Biblioterapi är ett begrepp som under de senaste åren har florerat i kultursfären och intresserat fler och fler personer som arbetar med litteratur och människor. Det har också blivit allt mer aktuellt i ljuset av senare tids intresse för medicinsk humaniora och den humanistiskt färgade människosyn som framträder här. Men vad är egentligen biblioterapi och hur kan det användas i olika sammanhang i Sverige idag?
Biblioterapi innebär att man läser och samtalar om litteratur i syfte att främja hälsa och välbefinnande. I boken Biblioterapi – Hälsofrämjande läsning i teori och praktik ger Cecilia Pettersson en bred introduktion till detta praktiskt orienterade fält. Hon visar hur olika former av biblioterapi, såsom individuell läsning i hälsofrämjande syfte och läsning i grupp, har vuxit fram, och hur de används idag.
Men hon redogör även för huvudlinjerna inom forskningen om den så kallade kreativa biblioterapin, det vill säga den biblioterapi som använder sig av skönlitteratur, och exemplifierar den med sina egna studier av biblioterapi. En central ambition med boken är också att tillhandahålla modeller för hur man kan arbeta med biblioterapi i grupp. Boken innehåller därför ett längre kapitel med konkreta råd om hur man bör tänka kring upplägg av biblioterapeutisk verksamhet.
Boken vänder sig till alla som vill fördjupa sig i ämnet biblioterapi, såväl forskare, bibliotekarier, lärare, psykologer, vårdpersonal och andra yrkeskategorier, som en kulturellt intresserad allmänhet.
"Biblioterapi" är en otroligt välskriven bok. Läsningen flyter lätt tack vare författarens skicklighet med språkliga formuleringar. Boken tar ett helhetsgrepp om biblioterapin och förklarar den ur olika perspektiv. Rekommenderad läsning för den som vill fördjupa sig i biblioterapins historia, nutid och utforskandet av dess framtid. Författaren tar även upp sin egen forskning samt ger förslag på hur man kan gå tillväga och vad man ska tänka på om man vill starta sin egen biblioterapeutiska grupp. Boken innehåller dessutom många referenser för vidare läsning.
En faktaspäckad volym som inleds med att begreppet biblioterapi förklaras ur olika aspekter för att sen förklara hur forskning om och hur biblioterapisk verksamhet har utvecklats historiskt. Författaren ger också en lägesrapport över biblioterapins ställning i Sverige och redogör för de forskningsprojekt som hon bedrivit. Här finns även resonemang till val av texter och hur man kan lägga upp biblioterapiträffar som ledare. Dessutom en gedigen litteraturlista för vidare förkovran.
”biblioterapi innebär användning av böcker eller läsning och syftet är att förbättra hälsan eller välbefinnandet.”
”att man inom poesiterapi låter det egna skrivandet ta en stor plats. Deltagarna inte endast läser poesi utan skriver också egna dikter som ligger till grund för den terapeutiska processen.”
”Aristoteles var, till skillnad från sin läromästare Platon, positivt inställd till konstens potentiella betydelse för individens och kollektivets hälsa. Det finns åtskilliga uttryck för det i hans författarskap men särskilt ’Om diktkonsten’ (ca 335 f.Kr.) brukar i detta sammanhang utgöra exemplet framför andra. I detta verk skriver Aristoteles om tragedin och begreppet katharsis. Katharsis betyder hos Aristoteles känslomässig rening. Det är förknippat med den del av tragedins upplösning där hjältens lidande är som störst, men det är inte hans känslor som ska renas utan publikens. Genom att väcka fruktan för det dåd som hjälten har begått och medlidande för hans situation hos åskådarna skulle tragedin bidra till att de renades i moraliskt avseende. Här finns alltså en tydlig föreställning om att dramat kan påverka publikens känslor och bidra till personlig utveckling eller läkning hos dem.”