What do you think?
Rate this book
Hospitalet: Fångad, drogad, utnyttjad
Bara tolv år gammal skrevs Barbara O’Hare in på mentalsjukhuset Aston Hall år 1971. Men istället för räddningen undan hennes svåra hemsituation var det början på ett nytt helvete.
Barbara utsattes för ofattbara fysiska och mentala övergrepp och ofrivilliga medicinska experiment.
Sjukhusets föreståndare och chefsläkare dr Kenneth Milner utnyttjade Barbara och många andra barn sexuellt och utsatte dem för regelrätt tortyr som kom att påverka dem resten av deras liv.
Barbara O’Hare berättar här modigt om det öde hon delar med otaliga andra patienter på Aston Hall och hur hon som vuxen hittade en väg ut ur traumat.
Detta är den sanna historien om ett ofattbart övergrepp bakom stängda dörrar inom en institution som skulle hjälpa och skydda barn i behov av vård.
Barbara utsattes för ofattbara fysiska och mentala övergrepp och ofrivilliga medicinska experiment.
Sjukhusets föreståndare och chefsläkare dr Kenneth Milner utnyttjade Barbara och många andra barn sexuellt och utsatte dem för regelrätt tortyr som kom att påverka dem resten av deras liv.
Barbara O’Hare berättar här modigt om det öde hon delar med otaliga andra patienter på Aston Hall och hur hon som vuxen hittade en väg ut ur traumat.
Detta är den sanna historien om ett ofattbart övergrepp bakom stängda dörrar inom en institution som skulle hjälpa och skydda barn i behov av vård.
- GenresAudiobook
340 pages, Hardcover
Published October 1, 2020
3 people are currently reading
22 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 2 of 2 reviews
October 25, 2020
En sann historia som handlar om författaren själv, Barbara. Kan direkt sagt säga att Barbara var ett otroligt oälskat barn då hon kom från en zigenarkvinna. Att fadern var hel puckad och inte fattade att han också stod för hennes existens och var ett tattarbarn, är min största ilska. Sedan att fadern på något vis ändå lyckas skaffa sig fruntimmer, trots sitt hetsiga humör, och att han inför deras ögon behandlar Barbara som skit, också väldigt förvånande.
Läsaren får delas med minst 3 kvinnor som Barbaras pappa, på något konstigt sätt lyckas charma och hur Barbara blir behandlad av dem. Den första kvinnan som också har sex och föder en son med pappan, mobbar Barbara som bara är 5 år. Efter kvinnan föder till sig en son, då funkar hennes hjärna. Då är det tydligen inte okej att se Barbaras hand bli gul och blå, eller se hennes svulten, ihjälslagen eller liknande, nej nej, det var ok innan hon blev gravid - äcklig satmara.
Men denna kvinna lämnar då fadern, för nu är det ju som sagt inte okej. Men då hyrs huset ut, till ett random par. Först är de snälla, ja tills Edna, kvinnan, börjar dricka och då slå Barbara eller trycka in skedar i underlivet för att på något sätt se om hon fortfarande är oskuld. Barbara är då ca 12 år, och det är väldigt konstigt tankesätt dessa kvinnor har. Bara för att man ska vara 50% zigenare, är man tydligen kåt oavsett ålder och man är tjuv och man är ett djur, hm...
Sedan hamnar Barbara på ett fosterhem, för de tänker att hon behöver vårdnad och skola. Sedan eftersom Barbara har en dröm att hitta sin mamma, hon som aldrig försökt hitta henne, och rymmer då från anstalten. Hon blir sedan lovad av fosterhemmet att hon ska till något flott ställe, som sedan visar sig vara Aston Hill, som visade sig experimentera på barn med sanningsserum.
Mycket händer och det är för mig, bara otroligt optimatiskt av Barbara att ändå älska sin pappa, gubbjäveln som neglerat, mentalt och verbalt mobbat, och även fysiskt hotat Barbara. Ändå ska hon älska honom... Optimisten räddade visserligen henne. Men jag förstår inte riktigt vad Barbara vill. Jag förstår att hon vill hitta någon i världen som älskar henne, men gumman, din mamma som inte tog dig ifrån din äckliga pappa, hon är inte den personen. Och hon glömmer bort de få kompisar hon anförskaffar sig. Det enda hon gör en period är att försöka ta självmord. Sedan de få kompisar hon fick lära känna, efter de försvinner eller hon lämnar Aston Hill, då kommer de aldrig tillbaka. Hur optimistisk och drömmande är Barbara egentligen?!
Boken lämnade mig kluven. Ogillade Barbara, faktiskt. Men det som hände runt omkring var intressant, vuxna människor är ibland så vidriga.
Läsaren får delas med minst 3 kvinnor som Barbaras pappa, på något konstigt sätt lyckas charma och hur Barbara blir behandlad av dem. Den första kvinnan som också har sex och föder en son med pappan, mobbar Barbara som bara är 5 år. Efter kvinnan föder till sig en son, då funkar hennes hjärna. Då är det tydligen inte okej att se Barbaras hand bli gul och blå, eller se hennes svulten, ihjälslagen eller liknande, nej nej, det var ok innan hon blev gravid - äcklig satmara.
Men denna kvinna lämnar då fadern, för nu är det ju som sagt inte okej. Men då hyrs huset ut, till ett random par. Först är de snälla, ja tills Edna, kvinnan, börjar dricka och då slå Barbara eller trycka in skedar i underlivet för att på något sätt se om hon fortfarande är oskuld. Barbara är då ca 12 år, och det är väldigt konstigt tankesätt dessa kvinnor har. Bara för att man ska vara 50% zigenare, är man tydligen kåt oavsett ålder och man är tjuv och man är ett djur, hm...
Sedan hamnar Barbara på ett fosterhem, för de tänker att hon behöver vårdnad och skola. Sedan eftersom Barbara har en dröm att hitta sin mamma, hon som aldrig försökt hitta henne, och rymmer då från anstalten. Hon blir sedan lovad av fosterhemmet att hon ska till något flott ställe, som sedan visar sig vara Aston Hill, som visade sig experimentera på barn med sanningsserum.
Mycket händer och det är för mig, bara otroligt optimatiskt av Barbara att ändå älska sin pappa, gubbjäveln som neglerat, mentalt och verbalt mobbat, och även fysiskt hotat Barbara. Ändå ska hon älska honom... Optimisten räddade visserligen henne. Men jag förstår inte riktigt vad Barbara vill. Jag förstår att hon vill hitta någon i världen som älskar henne, men gumman, din mamma som inte tog dig ifrån din äckliga pappa, hon är inte den personen. Och hon glömmer bort de få kompisar hon anförskaffar sig. Det enda hon gör en period är att försöka ta självmord. Sedan de få kompisar hon fick lära känna, efter de försvinner eller hon lämnar Aston Hill, då kommer de aldrig tillbaka. Hur optimistisk och drömmande är Barbara egentligen?!
Boken lämnade mig kluven. Ogillade Barbara, faktiskt. Men det som hände runt omkring var intressant, vuxna människor är ibland så vidriga.
March 17, 2022
En obehaglig, ofattbar, hemsk och sann historia om hur Barbara blir utsatt för fruktansvärda övergrepp under sina barn- och ungdomsår. Svårt att förstå hur någon kan komma levande ur det och klara av att berätta om det, men som hon säger i slutet så blev det en slags terapi. Synd bara att läkaren hann dö innan allt uppdagades.
Displaying 1 - 2 of 2 reviews