Priveste-ma cum cad

Palma #1

by Mons Kallentoft, Mădălina Grosoiu (Translator)

"O poveste care te marchează profund." - Library Journal

De la autorul bestsellerurilor Sacrificiul din miezul iernii și Vară fatală

Povestea unui tată care își caută cu disperare fiica iubită și o incursiune dincolo de aparența sclipitoare a unei destinații turistice de vis.
Au trecut trei ani de când Emme, fiica în vârstă de 16 ani a lui Tim Blanck, a dispărut în timpul unei excursii în Mallorca. Tim și-a promis că nu va înceta niciodată să o caute, o promisiune care i-a distrus căsnicia și l-a făcut să se stabilească în Palma, unde a început să lucreze ca detectiv particular.
Când e însărcinat să o urmărească pe soția unui bogătaș, bănuită de infidelitate, Tim e atras pe neașteptate într-o lume a corupției și a lăcomiei fără scrupule. Acolo, descoperă o pistă care l-ar putea duce la Emme. Riscându-și viața, Tim se va arunca în lupta pentru aflarea adevărului despre ceea ce s-a întâmplat cu fiica sa.

„Kallentoft aduce un suflu plin de prospețime și de forță în literatura polițistă scandinavă." - The Washington Times

„Un roman complex, zguduitor." - Kirkus Reviews

Privește-mă cum cad face parte dintr-o duologie a cărei acțiune e plasată în Palma de Mallorca.

Genres: Crime, Audiobook, Thriller

488 pages, Paperback

First published March 3, 2019

About the author

After being awarded the Swedish equivalent to the Whitbread Award for his debut novel Pesetas, Mons Kallentoft chose to give his own unique take on the classic Scandinavian crime novel. His success was immediate. The first book in the series about superintendent Malin Fors received unanimous praise from the national critics; it also conquered the bestseller charts and has today sold more than 300,000 copies in Sweden alone.

Was Mons Kallentoft born to be a storyteller? Yes, perhaps. Because, considering his upbringing, literature was not the obvious path in life. Mons grew up in a working-class home in the provincial town of Linköping, Sweden. Books were a rare phenomenon in his house; instead the young author spent his time playing football and ice hockey.

He discovered literature when he was about fourteen, and bedridden following a severe sports injury. Kafka, Hemingway and George Orwell introduced the young man to a whole new world.

The path to his own authorship led him through the advertising business, journalism and the shady side of Madrid. His debut, Pesetas, which was awarded the Swedish equivalent to the Whitbread Award, takes place among cocaine dealers and bankrobbers in the Spanish capital.

Following another couple of critically acclaimed novels (Marbella Club and Attractive, Healthy & Spontaneous), as well as an well-regarded travelogue/food essay (Food Noir), Mons Kallentoft chose to give his own unique take on the classic Scandinavian crime novel. His success was immediate.

The first book in the series about Superintendent Malin Fors received unanimous praise from the national critics; it also conquered the bestseller charts and has today sold more than 220 000 copies in Sweden alone. The novel recently appeared on the Norwegian bestseller charts and the series about Malin Fors will soon be published by leading publishing houses in nine countries.

Through the series about Malin Fors, Mons Kallentoft re-establishes his connection to his childhood home – a place that the truly cosmopolitan Kallentoft has spent all his life running from. The result is an innovative series of crime novels that are both poignant and packed full of suspense.

Critics and readers agree: Mons Kallentoft was born to tell the story about Malin Fors.
Series:
* Malin Fors

Reviews

[Britt-Marie Kullin · Rating 4 out of 5]

Betyg: 4,5 av 5.

Jag har läst det mesta som författaren Mons Kallentoft har skrivit. Dom tolv böckerna om Malin Fors som han har skrivit ensam. Och dom fem böckerna om Zack Herry som han har skrivit tillsammans med Markus Lutteman och Anna Karolina. Här är en länk till min recension av den senaste boken om Malin Fors, Himmelskriket. Och här är en länk till min recension av den senaste boken om Zack Herry, Falco. Finns även länkar där till mina recensioner av alla dom tidigare böckerna.

Den här boken, Se mig falla, är en helt fristående bok, och har inget samröre med författarens tidigare böcker.

Så här står det om boken hos bokförlaget: ””Se mig falla” är berättelsen om en fars desperata sökande efter sin älskade dotter. En tät och febrig skildring av det mörker som döljer sig under semesterparadisets glittrande yta. Tre år har gått sedan Tim Blancks sextonåriga dotter försvann under en resa till Mallorca. Han har lovat henne att aldrig sluta leta, ett löfte som slitit sönder hans äktenskap och fått honom att bosätta sig i Palma, där han försörjer sig som privatdetektiv. När han får i uppdrag att utreda en misstänkt otrohetsaffär dras han oväntat in en värld av korruption och skoningslös girighet. Och i begärens dunkla vrår tycker han sig plötsligt ana sin dotters skugga. Med fara för livet kastar han sig in i jakten på sanningen om vad som hänt henne.”

Man känner igen Mons Kallentofts sätt att skriva även i den här boken. Och jag tycker ju verkligen om hans skrivsätt. Boken är välskriven, spännande, berörande, intensiv, och den skildrar både dom bra och dom dåliga sidorna hos Mallorca. Författaren bor ju på Mallorca nu, och det märks att han väl känner till ön.

Rekommenderar absolut boken.

[Lulcia · Rating 2 out of 5]

2.5

[Amalia · Rating 5 out of 5]

genială și foarte bine scrisă. 🫶

[Marieinsweden · Rating 3 out of 5]

Febrigt letande efter försvunnen tonåring på ett Mallorca bortom turismen. Bilden av Mallorca var helt ny för mig.

[Charlott Stenberg · Rating 2 out of 5]

Supertråkig. För många pladdriga tankar. Iofs Kallentofts stil men här blev det bara för svamligt.

[Kristina Chalmain · Rating 1 out of 5]

(Jag läste en okorrigerad förhandsutgåva, ISBN 978-91-43-53136-7)

I grunden en bra deckare, även om handlingen inte är alltför originell: en tidigare polis bosätter sig på Mallorca för att leta efter sin tonåriga dotter, som försvann under en resa med sina vänner för tre år sedan. Lokal korruption och turistortens mörka undersida utforskas på vägen till lösningen, i en historia som påminner om filmen "Chinatown" (tack och lov utan incestmotivet, dock).

Kallentoft försöker gå bortom en relativt enkel historia med att klä historien i en ambitiös språklig dräkt. Tyvärr blir resultatet i mina ögon en geggig textmassa som stör min upplevelse, och snarare irriterar än imponerar. Texten är alldeles för lång, den kunde gott kortas ned med åtminstone 25 procent, så att den blev mer stringent och inte spårade ur ständigt i dessa smetiga, onödiga, ordmassor. Då det gäller en förhandsutgåva, utgår jag från att stavfel och kommateringsfel korrigerats till den slutliga utgåvan (t ex skriver författaren genomgående ”yatch” istället för ”yacht”) så det kommer jag inte att kommentera här.

Men - jag utgår från att förlaget inte hade gett ut denna version om inte texten i övrigt ansågs färdig, och då Kallentoft verkar vara en ambitiös skribent, ska jag i min tur försöka vara en ambitiös recensent, och beskriva de punkter som stör mig mest.

Paradoxer som nollställer uttrycket:
På alltför många ställen i texten gör Kallentoft beskrivningar som innehåller sin egen motsats, vilket nollställer frasen, plus minus noll. Vid måttligare användning kanske det skulle fungera som ett stilistiskt grepp, men det upprepas alldeles för ofta, och framstår till slut som ett slappt sätt att försöka göra något banalt mer intressant. Se not A längst ned för några exempel!

Huvudpersonen Tims superförmågor:
Huvudpersonen Tim Blanck är tidigare polis, som slutade för att han var för våldsam. Han är en förbålt bra polis enligt Kallentoft, men vi får aldrig veta vad som egentligen gör att han är så bra – det verkar vara superkrafter: ”Han var en bra polis, så länge det varade. … Han hade intuitionen. Visste när folk ljög, och vilken sanning lögnerna dolde.” (s 52). Är han tankeläsare? Han vet också att någon talar med bulgarisk brytning, vilket låter osannolikt specifikt.

Fler exempel: ”Det är en känsla han har, att Dylan Wilson är någon helt annan än den han utger sig för att vara.” (s 68-69). Men han delar inte med sig av vad som fick honom att dra den slutledningen. Han också hör saker i folks röster (s 368) och ser saker i deras ögon (s 82), men vi får aldrig reda på vad det är han hör eller ser.

Tim är givetvis en riktig karlakarl, som inte behöver betala en hora för sex, och ”han är hård. Tuffare än någon hon mött. Han orkar det ingen annan orkar.” (s. 328) Han är också en snobb, som kan varumärken och vet hur man känner igen en äkta Vuitton-väska från en falsk. Om det hade haft en poäng i själva berättelsen skulle det väl vara ok, men nu är det ovidkommande information som mest verkar gå ut på att visa vilken übermensch Tim är. Och slutligen väljer han hämnd framför rättvisa, vilket alltid stör mig.

Allt för många stycken som består av endast en mening
Kallentoft använder alldeles för många ”en-menings-stycken”. Det är ok att använda vid dialog, eller för att lyfta fram något speciellt viktigt, då en ensam mening som skiljts från den löpande texten ger den emfas. Men författaren använder denna metod även för banala detaljer, vilket gör att texten känns överdramatiserad, som när en dålig skådis gör paus efter varje mening för effekt, vilket till slut blir fånigt. Se ett exempel nedan under B. Jag får uppfattningen att författaren försöker på ett slags filmiskt vis stanna upp flödet, men min poäng är att det är den stora mängden av dem som tröttar.

Dåliga kapitelbrytningar
Texten sättning i stycken och kapitel är ett sätt att styra läsarens tempo. Varje brytning i textens flöde bromsar upp och påverkar läsrytmen. Förutom det alltför ofta använda en-menings-styckena som jag beskrev ovan, framstår bokens kapitelbrytningar helt slumpmässiga, och jag vet inte vad poängen ska vara med att bryta mitt i en mening, och låta den fortsätta på nästa sida, i ett nytt kapitel. Varför bryta upp och binda ihop samtidigt?

En bok måste inte ha kapitelbrytningar, men det ger ändå en skön paus i läsningen, och en naturlig punkt att lägga ifrån sig boken. En kapitelbrytning kan fungera som en plats för perspektivbyte, och indikera ny tid, plats, eller person, till exempel. Kallentoft verkar aktivt försöka frångå en sådan meningsfull brytning, vilket gör hans kapitelbrytningar onödiga och slumpmässiga i mitt tycke.

Övriga problem med texten
Förutom ”geggig” och överflödig text, finns även konstiga liknelser, banala beskrivningar, onödiga hänvisningar till vissa varumärken, infogade låttexter vars funktion (eller vilken låt de syftar på) är oklar; samt alltför många anglicismer, som inte verkar vara stiluttryck för en viss person (även om dottern använder flest sådan, vilket kan indikera att hon är tonåring). Ett exempel är att jag anser han använder orden "korrupt" och "korrumperad" på ett felaktigt sätt, sannolikt influerad av hur det används på engelska. Det finns också några nedlåtande beskrivningar av t ex äldre kvinnliga turister och andra som jag tycker är osmakliga.

Jag har ovan klagat på missbruket av en-menings-stycken, men vissa meningar är i stället så långa att man tappar bort sig i dem. Sammanfattningsvis ger det intryck av en ofärdig text, av en skiss som borde ha redigerats ett varv till, under strikt applicering av ”kill your darlings”. En tätare text, med renare språk och bättre sättning, hade varit mindre irriterande att läsa. Författaren verkar sakna perspektiv att arbeta med sin egen text: för att själv använda en anglicism: han skriver alltför ”self-indulgent”, låter texten rusa på utan att själv så att säga få syn på den.

Sedan fnissar jag förstås åt förläggarens förord, där hon använder uttryck som "mästerlig" och "mäktigt körverk". Det är en habil deckare, så långt kan jag hålla med. För att bli "mästerlig" skulle författaren behöva utöva större kontroll över sin text.

På plussidan
Jag lyckades ju läsa ut boken, vilket inte alltid händer om jag inte gillar en bok, så något positivt finns: jag ville trots allt veta om Tim skulle hitta sin dotter, hur försvinnandet gick till och vem som utförde brottet. Och jag tycker om beskrivningarna av Mallorcas mörka undre värld, i kontrast mot det soliga och glättiga turistlivet. Likaså framstår nöjeslivet på barer och diskotek som mer hysteriskt och ansträngt än verkligen roligt, vilket har en bitter ton som jag tycker om – vi människor tror att vi vet vad vi tycker om, men har egentligen ingen aning.

Men jag läste ut boken mer av en pliktkänsla än av nöje, och det är nog ingen större risk att jag kommer plocka upp en bok av Kallentoft igen…

Noter:
A) Exempel på paradoxiska fraser
1) ”hennes kropp är hård och mjuk på samma gång” (sid. 21);
2) ”världen blir deras och tas ifrån dem på samma gång” (sid 24)
3) ”ansiktet ännu skarpare men också mjukare.” (sid 87)
4) ”[en] sorg som inte hade något givet slut eller början” (s 116)
5) ”finns det rädsla i blicken, en oskyldig, skyldig” (s 191)
6) ”något som är så levande att man inte kan tro att det finns” (s. 195)
7) ”hon försöker göra alla hans känslor till sina, eller slå dem ifrån sig.” (s 200)
8) ”Vad vet Salgado? Allt. Inget.” (s 207)
9) ”de är djur tillsammans men också ett hastigt underbart förnekande av naturen.” (s 330)
10) ”Ta min hand, men den är inte min, kyss mina läppar, men de är inte mina, träng in mig [sic] men det är inte mig du känner, det du känner är något annat. Formen av ingenting. Av blankhet.” (s 342-343)
11) ”Allt händer, men ändå inte.” (s 360)
12) ”Allt hör samman. Inget hör samman.” (s 362)
13) ”Det här är den bästa av världar, och den sämsta” (s 375. En Dickens-parafras, kanske Kallentofts förebild?)
14) ”där det alltid och aldrig går att gömma sig.” (s 394)

2) Exempel på onödig en-menings-stycke:
”Ska jag hoppa ner i den?
Nej.
Han känner på en port.
Den är öppen.
En av många portar.
Han kliver in.” (s 284)

[Geir Tangen · Rating 5 out of 5]

La det være sagt først som sist ... «La mig falla» er så langt bort fra en konvensjonell A4-krim som det er mulig å komme. Dette er noe helt annet. Noe jeg knapt har sett før i denne sjangeren. Det er en fryktelig historie som fortelles. Vond, skitten, gripende, ubehagelig og nesten naturalistisk i sin tilnærming. Å lese boken er som å få kjørt en kniv i magen på første side, og som så vris sakte rundt til du har gnagd deg gjennom de 420 sidene. Boken er et skrik av smerte, av sorg, av angst og av tomheten som står igjen når et barn forsvinner og blir borte.

Ja visst er det en thriller. Vi følger en fars jakt på sannheten om hva som skjedde med hans datter i Magaluf på Mallorca da hun forsvant sporløst for tre år siden. Vi følger ham på hvert eneste skritt inn i Mallorcas aller mørkeste avkroker, og det er spennende og jævlig på en og samme tid.

Samtidig så må det påpekes at Mons Kallentoft vrenger sjelen med innsiden ut i denne boken. Den er så litterær i skildringene, i formen og i det fortellertekniske at det ikke ligner noe annet jeg har lest innen spenningslitteratur. Aldri har jeg lest noen skildre savn, sorg, lengsel og smerte så godt som dette. Og aldri har noen skrevet en så levende, men også skitten, skildring av ferieparadiset. Karakterene tar pusten fra deg, og det gjør ordene også, og den dumpe forferdelige smerten som vrir seg gjennom deg på hver eneste side. Dette var (for å si det mildt) noe helt annet enn oppskriftskrim!

[Jessica · Rating 2 out of 5]

Den här blev tyvärr helt platt för mig. Himmelskriket gjorde mig intresserad av Kallentoft, men Se mig falla höll inte måttet.

[miss.mesmerized mesmerized · Rating 4 out of 5]

Tim Blanck konnte es nicht ertragen. Spurlos ist seine Tochter Emme auf Mallorca verschwunden und die Polizei scheint nicht gerade bemüht nach dem 16-jährigen Mädchen zu suchen. Also kündigt er seinen Job und reist selbst auf die Balearen-Insel. Drei Jahre sind inzwischen vergangen und Spuren gibt es keine. Als Privatermittler verdient er inzwischen sein Geld, sein neuer Fall schein einfach: der deutsche Unternehmer Peter Kant hat ein anonymes Schreiben erhalten, demzufolge ihn seine Frau Natascha betrügt. Es dauert nur wenige Stunden, bis Tim den Beweis dafür hat. Als er dem Auftraggeber die Fotos vorlegt, scheint dieser relativ gefasst, gewillt, mit Natascha wieder alles ins Reine zu bringen. Doch nur kurze Zeit später wird Kant verhaftet: seine Frau ist spurlos verschwunden und ihr Liebhaber tot. Ein klassischer Fall von Eifersuchtsmord. Doch Kant beteuert glaubhaft seine Unschuld und Tim will diese beweisen, vor allem nachdem Kant in der Zelle scheinbar Selbstmord begangen und einen Abschiedsbrief mit Geständnis hinterlassen hat. Doch die Schrift ist sicher nicht seine. Tim beginnt zu wühlen und ahnt nicht, mit wem er sich anlegt.

Mons Kallentoft ist seit vielen Jahren eine bekannte und vielfach ausgezeichnete Größe unter den schwedischen Krimiautoren, mich konnte er vor allem mit seinen Malin Fors und Zack Herry Reihen begeistern, die beide mit starken Figuren und komplexen Handlungen überzeugen. „Verschollen in Palma“ ist der Beginn einer womöglich neuen Reihe um den schwedischen Privatermittler auf der Mittelmeer-Insel.

Zunächst scheint völlig klar, worum es bei der Handlung geht: ein verzweifelter Vater ist auf der Suche nach seiner Tochter, hofft auch nach Jahren noch auf ein Lebenszeichen und will diese nicht aufgeben, solange es keine Gewissheit über ihren Tod gibt. Sein Job als Privatermittler scheint nur ein Nebenschauplatz, der sich dann jedoch rasant zu einem komplexen Fall ausweitete, der schlichtweg nichts auslässt: Korruption in allen Bereichen der Verwaltung und Polizei, Vetternwirtschaft schlimmster Sorte, Drogen, zwielichtige Partys, bei denen die High Society der Insel nicht nur alle Arten von Drogen konsumiert, sondern vor allem auch sehr junge Mädchen misshandelt. Es ist ein wahrer Sumpf, in den der Protagonist förmlich hineinfällt. Glaubwürdig wird das Ausmaß der Verstrickungen und des Abgrunds immer weiter ausgedehnt, bis es zu dem notwendigen Showdown kommt.

Geschickt hat der Autor den Kriminalfall aufgezogen und vor allem völlig unerwartet in eine gänzlich andere Richtung entwickelt. Das Tempo nimmt in der Erzählung stetig zu und die Geschichte wird routiniert zu einem passenden Ende geführt. Einzig, es fehlt der Schlusspunkt. Ein interessanter Aspekt, der offen lässt, was an dieser Stelle gesagt wird – auch wenn man es sich denken kann – aber auch, ob die Handlung fortgeführt werden wird. Gewohnt routiniert erzählt, aber im Vergleich zu den beiden Reihen um Malin Fors und Zack Herry für mich nicht ganz so stark.

[Sally · Rating 4 out of 5]

Danke an Netgalley und den Klett Verlag für das Rezensionsexemplar!

Verscholleen in Palma von Mons Kallentoft | Klett-Cotta-Verlag | Et: 25.07.2020 | 15€

Darum geht's: Tim ist ehemaliger schwedischer Polizist. Seit dem verschwinden siener Tochter Emme vor drei Jahren bei einem Partyurlaub auf Palma, lebt er selbst auf der spanischen Insel. Dort arbeitet er nun als Privatdetektiv. Der reiche Deutsche Peter Kant gibt ihm den Auftrag, seine Frau Natasha zu überwachen und zu überprüfen ob sie ihn hintergeht. Als Natashas Liebhaber tot aufgefunden wird und sie selbst verschwindet, forscht Tim auf eigene Faust nach um Peters Unschuld zu beweisen. Bei seinen Nachforschungen trifft er auch auf einen neuen Hinweis, bezüglich das Verschwinden von Emme, seiner Tochter. Kann Tim seine Tochter nach all diesen Jahren noch finden und auch Natasha Kant noch rechtzeitig finden?

Meine Meinung: Mons Kallentoft erschaft für seinen Krimi "Verschollen in Palma" einen sehr tiefen und gut ausgearbeiteten Protagonisten. Man erfährt am Anfang des Buches sehr viel über Tims Gewohnheiten und wie sich das Verschwinden seiner Tochter auf sein Leben ausgewirkt hat. Er hat nur wenige Gewohnheiten, trinkt zu viel und denkt nur an seine Tochter. Die vielen Zeitsprünge und Ortswechsel haben mich Anfangs verwirrt. Nach einiger Zeit hatte ich mich jedoch daran gewöhnt und die Wechsel wurden auch weniger. Den weiteren Lesefluss hat das also nicht gestört. Tim hatte öfters recht ausschweifende Gedanken, zum Beispiel über Näherinnen in einer Fabrik in China, diese Ausschweifungen fand ich etwas unnötig. Da er aber immer wieder über Erinnerungen an seine Tochter zu solchen Gedanken kommt, zeigt es auch, wie stark Emmes Verschwinden ihn getroffen und aus der Bahn geworfen hat. Leider habe ich auch eine Kleinigkeit am Schreibstil zu bemängeln. Es wurden viele englische Ausdrücke eingebaut, die übertrieben wirkten, ich kenne keinen Teenager und auch keinen Erwachsenen, der so redet. Aber na gut. Es wäre vielleicht auch toll gewesen, wenn Gespräche einheitlich wären und nicht halb auf Englisch und halb auf Deutsch. Ich denke, die englischen Ausdrücke sollen die Authentizität verbessern, da die Gespräche auf Englisch geführt werden, für Leser, die jedoch kein Englisch kennen, ist dies aber eher hinderlich. Die Handlung des Buches war interessant und auch spannend. Es wurde war erst in der zweiten Hälfte des Buches wirklich spannend, doch ich fand den Protagonisten Tim so interessant, dass es mich nicht weiter störte.

Meine Bewertung: 4 von 5 Sternen

[Socrate · Rating 3 out of 5]

Primește mesajul chiar în momentul în care se pregătește să iasă din apartament, ca să meargă să-și cumpere rezerve pentru aparatul de ras. Închide ușa după el, se oprește în capul scărilor și-l citește, în timp ce ecoul pașilor ușori ai Rebeckăi se aude din ce în ce mai încet.

WhatsApp

Emme, conectată:

„N-o să fac sărituri în piscină de la balcon, tată, promit”.

În selfie-ul pe care i l-a trimis, zâmbește la cameră. Pozează în fața unei balustrade metalice subțiri, pe balconul camerei de hotel. Poartă un maiou alb și e arsă de soare pe umeri și pe piept, iar ochii îi sunt înconjurați de două cercuri albe, lăsate de ochelarii ei Ray Ban negri. Ochii verzi, înroșiți, îi strălucesc.

Pe o masă din fundal se află o sticlă de Cola light și pahare de băutură cu cuburi de gheață care s-au topit de la căldură. Sticlele de votcă și celelalte băuturi care s-ar fi putut afla acolo au fost îndepărtate, dar se pot întrezări câteva mucuri de țigară într-o scrumieră, în partea de jos a fotografiei.

Într-o parte se vede Marea Mediterană, ca o linie subțire și întunecată, pe cerul care, în pragul înserării, și-a pierdut culoarea albastră, scăpărând acum în nuanțe de roz, pe un fundal portocaliu, mat.

Mărește imaginea.

Se vede o piscină în depărtare, sub balcon. Gresia albă face ca apa să pară înghețată. Un colac de înot solitar stă ancorat în mijlocul piscinei, iar pe terasa de beton doarme un bărbat tânăr. Tatuaje cu motive tribale îi acoperă brațele musculoase, desprinse parcă dintr-un film din seria Alien. Lângă el, un câine de Mallorca de talie mică se bălăcește într-o baltă care pare să fie de vomă.

[Olivia · Rating 2 out of 5]

Jag tror författaren försökte vara egen i sitt sätt att skriva men det upplevdes mest rörigt vilket gjorde att när avslöjandet kom fatta jag inte om jag borde vara chockad eller inte. Kände mest Va? Vem var det nu igen?

[Akiho Tsugikuni · Rating 2 out of 5]

This book was weird, it could be way shorter, the final was just “what the f*ck” i mean literally what is wrong with this author, why would you end it like that?!?! The only thing i liked was Tim.

[Jennifer · Rating 3 out of 5]

Tack Älska Pocket för recensionsexemplaret!

Se mig falla är första delen i Palmasviten som handlar om en pappa som aldrig slutar leta efter en dotter som försvann på en festresa till Mallorca. Både hans äktenskap, karriär och liv har ändrats efter att han lovat sig själv att aldrig sluta leta. Han är nu bosatt i Palma där han försörjer sig som privatdetektiv. När ett uppdrag om en otrohetsaffär kommer upp tror sig Tim att han ser sin dotter bland korruptionen och den mörka baksidan av det korrupta Mallorca.

Med finess i sina miljöbeskrivningar lyckas Kallentoft verkligen få en att känna dofterna, visa hur det ser ut och få en att känna alla känslor som karaktärerna upplever. De korta kapitlen får en att inte kunna sluta läsa och man vill ju bara få reda på vad som egentligen har hänt. Det är spännande, rappt och otroligt bladvändarvänligt.

Det här är min första bekantskap med Kallentoft, och jag är riktigt glad över att ha en till bok av honom att läsa i hyllan. Även om boken behandlar ämnen som jag har svårt för - kvinnor som far illa, våldtäkter och otrohet - så tycker jag ändå att Kallentoft skriver på ett sätt som ifrågasätter karaktärernas beslut. Däremot är jag lite besviken på slutet, tyckte det kändes tråkigt och som gjort för att det skulle vara en uppföljare, och i deckare vill jag gärna att slutet ska återspegla berättelsen och inte skrivas på ett sätt som känns som att författaren tänkt skriva en till. Jag hade också gärna sett lite mer kvinnliga karaktärer i dessa korrupta kretsar och högre upp i näringskedjan (eller hur man ska säga) och ha en mer ledande och betydande roll.

Men Kallentoft har verkligen fått mig att inte vilja åka till Mallorca igen!

[Jonas Toftefors · Rating 4 out of 5]

Boken handlar om Tim Blancks som letar efter sin dotter på Mallorca där hon försvann 3 år tidigare. Dottern var då 16 år och var där med två kompisar.

Som titeln antyder faller Tim ner i sin egen misär i jakten på dottern. Tim träffar allt mer tvivelaktiga personer, hans fru som lämnade honom efter dotterns försvinnande har träffat en ny men Tim kan inte låta bli att ringa henne ändå. Han blir även inblandad i Mallorcas undre värld (så klart).

Ibland blir jag arg på Tim för hans dåliga beslut, hans sätt att vara en skithög och hans mer än lovliga naivitet (Vem släpper iväg tre 16-åringar till Magaluf utan vuxet sällskap?).

Det som höjer boken är Kallentofts språk, jag älskar att läsa det! Hur språket speglar karaktärernas sinnesstämningar från flummigt hoppigt till kristallklart till euforismer. Läsvärd!

[Ettlitetkapitel · Rating 4 out of 5]

I se mig falla får vi följa Tim Blanck som letar efter sin tonårsdotter som försvann under en festresa till Mallorca. Han har lovat att han aldrig ska sluta leta. Tim bor numera i Palma och jobbar som privatdetektiv för att kunna försörja sig samtidigt som han letar efter sin älskade dotter.
Jag bara ÄLSKAR Mons Kallentofts sätt att skriva, han skriver på ett så målande sätt. Gillar att språket känns enkelt och modernt. Jag känner verkligen att jag är där, med karaktärerna och boken är svår att lägga ifrån sig. Önskar mig verkligen en uppföljare.

[Maria · Rating 4 out of 5]

Eftersom jag gillar, väldigt mycket, Kallentofts sätt att skriva och det sätt han berättar på (om det är nån skillnad) är det här en 4+.
Så brutalt, så detaljerat och stundom så vackert. En före detta polis letar efter sin sedan tre år tillbaka försvunna dotter, arbetar nu som privatspanare och råkar in i något som från början är en person som anlitar honom för att spana på partnern som kanske är otrogen, men som blir ett letande efter dottern i ett mycket större nät och med många fler inblandade.
Önskar mig fler sidor när boken tar slut, men det är ju en cliffhanger på slutet så..

[Kajsa · Rating 3 out of 5]

Helt ok bok som visar en helt annan sida av Mallorca än vad man är van vid att se i reseannonser. Mörkt och hårt. Både handlingen och språket. Vissa grammatiska företeelser förstår jag mig inte riktigt på, exempelvis små bokstav i början av kapitel. Effekten uteblir för min del.

Kallentoft är en bra författare och jag lär läsa fler av hand böcker.

[Hanna Andersen · Rating 4 out of 5]

En typisk Kallentoft - utan Malin fors. Samma enkla men breda språk, samma snabba men lättföljda tempo. Samma känsla. Flera lite ”oväntade” vändningar. Jag ser fram emot nr 2. Nöjd med att slutet inte blev som jag trott - men att jag ändå hade några gissningar som gick hem.

[Tofflan · Rating 5 out of 5]

https://tofflandel2.wordpress.com/201...

[Lisa Persson · Rating 2 out of 5]

Motsvarade inte alls mina förväntningar då jag gillat allt han skrivit innan. Här fanns ingen känsla, den var osammanhängande, långsökt och full med irrelevanta miljöbeskrivningar.

[Agnetha Jönsson]

Tyvärr så inbjöd den inte till läsning. För flummigt.

[Charlott Åberg]

Bara läst halva. Verkar ganska bra. Får läsa resten sedan.

[Arild Sørensen]

Denne boken er ikke like fengende som den første av hans bøker selv om det er en god og spennende roman som omhandler et aktuelt tema.

[Andreea Raluca · Rating 4 out of 5]

3.5

[Tilda · Rating 1 out of 5]

Ingen bok för mig, bara lång och tråkig.

[Emma Terander · Rating 2 out of 5]

Gillar verkligen inte denna författare 🤷🏼‍♀️

[Caroline Gustafsson]

Jobbig att läsa, skriven som att han försöker glänsa med språkhanteringen, men det blir bara irriterande

[Anneli Erson · Rating 3 out of 5]

Inte den bästa bok jag läst av Mons. Det tog lång tid att komma in i det mest spännande i boken men när det väl hände ville jag inte sluta. Lite överraskande slut.

[J · Rating 4 out of 5]

tim was annoying asf at times but otherwise it was great