What do you think?
Rate this book
Murha Sunnuntaitiellä
Yksi Ruotsin rikoshistorian visaisimmista murhista.
Palkitun historioitsijan true crime -kirja pureutuu vuonna 1965 tapahtuneeseen naismurhaan. Miten ihmeessä psyykeltään pahasti sairas murhaaja pystyi niin taitavasti salaamaan syyllisyytensä?
Tukholman hyvinvoivassa eteläisessä esikaupungissa nuori nainen löytyy kuolleena sängystään. Asunnossa ei näy mitään jälkiä. Tapausta luullaan itsemurhaksi, kunnes lakanalta löytyy tippa kuivunutta siemennestettä. Englund kuvaa askel askeleelta murhan mutkikasta selvitystyötä ja rikollisen paljastuessa tämän perverssiä mieltä. Taustalla ovat 60-luvun muutokset: seksuaalinen vapautuminen sekä rikos- ja sensaatiokirjallisuuden kasvu. Täysin dokumentaarinen teos on elävästi kerrottu kuin paras romaani. Osana kirjaa murhaajan hyytäviä muistiinpanoja.
Peter Englund on ruotsalainen historioitsija, tarinallisten tietokirjojen August-palkittu mestari ja entinen Ruotsin Akatemian jäsen. Häneltä on käännetty suomeksi useita teoksia, viimeisimpinä elämäkerta Kuningatar Kristiina – tyttökuningas ja esseekokoelma Menneisyyden maisema.
Pituus: 9 tuntia 49 min.
Palkitun historioitsijan true crime -kirja pureutuu vuonna 1965 tapahtuneeseen naismurhaan. Miten ihmeessä psyykeltään pahasti sairas murhaaja pystyi niin taitavasti salaamaan syyllisyytensä?
Tukholman hyvinvoivassa eteläisessä esikaupungissa nuori nainen löytyy kuolleena sängystään. Asunnossa ei näy mitään jälkiä. Tapausta luullaan itsemurhaksi, kunnes lakanalta löytyy tippa kuivunutta siemennestettä. Englund kuvaa askel askeleelta murhan mutkikasta selvitystyötä ja rikollisen paljastuessa tämän perverssiä mieltä. Taustalla ovat 60-luvun muutokset: seksuaalinen vapautuminen sekä rikos- ja sensaatiokirjallisuuden kasvu. Täysin dokumentaarinen teos on elävästi kerrottu kuin paras romaani. Osana kirjaa murhaajan hyytäviä muistiinpanoja.
Peter Englund on ruotsalainen historioitsija, tarinallisten tietokirjojen August-palkittu mestari ja entinen Ruotsin Akatemian jäsen. Häneltä on käännetty suomeksi useita teoksia, viimeisimpinä elämäkerta Kuningatar Kristiina – tyttökuningas ja esseekokoelma Menneisyyden maisema.
Pituus: 9 tuntia 49 min.
Audiobook
First published June 12, 2020
15 people are currently reading
347 people want to read
About the author
Peter Englund
46 books176 followersPeter Englund (born April 4, 1957 in Boden) is a Swedish author and historian, and a member of the Swedish Academy since 2002.
Englund was born into a military family in Boden and studied caretaking for two years and then humanistic subjects for another two years in secondary school. He was then conscripted and served 15 months in the Swedish Army at the Norrbotten Regiment located in Boden. He was politically active in his youth and supported the FNL.
Englund studied archaeology, history, and theoretical philosophy at Uppsala University, completing a bachelor's degree in 1983, after which he began doctoral studies in History. He was awarded his Ph.D. in 1989 for his dissertation Det hotade huset (English title in the dissertation abstract: A House in Peril) (1989), an investigation of the worldview of the 17th century Swedish nobility. During his period as a doctoral student, he had also worked for some time for the Swedish Military Intelligence and Security Service ("MUST"), and the year before receiving his doctorate he had published the bestselling Poltava, a detailed description of the Battle of Poltava, where the troops of Swedish king Charles XII were defeated by the Russian army of Tsar Peter I in 1709.
Englund has received the August Prize (1993) and the Selma Lagerlöf Prize for Literature (2002). He was elected a member of the Swedish Academy in 2002.
Englund writes non-fiction books and essays, mainly about history, and especially about the Rise of Sweden as a Great Power, but also about other historical events. He writes in a very accessible style, providing narrative details usually omitted in typical books about history. His books have gained popularity and are translated into several languages, such as German and Czech.
Englund was born into a military family in Boden and studied caretaking for two years and then humanistic subjects for another two years in secondary school. He was then conscripted and served 15 months in the Swedish Army at the Norrbotten Regiment located in Boden. He was politically active in his youth and supported the FNL.
Englund studied archaeology, history, and theoretical philosophy at Uppsala University, completing a bachelor's degree in 1983, after which he began doctoral studies in History. He was awarded his Ph.D. in 1989 for his dissertation Det hotade huset (English title in the dissertation abstract: A House in Peril) (1989), an investigation of the worldview of the 17th century Swedish nobility. During his period as a doctoral student, he had also worked for some time for the Swedish Military Intelligence and Security Service ("MUST"), and the year before receiving his doctorate he had published the bestselling Poltava, a detailed description of the Battle of Poltava, where the troops of Swedish king Charles XII were defeated by the Russian army of Tsar Peter I in 1709.
Englund has received the August Prize (1993) and the Selma Lagerlöf Prize for Literature (2002). He was elected a member of the Swedish Academy in 2002.
Englund writes non-fiction books and essays, mainly about history, and especially about the Rise of Sweden as a Great Power, but also about other historical events. He writes in a very accessible style, providing narrative details usually omitted in typical books about history. His books have gained popularity and are translated into several languages, such as German and Czech.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 82 reviews
August 15, 2020
Jomenvisst. Den här är ju bra. Ett bortglömt mord blir uppmärksammat igen och vi får veta allt om rekordåren på 60-talet. Mordet är mystiskt och mördarens anteckningar är chockerande vidriga. Peter Englund kan sina saker och har gjort fin research. Men fan, jag tycker ändå att det fattas nåt? Kanske är det värme? Kanske är det mordoffret, Marianne Granell? Englund har sagt i intervjuer att han ville skriva om 60-talet och ibland känns boken också mer som en bok om 60-talet än en true crime-bok. Men Englund har också sagt alla förtjänar ett eftermäle, och jag tar för givet att han menar Granell? Men ibland verkar han mer fascinerad av kommissarie G W Larsson som styrde utredningen. När boken är utläst vet jag mer om honom än om Granell. Englund beklagar också att man inte hittar foton på Larsson om man söker på nätet. Men när jag bildsökte på Marianne Granell får jag bara upp en enda bild, men det reagerar Englund inte på. Alltså, jag vet inte. Det är nåt här som inte når helt fram i mig.
July 22, 2020
Allt jag gillar med en bok, fakta och historia, spänning och dessutom utspelar det hela sig ett stenkast från där jag bor. Solklar 5/5.
December 16, 2020
Betyg: 4,5 av 5.
June 25, 2020
Blev väldigt fäst vid denna. Första boken jag läst av Englund och han skriver väldigt bra. Mycket intressant hur han satt in händelserna i en historisk kontext med många detaljer om Stockholms historia. Gillar också hans stringenta språk. Samt plus för att han tackar arkiven och arkivarierna i sitt efterord.
September 12, 2020
Eftersom jag inte var född 1965, då detta mord skedde, så kände jag inte till det innan, vilket gjorde det extra intressant och spännande. När mördaren till slut grips är jag inte alls säker på att de har rätt gärningsman, även om indicierna är många.
Jag gillar att Englund även berättar om andra saker som hände under den här tiden, både i Sverige och i världen. Här finns också populärhistoriska tidsmarkörer. Ibland kan jag tycka att det blir lite för mycket, men det kan bero på att jag själv inte har upplevt den tiden. Snyggt paketerat är det i alla fall!
Jag gillar att Englund även berättar om andra saker som hände under den här tiden, både i Sverige och i världen. Här finns också populärhistoriska tidsmarkörer. Ibland kan jag tycka att det blir lite för mycket, men det kan bero på att jag själv inte har upplevt den tiden. Snyggt paketerat är det i alla fall!
October 27, 2022
Den här boken var nästan bra. Tyvärr alldeles för spretig och alldeles för många sidospår. Kom till sida 260 sen orkade jag tyvärr inte läsa klart den.
August 10, 2024
Elokuun kuukausiliitteessä Hesari julkaisi Gubbängenin kirjeenvaihtajan esseen, joka käsitteli 60-luvun puolivälissä tukholmalaisessa lähiössä tapahtunutta murhaa. Esseen kirjoittajan Teppo Sillantauksen pääasiallisena aineistona on historioitsija Peter Englundin kirja Murha Sunnuntaitiellä, joka on true crime -sarjan ehdotonta laatuparhaimmistoa. Huolellisesti taustoitettu, selkeästi ja vain todisteiden avulla etenevä jännäri, jossa vuorottelevat tapauksen tutkija ja epäillyn murhaajan (erittäin graafiset) muistiinpanot.
Erityisen ansiokasta kirjassa oli 60-luvun Ruotsin yhteiskunnallinen analyysi, joka tapahtui viihdyttävästi siinä sivussa - olen tajunnut, mutta en selkeästi hahmottanut, mitkä olivat sodanjälkeisen Ruotsin ja Suomen yhtäläisyydet ja erot. Koko maailma eli tietysti kylmän sodan ja avaruusohjelman aikaa, ja länsimaiset yhteiskunnat kasvoivat kukin tavallaan. Ruotsissa sosiaalidemokraattien pitkä kukoistuskausi, materiaalinen kasvu ja ainakin näennäinen yhteiskuntarauha rakoilivat liitoksistaan vielä vain hienoisesti. Kiinnostavaa on myös lyhyt vertailu siihen, millaisia internetajan masinoimat terroriteot ovat ja miten ne syntyvät verrattuna tähän sadistiseen murhaan.
Erinomaista poliisityön kuvausta, tekee eläväksi myös sen, miten esimerkiksi tutkintatavat olivat tuohon aikaan erilaisia kuin nykyään. Samalta aikakaudelta, vaikka toki jo 50-luvulta pariksi sopii Teemu Keskisarjan vauhdikas Kyllikki Saaren tapauksen selvitys Kyllikki Saari: Mysteerin ihmisten historia. Sopii vertailla, miten Englund selviää historioitsijan työkaluilla, ja Keskisarja tarvitsee paljon (viihdytävää toki) värikynää. Englundin tehtävä on sikäli helpompi, että murhaaja jäi kiinni, eikä jossiteltavaa juuri jää.
Linkki kuukausiliiteen juttuun:
https://www.hs.fi/kuukausiliite/art-2...
Erityisen ansiokasta kirjassa oli 60-luvun Ruotsin yhteiskunnallinen analyysi, joka tapahtui viihdyttävästi siinä sivussa - olen tajunnut, mutta en selkeästi hahmottanut, mitkä olivat sodanjälkeisen Ruotsin ja Suomen yhtäläisyydet ja erot. Koko maailma eli tietysti kylmän sodan ja avaruusohjelman aikaa, ja länsimaiset yhteiskunnat kasvoivat kukin tavallaan. Ruotsissa sosiaalidemokraattien pitkä kukoistuskausi, materiaalinen kasvu ja ainakin näennäinen yhteiskuntarauha rakoilivat liitoksistaan vielä vain hienoisesti. Kiinnostavaa on myös lyhyt vertailu siihen, millaisia internetajan masinoimat terroriteot ovat ja miten ne syntyvät verrattuna tähän sadistiseen murhaan.
Erinomaista poliisityön kuvausta, tekee eläväksi myös sen, miten esimerkiksi tutkintatavat olivat tuohon aikaan erilaisia kuin nykyään. Samalta aikakaudelta, vaikka toki jo 50-luvulta pariksi sopii Teemu Keskisarjan vauhdikas Kyllikki Saaren tapauksen selvitys Kyllikki Saari: Mysteerin ihmisten historia. Sopii vertailla, miten Englund selviää historioitsijan työkaluilla, ja Keskisarja tarvitsee paljon (viihdytävää toki) värikynää. Englundin tehtävä on sikäli helpompi, että murhaaja jäi kiinni, eikä jossiteltavaa juuri jää.
Linkki kuukausiliiteen juttuun:
https://www.hs.fi/kuukausiliite/art-2...
December 18, 2020
Underhållande, välskriven och spännande! Har dock väldigt svårt för true crime genren just nu vilket gör att jag tycker att allt runt omkring mordet är mer intressant. Skildringarna i boken om tiden, staden och samhället är dock fantastiska så boken rekommenderas starkt och är ett måste om du gillar true crime.
June 20, 2020
Jag blev positivt överraskad över att boken var ovanligt intressant för att kännas som en underhållningsbok. Mordet är egentligen inte det intressanta, utan det är stämningen, 60-talsandan, politiken och tankarna om rekordåren som är den mesta behållningen för mig. Kanske blir utläggningarna från rättegångarna aningen längre än jag hade önskat, men det går lätt att snabbläsa. Likaså tycker jag att mördarens anteckningar blir lite långa och enahanda – kanske hade det gått att klippa bort lite där.
Det jag mest saknar är någon sorts efterinformation om vad som hände med mördaren. I en kort mening står det när han dog, men därutöver finns ingen information. Det hade varit intressant att få veta något om vad han gjorde i mellantiden: var han under psykiatrisk vård hela tiden, eller blev han småningom frisläppt och sedd för ”botad”? Gissningsvis finns det inte så mycket upplysningar om honom, men åtminstone det här hade varit intressant att veta. Det får mig att fundera över om det är för att t ex skydda hans familj (hustru? ev. barn?) som det är så knapphändiga upplysningar om honom.
Även några ytterligare reflektioner från mötet med offrets väninna hade varit intressanta. Englund skriver om att hennes vittnesmål när han träffade henne 2019 (gissar jag att det var) var samma som femtio år tidigare, men det finns få upplysningar om vad hon kände och hur hon tänkte, särskilt om stämningen i området. Det hade varit intressant att höra mer om och jag tänker inte att det hade behövt bli snaskigt.
Mycket lättläst. Välskriven och faktiskt utan korrekturfel vad jag kunde se – ovanligt numera, och skönt – om än inte stilistiskt njutbar så ofta. Det är en tydlig, gedigen text, men språket får mig inte att försjunka som väl kanske är målet för mig med finare litteratur. Jag känner att jag vill läsa mer om 1960-talet, så Englunds hänvisningar i efterordet till andra böcker kommer väl till pass.
Rekommenderas för alla som vill lära sig lite om Sverige på ett lättsmält sätt. Det är sällan jag sätter en fyra för en ”underhållningsbok” men jag provar med det så får jag se om det blir en trea senare ändå – betrakta det som en svag fyra tills vidare.
Det jag mest saknar är någon sorts efterinformation om vad som hände med mördaren. I en kort mening står det när han dog, men därutöver finns ingen information. Det hade varit intressant att få veta något om vad han gjorde i mellantiden: var han under psykiatrisk vård hela tiden, eller blev han småningom frisläppt och sedd för ”botad”? Gissningsvis finns det inte så mycket upplysningar om honom, men åtminstone det här hade varit intressant att veta. Det får mig att fundera över om det är för att t ex skydda hans familj (hustru? ev. barn?) som det är så knapphändiga upplysningar om honom.
Även några ytterligare reflektioner från mötet med offrets väninna hade varit intressanta. Englund skriver om att hennes vittnesmål när han träffade henne 2019 (gissar jag att det var) var samma som femtio år tidigare, men det finns få upplysningar om vad hon kände och hur hon tänkte, särskilt om stämningen i området. Det hade varit intressant att höra mer om och jag tänker inte att det hade behövt bli snaskigt.
Mycket lättläst. Välskriven och faktiskt utan korrekturfel vad jag kunde se – ovanligt numera, och skönt – om än inte stilistiskt njutbar så ofta. Det är en tydlig, gedigen text, men språket får mig inte att försjunka som väl kanske är målet för mig med finare litteratur. Jag känner att jag vill läsa mer om 1960-talet, så Englunds hänvisningar i efterordet till andra böcker kommer väl till pass.
Rekommenderas för alla som vill lära sig lite om Sverige på ett lättsmält sätt. Det är sällan jag sätter en fyra för en ”underhållningsbok” men jag provar med det så får jag se om det blir en trea senare ändå – betrakta det som en svag fyra tills vidare.
October 21, 2020
Tre och en halv stjärna, avrundat uppåt.
Jag är egentligen inte någon större fan av true crime. Ofta ligger brotten för nära i tiden för att det ska kännas bekvämt. Efterlevande orsakas onödigt lidande varje gång såren rivs upp. Så är dock inte fallet rörande boken Söndagsvägen. Alla efterlevande är döda sedan länge.
Peter Englunds ambition är att undersöka ett historiskt skeende där det fortfarande finns levande vittnen. Utifrån arkivstudier och djupintervjuer berättar han historien om hur en ung flicka mördas i sitt hem år 1965.
Boken är inte bara berättelsen om ett mord, utan också berättelsen om tidsandan i 60-talets Sverige. Det är i de senare jag tycker den stora styrkan ligger. Många av mina egna suddiga minnen från den tiden väcktes till liv. Någon rafflande deckarhistoria är det däremot inte.
Jag är egentligen inte någon större fan av true crime. Ofta ligger brotten för nära i tiden för att det ska kännas bekvämt. Efterlevande orsakas onödigt lidande varje gång såren rivs upp. Så är dock inte fallet rörande boken Söndagsvägen. Alla efterlevande är döda sedan länge.
Peter Englunds ambition är att undersöka ett historiskt skeende där det fortfarande finns levande vittnen. Utifrån arkivstudier och djupintervjuer berättar han historien om hur en ung flicka mördas i sitt hem år 1965.
Boken är inte bara berättelsen om ett mord, utan också berättelsen om tidsandan i 60-talets Sverige. Det är i de senare jag tycker den stora styrkan ligger. Många av mina egna suddiga minnen från den tiden väcktes till liv. Någon rafflande deckarhistoria är det däremot inte.
October 16, 2020
True crime i finkläder, dvs i Peter Englunds ord. Jag har läst en del kritik mot att Peter Englund ibland blir "för utsvävande" i Söndagsvägen. En ny person kan knappt introduceras förrän en historielektion i mikroformat utvecklar sig om varför det såg ut som det gjorde på 1960-talet. Men för en som aldrig upplevt den tiden, som jag, så är det ju bara bra. Allt får en kontext.
Historien i boken varvas från start med den då oidentifierade mördarens egna anteckningar. Handskrivna lappar där galenskapen och bitterheten blir alltmer tydlig. Ilska över att bli ratad av kvinnor när han bara vill ha en partner. Planer på hur han ska ta det han har rätt till om ingen vill ge honom det. Med våld om så behövs. Planer på hur alla dessa högfärdiga kvinnor ska straffas. Och världen med, för övrigt. Världen som inte fattat mördarens storhet.
.
Den här boken var inget annat än en bragd.
5 av 5. ⭐⭐⭐⭐⭐
Historien i boken varvas från start med den då oidentifierade mördarens egna anteckningar. Handskrivna lappar där galenskapen och bitterheten blir alltmer tydlig. Ilska över att bli ratad av kvinnor när han bara vill ha en partner. Planer på hur han ska ta det han har rätt till om ingen vill ge honom det. Med våld om så behövs. Planer på hur alla dessa högfärdiga kvinnor ska straffas. Och världen med, för övrigt. Världen som inte fattat mördarens storhet.
.
Den här boken var inget annat än en bragd.
5 av 5. ⭐⭐⭐⭐⭐
July 19, 2020
Peter Englund skriver lite oväntat en truecrimebok. Visst är det en del minnen och mentalitetshistoria som i författarens tidigare alster, men i sin kärna är handlar denna bok om ett mord på en ung kvinna i Stockholm 1965. Tyvärr lyfter det inte riktigt, mordfallet och den troliga mördaren är lite för torftigt i slutänden.
Man får väl drömma vidare om Englunds Karl XI-biografi...
Man får väl drömma vidare om Englunds Karl XI-biografi...
October 2, 2022
2,5. Inte skönlitteratur utan mer populärhistoria, en redogörelse om ett mord i Hökarängen på 60-talet. Inte jättespännande och stundtals rätt stolpig, men heller inte svårläst eller jättetråkig. Eventuellt fann jag den mer intressant eftersom jag är bekant med området kring Söndagsvägen och Hökarängen.
July 19, 2020
”En idyll är inte ett absolut tillstånd. Den är något som uppstår efteråt. Dess förutsättning är en förändring, en förvandling, en plötslig spricka. På så vis blir den alltid en efterkonstruktion.”
August 11, 2020
Lyssnade på ljudboken tillsammans med Pär som är uppväxt i Skönstaholm, 20 år efter mordet. Väldigt intressant, spännande och välskrivet.
September 12, 2020
Så intressant. Ett historiskt dokument.
September 27, 2020
På många sätt smart att gifta true crime, autofiktion och Insel. Succén är given men utöver detta kommersiella genidrag så måste man ändå fråga sig: varför behöver den här boken finnas?
January 17, 2021
Fin skildring av inte bara mordet, brottsoffret och gärningsmannen, utan också av Sverige och Stockholm under 1960-talet. Mycket läsvärd!
November 30, 2024
Fan vad jag gillar Englund
April 2, 2025
Riktigt bra true crime. Saklig, välresearchad och spännande. Mördarens egna dagboksanteckningar svåra att skaka av sig även efter att boken är färdigläst.
November 7, 2023
Nått som saknades.. hade kanske varit bättre om det bara varit en skildring av 1960-talets Stockholm.
October 5, 2020
Välskriven bok om ett halvintressant kriminalfall. Det som gör boken verkligt läsvärd är miljöbeskrivningen och att Englund lyckas fånga tidsandan på ett engagerande sätt.
March 23, 2024
Englund inleder boken med en prolog som är ett briljant, socialdokumentärt koncentrat över folkhemsdrömmens stadsplanering i Sverige under 50- och tidigt 60-tal. Dess framtidstro (och kanske övertro) i social ingenjörskonst, ett slags "välfärdsstatlig utopism" manifesterad i de "mönsterstäder" som byggdes från grunden på fälten i Stockholms stads utkanter. Där fanns en tanke om "kollektivliv och individualism […] i lycklig balans". Detta i en byggnadsstil som kom att kallas just "folkhemsarkitektur" (vilken Englund utan ironi konstaterar nog är "den enda riktigt helsvenska arkitekturstil som finns"). En av dessa framtidsorter hette Hökarängen.
Året är 1965 och just i Hökarängen, i denna ideologiska idyll, sker ett mord.
Från bilden av huslängorna i sina "mänskliga format" sliter oss Englund brutalt och släpper oss rätt ner i en mördares efterlämnade anteckningar; de nogsamt nedtecknade förberedelserna för att plåga och till slut döda en annan människa. En ung kvinna.
Brottets inhumana verklighet, polisens initiala klumpighet och påföljande, segdragna utredning, redovisar Englund kargt och avskalat sakligt, på gränsen till distanserat. Ett slags icke-reflekterande reportagestil. Här uppstår en tydlig skillnad i skrivningen. Det engagerade, analyserande och stundom färgstarka återberättandet av Sverige som folkhemsprojekt, är frånvarande i brottsavsnitten. Han beklagar själv vid några tillfällen hur svårt han har för att komma såväl offer som andra inblandade nära, trots ett digert material (och ett imponerande fotarbete av författaren själv: "Jag har kammat igenom sumpen i polisarkivet"). Kanske är Englund onödigt, om förståeligt, försiktig för att i egna ord ge en aning färg åt berättelsen – även om jag fullt förstår hans respekt för de inblandade. Men, som enbart mordhistoria engagerar den inte riktigt, inte bortom de unika inblickarna i gärningsmannens sjuka hjärna. Det är istället, inte alldeles oväntat, historikern Englund som briljerar i insikt och inlevelsefullt redovisade sammanhang när han lyriskt vandrar runt i ett sextiotal han för övrigt har egna barnminnen från; på plats på de förortsgator som numera hyser bostadsrätter, via tidningslägg, tidens reklam och tv-program, m m. När han får göra sina egna kopplingar, analyser och poänger. Det är i de avsnitten som språket också lyfter.
Englund påpekar själv vid ett tillfälle att "som historiker kommer man ofelbart för sent till platsen." Lite så känns det, vad gäller brottet, men när det handlar om historiens trådar i det stora, i samhället, i Sverige under 60-talet, har Englund hittat hem till sin mammas gata (även om den inte var just Söndagsvägen). Där är han i sitt – vanliga - esse.
Året är 1965 och just i Hökarängen, i denna ideologiska idyll, sker ett mord.
Från bilden av huslängorna i sina "mänskliga format" sliter oss Englund brutalt och släpper oss rätt ner i en mördares efterlämnade anteckningar; de nogsamt nedtecknade förberedelserna för att plåga och till slut döda en annan människa. En ung kvinna.
Brottets inhumana verklighet, polisens initiala klumpighet och påföljande, segdragna utredning, redovisar Englund kargt och avskalat sakligt, på gränsen till distanserat. Ett slags icke-reflekterande reportagestil. Här uppstår en tydlig skillnad i skrivningen. Det engagerade, analyserande och stundom färgstarka återberättandet av Sverige som folkhemsprojekt, är frånvarande i brottsavsnitten. Han beklagar själv vid några tillfällen hur svårt han har för att komma såväl offer som andra inblandade nära, trots ett digert material (och ett imponerande fotarbete av författaren själv: "Jag har kammat igenom sumpen i polisarkivet"). Kanske är Englund onödigt, om förståeligt, försiktig för att i egna ord ge en aning färg åt berättelsen – även om jag fullt förstår hans respekt för de inblandade. Men, som enbart mordhistoria engagerar den inte riktigt, inte bortom de unika inblickarna i gärningsmannens sjuka hjärna. Det är istället, inte alldeles oväntat, historikern Englund som briljerar i insikt och inlevelsefullt redovisade sammanhang när han lyriskt vandrar runt i ett sextiotal han för övrigt har egna barnminnen från; på plats på de förortsgator som numera hyser bostadsrätter, via tidningslägg, tidens reklam och tv-program, m m. När han får göra sina egna kopplingar, analyser och poänger. Det är i de avsnitten som språket också lyfter.
Englund påpekar själv vid ett tillfälle att "som historiker kommer man ofelbart för sent till platsen." Lite så känns det, vad gäller brottet, men när det handlar om historiens trådar i det stora, i samhället, i Sverige under 60-talet, har Englund hittat hem till sin mammas gata (även om den inte var just Söndagsvägen). Där är han i sitt – vanliga - esse.
July 18, 2022
Ehkä ensimmäinen kokonainen true crime -kirja jonka muistan lukeneeni (ellei Jack the Ripper -kirjaa lasketa). True crime -podcasteja on kyllä tullut kuunneltua ja tv-sarjoja katsottua, mutta jotenkin kirjaa lukiessa tuntui korostuneen surulliselta se, miten nuoren naisen koko elämä ja persoona jää tämän elämän päättäneen rikoksen ja rikollisen varjoon. Murhaajalle annettiin hyvin paljon sivutilaa, mikä tuntui jotenkin väärältä - samalla toki ymmärsi sen, miksi kyseessä oleva sairas mies kiinnosti Englundia. Toisaalta oikein mitään ei kerrottu miehen elämän loppuvaiheista; jos kyseessä oli se, ettei tietoa ollut saatavilla, olisi Englund voinut mielestäni myöntää sen avoimesti. Muutoin Englund tekee kaikin puolin huolellista työtä, ja on hyvin huomattavissa että kirja on historioitsijan kirjoittama. Kuvaus Ruotsista 60-luvulla on mielenkiintoista luettavaa, ja mieluusti lukisin vastaavanlaista kerrontaa Suomestakin.
Englund on kyllä yrittänyt olla hukuttamatta Kickania, rikoksen uhria, kaiken muun kalabaliikin sekaan, mutta tehtävä ei ole ollut helppo. Kickanin elämä jäi lyhyeksi, eikä Englund ilmeisesti oikein löytänyt ketään kunnolla muistelemaan tätä. Historioitsijana Englund kertoo olevansa tottuneempi kaivelemaan huomattavasti vanhempia aineistoja, ja tämän projektin kohdalla hän oikein odotti sitä, miten mukavaa vaihtelua olisi kertoa ajasta ja ihmisistä joita todistaneita henkilöitä olisi edelleen elossa. Vaikutti kuitenkin siltä, että Englundin onnistui päästä haastattelemaan vain yhtä Kickanin tuntenutta ja rikokseen todistajanakin liittynyttä henkilöä - tai ainakin vain tämä yksi on päätynyt kirjan sivuille saakka.
Ei täysin ongelmaton teos, mutta kuitenkin neljän tähden arvoinen suoritus.
Englund on kyllä yrittänyt olla hukuttamatta Kickania, rikoksen uhria, kaiken muun kalabaliikin sekaan, mutta tehtävä ei ole ollut helppo. Kickanin elämä jäi lyhyeksi, eikä Englund ilmeisesti oikein löytänyt ketään kunnolla muistelemaan tätä. Historioitsijana Englund kertoo olevansa tottuneempi kaivelemaan huomattavasti vanhempia aineistoja, ja tämän projektin kohdalla hän oikein odotti sitä, miten mukavaa vaihtelua olisi kertoa ajasta ja ihmisistä joita todistaneita henkilöitä olisi edelleen elossa. Vaikutti kuitenkin siltä, että Englundin onnistui päästä haastattelemaan vain yhtä Kickanin tuntenutta ja rikokseen todistajanakin liittynyttä henkilöä - tai ainakin vain tämä yksi on päätynyt kirjan sivuille saakka.
Ei täysin ongelmaton teos, mutta kuitenkin neljän tähden arvoinen suoritus.
March 14, 2021
Varför har Englund ens skrivit den här boken? Det är lite intressant med skildringarna av tidsperioden, men känslan som har växt efter att jag läst klart är att han är en riktig gubbe som skriver för andra gubbar. Han vänder sig till och med till män som läsare när han lägger in någon text om att alla män känner en kvinna som har blivit våldtagen. Vad är det?
Jag har verkligen uppskattat hans böcker med idéhistoriska berättelser tex förflutenhetens landskap, och värdet i boken är noggrannheten.
Men idoliserandet av alla poliser? Han vill skildra tiden genom att göra långa utvikningar om deras historia och hur de är formade av och formar kontexten kring mordberättelsen. Men var är kvinnorna? Det finns flera kvinnor som kunde ha fått liknande utvikningar. Herregud berättelsen rör sig runt en kvinna! Men ändå kan han inte skildra hur samhället tedde sig ur ett kvinnligt perspektiv. Helt förståeligt att han har svårt att göra det för han har inte en kvinnlig erfarenhet, men varför valde han inte istället en berättelse som han kunde göra rättvisa? Istället blir det mer en slipprig nerkörning i det överfulla diket av mördad-ung-kvinna-berättelser.
Jag har verkligen uppskattat hans böcker med idéhistoriska berättelser tex förflutenhetens landskap, och värdet i boken är noggrannheten.
Men idoliserandet av alla poliser? Han vill skildra tiden genom att göra långa utvikningar om deras historia och hur de är formade av och formar kontexten kring mordberättelsen. Men var är kvinnorna? Det finns flera kvinnor som kunde ha fått liknande utvikningar. Herregud berättelsen rör sig runt en kvinna! Men ändå kan han inte skildra hur samhället tedde sig ur ett kvinnligt perspektiv. Helt förståeligt att han har svårt att göra det för han har inte en kvinnlig erfarenhet, men varför valde han inte istället en berättelse som han kunde göra rättvisa? Istället blir det mer en slipprig nerkörning i det överfulla diket av mördad-ung-kvinna-berättelser.
January 22, 2021
Vakuuttavaa tekstiä, jossa yhdistyvät lähihistorian ajankuva, poliisityö ja oikeastaan myös ihan klassinen dekkari. Kyseessä on true crime: nuori nainen on murhattu ruotsalaisessa lähiössä ja murhaajaa etsitään. Poliisityö etenee monien vaiheiden kautta, virheitä tehdään. Hitaasti tarkentuu ällistyttävä lähikuva tappajasta, jonkalaisen voi kuvitella fiktion pahikseksi. (John Fowlesin kirjaan Neitoperho viitataan, eikä suotta.) Kuitenkin kirjassa kuvatut murhaajan ajatukset ja teot ovat täyttä totta: ne perustuvat oikeisiin dokumentteihin, tämän omiin muistiinpanoihin, poliisin arkistoihin ja ajan lehtiuutisiin. Tapaus sidotaan sekä 1960-luvun tapahtumiin että silloiseen lähimenneisyyteen. Kirjoittaja on historiantutkijana analyyttinen - mukana ei ole hirmutöillä mässäilyä eikä ylisanoja. Kuitenkin tekstistä välittyy ymmärrys tragediasta, sen mahdollisesta synnystä ja sen seuraamuksista. Arviossa neljä tähteä, mutta voisi olla viisikin.
January 4, 2021
Miulle uusi tuttavuus, Peter Englund, tuo kovasti mieleen Teemu Keskisarjan: hieman samanlaisella tyylillä molemmat historiantutkija-kirjailijat tositapauksensa tekstimuotoon paketoivat. Vaikka mie en oo mikkään historiaintoilija, tykkään Keskisarjasta ja Murhasta Sunnuntaitiellä erityispaljon.
Englund vie lukijan 60-luvun Ruotsiin, jossa nuori nainen löytyy surmattuna omasta sängystään. Syyllisen etsintä kohahduttaa koko maata. Mutta aikansa kohurikoksetkin muuttuvat vuosikymmenten kuluessa sumeneviksi muistikuviksi ja dokumenteiksi arkistoihin. Näihin dokumentteihin pohjautuen Englund punoo tarinansa. Yhdeksi "päähenkilöksi" voi nostaa ajankuvan Ruotsista, joka elää suurta menestysaikaa ja hyvinvointivaltion alkua. Muttei särötöntä aikaa taida ollakaan.
Luin yhdeltä makuulta, jota taas seuraavana aamuna kaduin, kun oli maanantai ja työpäivä.
Englund vie lukijan 60-luvun Ruotsiin, jossa nuori nainen löytyy surmattuna omasta sängystään. Syyllisen etsintä kohahduttaa koko maata. Mutta aikansa kohurikoksetkin muuttuvat vuosikymmenten kuluessa sumeneviksi muistikuviksi ja dokumenteiksi arkistoihin. Näihin dokumentteihin pohjautuen Englund punoo tarinansa. Yhdeksi "päähenkilöksi" voi nostaa ajankuvan Ruotsista, joka elää suurta menestysaikaa ja hyvinvointivaltion alkua. Muttei särötöntä aikaa taida ollakaan.
Luin yhdeltä makuulta, jota taas seuraavana aamuna kaduin, kun oli maanantai ja työpäivä.
March 2, 2021
Mästerligt.
Är småkär i Peter Englund (som alla andra) efter att ha sträckläst krigets skönhet & sorg i stugan i somras, så när jag såg han skrivit en bok om kvarteren kring skönstaholmsskolan där jag var slöjdfröken i 2 år så bara visste jag, att det skulle bli guld. Skönstaholm är idealsamhället som råkade bli mellan motorvägarna, sorgligt nog, men så var det inte förr.
Han väver en bild av Sverige 1965 så klar att man ser det framför sig. (ropade kontrollfrågor till mamma ibland, som var 21 år och bodde i stan då, det mesta verkar stämma).
Utan att spoliera för de som inte hört talas om mordet i Farsta kan jag säga, det handlar om 18-åriga Kickan som är död och mordet. Och mördaren. Och en massa snutar och detektiver. Och Stockholm.
Obs! Inte för den mörkrädd som har en källartrapp. Annars måste ni läsa den nu!
(Ska vi gå fika på BAK i veckan?)
Är småkär i Peter Englund (som alla andra) efter att ha sträckläst krigets skönhet & sorg i stugan i somras, så när jag såg han skrivit en bok om kvarteren kring skönstaholmsskolan där jag var slöjdfröken i 2 år så bara visste jag, att det skulle bli guld. Skönstaholm är idealsamhället som råkade bli mellan motorvägarna, sorgligt nog, men så var det inte förr.
Han väver en bild av Sverige 1965 så klar att man ser det framför sig. (ropade kontrollfrågor till mamma ibland, som var 21 år och bodde i stan då, det mesta verkar stämma).
Utan att spoliera för de som inte hört talas om mordet i Farsta kan jag säga, det handlar om 18-åriga Kickan som är död och mordet. Och mördaren. Och en massa snutar och detektiver. Och Stockholm.
Obs! Inte för den mörkrädd som har en källartrapp. Annars måste ni läsa den nu!
(Ska vi gå fika på BAK i veckan?)
September 15, 2020
Jag vill egentligen ge den här boken en fyra, men som några andra recensenter skriver:
Det lyfter inte riktigt.
Jag har läst i stort sett allt som Peter Englund har skrivit. Poltava fick jag av min lärare när jag var tolv. Ofredsår, Den oövervinnerlige. Silvermasken. Jag följde hans blogg, läste hans essäer och så vidare. Få författare har påverkat mig så mycket som Englund. Hans sätt att skriva, hans användning av skiljetecken, hans syn på mentalitetshistoria och hans fotnotskommentarer. Jag kanske blev mättad av hans ganska storvulna språk.
Delarna om 1960-talet är bra. Uppbyggnaden av fallet är bättre. Men jag saknar det där lilla extra och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Eller så är jag bara mätt på hans sätt att skriva.
Det lyfter inte riktigt.
Jag har läst i stort sett allt som Peter Englund har skrivit. Poltava fick jag av min lärare när jag var tolv. Ofredsår, Den oövervinnerlige. Silvermasken. Jag följde hans blogg, läste hans essäer och så vidare. Få författare har påverkat mig så mycket som Englund. Hans sätt att skriva, hans användning av skiljetecken, hans syn på mentalitetshistoria och hans fotnotskommentarer. Jag kanske blev mättad av hans ganska storvulna språk.
Delarna om 1960-talet är bra. Uppbyggnaden av fallet är bättre. Men jag saknar det där lilla extra och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Eller så är jag bara mätt på hans sätt att skriva.
April 29, 2021
The book is essentially an attempt to give a snapshot of Swedish life in 1965, using a famous murder/rape case from that year, that featured a lot in the press. The case itself is interesting, although pretty gruesome, and is presented in a way that feels familiar from crime fiction: by slowly and gradually revealing the facts, but also by teasing ahead a bit.
It's a little bit voyeuristic, but not exceedingly so, in my opinion.
The writing is sufficiently colourful and features a slow, deliberate pace that gave me an air of meticulousness (and some new vocabulary).
I was torn between a 3 and a 4. I decided to give it a 4 for the copious amounts of information about the society of the late 60s.
It's a little bit voyeuristic, but not exceedingly so, in my opinion.
The writing is sufficiently colourful and features a slow, deliberate pace that gave me an air of meticulousness (and some new vocabulary).
I was torn between a 3 and a 4. I decided to give it a 4 for the copious amounts of information about the society of the late 60s.
Displaying 1 - 30 of 82 reviews