En knarklangare i Stockholm blir skjuten. Och han är bara den första av flera. Det enda som länkar offren till varandra är att de langar knark, men de har inte känt varandra eller tillhört samma grupperingar. Det är också ont om bevis från brottsplatserna. Endast kulor och hylsor som tyder på att gärningsmannen är densamma. Kommissarie Jacob Colt och hans kollegor sitter fast i utredningen. Är det en uppgörelse i den undre världen? En ensam galning? Eller en aktionsgrupp mot narkotika som någon kallad Städaren påstått till kvällstidningarna? Samtidigt fortsätter mördaren att bringa sin egen rättvisa. När man inte kan få rättvisa genom lagen får man gå utanför den. Eller?
Här är det två olika berättare, den ena är den "allvetande berättaren" och det är själva utredningens perspektiv och sker i imperfekt. Den "allvetande berättaren" vet allt, utom vem mördaren är. Mördaren är nämligen en egen berättare och här sker det i presens. Man skulle kunna tycka att det blir rörigt, men så upplever jag det inte alls utan jag gillar det. Läs mer på http://bokslut.blogspot.se/2011/10/fo...
Den här boken var rätt underhållande överlag, den är lätt att läsa samtidigt som den inte lämnar några direkta spår. En lättsmält historia som är skön att slappna av med, helt enkelt. Vem mördaren var räknade jag ut relativt tidigt, ledtrådarna pekade ju åt ett visst håll samtidigt som åklagarens ovilja att tänka på andra spår än det hon själv snöat in på. Det hade varit roligt att någon gång bli mer överraskad av vem/vilka som är skurk/ar i en bok, men samtidigt har jag läst så pass mycket att det känns som det är svårt att överraska mig mer än med någon detalj. Jacob är en rätt intressant karaktär, här är han kanske något för tillrättalagd i och med att det känns som han alltid har rätt. Men det får vara okej, det är ändå en för stunden-bok och karaktärer i sådana är oftast rätt enkla.
Handling & Tema : 3/5 Karaktärerna: 3/5 Miljöbeskrivning: 3/5 Språk och berättarkonst: 3/5 : Förlåt min vrede tillhör serien Jakob Colt, Jacob Colt förekommer även i serien Silfverbielke men där är han inte huvudkaraktär utan polis i jakt efter en seriemördare som även är den boken handlar om. Jag gillar Buthler & Öhrlund språk stil .Deras böcker är lättlästa, innehåller inte massa beskrivningar , det är rappa dialoger med en snabb handling. Det är böcker jag behöver för att vila huvudet, pausa från rikare litteratur. Att läsa flera av deras böcker i rad efter varandra hade inte gått . Jag vill ha ut mer av mitt läsande, men som paus är de perfekta.