What do you think?
Rate this book
Boston Corbett
In 1865, a hatter from Boston shot and killed John Wilkes Booth, the fugitive assassin of President Lincoln. This part is definitely true. But before all this, he stays at a hotel for years where he is seemingly the only guest. Meanwhile, a boulder and a tortoise get married next to a pond and all the local spiders attend. Boston Corbett relates the mystery of this hatter and the strange stories encircling him. There are also at least two instances where one character explains to another what ice cream is.
- GenresComics
1384 pages, Paperback
Published June 1, 2020
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 2 of 2 reviews
October 8, 2026
Boston Corbett fanns på riktigt. 1865 sköt han John Wilkes Booth (Lincolns mördare) och blev på det viset berömd. En patrull med nordstatssoldater hade omringat den lada där Booth gömde sig. Det gavs order om att inte skjuta - man ville fånga och förhöra mördaren. Men Corbett struntade i det, sköt rakt in i ladan, Booth dog och Corbett hjälteförklarades.
Corbett var en udda typ. Han var djupt religiös och hade kastrerat sig själv med en sax för att undvika sexuella frestelser. Han hade arbetat länge som hattmakare, ett yrke där man utsattes för kvicksilverångor som kunde orsaka besvär som hallucinationer, darrningar och psykoser. Kanske var det en delförklaring till hans senare problem. Han hade svårt att komma överens med andra och menade sig ha fått speciella tilltal från Gud. Efter en tid hamnade han på sinnessjukhus, men flydde därifrån och försvann spårlöst.
För den som vill veta mer om den verkliga Corbett finns ett rätt roligt avsnitt av podcasten The Dollop tillägnat honom. Eller kolla bara in wikipediaartikeln: https://en.wikipedia.org/wiki/Boston_...
Den här serieboken är något annat. Man kanske kan se det som en väldigt lång fantasifull improvisation över Corbetts liv. Det handlar om sexuella neuroser, den "gudomliga försynen" och... en sköldpadda och en sten som har skuldkänslor för att de förgiftat en delfin? En amatörviolinist år 1998 som har svårt att acceptera sitt hår? En gudalik tidsresande försäljare som heter Eyeoda och de två damerna som är hans kunder? Det spretar åt alla håll och fastän många trådar oväntat knyts ihop på slutet så blir det inte mindre mystiskt för det.
Boken är absurd med en sådan okonstlad självklarhet att det ofta känns nästan som en saga ett barn hittar på. Någons föräldrar kan vara ballonger. Man kan råka dö av att åka i en giftig ruschkana. Det bor en liten gubbe i en leksakshelikopter. Samtidigt finns det en sofistikerat vuxen fingertoppskänsla för hur människor relaterar till varandra och en finess i formuleringarna.
Det är ofta lite svårt att förstå vad som händer. Handlingen är mystisk, idéerna är vilda och... ibland är bilderna riktigt otydliga. Viktiga karaktärer kan också byta utseende utan förvarning. Det samma var visserligen sant även i Andy Douglas Days tidigare mästerverk "Miss Hennipin". Men "Miss Hennipin" var urtjusig. Underbara små detaljer i färg. Varierad sidlayout. Då gjorde det inget att man ibland behövde klura på vad som försiggick på en sida. Det här är 1300 svartvita, fyrkantiga sidor med en enda serieruta var. Formatet inbjuder till att bläddra vidare, inte till att dröja sig kvar och närstudera. Jag blir otålig när jag tvingas tvärbromsa! Så det är kanske varför jag lite snålt satt 4,5/5 istället för 5/5.
Men "Boston Corbett" är helt unik och konstant överraskande. Jag älskar den här tegelstenen.
(P.S. Det följer också med ett soundtrack till "Boston Corbett" som går att hitta online. En liten nästan omärklig symbol i kanten på sidan indikerar när det är dags att spela en ny låt. Kul! )
Corbett var en udda typ. Han var djupt religiös och hade kastrerat sig själv med en sax för att undvika sexuella frestelser. Han hade arbetat länge som hattmakare, ett yrke där man utsattes för kvicksilverångor som kunde orsaka besvär som hallucinationer, darrningar och psykoser. Kanske var det en delförklaring till hans senare problem. Han hade svårt att komma överens med andra och menade sig ha fått speciella tilltal från Gud. Efter en tid hamnade han på sinnessjukhus, men flydde därifrån och försvann spårlöst.
För den som vill veta mer om den verkliga Corbett finns ett rätt roligt avsnitt av podcasten The Dollop tillägnat honom. Eller kolla bara in wikipediaartikeln: https://en.wikipedia.org/wiki/Boston_...
Den här serieboken är något annat. Man kanske kan se det som en väldigt lång fantasifull improvisation över Corbetts liv. Det handlar om sexuella neuroser, den "gudomliga försynen" och... en sköldpadda och en sten som har skuldkänslor för att de förgiftat en delfin? En amatörviolinist år 1998 som har svårt att acceptera sitt hår? En gudalik tidsresande försäljare som heter Eyeoda och de två damerna som är hans kunder? Det spretar åt alla håll och fastän många trådar oväntat knyts ihop på slutet så blir det inte mindre mystiskt för det.
Boken är absurd med en sådan okonstlad självklarhet att det ofta känns nästan som en saga ett barn hittar på. Någons föräldrar kan vara ballonger. Man kan råka dö av att åka i en giftig ruschkana. Det bor en liten gubbe i en leksakshelikopter. Samtidigt finns det en sofistikerat vuxen fingertoppskänsla för hur människor relaterar till varandra och en finess i formuleringarna.
Det är ofta lite svårt att förstå vad som händer. Handlingen är mystisk, idéerna är vilda och... ibland är bilderna riktigt otydliga. Viktiga karaktärer kan också byta utseende utan förvarning. Det samma var visserligen sant även i Andy Douglas Days tidigare mästerverk "Miss Hennipin". Men "Miss Hennipin" var urtjusig. Underbara små detaljer i färg. Varierad sidlayout. Då gjorde det inget att man ibland behövde klura på vad som försiggick på en sida. Det här är 1300 svartvita, fyrkantiga sidor med en enda serieruta var. Formatet inbjuder till att bläddra vidare, inte till att dröja sig kvar och närstudera. Jag blir otålig när jag tvingas tvärbromsa! Så det är kanske varför jag lite snålt satt 4,5/5 istället för 5/5.
Men "Boston Corbett" är helt unik och konstant överraskande. Jag älskar den här tegelstenen.
(P.S. Det följer också med ett soundtrack till "Boston Corbett" som går att hitta online. En liten nästan omärklig symbol i kanten på sidan indikerar när det är dags att spela en ny låt. Kul! )
January 31, 2021
Part dream-vision, part existential theater, part Surrealist fable, Andy Douglas Day's very, very loose biography of Boston Corbett (the killer of John Wilkes Booth) is a real trip.
Day's art has the roughly-hewn appearance of a left-handed person just learning to draw as a child. Yet, the art is unsettling at the most perfect moments. The many parallel story lines have some uncanny leaps in time and tone (for example, one of the story lines is about a small community of animals who live near an artificially-heated pond inhabited by a dolphin). The book reminded me a lot of the writing of Leonora Carrington (Mexican-British surrealist painter and author), especially The Hearing Trumpet.
Boston Corbett is also very large and heavy. Day had originally wanted to publish it as a single, almost cube-like block. Unfortunately, the press couldn't manage such a feat, so instead it is printed as a box set of three volumes. It's big, but it isn't super long (1-2 panels per page with minimal dialogue).
Day's art has the roughly-hewn appearance of a left-handed person just learning to draw as a child. Yet, the art is unsettling at the most perfect moments. The many parallel story lines have some uncanny leaps in time and tone (for example, one of the story lines is about a small community of animals who live near an artificially-heated pond inhabited by a dolphin). The book reminded me a lot of the writing of Leonora Carrington (Mexican-British surrealist painter and author), especially The Hearing Trumpet.
Boston Corbett is also very large and heavy. Day had originally wanted to publish it as a single, almost cube-like block. Unfortunately, the press couldn't manage such a feat, so instead it is printed as a box set of three volumes. It's big, but it isn't super long (1-2 panels per page with minimal dialogue).
Displaying 1 - 2 of 2 reviews