Aldrig tidigare i världshistorien har det samlats in lika mycket data som idag. Men vad ska vi ha den till?
I Algoritmmakaren argumenterar nationalekonomen Tommy Andersson för att data kan användas för att fatta bättre och mer välgrundade beslut inom en rad områden. Men för det krävs en genomtänkt strategi och – framför allt – funktionella algoritmer. Utifrån forskning och exempel från verkligheten resonerar Andersson kring hur beslutsalgoritmer kan användas för att ge svar på ett antal av samtidens mest angelägna frågor: Hur kan flyktingar integreras bättre? Hur kan organbristen lösas? Hur kan skolan göras mer likvärdig? Kanske kan väldesignade beslutsalgoritmer vara ett medel i arbetet med att skapa bättre samhällen.
Om författaren: Tommy Andersson är professor i nationalekonomi vid Lunds universitet. Hans forskning har ofta bedrivits i nära dialog med olika beslutsfattare. Detta har bland annat resulterat i Skandinaviens första algoritmbaserade organbytesprogram och världens första algoritmbaserade system för placering av kvotflyktingar. Andersson är styrelseledamot i Society for Economic Design sedan 2013 och styrelseledamot i Society for Social Choice and Welfare sedan 2016. 2019 utsågs han till adjungerad ledamot av Kommittén för priset i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne.
Tommy Andersson är professor i nationalekonomi vid Lunds universitet. Hans forskning har ofta bedrivits i nära dialog med olika beslutsfattare. Detta har bland annat resulterat i Skandinaviens första algoritmbaserade organbytesprogram och världens första algoritmbaserade system för placering av kvotflyktingar. Andersson är president i det vetenskapliga samfundet Society for Economic Design. Sedan 2019 är han ledamot av Kommittén för priset i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Han har tidigare utkommit med Algoritmmakaren på Fri Tanke, 2020.
När behöver man en beslutsalgoritm? Det kan vara inom sjukvården eller skolväsendet. Vilken skola en elev skall gå till eller vilka personer som skall få en vårdande behandling. Vi pratar här om att försöka åstadkomma objektivt bra beslut som inte baserar sig på politik eller åsikter. Det här är en trevlig bok om faktiskt arbete för att göra samhället bättre, optimera enskilda aspekter inom staten så att man får bättre resultat för de personer som konsumenterna av de offentliga tjänsterna. Och bättre effektivitet är ju bra för skattebetalarna också. Vi pratar inte här om något Algokratisk anfall på staten, utan man fokuserar på enskilda fall och optimerar dem. Som njurtransplantation t.ex. Jag kan tycka att andra hälften av boken är bättre än den första halvan. Kan det vara att författaren blir bättre vand att skriva? Kan också vara att det första ämnet som han tar upp (flyktningkrisen) är ett politiskt laddat ämne där forskare kan bli stukade när beslutsfattare bestämmer sig för att inte lyssna på dem. När trots vad som sägs till politikerna skulle leda till bättre utfall. Som författare skulle jag dock inte skriva alls om att George Soros sponsrat nått projekt som man vart relaterat till. Okej bok, men kanske inte för den som inte vart inom dessa frågor förut.
Pedagogiskt om problemen med matchningar utan pengar, exempelvis organ och skolplatser. Intressant också om hur författaren och byråkrater jobbar med frågorna.