Samen rijden ze naar Gorilla's huis: een oude loods op een bedrijventerrein met daarachter een binnenplaats vol oud ijzer. In eerste instantie is Jonna bang dat Gorilla haar op zal eten, maar al gauw blijkt Gorilla vooral heel enthousiast te zijn. Ze geeft Jonna de vrijheid om nieuwe dingen te leren én om vies te zijn.
Door een vervelende bemoeial van de gemeente (die zo zijn eigen doelen heeft), lopen Jonna en Gorilla het gevaar uit elkaar gehaald te worden.
Grappig, rond verhaal met meer diepgang dan je op het eerste gezicht vermoedt. Dat één van de hoofdpersonen een pratende gorilla is die meer dan 3000 boeken heeft, (heel slecht) in een Volvo rijdt en een kind adopteert, wordt in veel gevallen niet bevraagd. Dat maakt dit verhaal grappig en origineel. Ik vind de toevoeging van "(en wat dan nog)" in de Nederlandse titel heel goed gekozen. Het prachtige omslag en de andere tekeningen van Martijn van der Linden passen ontzettend goed bij de sfeer en boodschap van het boek.
Jonna har bott hela sitt liv på barnhemmet Renfanan, styrt av den hårda, pedantiska och lite tragiska Gerd. En dag upptäcks det att det finns för många barn på barnhemmet. En måste bort innan kommunen bestämmer sig för att göra en inspektion. Vilken tur då att det inte dröjer länge förrän en skruttig Volvo sladdar in på uppfarten. Så anländer Gorillan till barnhemmet. Hon är på jakt efter ett eget litet barn att ta hand om och givetvis är det Jonna hon väljer. Jonna får flytta med Gorillan till ett skrotupplag i utkanten av staden. Där får hon leva på stekt ägg och hjälpa till med skrotförsäljningen. Hon blir sällan badad eller tvättad och det är inte få besökare som får höra hur Gorillan hotar det stackars barnet med grymma straff om hon inte sköter sig.
Och Jonna har aldrig varit lyckligare.
Apstjärnan är en litet annorlunda bok. Det finns en hel del humor i den, men uppblandat med så mycket sorg och ledsamhet att det blir en känslomässig bergochdalbana. Frida Nilsson har ett härligt grepp om språket och lyckas verkligen ge varenda karaktär sin egen sköna stil Vare sig det är en grov, men kärleksfull gorilla, en ensam, intelligent flicka eller ett kallt och egocentriskt kommunalråd.
Och om någon undrar så ja, Tord finns på riktigt. Jag har träffat honom och han arbetar i Bjuv. Dock inte som kommunalråd...
Je moet het maar verzinnen: Jonna zit in een kindertehuis en wordt op een dag geadopteerd door een gorilla met de naam Gorilla. Gorilla runt een oud-ijzerhandel op een verlaten terrein. In het begin probeert Jonna weg te lopen, maar na een tijdje ontstaat tussen Jonna en Gorilla een warme band.
Naast de verhaallijn over de relatie tussen mensenkind en dier zijn er nog de dreiging van verkoop van het pand waar ze wonen en de ingewikkelde gevoelens van schaamte van Jonna ten opzichte van de buitenwereld.
Tot ongeveer driekwart van het boek vond ik het vier sterren waard. Daarna haakte ik een beetje af.
Kindertehuizen, adoptie, vooroordelen, identiteit, B-boek, 2020. Vertaald uit het Zweeds.
Wat een heerlijk, hartverwarmend en fantasierijk kinderboek! Vooral op elke bladzijde heel grappig, maar tegelijkertijd zit er ook een belangrijke boodschap in: dingen zijn niet altijd wat ze lijken te zijn. Ook leuk voor de niet-lezer, want niet te dik en vol humor. Jonna doet denken aan Pippi Langkous, want ze is ook Zweeds en doet haar eigen ding, maar Frida Larsson heeft er wel een geheel eigen draai aan weten te geven. Martijn van der Linden maakte er mooie illustraties bij en Femke Muller maakte een knappe vertaling. Bijzonder detail: het origineel is al uit 2005, het boek is dit jaar pas uitgebracht in het Nederlands! Beter laat dan nooit :-)
Gorillan, som driver en skrot, adopterar Jonna från barnhemmet. Hon vill först inte, men när hon får en cykel blir de kompisar. Det är skrotigt hemma, men snällt. Och de tricksar att Jonna skälls ut när de ska sälja saker, då få de bättre betalt då folk tycker synd om Jonna,och anmäler det till kommunen som passande vill bygga badhus på tomten. Så Jonna hamnar en till runda på barnhemmet, men rymmer till gömstället därifrån man ser Apstjärnan.
Inte min typ av bok. Uppenbarligen vill den berätta att man ändå kan vara snäll om man ser konstig ut och har det stökigt hemma. Gillar däremot förtås att böcker sper en roll, och att de öppnar ett antikvariat i husvagnen
This entire review has been hidden because of spoilers.
this book had the power to make me imagine such an absurd situation 'being adopted by a gorilla' and with all that happened, i felt very connected with the MC. In certain situations I felt myslef getting angry on behalf of her and imagining what I would've done if that were me.
It was written a bit simple and childish, but it was packed with just enough to keep you pulled in.
Vanaf de openingszin meteen gecharmeerd door dit boek vol humor, heel wat vaart, fantasie en mooie levenslessen voor de jongste lezers onder ons. Mocht je nog geen kerstgeschenk hebben voor je nichtje/neefje van negen, verras haar/hem dan met dit boek onder de kerstboom. Wees maar de saaie oom of tante die boeken geeft: ooit zullen ze je dankbaar zijn!
Een absurdistisch verhaal om voor te lezen aan een groep 5/6. Het verhaal is lekker luchtig en fantasierijk en de tekeningen van Martijn van der Linden lijken net foto’s: prachtig! Een verhaal dat uitnodigt om de fantasie van kinderen te prikkelen: verzin een gewone personage die samen woont met een onmogelijke personage. Wat gaat daar allemaal uit komen?
Intressant bok. När jag läser berättelsen drar jag hela tiden paralleller till Rasmus på luffen. Jag gillar att det inte finns så tydliga tidsmarkörer i boken, så den åldras inte lika snabbt som andra böcker. Jag ser fram emot att se filmatiseringen av boken som ska ha premiär senare i år.
Ļoti skaists stāsts par to, kas ir īsta ģimene un patiesa vecāku mīlestība. Ne vienmēr pirmais iespaids par otru ir tas pareizākais. Grāmata, ko nevarēju nolikt malā, kamēr nebiju izlasījusi. Mīlestība starp pieaugušo un bērnu ir pati svarīgākā.
It's a simple story but it's really cute and the central characters are definitely loveable. A wee girl in an orphanage is adopted by a Gorilla. Their life is a little ramshackle but they find themselves drawn together as a little family. I would love to see more books about their adventures.