What do you think?
Rate this book
Jag ritar en dörr på väggen med fingret
I över fyra år har den svenske förläggaren Gui Minhai suttit fängslad utan rättegång. Han föddes i Kina 1964 och kom till Sverige för att studera 1988. I samband med massakern vid Himmelska fridens torg året därpå fick han uppehållstillstånd i Sverige och är idag enbart svensk medborgare.
Den kinesiska staten har angivit en rad skäl för frihetsberövandet, men det mesta tyder på att det handlar om hans regimkritiska förlagsverksamhet och författarskap.
Från England leder hans dotter Angela Gui kampanjen för att få honom frisläppt, ett arbete som ställer relationen mellan Kina och väst världen på sin spets. Gui Minhai har blivit en symbol för motståndet mot den kinesiska regimen, för yttrandefrihet och demokrati.
För första gången samlas nu Gui Minhais dikter från fängelset i bokform, på originalspråk och i svensk översättning. Boken har ett förord av Angela Gui, doktorand i historia vid Cambridgeuniversitetet, och ett efterord av Kurdo Baksi.
Den kinesiska staten har angivit en rad skäl för frihetsberövandet, men det mesta tyder på att det handlar om hans regimkritiska förlagsverksamhet och författarskap.
Från England leder hans dotter Angela Gui kampanjen för att få honom frisläppt, ett arbete som ställer relationen mellan Kina och väst världen på sin spets. Gui Minhai har blivit en symbol för motståndet mot den kinesiska regimen, för yttrandefrihet och demokrati.
För första gången samlas nu Gui Minhais dikter från fängelset i bokform, på originalspråk och i svensk översättning. Boken har ett förord av Angela Gui, doktorand i historia vid Cambridgeuniversitetet, och ett efterord av Kurdo Baksi.
- GenresPoetryNonfiction
Audiobook
First published May 5, 2020
71 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 10 of 10 reviews
May 1, 2021
”Vem vågar påstå att man inte kan äta brödet man har ritat på väggen? Vem vågar påstå att solen i ens minne inte skänker värme.”
Författaren och bokhandlaren Gui Minhai, född i Kina men svensk medborgare sedan 1988, har suttit fängslad i Kina sedan oktober 2015, offentligt dömd för något slags spionage men den verkliga anledningen är troligen att han yttrat regimkritiska åsikter. 2017 lyckades han smuggla ut dikter som han skapat i fängelset – utan varken penna eller papper. Hans dotter Angela Gui (vars sommarprat jag ännu minns) arbetar för att få sin pappa fri och hon ligger även bakom den här boken och dess förord. Dikterna är upplästa av olika svenska kulturarbetare. Avslutningsvis berättar Kurdo Baksi om hur Interpol hjälper till att fängsla oskyldiga människor som kräver yttrandefrihet och demokrati.
”En handgranat går till attack mot en penna. ”
Faktum är att andelen demokratiska länder krymper i världen. Det kan jag glömma bort i min trygga vardag. Att lyssna på Gui Minhais smärtsamt vackra dikter om hur ”det vore pinsamt, att inte sitta fängslad för sina ord, på en plats där språket fryser till sten” gör att jag för en kort stund kan förnimma ett outhärdligt mörker. Att blanda faktabaserad text om en fasansfull verklighet med enastående poesi blir mycket kraftfullt. Det här är alltså så tung feelbad att jag kanske borde varna känsliga läsare. Men jag vill hellre rekommendera alla att lyssna. Jag ritar en dörr på väggen med fingret gjorde ett enormt intryck på mig. Omedelbart när den var slut lyssnade jag en gång till. Det är som att han talar till mig och kallar mig till sig. Hjälp mig, säger han! Som att han är där mellan raderna. Poesin är satt i bur, skriver han. Men den har smitit.
”Den våldtagna äggulan kryper ihop till en boll. Avslöjar medgörligt äggets genetiska kod. Och erkänner samtidigt att det är ett ankägg.
Aase Berg läser den fantastiska ”Hjältemod” som i text handlar om ett ägg, men i innehåll om motstånd, styrka och mod. ”Lucia” och ”Ett minne av solen i Delsjö” och ”Ett krig” och ”Det vore pinsamt” är andra favoriter.
”Den största skatten i fängelset är minnena.”
Författaren och bokhandlaren Gui Minhai, född i Kina men svensk medborgare sedan 1988, har suttit fängslad i Kina sedan oktober 2015, offentligt dömd för något slags spionage men den verkliga anledningen är troligen att han yttrat regimkritiska åsikter. 2017 lyckades han smuggla ut dikter som han skapat i fängelset – utan varken penna eller papper. Hans dotter Angela Gui (vars sommarprat jag ännu minns) arbetar för att få sin pappa fri och hon ligger även bakom den här boken och dess förord. Dikterna är upplästa av olika svenska kulturarbetare. Avslutningsvis berättar Kurdo Baksi om hur Interpol hjälper till att fängsla oskyldiga människor som kräver yttrandefrihet och demokrati.
”En handgranat går till attack mot en penna. ”
Faktum är att andelen demokratiska länder krymper i världen. Det kan jag glömma bort i min trygga vardag. Att lyssna på Gui Minhais smärtsamt vackra dikter om hur ”det vore pinsamt, att inte sitta fängslad för sina ord, på en plats där språket fryser till sten” gör att jag för en kort stund kan förnimma ett outhärdligt mörker. Att blanda faktabaserad text om en fasansfull verklighet med enastående poesi blir mycket kraftfullt. Det här är alltså så tung feelbad att jag kanske borde varna känsliga läsare. Men jag vill hellre rekommendera alla att lyssna. Jag ritar en dörr på väggen med fingret gjorde ett enormt intryck på mig. Omedelbart när den var slut lyssnade jag en gång till. Det är som att han talar till mig och kallar mig till sig. Hjälp mig, säger han! Som att han är där mellan raderna. Poesin är satt i bur, skriver han. Men den har smitit.
”Den våldtagna äggulan kryper ihop till en boll. Avslöjar medgörligt äggets genetiska kod. Och erkänner samtidigt att det är ett ankägg.
Aase Berg läser den fantastiska ”Hjältemod” som i text handlar om ett ägg, men i innehåll om motstånd, styrka och mod. ”Lucia” och ”Ett minne av solen i Delsjö” och ”Ett krig” och ”Det vore pinsamt” är andra favoriter.
”Den största skatten i fängelset är minnena.”
October 30, 2022
Makalöst vacker, och tragisk. En käftsmäll i poesiform.
April 28, 2022
ett automatgevär går till anfall mot en penna.
December 9, 2025
Reading this book was a profoundly painful experience. One knows, in an abstract sense, that those who are imprisoned by the Chinese Communist Party for exercising freedom of expression are subjected to torture and extreme humiliation. Yet when these realities are unveiled page by page before your eyes, the pain carried by these courageous individuals becomes something your heart can no longer escape. From my perspective, anyone who dares to expose the misconduct of those in power deserves to be called a warrior.
I gave this book five stars for two reasons. When this book was published—and even now, at the end of 2025—Gui Minhai remains imprisoned in China. The significance of this book is immense. I feel deep gratitude toward his daughter, who, after enduring intense inner struggle, still chose to publish this work. It was a truly resolute decision. People forget too easily. The triviality and exhaustion of everyday life leave people without the emotional capacity to care about the suffering of others. And so, in this collective indifference, Gui Minhai has been enduring suffering in the hands of the Chinese Communist Party for more than ten years. This is a pain so vast it is almost impossible to fully comprehend.
Moreover, the book presents Gui Minhai’s poems in both Mandarin and Swedish. Even if one sets aside its political significance, the book is highly valuable from a literary perspective alone. For those fluent in both languages, it offers a fascinating linguistic experience. Certain expressions are rendered with greater precision in Swedish, while others are more vivid and condensed in Mandarin. For example, the Mandarin word “變成” is translated into Swedish as “omvandla,” which more accurately conveys a transformation at the level of essence. Conversely, the Swedish phrase “lysa hela natten,” used to translate “晝夜不息,” falls short of conveying the original intensity. “Unceasing day and night” does not merely describe light that remains on throughout the night; it refers to light that never ceases, regardless of day or night.
This continuous, 24-hour bright light is one of the instruments of both psychological and physical torture employed by the Chinese Communist Party in prisons. Such lighting disrupts the human biological clock, throwing the body into a state of dysfunction. The uninterrupted exposure to intense light gradually erodes a person’s will, creating a permanent sense of being watched and stripped of privacy, as if one were endlessly exposed.
Overall, I highly recommend this book to everyone who still cares about justice, humanity, and human dignity.
I gave this book five stars for two reasons. When this book was published—and even now, at the end of 2025—Gui Minhai remains imprisoned in China. The significance of this book is immense. I feel deep gratitude toward his daughter, who, after enduring intense inner struggle, still chose to publish this work. It was a truly resolute decision. People forget too easily. The triviality and exhaustion of everyday life leave people without the emotional capacity to care about the suffering of others. And so, in this collective indifference, Gui Minhai has been enduring suffering in the hands of the Chinese Communist Party for more than ten years. This is a pain so vast it is almost impossible to fully comprehend.
Moreover, the book presents Gui Minhai’s poems in both Mandarin and Swedish. Even if one sets aside its political significance, the book is highly valuable from a literary perspective alone. For those fluent in both languages, it offers a fascinating linguistic experience. Certain expressions are rendered with greater precision in Swedish, while others are more vivid and condensed in Mandarin. For example, the Mandarin word “變成” is translated into Swedish as “omvandla,” which more accurately conveys a transformation at the level of essence. Conversely, the Swedish phrase “lysa hela natten,” used to translate “晝夜不息,” falls short of conveying the original intensity. “Unceasing day and night” does not merely describe light that remains on throughout the night; it refers to light that never ceases, regardless of day or night.
This continuous, 24-hour bright light is one of the instruments of both psychological and physical torture employed by the Chinese Communist Party in prisons. Such lighting disrupts the human biological clock, throwing the body into a state of dysfunction. The uninterrupted exposure to intense light gradually erodes a person’s will, creating a permanent sense of being watched and stripped of privacy, as if one were endlessly exposed.
Overall, I highly recommend this book to everyone who still cares about justice, humanity, and human dignity.
January 15, 2024
”Vet du, Svensson, min vän,
Hur djupt jag längtar efter dig
I den oändliga ensamheten väntar jag på
att du ska komma
Medan jag uthärdar förnedring och hopplöshet”
Den 17 oktober 2015 blev Gui Minhai kidnappad i Thailand och förd till att bli orättvist fängslad i sitt födelseland Kina. Gui Minhai är svensk medborgare efter att ha flyttat hit i längtan efter att lära sig om Sverige. Efter massakern mot studenter 1989 på Himmelska Fridens torg fick han permanent uppehållstillstånd här och bildade familj och har känt sig som hemma. Författare av politiska böcker om Kina och förläggare och blev uppfylld av hopp då Kina verkade utvecklas till att bli friare. Men 2015 blev han alltså fängslad på detta inhumana vis pga han vågat yttra sig emot staten Kina. Hans dotter försöker febrilt få kontakt med honom och att han ska få bli fri.
Boken innehåller en text av yttrandefrihetsaktivist Kurdo Baksi som beskriver hur det brukar vara att kämpa för friheten hos personer som fängslas odemokratiskt av stater för att de vill tysta dem. I Kina är det olagligt att fängsla någon utan rättegång men staten har förstås ett annat ansikte och Gui Minhai har inte fått träffa sin familj alls och har inte rätt till juridisk hjälp. Kurdo Baksi skriver skarpt att det svenska utrikesdepartementet borde göra mer och kämpa för Gui Minhai. Han skriver: ”När vi kämpar för någon annans frihet kämpar vi också för vår egen.”
De dikter som är samlade i denna bok har Gui Minhai inte haft penna och papper att skriva ned utan har memorerat dem. I dem finns en sådan stark längtan efter Sverige. Och det är tydligt att han hör samman med Sverige.
Denna bok berörde mig så! I en tid då det är mycket diskussioner om vem som får va svensk eller ej, låt oss inte döma andra eller stänga dörren för dem som söker ett hem! Och vad tacksamma vi borde vara att vi lever i ett land med yttrandefrihet.
Jag hoppas vi inte glömmer Gui Minhai och alla dem som sitter orättfärdigt fängslande och torterade. 😕
Hur djupt jag längtar efter dig
I den oändliga ensamheten väntar jag på
att du ska komma
Medan jag uthärdar förnedring och hopplöshet”
Den 17 oktober 2015 blev Gui Minhai kidnappad i Thailand och förd till att bli orättvist fängslad i sitt födelseland Kina. Gui Minhai är svensk medborgare efter att ha flyttat hit i längtan efter att lära sig om Sverige. Efter massakern mot studenter 1989 på Himmelska Fridens torg fick han permanent uppehållstillstånd här och bildade familj och har känt sig som hemma. Författare av politiska böcker om Kina och förläggare och blev uppfylld av hopp då Kina verkade utvecklas till att bli friare. Men 2015 blev han alltså fängslad på detta inhumana vis pga han vågat yttra sig emot staten Kina. Hans dotter försöker febrilt få kontakt med honom och att han ska få bli fri.
Boken innehåller en text av yttrandefrihetsaktivist Kurdo Baksi som beskriver hur det brukar vara att kämpa för friheten hos personer som fängslas odemokratiskt av stater för att de vill tysta dem. I Kina är det olagligt att fängsla någon utan rättegång men staten har förstås ett annat ansikte och Gui Minhai har inte fått träffa sin familj alls och har inte rätt till juridisk hjälp. Kurdo Baksi skriver skarpt att det svenska utrikesdepartementet borde göra mer och kämpa för Gui Minhai. Han skriver: ”När vi kämpar för någon annans frihet kämpar vi också för vår egen.”
De dikter som är samlade i denna bok har Gui Minhai inte haft penna och papper att skriva ned utan har memorerat dem. I dem finns en sådan stark längtan efter Sverige. Och det är tydligt att han hör samman med Sverige.
Denna bok berörde mig så! I en tid då det är mycket diskussioner om vem som får va svensk eller ej, låt oss inte döma andra eller stänga dörren för dem som söker ett hem! Och vad tacksamma vi borde vara att vi lever i ett land med yttrandefrihet.
Jag hoppas vi inte glömmer Gui Minhai och alla dem som sitter orättfärdigt fängslande och torterade. 😕
January 27, 2023
This was a gorgeous book. I listened to the audiobook and it was a short but sweet read. Every poem is read by a different Swedish author, and it made my heart warm.
I also love that it begins with his daughter, and then it ends with information about people who are captured like this is different countries and how they are working to get a lot of people free. Also how the Swedish government is so scared of China that they have not made a single move to get Gui Minhai out of Chinese prison, even though he is a Swedish citizen. It doesn't matter what his etnicity is, he is Swedish since many years and it scares me that our government is not fighting for him.
I also love that it begins with his daughter, and then it ends with information about people who are captured like this is different countries and how they are working to get a lot of people free. Also how the Swedish government is so scared of China that they have not made a single move to get Gui Minhai out of Chinese prison, even though he is a Swedish citizen. It doesn't matter what his etnicity is, he is Swedish since many years and it scares me that our government is not fighting for him.
May 11, 2021
En riktig käftsmäll. Vilken obefintlig makt en har över sitt liv när en stormakt stämplar en som statsfiende. Ofattbart att man då orkar fortsätta leva och skriva så vackert som Gui Minhai. Boken har texter både från hans dotter och Kurdo Baksi som sätter allt i ett sammanhang.
May 8, 2022
Stjärnor hit och stjärnor dit. Det här är en trea om man tillåter sig att totalt hänge sig åt kontextualisering. Att totalt hänge sig åt kontextualisering är förstås djupt obehagligt, men stjärnorna kvittar det lika.
January 22, 2021
Sorglig
June 10, 2025
❤️🩹helt otrolig
Displaying 1 - 10 of 10 reviews