En brutal dödsskjutning på en lugn östermalmskrog kastar förundersökningsledaren Marianne Jidhoff tillbaka i tiden. Hon hemsöks av minnen från den dramatiska sommaren 1993. En kylig sommar då hennes numera döde make Hans utredde en annan krogskjutning medan deras äktenskap vacklade på ruinens brant.
I London 1993 gömmer sig den självsäkra och förslagna Sacha Jungfeldt undan sitt tidigare liv. Hon är fast besluten att påbörja ett nytt liv långt ifrån Stockholm. Men priset hon får betala för sin flykt är högt utan att varken ge trygghet eller normalitet.
I Tio grisar nere möter vi återigen Marianne Jidhoff, Torsten Ehn och Augustin Madrid i en kritisk utredning bakom överklassens polerade fasader. Men vi får även för första gången en närmare inblick i Mariannes avlidne make Hans, liv.
Denise Rudberg, född 1971, är bosatt i Stockholm. Hon har studerat film och dramaturgi i New York och har bland annat skrivit två löst sammanhållna romantrilogier.
Senast gjorde hon succé med Jenny S, Matilde och Åse som alla har blivit stora försäljningsframgångar. Denise Rudberg har även skrivit en svit ungdomsböcker, Tillsammans, som fick pris som 2008 års mest sålda ungdomsbok. Sommaren 2010 påbörjar hon en ny ungdomsbokstrilogi, Baristas, och hösten 2010 debuterar hon i en ny genre - elegant crime - med Ett litet snedsprång, den första i en serie, där alla böcker redan är sålda till SF för att bli film.
Två parallella stories, som binds ihop på ett bra sätt. Personerna känns det som att man känner redan, det är ändå tionde boken i serien. Men här får man också stifta lite bättre bekantskap med Mariannes avlidne man Hans. Slutet är abrupt och ett antiklimax. Det fattas minst 50 sidor i boken. Men med alla projekt som pågår så måste kanske Denise hasta vidare till nästa. Mycket trist. Jag hoppas att det inte kommer att visa sig vidare i författarskapet.
Ett helt år har jag väntat på den tionde delen i Denise Rudbergs elegant crime-serie med Marianne Jidhoff i huvudrollen. Och den här var väl värd att vänta på. Wow! Denise böcker är sådana man vill kasta sig över, men ändå dra ut på och njuta av.
Jag njuter av läsningen och gillar att nutid varvas med händelser från 1990-talet. Kul att vi får en insyn i hur livet och äktenskapet med exmaken Hans var.
Jag gillar verkligen den här elegant-crimeserien och hela persongalleriet. ”Tio grisar nere” handlar om livsavgörande beslut, hemligheter, lögner och början på något helt nytt. De två parallellhistorierna varvas på ett snyggt sätt. Och det är riktigt bra! Det här är den tionde boken och en av de bästa i serien. Och slutet får mig att redan börja längta efter nästa...
Ja, svenskan är simplast tänkbara ("Hon drog borsten genom håret och satte upp det mörka håret"/"Men det gjorde de inte. Men de..."). Ja, dialogen är cringe i princip hela tiden (jag känner inga rika, medelålders Östermalmsbor, men pratar de så där styligt och opersonligt känner jag inget behov att lära känna några.) Ja, intrigen är högst sekundär (det finns fler omnämnanden om olika matvaror än om brottsliga handlingar). Men ibland behöver jag stänga av hjärnan och bara hänga med några styltiga - men sympatiska! - karaktärer som jag redan känner. Att Rudberg i det (väldigt lilla) som handlar om brott och samhällets baksida tar upp relevanta och (i alla fall semi-)feministiska saker kan jag använda som ytterligare ursäkt. Och i den här boken nojar inte Marianne om sin vikt en enda gång! (Tvångsmässigt slängs såklart en annan karaktär som måste "banta" in, men jag kisar gravt när jag läser de styckena) Att en manlig karaktär som bara funnits med som bad guy tidigare i denna del i serien får fler nyanser känns trevligt, om än inte helt sömlöst infört. Eftersom jag samma dag som jag läste boken såg On the Rocks blev det dessutom en trevlig poäng kring "svaga män uppför sig svinigt, men är kanske inte alltid alltigenom onda" - och plötsligt en komplexitet som hela den här serien annars saknar. (Mer tack vare Coppolas film, visserligen, men ändå bra för läsupplevelsen!) Det går inte att ge böckerna som sådana höga betyg, men mitt stressade huvud tackar ändå och tar emot.
Ni som har hängt med ett tag vet att jag har haft mina åsikter om denna serie. Jag ska inte trötta ut er och rabbla dem återigen. Det här var en av de mycket bättre, jag gillade den här bra mycket mer än jag gjort med serien för övrigt.
Här är det två parallella historier som binds samman på ett bra sätt. Denise Rudberg väver mycket skickligt ihop dem och de var båda intressanta, bra blanding av båda helt enkelt. Såhär tio böcker in i serien känns det som att jag verkligen känner karaktärerna. Man får bekanta sig med Mariannes avlidne man Hans och hur han kände för henne. Det var riktigt intressant att äntligen få en inblick i deras relation samt att man får lära känna Marianne än bättre.
Slutet fick jag inte riktigt ihop. Men annars var detta bra, som alltid lättläst och sidorna slukas fort.
Älskar att läsa om Marianne, Torsten och alla de andra, tyvärr var det en ganska ytlig story denna gången. Saknade mystiken som funnits i tidigare böcker.
Gillar böckerna om Marianne Jidhoff, men den här gillar jag minst. Den känns slarvig både vad gäller språket och upplägget. Parallella historier som ändå fungerar bra till slutet. Där saknas det alltför mycket och jag bläddrade t o m tillbaka för att se om jag missat ett kapitel eller två.
Jag började lyssna på den här serien när första boken kom, och sedan dess har jag bara lyssnat på den, aldrig läst. De funkar bra som ljudböcker men jag tvivlar på att jag skulle orka ta mig igenom dem i tryckt form. De är lättsamma och funkar som bakgrundsunderhållning när jag är trött och/eller pysslar med något annat, men särskilt bra på annat sätt är de inte.
Mordhistorierna är sällan särskilt spännande, utan jag har fortsatt lyssna för att jag gillar karaktärerna. Tyvärr brast den här boken även på det planet. Jag saknade verkligen Augustin som knappt var med, och Torsten som bara dök upp i korta snuttar.
Den här delen var den mest förutsägbara i hela serien. Vanligen gillar jag när historier från två olika tidsepoker vävs ihop men här var det självklart redan från början hur det skulle sluta så det gav inte så mycket. I stället tog dåtiden över för mycket, som om det inte blev någon plats över för att lösa brottet i nutid, och för att bygga vidare på karaktärerna.
Jag kommer troligen att lyssna även på kommande delar, med förhoppningen om att karaktärerna jag saknade får mer plats då. Dessutom läser Anna-Maria Käll bra, och det lyfter serien.
Jag har bara läst två böcker i denna serie innan (har dock alla böcker hemma), men jag måste säga att det inte gör någonting. Jag fick ändå ut mycket av boken och tycker att denna är den bästa, hittills. Jag älskar blandningen av dåtid och nutid och hur allt knyts samman i slutet. Boken håller ett bra tempo och för den som inte håller koll på alla personer så finns ett bra personbibliotek längst fram. Både miljö och personer är väl beskrivna vilket gör att man kan se allt framför sig, något jag verkligen uppskattar. När boken var slut kände jag att jag ville ha mer. 200 sidor till hade jag inte haft något emot. Vad som dock är bra är att jag i alla fall har flera böcker i serien att ta mig ann. 😍🙏
Jag vill ge boken en femma i betyg, den är väldigt spännande och två parallella historier vävs ihop på ett bra sätt. I tionde boken i serien får man lära känna karaktärerna ytterligare, och i historian som utspelar sig på 90-talet får man också lära känna Mariannes man Hans och förstå mer kring deras förhållande. De två historierna fungerar väldigt bra ihop och det är rakt igenom spännande. Sedan händer något och boken tar bara slut, ett riktigt antiklimax. Fick författaren bråttom? Varför avslutades bara historian helt abrupt? Riktigt synd på en bok som fram till dess hade fångat mig helt.
Hm gillar fortfarande karaktärerna men känns som att historierna blir tunnare och tunnare på nått sätt. Eller kanske inte historierna utan snarare hur de skrivs ut, känns nästan lite slappt, att inte historien riktigt skrivs ut helt, framförallt i slutet. Har författaren också ett tycke för karaktärerna så det skrivs fler böcker, men har tröttnat på detta deckarformat?
3,5 i betyg. Den tionde boken i serien skiljer sig från de andra och har ett spännande inslag av hopp i tiden mellan 90-talet och nutid. Att få lite inslag från 93 skapade en djupare bild av karaktärerna men mycket av det som utspelat sig förr och det som det lett till i nutid vidrörs bara ytligt. Det är en intressant historia man hade velat få veta ännu mer om, det drog ner betyget lite tyvärr.
Detta är en av de bästa delarna i Jidhoff-serien. Två parallella spår som stiligt vävs samman med Rudbergs enkla, härliga språk. Denna var en riktig pärla att läsa! Jag är också totally down för att privatlivet tar mer plats. Vill bara läsa nästa NU!
Set in London and Stockholm, two of the places I've lived. It's fun to follow the characters from book to book, although they're all a bit snarky. In this book, there's a 22-year old girl who manages companies and nightclubs. Completely unbelievable. But it's an easy and enjoyable read.
Gillar verkligen Marianne Jidhoff och persongalleri runt henne. En småputtrig historia där vissa röda trådar knyts ihop. Också spännande att Coviden är med, känns väldigt nu.
Att hänga med Marianne är alltid trevligt, men här inte så intressant som att läsa om Sacha. Det spåret hastades bort och jag upplever slutet på romanen som ett antiklimax.
I love the elegant crime genre and how Denise Rudberg writes. I like that we are following three different people and that we also get to learn more about Marianne Jidhoffs past relationship.