Umulig at slippe! Umulig! Det her er den vildeste bog, jeg har læst længe. Sproget der hiver dig rundt, gråden undervejs, åh hjerte, åh smerte. Jeg var lykkelig alle de timer det tog at læse den. Jeg må læse den igen når jeg vågner imorgen 💚
Tycker om drivet och språket, som känns helgjutet genom hela boken. Får inte riktigt grepp om kronologin, som är upphackad, men fattar att det därför inte heller är det viktiga. Tycker om formatet, ett slags svar på en annan bok, Saarikoskis Brev till min hustru. Har inte läst den, så ser inte referenserna, men förstår drivet i den, och står också bakom försöket att liksom ge ett kvinnligt svar, en motsvarighet, som ändå är sin egen. Drivet inspirerar mig att skriva själv.