Hon vänder sig om och ser på mig, ren och skär viljestyrka och jävelskap i hela hennes sätt att hålla sig. En hel naturkraft nedkokad till en individ, hela världens vindar insvepta i ett väsen på tretton år med det solblekta håret stoppat bakom öronen och becksvart vatten glittrande bakom sig.
Litar du inte på mig?
Hennes röst är stadig och lyckas precis färdas över avståndet mellan oss utan att skrika. Den är fnittrig. Utmanande. Och jag har absolut inget att komma med.
*
När Rio åker på läger sommaren innan sjuan förväntar hon sig inget annat än att vara oändligt uttråkad. Det enda som känns värre än att vara strandad på ett läger där hon inte känner någon är tanken på att högstadiet snart börjar och att hon inte vet vad det innebär. Hur gör en när en växer upp? Varför verkar alla andra ha sån koll? Och så mitt i all förvirring finns Indigo som på något vis gör allting så mycket enklare, och så mycket svårare, bara genom att finnas till.
pendlat mellan skratt, gråt och pirr. en väldans fin bok om att va ung, gay och sjukt kär. scener en känner igen sig i som gör ont men också scener som får en att minnas hur långt man själv kommit. ville krama Rio flertal gånger.
en bok jag önska fanns när jag själv va 14 och behövt en liten knuff åt rätt håll eller bara en hand att hålla i.
Jag kan, av uppenbara skäl, inte relatera till att vara, eller för den delen ha varit, en tjej i yngre tonåren. Trots det så ter sig berättelsen om Rio väldigt relaterbar. Jingryd har ett oerhört träffsäkert tilltal och fångar uppväxtens osäkerhet i den sammas språkdräkt. Jag kan verkligen höra dialogen för mitt inre.
4.5 ⭐️. Att läsa Ingenting och allting på samma gång var som att slungas tillbaka rätt in i min egen högstadietid, fast på bästa möjliga sätt. Det var som att få betrakta den med en mycket klarare blick, och jag önskar så att mitt yngre jag hade haft den här boken. <3
7/10. Riktigt gullig och rolig bok! Rio's tankar är underhållande. Hon har en härlig kemi med Indigo och andra karaktärer. Kände att boken satte upp problem som inte riktigt "came to fruition", vilket gjorde att boken bara långsamt avslutades, utan någon direkt klimax.