Ewert hamnar på sjukhus där han drabbas av en kvinnlig stalker som ger honom kalla kårar. Samtidigt ska han hantera stormar i sitt förhållande, Carolinas olyckliga liv och surkålsjuicen från medarbetaren och veganen Richard Kahn. Men allt ordnar sig med hjälp av Emser, John Silver, kattungar och en trogen Plymouth Valiant av 1975 års modell.
Man måste ta den vite medelålders kränkta mannen lite i försvar om man ska orka läsa serien om Ewert. Som är allt annat än pk. Men med rätt humör så fungerar den här serien bra. Dock har den gått ner sig lite, så det blir ett medelbetyg.
Vet inte varför jag fortfarande läser dessa, men det finns ett visst underhållningsvärde. Det är provocerande med de bruna tankarna som framförs samt de förenklade kvinnoporträtten som är riktigt unkna . Mjukporren är det också alldeles för mkt av, förstår att författaren jobbat på gamla p-tidningar, men han bör växa in i 2020-talet... Boken i sig är inte speciellt spännande, generaliserande och nog den sämsta i serien.
Den här boken känns mer rörig än de tidigare. Storyn är inte lika underhållande och jag ler inte alls särskilt mycket åt Ewerts eskapader. Richard är en onödig tråkmåns som mest bara gör dynamiken obalanserad, men visst, det finns ju sådana människor också i verkliga livet så det kanske inte är så konstigt att en sådan dyker upp i den här typen av bok. Men det betyder inte att jag måste uppskatta hans närvaro. Jag upplever att han stör flytet i berättandet och det irriterar mig. Ewert och Carolina är två karaktärer jag kommit att gilla, nu förefaller det som att också Måns är på väg tillbaka. Jag gillade Måns i början men när han blev ett våp som bara låg och lipade tyckte jag att han tappade rejält, jag väntade mig något annat av honom. Sorg över det han utsattes för, ja. Men också en vilja att sätta gränser och skapa sig en vettig tillvaro. Men vi får se varthän det hela barkar nu...
Inde den bästa boken i serien om Truut. Dock kan jag inte låta bli att gilla den småbuttre kommissarien som fastnat i en annan tid. Det hjälper till att reflektera över den värld vi lever i och att ibland har Evert rött, och ibland inte. I denna bok jagas en mördare som lämnar halva råttor efter sig och Truut bryter f Oron precis som författare Dag.
En smårolig "komedideckare" med Evert Trut, som tycks ha gjort en tidsresa från åttioåring på sjuttiotalet till 60+ i nutid, men som ändå får alla brudar efter sig. 😮 Plus en del nyttig samhällskritik och en spännande historia.
Lika charmig Evert som vanligt. Spännande intrig, lite upprepande av alla hans problem, men på det hela taget så levererade den som väntat. Ser fram emot nästa!
Ok. Samma upplägg som tidigare böcker i serien. Mer eller mindre. Har man läst ett par av Öhrlunds böcker vet man vad man har att vänta. Handlingen och karaktärerna känns igen. Tröttsamt. Men Öhrlund skriver bra och är lättläst.