What do you think?
Rate this book
Jag måste sluta tänka på Patrik Lundgren
Klara är i trettioårsåldern och har ett halvbra jobb i Stockholms mediavärld. Hon har bulimiska tendenser men hon har också något mycket fint: en livlig fantasi. Som dessvärre hakat upp sig på just Patrik Lundgren, en stadgad medieman som är lika karismatisk som störig. Patrik Lundgren är en energitjuv, och den energin vill Klara ha tillbaka. Nu är det Klaras tid att styra och ställa.
- GenresFiction
200 pages, Hardcover
Published October 15, 2020
2 people are currently reading
60 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 24 of 24 reviews
January 21, 2021
Rolig titel på denna Soncks debut! Jag trodde dessutom att titeln syftade på Patrik Lundberg, författaren till Fjärilsvägen, det hade varit ännu roligare. Såg honom framför mig inledningsvis under läsningen, men förstod snart att jag var fel ute.
Det svåraste för människan är att leva. Att hitta balansen mellan det som varit och det som ska komma, mellan roligt och nödvändigt. För somliga, däribland bokens protagonist Klara, krävs någon form av äventyr för att behålla nyfikenheten på livet. Det kan krävas droger eller otrohetsaffärer. Det räcker alltså inte (?) med en god bok. För mig är det fullt tillräckligt med en humoristisk feministisk pamflett, som den här boken visar sig vara.
I denna dagboksliknande roman vars korta avsnitt inleds med en statusuppdatering för Klaras ibs-mage aka Mårran, följer vi projektet förföra Patrik Lundgren. Den största delen av texten fokuserar Klaras fantasier och dagdrömmar om den samme samt själva huvudtemat - ett välkänt problem - hur hanterar man en situation när köttet bedrar intellektet? Att vara attraherad av en kass kille man samtidigt stör sig på.
Jag gillar den här. Den utspelar sig i Stockholm bland mediemänniskor, och det har vi ju sannerligen stött på förut, men Sonck tacklar detta med en klar och kritisk blick som jag uppskattar. Slutet känns kanske väl tillrättalagt.
Ett av mina favoritavsnitt är idén om att den på pappret korrekta och ängsliga Patrik Lundgren och Abbe med down syndrom kunde vara personliga assistenter åt varandra. Abbe kunde hjälpa Patrik med känslomässiga och kommunikativa svårigheter och resonera kring det egna jaget. Just vad jag och familjen pratade om när vi såg filmen Hur många kramar finns det i världen med Glada Hudik-teatern.
Det svåraste för människan är att leva. Att hitta balansen mellan det som varit och det som ska komma, mellan roligt och nödvändigt. För somliga, däribland bokens protagonist Klara, krävs någon form av äventyr för att behålla nyfikenheten på livet. Det kan krävas droger eller otrohetsaffärer. Det räcker alltså inte (?) med en god bok. För mig är det fullt tillräckligt med en humoristisk feministisk pamflett, som den här boken visar sig vara.
I denna dagboksliknande roman vars korta avsnitt inleds med en statusuppdatering för Klaras ibs-mage aka Mårran, följer vi projektet förföra Patrik Lundgren. Den största delen av texten fokuserar Klaras fantasier och dagdrömmar om den samme samt själva huvudtemat - ett välkänt problem - hur hanterar man en situation när köttet bedrar intellektet? Att vara attraherad av en kass kille man samtidigt stör sig på.
Jag gillar den här. Den utspelar sig i Stockholm bland mediemänniskor, och det har vi ju sannerligen stött på förut, men Sonck tacklar detta med en klar och kritisk blick som jag uppskattar. Slutet känns kanske väl tillrättalagt.
Ett av mina favoritavsnitt är idén om att den på pappret korrekta och ängsliga Patrik Lundgren och Abbe med down syndrom kunde vara personliga assistenter åt varandra. Abbe kunde hjälpa Patrik med känslomässiga och kommunikativa svårigheter och resonera kring det egna jaget. Just vad jag och familjen pratade om när vi såg filmen Hur många kramar finns det i världen med Glada Hudik-teatern.
February 11, 2021
Vissa formuleringar fick mig att skratta högt, men jag fastnade liksom aldrig i berättelsen. Smårolig när jag tog upp den och läste lite i den, gillade samhällsanalysen men inte huvudpersonen och kände mig aldrig riktigt nyfiken på vad som skulle hända härnäst.
July 21, 2025
en värklighetstrogen skilldring av övertänkande av fiktiva senarion. Sonck romantiserar eller överdramatiserar inte detta beteende vilket är väldigt förfriskande.
February 2, 2021
Rolig, härlig och stark debut!
November 10, 2020
Spänstig, smart, kaxig, rolig och med ett fräscht grepp. En debut man blir glad över - för att inte tala om förväntansfull inför nästa 😃 Alla ståuppkomiker fixar inte romanformen - det gör Josefin Sonck. Hurra!
November 28, 2020
En (finlands-)svensk debutroman för övervintrade YA:s... (Håhå jaja.)
Det här är en samtida roman som av nån anledning inleds med en innehållsförteckning. Jättebra om man vill gå tillbaka och läsa JUST DEN DÄR PASSAGEN. – Åh, nån vänlig själ har samlat kapitelrubrikerna tillsammans med paginering, hurra! (Som det vore en djävla kokbok.)
Och – halli hallå! – bindestrecken…! Är de ena vaaanliga, raaaka bindestreck? Nä. No. Nej. De är snea. Som en bånge, en erektion; en akut accent. Obegripligt.
Och det här går väl inte att skylla förf. för, men varje gång jag öppnar boken kan jag inte låta bli att önska att det var en annan bok jag öppnade.
Och nu blir det diktverk:
Nä, vet du va, vet du va, vet du va,
"oh sistah" –
den hära boka kunde ja nog både ha
å mista.
Iblann va dé ju till å mé rätt trist å ens
slå upp den,
du kanske skulle hålla dig, typ, enbart te
stå-uppen?
Slut på diktverk.
Orimlig kritik ändå, orättvis på nåt vis. (Men sickna rim! Potenta.) Den här boken är inte alls så fruktansvärd som jag kanske låter påskina. Faktum är att den faktiskt är ganska välfunnen stundom. Och folk gör väl som dom vill. (Men ge fan i mig.)
"Jag pruttade där jag gick längs med Ringvägen" (s. 129).
Det här är en samtida roman som av nån anledning inleds med en innehållsförteckning. Jättebra om man vill gå tillbaka och läsa JUST DEN DÄR PASSAGEN. – Åh, nån vänlig själ har samlat kapitelrubrikerna tillsammans med paginering, hurra! (Som det vore en djävla kokbok.)
Och – halli hallå! – bindestrecken…! Är de ena vaaanliga, raaaka bindestreck? Nä. No. Nej. De är snea. Som en bånge, en erektion; en akut accent. Obegripligt.
Och det här går väl inte att skylla förf. för, men varje gång jag öppnar boken kan jag inte låta bli att önska att det var en annan bok jag öppnade.
Och nu blir det diktverk:
Nä, vet du va, vet du va, vet du va,
"oh sistah" –
den hära boka kunde ja nog både ha
å mista.
Iblann va dé ju till å mé rätt trist å ens
slå upp den,
du kanske skulle hålla dig, typ, enbart te
stå-uppen?
Slut på diktverk.
Orimlig kritik ändå, orättvis på nåt vis. (Men sickna rim! Potenta.) Den här boken är inte alls så fruktansvärd som jag kanske låter påskina. Faktum är att den faktiskt är ganska välfunnen stundom. Och folk gör väl som dom vill. (Men ge fan i mig.)
"Jag pruttade där jag gick längs med Ringvägen" (s. 129).
October 12, 2024
Det är sällan jag vill ge upp så snabbt på en bok som den här, men jag vill verkligen bara att den ska ta slut och inte stjäla mer av min tid. Jag vet att den inte kommer att leda till något bättre, jag läser klart den med samma pliktkänsla som när man har ett projektarbete man måste bli klar med vare sig man vill eller inte, och trots att det inte är en lång bok så känns sidorna som alldeles för många innan plågan äntligen är över.
Upplägget känns som en blandning av Martina Haags första böcker och Bridget Jones dagbok och ungefär lika aktuellt. Huvudpersonen är precis som standard valfri singelkvinna i 30+-åldern som bor i storstad och jobbar i kultur/mediebranschen och har ett crush på lika generaliserad, äldre man i branschen som egentligen inte behöver göra mer än existera för att huvudpersonen ska bli intresserad. Det som ska föreställa roligt faller platt och poänglöst genom hela boken och beskrivningen av olika karaktärer känns så daterat och endimensionellt att jag hela tiden undrar hur den här historien ens kunde bli publicerad. Vem tyckte att det här kändes nytt och fräscht eller ens intressant när allt jag tänker på är att det känns som en gammalt kvarglömt manus från början av 00-talet?
Upplägget känns som en blandning av Martina Haags första böcker och Bridget Jones dagbok och ungefär lika aktuellt. Huvudpersonen är precis som standard valfri singelkvinna i 30+-åldern som bor i storstad och jobbar i kultur/mediebranschen och har ett crush på lika generaliserad, äldre man i branschen som egentligen inte behöver göra mer än existera för att huvudpersonen ska bli intresserad. Det som ska föreställa roligt faller platt och poänglöst genom hela boken och beskrivningen av olika karaktärer känns så daterat och endimensionellt att jag hela tiden undrar hur den här historien ens kunde bli publicerad. Vem tyckte att det här kändes nytt och fräscht eller ens intressant när allt jag tänker på är att det känns som en gammalt kvarglömt manus från början av 00-talet?
December 21, 2020
Jag skrattar gott när jag läser, för jag gillar huvudpersonens fantasier och rörliga intellekt. I sitt eget huvud skapar Klara scenarion kring mediemannen hon hakat upp sig på. Stockholms medievärld utgör fond.
Mycket påminner om Bridget Jones: besattheten av en man som hon satt på piedestal, det osunda ätbeteendet, singelpaniken. Samtidigt som det är hejdlöst roligt, t.ex. i bildspråket och detaljerna, finns det en smärta. Men helhetsintrycket förblir tyvärr rätt ytligt, lite som en romantisk komedi på Netflix.
Mycket påminner om Bridget Jones: besattheten av en man som hon satt på piedestal, det osunda ätbeteendet, singelpaniken. Samtidigt som det är hejdlöst roligt, t.ex. i bildspråket och detaljerna, finns det en smärta. Men helhetsintrycket förblir tyvärr rätt ytligt, lite som en romantisk komedi på Netflix.
April 7, 2023
Gränslös är hon, Josefin. Och träffar mitt i prick gör hon då det kommer till vardagsfantasier. Jag är övertygad om att alla som läser den känner igen sig i liknande tankar. Rolig bok som jag varmt rekommenderar. Boken har ett snabbt och bekvämt tempo. Detta gjorde att jag, som i andra fall är Nordeuropas långsammaste läsare, läste slut den på några ynka timmar. Det enda oroväckande med boken är att min mamma också tycker den är rolig. Läs den så förstår ni min oro.
December 23, 2020
För många avsnitt av typen ”tänk om det här skulle hända” som pågick enbart i huvudpersonens huvud. I slutet kunde man i och för sig uppskatta greppet men som helhet tycker jag tyvärr inte att det funkade. Blev att jag hopade över långa partier som inte förde handlingen framåt. Gillar Josefin Soncks språk och stand up dock.
July 9, 2021
Rapp och kvick berättarröst med stor självdistans. Samtidigt får vi ta del av ätstöringar, en patriarkal medie- och kulturvärld och den självklara förföringsriten. Allt är utstuderat och blottlagt in i minsta detalj. Jag gillar den, men jag kan förstå att någon annan skulle tycka att den är pratig och lite väl "vad om..."
December 22, 2020
Jag skrattfnyste en handfull gånger och blev imponerad av nivån av huvudkaraktärens självrannsakan och humor men det blev lite väl platt och långransigt i slutändan. Ändå en fnissig bok med kritik riktad åt såväl samhälle som självet, patriarkatet, mediebranschen osv. osv.
August 23, 2023
Sällan jag ger upp en bok i början. Men jag läste bara 25 sidor. Överraskad att boken kom ut 2020, var tvungen att kolla. Skulle ha kunnat vara skriven på 90-talet, inspirerat av Bridget Jones. Ätstörd kvinna sjukligt besatt av en man. Så tröttsamt upplägg.
January 2, 2021
Rätt bok till rätt person i rätt tid. Jag har haft SÅ roligt med den här boken: skrattat, förfasats, njutit. Sonck är genial på scen och tydligen även som romanförfattare. Hoppas på fler böcker!
May 9, 2021
Fyndigt och överraskande språk. Som Egenmäktigt förfarandes ADHDiga lillasyster.
June 16, 2021
Roligt språk och många insiktsfulla poänger! Spännande historia som känns självupplevd. Man får också en bild av hur det kan fungera i TV/teater-branschen.
July 14, 2022
Otroligt roligt skriven! Skrattade högt flera gånger. Lättlästa kapitel, bra sommarläsning
July 20, 2022
Den vita feminismen….
July 28, 2022
Rolig och finurlig bok men lite för lång, det blir lite tradigt på slutet.
Bonus för finlandssvenska anspelningar.
Bonus för finlandssvenska anspelningar.
January 5, 2026
Väldigt rolig och bra skriven
October 21, 2020
En lättsam och rolig roman. Rolig att följa med i Klaras alla fantasier om Patrik och människor i hennes närhet. Ganska lätt att känna igen sig i alla fantasier man kan skapa, men så kul att få läsa om det också, tänk om ens egna tankar hade skrivits ner i en bok.
January 15, 2022
Huvudkaraktären var rolig. Soncks författarskap är fullt av humor. Handlingen var kanske inte för mig men jag trivdes okej. För en person som studerar svenska var den här ljudboken ganska lätt att förstå.
Displaying 1 - 24 of 24 reviews