Protokoll

by Allan Edwall

144 pages, Unknown Binding

Published January 1, 1954

Reviews

["Robert Ekberg" · Rating 4 out of 5]

En gammal gubbjävel sa en gång att den man älskar, ja den raringen agar man. Så jag hade hammaren beredd under kavajen; en typiskt tvåa denna bok är, tänkte jag, fullt medveten om den orimliga meningsbyggnaden. Men: nä.

"När jag kommer hem står far på farstubron och är blek och det står ett par till där och är tysta runtom och far tar in mig bakom affärn och ger mig praliner. Sen säger han att nu har mamma gått bort. Sen ger han mig fler praliner och säger att nu är mamma död" (s. 26).

[Fredrik · Rating 2 out of 5]

En bok som tyvärr inte alls föll mig på läppen trots min stora kärlek för Edwalls visor och skådespelargärning. Den är svårgenomtränglig och dunkel. Inåtvänd och surrealistisk. Språklig fri-form. Något som jag i teorin bör kunna uppskatta. Men Protokoll lyckas aldrig nagla fast mitt intresse. Jag glider liksom ovanpå texten utan att kunna tränga mig ner i den och -känna- berättelsen.
Originellt bildspråk men det faller av någon anledning oftast stumt i mig. Det känns egendomligt daterat. Även Edwalls visor var på något sätt uråldriga och otidsenliga redan när de kom, men där finns det en stark charm i det. Här känns det som att Edwall arbetat för hårt på att vara modern vilket paradoxalt kedjar texten till dåtiden.