Om snö och guld

by Inger Edelfeldt

Det är nittonhundrasjuttiotal. Mirandas mamma ser henne som destruktiv, pappan är sällan hemma, i skolan betraktas hon som konstig. Denna utsatta uppväxt överlever Miranda genom fantasier och hemliga riter. Och genom att alltid teckna. Men till slut brister det. Utsattheten och avsaknaden av närhet driver henne att göra något desperat.

Alltmer isolerad söker hon sedan läkning i ett eget inre sagorike och den detaljrika bildberättelsen om det. Först med klokt stöd från andra än föräldrarna kan hon också ge sig ut i världen, och på folkhögskolan Alvavik får hon kontakt med andra som inte stämmer med mallen. Men hon lever med ständiga kollisioner mellan egna fantasier och yttre verklighet. Och konfrontationerna med modern accelererar till ett dramatiskt slutspel. Hur kan man begripa den form man stöpts i? Vad ser Miranda när hon långt senare ser tillbaka?

Inger Edelfeldts utvecklingsroman för tankarna till hennes litterära rötter med de mycket omtyckta och omtalade böckerna Duktig pojke (1977) och Kamalas bok (1986). Om snö och guld är en bok som hyllar skapandet, den djupa existentiella nyfikenheten och den blandning av sårbarhet och styrka som gör oss levande. Det är också en bok som inbjuder till funderingar kring det som numera kallas psykisk ohälsa.

Genres: Coming Of Age, Fiction

491 pages, Hardcover

Published January 4, 2021

About the author

Inger Edelfeldt (born 1956 in Stockholm) is a Swedish author and translator, as well as the illustrator of many books. She made her debut in 1977 with the book Duktig pojke ("Good Boy"). She has written around 20 books since then, most of which are novels, short stories, poetry books, and books for children and young people. She won the Deutscher Jugendliteraturpreis in 1987.

She is internationally known as a Tolkien illustrator through her paintings for the 1985 Tolkien Calendar. She has also painted the covers of several Swedish editions of J.R.R. Tolkien´s books in the seventies and eighties.

Reviews

[Lena · Rating 4 out of 5]

Bedrägligt lättläst. Här känner jag igen den gamla
(eller snarare den yngre) Edelfeldtskan. Hon slår hårt
om än med handskar på. Ett mor/dotter förhållande
med sedvanliga men speciella komplikationer. Mitt
älsklingsämne...eller eg. inte...

[Maja · Rating 3 out of 5]

This was a cover buy (and a title buy) because both cover and title is so pretty.

Didn't really know what to expect of it. Around its release I thought it would lean a little on magical realism, due to Miranda creating a fantasy world. But upon reading reviews I learned it would not.

It's about a girl, Miranda, who, because of an insecure childhood - both at school with bullying and issues making friends, and at home with a distant father (both physically and emotionally) and emotionally unhealthy mother - Miranda closes in on herself and creates a fantasy world with drawings. The book spans many years, from Miranda's early childhood to early adulthood.

The writing style was quite pretty at points and the style made the book quick to read through. But also it created a distance between me and the characters. There isn't really any plot to anchor yourself in. There wasn't really anything that stood out for me. Not my genre really.

[Jaro · Rating 5 out of 5]

Romanen som form är inte bunden till en viss dramatisk struktur. Den kan om den vill, efter en omvälvande mittpunkt, plana ut och glidlanda på ett snötäckt fält, långsamt glida över snön tills den tillslut stannar och stillsamt fattar eld.

[Isidora · Rating 4 out of 5]

Om att växa upp med en traumatiserad och olycklig mamma och att hitta väg ut genom konst och fantasi. Det är väl lite stereotyper här med ändå mycket berörande och fängslande läsning.

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 2 out of 5]

Jag har en känsla av att Inger Edelfeldt har en stabil och trogen skara läsare som uppskattar hennes ”skörstarka” kvinnliga karaktärer, fantasivärldar befolkade med häxor och drakar, speciella humor och rika språk. Jag älskade Kamalas bok, men inser under läsningen av Om snö och guld att jag inte är en i skaran.

Det börjar bra, de första hundra sidorna är jag helt med lilla Miranda i hennes utbrott, tvångstankar med böner, oro och existentiella huvudbry. Jag tänker att en del av det påminner om mig som barn. Men sen börjar djävulsdansen med mamma Gerda spåra ur. Främst modern men även dottern framstår som alltför ensidiga karaktärer för att jag ska tro på dem. Psykologin haltar. Gerdas kärlek och omsorger når Miranda förvrängd, som gift. Den typen av misslyckat moderskap gestaltas mer i min smak av Hila Blum.

Det är Miranda som berättar och jag misstänker att läsaren ska känna sympati med henne, det har jag problem med. Huvudpersonen är märkligt jagsvag och har på samma gång hybris och narcissistiska drag, lite som en person med borderline. Hennes identitet är den som alltid blir sviken, ganska precis som sin mamma. Hon går i terapi som författaren själv också gjort. Jag har ju börjat tillbe arv-guden på sistone och avfärdar övertro på terapi vilket bokens ton ”stackars mig” bekräftar.

”För när jag inte var uppslukad av min bildvärld höll rädslan – chocken – mig i sitt grepp. Den dubbla rädslan, både för vad som kan hända utanför en, och vad som kan hända inuti. Rädslan för den yttre världen och rädslan för ens egen upplevelse av den; för ens egna reaktioner, känslor. Det blir verkligen en förlamning.

Tur då att fantasin finns. Men en snart artonårig människa måste också vara beredd på annat. Måste snart ut i världen. Blotta tanken fyllde mig med så stor fasa att jag bara ville gömma mig under täcket och aldrig komma fram igen.”

Men visst skriver hon väl bra Edelfeldt. Och för mycket. Boken är alldeles för lång och handlar inte sällan om samma saker, men språket är inte upprepande. Det är barnsligt, för mycket av stora känslor men samtidigt lite ytligt och stereotypt, navelskåderi bitvis och värst av allt är häxorna och drakarna som jag nästan inte uthärdar.

[Antonia · Rating 4 out of 5]

Finaste Inger.
Här är det skarpa stråk i svart. En uppväxtskildring i en olycklig familj, där kommunikationen blir fel och barnet alltid känner den outtalade men ack så tydliga känslan av att vara oönskad.
Starka känslor, stora frågor.
Det är fint och Inger skriver som rinnande vatten. Lätt att sluka, lätt att tycka om.

[Ida Elisabeth · Rating 5 out of 5]

Bland det mest fängslande jag läst på länge. Så fantastiskt språk och ämne. Sån människa och författare. Mind blown och omhållen samtidigt.

[Linda Brännström · Rating 4 out of 5]

En bladvändare som jag inte ville sluta läsa. Fängslande, sorglig och ändå med ett hopp om att det kan bli bättre trots mörka jobbiga tider.

[Mina Widding · Rating 4 out of 5]

Miranda, Mira, Mireille - det lite udda barnet som inte hittar hem i något sammanhang, varken i familjen med den "sköra" överbeskyddande mamman som nog egentligen inte ville vara mamma, eller i skolan där hon blir mobbad. Alla försök till anknytningar slutar olyckligt, och hon blir också skör som barn, vågar inte fortsätta i skolan, Overkligheten kryper sig på. Så hon stänger in sig och ritar och ritar, skapar sin egen värld och lever för den, för att klara sig igenom. Men öppningar finns och hon tar sig ut igen, får möjlighet att gå folkhögskola, får vänner blir kär - och sviken igen, förstås, mattan dras undan under hennes fötter. Ändå har hon en stark integritet och tro på sig själv och det hon skapar, sin talang och sin rätt i världen, som gör att andra, framförallt mamman kanske, också ser henne som egoistisk.
Kan känna igen mig i flera delar av Miras erfarenheter, vilket säkert bidrar till att jag tycker om boken.
Intressant luftig layout, med många korta paragrafer som gör att 490 sidor nästan känns som hälften, i mängd. Uppställd som berättad ur jagets vuxna perspektiv, som ser tillbaka på sitt liv, berättar sin ungdoms historia. Bitvis mycket nära barnets röst i känslan, i de delarna.

Läsprojekt #52böcker2022 (3: lila bok)

[Sara Sheikhi · Rating 3 out of 5]

Boken började väldigt starkt, älskade första 100-200 sidorna. Hela boken har ett självklart och enkelt språk som jag uppfattar som lättläst (för egen del). Spännande med uppväxtsperspektivet. Men sedan blir huvudrollens perspektiv extremt ensidigt och som jag uppfattar det försvinner omvärlden vilket gör berättelsen mindre realistisk. Man slutar känna med huvudkaraktären och alla karaktärer känns plötsligt extremt självupptagna. (Jag tror det är tänkt att alla också är självupptagna, men det blir trist att läsa.) Jag har läst för många romaner som beskriver en miljö med relationsproblem där det finns mycket pengar. Läser gärna om dysfunktionella förhållanden men hela plotten att man hyr in en terapeut, att pengar räcker till och blir över, folk som svassar runt med tid och pengar? Jag är så trött på det! Det blir mindre realistiskt när man läser den sjuttioelfte romanen som beskriver det. Hela saken med att låta en fantasivärld löpa parallellt är bra men det är kyligt beskrivet. Men, som sagt, stjärnorna för språket och själva grundtanken, det blir bara så utdraget och inte särskilt nära ibland.

[Jennie Hübinette Jansson · Rating 5 out of 5]

En sådan bok som jag blir djupt berörd av, jag ville aldrig att den skulle ta slut! Nu känns det väldigt tomt.
En berättelse om växande, från barn till vuxen, med de sorger och glädjeämnen som drar igenom livet vare sig en vill eller inte. Även om omständigheterna i livet ser helt annorlunda ut än för Miranda/Mira/Mirelle så känner jag igen mig i många funderingar och inre sätt att handskas med livet, särskilt i tonåren. Inger Edelfeldt har en helt egen ton i sina berättelser, efter att boken är slut fortsätter den i mig.

[Jenny Valegren · Rating 3 out of 5]

Lättläst, och blir kanske inte så berörd på djupet. Handlar om en flickas barndom och uppväxt med föräldrar i olyckligt äktenskap. Psykisk ohälsa hos både mamma och dotter. Mynnar ut i frigörelse och att hitta sin egen väg trots barndomens bagage.

[Maria · Rating 2 out of 5]

Banal handling, ointressanta personer, platt språk med pretentioner.

[Viggy · Rating 4 out of 5]

En mycket stark fyra!