What do you think?
Rate this book
Corona Express - En liten bok om världen efter pandemin
I boken Urban Express, som fått stor uppmärksamhet och är utgiven i en rad länder, pekar Per Schlingmann och Kjell A Nordström ut växande städer och kvinnor som rustar sig med kunskap som vår tids förändringsagenter. Med pandemin adderas nu ytterligare en förändringskraft som påverkar villkoren för människor, företag och samhällen.
Nu utkommer författarna med Corona Express där de beskriver varför pandemin kan ses som en tidsmaskin. Inom vissa områden, som digitaliseringen, tar vi sjumilakliv framåt i tiden. Inom andra förflyttar vi oss bakåt. Vilka förändringar blir varaktiga och vilka kommer att klinga av? Och hur man kan agera för att ta vara på de möjligheter som uppstår.
Nu utkommer författarna med Corona Express där de beskriver varför pandemin kan ses som en tidsmaskin. Inom vissa områden, som digitaliseringen, tar vi sjumilakliv framåt i tiden. Inom andra förflyttar vi oss bakåt. Vilka förändringar blir varaktiga och vilka kommer att klinga av? Och hur man kan agera för att ta vara på de möjligheter som uppstår.
- GenresNonfiction
62 pages, Paperback
Published January 19, 2021
11 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 9 of 9 reviews
March 8, 2021
Det var intressant att höra hur de har analyserat läget och vad som tros bli kvar och vad som tros försvinna bl.a.
March 28, 2021
Som ljudbok och innehållsmässigt var den oerhört intressant. Skarpa analyser utifrån ett nuläge som vi är mitt uppe i. Trots de är noga med att hävda att de inte kan se in framtiden känns mycket av deras spekulationer som väldigt kvalitativa gissningar.
October 20, 2023
Selles ühiskonna- ja urbanistikakriitilises essees analüüsivad autorid potentsiaalseid pandeemiajärgseid stsenaariume ning annavad hinnangu maailma arengutele peale "kroonviiruse" lõppu. Peamine läbiv mõte on see, et "ebanormaalne on uus normaalsus". See, mis enne tundus nii mõistmatu ja isegi võimatu on tulnud, et jääda. Enne viirust me soovisime saada kosmopoliitseks, nüüd tahaks tagasi väikeseks poliseks.
Selles teoses ei ole teadusplahvatust - siit ei ilmne elutõdesid, mis vajaksid kogu eneseabispektrumi läbitöötamist, et jõuda mõistmisele selle kohta, mis oli meie ajusoppides peidus. Jõukad sai jõukamaks, vaesed jäi vaesemaks, keskklass peaaegu hävines - ökonoomika nazõvajetsa. Me tahame teha tööd kodust, poodelda kodust, nautida meelelahutust ja kultuuri kodust, me tahame OLLA KODUS! Ja siis me tahame vahepeal ka reisida, aga igaks juhuks mitte väga kaugele, sest äkki ei saa enam tagasi ja siis oleks hea mugav olla alternatiivide ulatuses.
Me tahame elada linnamõnudes, aga nautida jalutuskäike ja sõita rattaga - nagu maakad noh! Me tahame, et linnaruum oleks roheline ja kergesti kättesaadav, aga see peab olema futuristlik urbanistika - tulevikku suunatud megapolis, mitte mingi lagunev agul kuskil karulaane kolkas. Me tahame teha tööd, aga oma graafiku alusel. Me ei tantsi paruni pilli järgi! Agiilsus (issand kui rõve sõna ... nagu kootsiv lobistaja ...) on uue ajastu võti - siis kui MINA tahan, siis teen tööd ja siis kui MINA tahan, siis puhkan ja vallatlen. Teised mõelgu välja kuidas ma saaksin seda teha nii, et see oleks globaalsel tasandil äge ja relevantne.
Mulle sümpatiseeris selles essees kolm mõtet:
Oma kodukoha avastamine tuleb tagasi - me hakkame oma kodumaad rohkem uurima, sest see on turvaline reisimine. Ei pea kartma, et istud teiselpool maakera ja ükski tuli ei vilgu. Me saame aru, et lähedal saab olla ka "kaugel" ja seigelda saab ka kodumaal.
Kogukonna tunne saab tekkida ka linnas - oma linnaosa, oma hoov, oma õu! (Ljudi in the huudi!) Mina muidugi olen piisavalt noor, et seda ka lapsepõlvest mäletada ... Aga nüüd on oodata ehk raamatuid nagu "Minu hoov - Mustamäe paneelmajade mõtted", "Minu õu - ridaelamuboksi retriit", "Minu linnaosa - Kopli konglomeraat".
Iseenda eest vastutamine saab olema veelgi olulisem - kuna klassikalised töökohad kaovad, siis "ampsuga" või ilma pead sa ise endaga hakkama saama. Sinu elu on projekt, mida SINA juhid!
Ma ei saa öelda, et see essee oleks löönud mind kannaga näkku nagu Valdise kolmas tulemine - aga ma olin õnnelik avastama, et see, mida ma isegi mõelnud olen ei olegi nii loll, kui mulle endale tundus!
Selles teoses ei ole teadusplahvatust - siit ei ilmne elutõdesid, mis vajaksid kogu eneseabispektrumi läbitöötamist, et jõuda mõistmisele selle kohta, mis oli meie ajusoppides peidus. Jõukad sai jõukamaks, vaesed jäi vaesemaks, keskklass peaaegu hävines - ökonoomika nazõvajetsa. Me tahame teha tööd kodust, poodelda kodust, nautida meelelahutust ja kultuuri kodust, me tahame OLLA KODUS! Ja siis me tahame vahepeal ka reisida, aga igaks juhuks mitte väga kaugele, sest äkki ei saa enam tagasi ja siis oleks hea mugav olla alternatiivide ulatuses.
Me tahame elada linnamõnudes, aga nautida jalutuskäike ja sõita rattaga - nagu maakad noh! Me tahame, et linnaruum oleks roheline ja kergesti kättesaadav, aga see peab olema futuristlik urbanistika - tulevikku suunatud megapolis, mitte mingi lagunev agul kuskil karulaane kolkas. Me tahame teha tööd, aga oma graafiku alusel. Me ei tantsi paruni pilli järgi! Agiilsus (issand kui rõve sõna ... nagu kootsiv lobistaja ...) on uue ajastu võti - siis kui MINA tahan, siis teen tööd ja siis kui MINA tahan, siis puhkan ja vallatlen. Teised mõelgu välja kuidas ma saaksin seda teha nii, et see oleks globaalsel tasandil äge ja relevantne.
Mulle sümpatiseeris selles essees kolm mõtet:
Oma kodukoha avastamine tuleb tagasi - me hakkame oma kodumaad rohkem uurima, sest see on turvaline reisimine. Ei pea kartma, et istud teiselpool maakera ja ükski tuli ei vilgu. Me saame aru, et lähedal saab olla ka "kaugel" ja seigelda saab ka kodumaal.
Kogukonna tunne saab tekkida ka linnas - oma linnaosa, oma hoov, oma õu! (Ljudi in the huudi!) Mina muidugi olen piisavalt noor, et seda ka lapsepõlvest mäletada ... Aga nüüd on oodata ehk raamatuid nagu "Minu hoov - Mustamäe paneelmajade mõtted", "Minu õu - ridaelamuboksi retriit", "Minu linnaosa - Kopli konglomeraat".
Iseenda eest vastutamine saab olema veelgi olulisem - kuna klassikalised töökohad kaovad, siis "ampsuga" või ilma pead sa ise endaga hakkama saama. Sinu elu on projekt, mida SINA juhid!
Ma ei saa öelda, et see essee oleks löönud mind kannaga näkku nagu Valdise kolmas tulemine - aga ma olin õnnelik avastama, et see, mida ma isegi mõelnud olen ei olegi nii loll, kui mulle endale tundus!
March 10, 2021
Bra kvällsläsning! Intressant, närmast filosofiskt, om världen efter Corona. Människor, företag, städer, politik, ekonomi – en blandning av allt omkring av oss. Funkar att läsa fristående, men verkar mest vara ett slags extrakapitel till föregångaren Urban Express, som jag genast blev nyfiken på att läsa.
May 21, 2021
Väldigt intressant läsning.
May 29, 2021
Ljudbok.
November 18, 2021
Book summarizing changes Covid19 brought into our lives.
April 18, 2021
Great summary on the meta perspective of the corona impact, how it influenced our daily lives- and will do also further. Interesting- but since I’m living during corona, it’s feel like they just described what I already know...
May 1, 2021
Jag vann den här boken, och ska jag vara helt ärlig är inte en bok om Corona det första jag hade börjat läsa annars. För att säga det rakt ut hör man ju om det så mycket att man bara är trött på skiten nu. Gick därför inte in med särskilt höga förväntningar när jag började läsa den, men den var faktiskt bättre än jag trodde.
+Den är inte för lång- vilket gör att den inte känns för seg att ta sig igenom. Inte ens 100 sidor. Jag plöjde den i en sittning, men skulle nu i efterhand rekommendera att dela upp läsningen för att låta det man läser sjunka in ännu mer.
+Den fokuserar inte bara på det negativa. Det här är inte en ångestframkallande bok om sjukvården som går på knäna, om dödstal och långvariga biverkningar av sjukdomen. Som det står uttryckt i boken; den handlar inte om pandemin, utan om de varaktiga effekterna av den. Det är ett nytt perspektiv jag tyckte var intressant att ta del av!
+Den är inte skriven med ett allt för fackligt och avancerat språk, vilket jag verkligen uppskattar. De flesta kan förstå dess innehåll utan problem.
Det ska bli intressant att läsa om den här boken om några år, när vi har facit i hand, och se hur väl författarnas tankar stämmer överens med hur det faktiskt blev. Det tröstar mig att tänka på att vi så småningom kommer vara ute på andra sidan mörkret och ha klarat oss igenom pandemin. För att citera boken: ”En pandemi är trots allt inte slutet på historien.” (s.9)
+Den är inte för lång- vilket gör att den inte känns för seg att ta sig igenom. Inte ens 100 sidor. Jag plöjde den i en sittning, men skulle nu i efterhand rekommendera att dela upp läsningen för att låta det man läser sjunka in ännu mer.
+Den fokuserar inte bara på det negativa. Det här är inte en ångestframkallande bok om sjukvården som går på knäna, om dödstal och långvariga biverkningar av sjukdomen. Som det står uttryckt i boken; den handlar inte om pandemin, utan om de varaktiga effekterna av den. Det är ett nytt perspektiv jag tyckte var intressant att ta del av!
+Den är inte skriven med ett allt för fackligt och avancerat språk, vilket jag verkligen uppskattar. De flesta kan förstå dess innehåll utan problem.
Det ska bli intressant att läsa om den här boken om några år, när vi har facit i hand, och se hur väl författarnas tankar stämmer överens med hur det faktiskt blev. Det tröstar mig att tänka på att vi så småningom kommer vara ute på andra sidan mörkret och ha klarat oss igenom pandemin. För att citera boken: ”En pandemi är trots allt inte slutet på historien.” (s.9)
Displaying 1 - 9 of 9 reviews