What do you think?
Rate this book
Jorden
91 pages, Hardcover
First published January 1, 1920
1 person want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 of 1 review
October 15, 2020
Denna samling var lite mjäkigare än Blombergs föregående, den coola Människan och guden (som jag nyss läste), men det lätta, stiliga språket och den fläskiga känsligheten gör att även denna samling är rätt njutbar.
TVÅ SÅNGER TILL LIVET
I.
Förbannade liv, som brusar
i jordens länder och hav
– jag vill inte tjäna dig längre
som fånge och slav.
Jag vill inte vakna mera
i skuggan av din sorg
och känna hjärtat kräla
som kräftan i sin korg.
Jag vill inte vakna mera
och lyss till tomma ord.
– Det finns en enda sanning:
vi ruttna och bli jord.
Det finns en enda visshet:
vi spruta ner med blod
den underbara dikten,
att människan är god.
Allt gjorde ju detsamma,
om ej förtvivlan brann
i mörkret djupt här inne,
– ty även den är sann.
II.
Välsignade liv, som susar
kring lyftade händer på nytt,
hur sällsamt blev ej ditt mörker
i strålande ljus förbytt.
Jag öppnar mitt skumma fönster
i morgonens daggiga glans
och skuggorna skrämmas och flykta
i skimret från skyarnas krans.
Den vita sommarblommen,
som sargade ögat förr,
jag smeker den, den doftar
förtroligt vid min dörr.
Du rika liv som glittrar
i varje kronas blom,
vem är väl jag, som vågar
att fälla någon dom!
Vad som är sant, det har jag
kanhända ej förstått,
kanhända ingen anar
vad som är ont och gott.
TVÅ SÅNGER TILL LIVET
I.
Förbannade liv, som brusar
i jordens länder och hav
– jag vill inte tjäna dig längre
som fånge och slav.
Jag vill inte vakna mera
i skuggan av din sorg
och känna hjärtat kräla
som kräftan i sin korg.
Jag vill inte vakna mera
och lyss till tomma ord.
– Det finns en enda sanning:
vi ruttna och bli jord.
Det finns en enda visshet:
vi spruta ner med blod
den underbara dikten,
att människan är god.
Allt gjorde ju detsamma,
om ej förtvivlan brann
i mörkret djupt här inne,
– ty även den är sann.
II.
Välsignade liv, som susar
kring lyftade händer på nytt,
hur sällsamt blev ej ditt mörker
i strålande ljus förbytt.
Jag öppnar mitt skumma fönster
i morgonens daggiga glans
och skuggorna skrämmas och flykta
i skimret från skyarnas krans.
Den vita sommarblommen,
som sargade ögat förr,
jag smeker den, den doftar
förtroligt vid min dörr.
Du rika liv som glittrar
i varje kronas blom,
vem är väl jag, som vågar
att fälla någon dom!
Vad som är sant, det har jag
kanhända ej förstått,
kanhända ingen anar
vad som är ont och gott.
Displaying 1 of 1 review