What do you think?
Rate this book
En uppblåst liten fittas memoarer
En megaloman kungsörn luftspanar på den lilla femåriga flickan Aase från uppväxten till vuxenlivet. Genom moderskapets och livserfarenheternas uppgång och fall skärskådar den med rovdjursblick kvinnorollen och motståndet.
"En uppblåst liten fittas memoarer" är en roman om valar som exploderar och möten med världsberömda gubbar, om våldtäkt och krigstrauman, om kvinnlig sorg och frihet och om konsten att flyga rakt in i solen och förvandlas. Aase Berg monterar ner, förenklar och försvårar sin värld och vår med sylvass penna. Den motvilligt modige läser detta som en självhjälpsbok - inte för den med dåligt självförtroende, utan för den med alldeles för bra!
"En uppblåst liten fittas memoarer" är en roman om valar som exploderar och möten med världsberömda gubbar, om våldtäkt och krigstrauman, om kvinnlig sorg och frihet och om konsten att flyga rakt in i solen och förvandlas. Aase Berg monterar ner, förenklar och försvårar sin värld och vår med sylvass penna. Den motvilligt modige läser detta som en självhjälpsbok - inte för den med dåligt självförtroende, utan för den med alldeles för bra!
252 pages, Hardcover
First published March 9, 2021
7 people are currently reading
163 people want to read
About the author
Aase Berg
38 books75 followersPoet, fiction writer, critic, translator, and one of the founding members of the Stockholm Surrealist Group.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 16 of 16 reviews
March 23, 2021
Det här är en sort fiktiva memoarer och feministiskt manifest i ett. Ett ironisk svar på ”stora mäns” levnadsminnen. Feminismen är i sin rakaste form, sådan den ofta uppfattas som provocerande. Sylvass och medveten om strukturer (inklusive klass), utan att vara tvungen att försvara kvinnliga individer och deras beteenden. Om titeln skriver hon ”Ja, uppblåst liten fitta är ett skällsord som ofta används av en särskild individ i Svenska Akademien när han vill förringa intelligenta kvinnor.”
Författaren Aase Berg skriver fram protagonisten Aase Bergs memoarer med multipel blick. Berättartekniken tar plats i texten på ett sätt som jag gillar. Protagonisten är kungsörnen som ser sig själv med fågelperspektiv. När hon syftar på huvudpersonen växlar hon mellan ”hon” och ”jag”, ingen av dessa (eller båda) är dock Aase Berg själv. I en intervju sa hon att händelserna i boken inte är sanna, men att känslorna är det.
Det första som möter läsaren, när hen slår upp boken, är en bild där Aase Berg står vid ett gigantiskt svart as till monstertruck på vars registreringsskylt det står AASE. Ska man skratta eller bli förbannad? Vem ÄR denna människa, tänker man. Det är det man inte vet, inte Aase Berg heller. Jag väljer att skratta.
Romanen är utlämnande utan att kladda. Det är litterärt utan att kännas krystat. Det är djupt men också humoristiskt. Referenserna är många och slående och väl avvägda. Det är komplext och tankeväckande utan att vara obegripligt. Tonen är bitsk och skarp utan att vara lamenterande.
Moderskapet
”Hon är en usel morsa, eller en utmärkt morsa i en usel värld.” ”När en mamma beter sig som en pappa brakar allt.” ”Hon ska när hon går in i ett rum omedelbart börja amma alla i rummet.” Det låter överdrivet. Men det är det inte. Oj vad kvinnor ammar i sina dagar. Det är enda sättet att få vara med. Om hon inte ammar, vallar, berömmer, frågar, lockar, pockar och tar ansvar för att mötet ska bli trevligt, blir det inget möte alls. Då är hon inte intressant.
En tråd jag uppskattar mycket är problemet med modern som inte kan släppa sina barn fria. Symbiosen mellan mor och barn måste omvandlas till tillit. Hon liknar förhållandet där barn och moder klänger på varandra, för klängiga barn bli följden av en klängig mor, vid drogberoende (som kräver avtändning) och sublimerad incest. Att mödrar klänger sig fast vid sina barn har sin förklaring att det kanske är det enda området en kvinna har möjlighet till makt.
Via den fiktiva sonen Björk parerar Aase Berg för epitetet inte alla män. Hon duckar för kritiken på förhand. Den oberäkneliga mannen som plötsligt kan bli våldsam gestaltas i katten Morris. Bokens barnkaraktärerna klargör hur kaputt vårt samhälle är. Det är omöjligt att uppfostra barn ”genusmedvetet” eftersom dessa barn blir omöjliga. Aase frågar sig ”Hur kan det vara ett misstag att göra sina barn starka och fria?”
”De enda kvinnor som klarar sig, om än till ett högt pris, är de som lägger sig platt, som smyger längs väggarna och anpassar sig helhjärtat efter beklämmande tjej- och kvinnoroller.”
Möjligen har vi tagit oss ur den lilla buren men utanför den finns voljärens galler, flätade av skam. Berg skriver om hur våldtäkt och dess kultur är en del av den skadliga hederskulturen. ”Och rädslan för våldtäkt är lika desarmerande som en reell våldtäkt, bara mer lågintensivt.” ”Våldtäkten är en metod för marknadsföring av skräck och bibehållandet av heder…” Hon avråder uppmaningar ”våldtäkten är INTE ditt fel”, och ”du ska INTE skämmas”, eftersom dessa uttalanden är kontraproduktiva. De implicerar just skam och skuld.
Aase Berg, den intellektuella ilskans förespråkare som påtalar vredens drivkraft och argumenterar mot dubbelmoralen. Hon gjorde det i Haggan och hon gör det i den här romanen. ”Hon föraktar människor som ägnar sig åt ytlig godhet, och hon bryr sig inte om att denna i grunden sunda misstänksamhet har kidnappats av iskalla högerspöken på nätet.” Hon för en hård ton mot svenskarna som inte läser annat än ”barnlitteratur av typen deckare och feelgood.” Liberalism förklarar hon som en samhällssyn blind för samband. ”Det finns inga strukturer, ingen biljardboll studsar någonsin mot en annan och ändrar sin egen och den andras riktning.” Hon är en kärleksfull misantrop. Cynisk är ordet! Hon ser människan som ett rovdjur. ”Man tager vad man haver, eller vad någon annan haver.” (Alla borde ha lika mycket.) Med genomskådande blick punkterar hon människans luftslott och hon väjer inte för sina egna.
Kungsörnen dör på grund av klimatförändringar och Aase Berg slutar imitera de megalomana hanarna. Örnen var besmittad med manlig fantasi. Inte hade den roligt heller, jobbandes dygnet runt för stilla sin rasande hunger. Hon tittar in i den döda vinkeln, frågar sig varför hon inte intresserat sig för sin mamma. Och där har vi dissociationen, igen. Dissociation är ett begrepp som jag skulle vilja påstå binder ihop romanen. En psykisk mekanism som människan tack vare sitt medvetande kan använda sig av för att avskärma sig känslomässigt, från sin kropp, från minnen eller vetenskap.
Författaren Aase Berg skriver fram protagonisten Aase Bergs memoarer med multipel blick. Berättartekniken tar plats i texten på ett sätt som jag gillar. Protagonisten är kungsörnen som ser sig själv med fågelperspektiv. När hon syftar på huvudpersonen växlar hon mellan ”hon” och ”jag”, ingen av dessa (eller båda) är dock Aase Berg själv. I en intervju sa hon att händelserna i boken inte är sanna, men att känslorna är det.
Det första som möter läsaren, när hen slår upp boken, är en bild där Aase Berg står vid ett gigantiskt svart as till monstertruck på vars registreringsskylt det står AASE. Ska man skratta eller bli förbannad? Vem ÄR denna människa, tänker man. Det är det man inte vet, inte Aase Berg heller. Jag väljer att skratta.
Romanen är utlämnande utan att kladda. Det är litterärt utan att kännas krystat. Det är djupt men också humoristiskt. Referenserna är många och slående och väl avvägda. Det är komplext och tankeväckande utan att vara obegripligt. Tonen är bitsk och skarp utan att vara lamenterande.
Moderskapet
”Hon är en usel morsa, eller en utmärkt morsa i en usel värld.” ”När en mamma beter sig som en pappa brakar allt.” ”Hon ska när hon går in i ett rum omedelbart börja amma alla i rummet.” Det låter överdrivet. Men det är det inte. Oj vad kvinnor ammar i sina dagar. Det är enda sättet att få vara med. Om hon inte ammar, vallar, berömmer, frågar, lockar, pockar och tar ansvar för att mötet ska bli trevligt, blir det inget möte alls. Då är hon inte intressant.
En tråd jag uppskattar mycket är problemet med modern som inte kan släppa sina barn fria. Symbiosen mellan mor och barn måste omvandlas till tillit. Hon liknar förhållandet där barn och moder klänger på varandra, för klängiga barn bli följden av en klängig mor, vid drogberoende (som kräver avtändning) och sublimerad incest. Att mödrar klänger sig fast vid sina barn har sin förklaring att det kanske är det enda området en kvinna har möjlighet till makt.
Via den fiktiva sonen Björk parerar Aase Berg för epitetet inte alla män. Hon duckar för kritiken på förhand. Den oberäkneliga mannen som plötsligt kan bli våldsam gestaltas i katten Morris. Bokens barnkaraktärerna klargör hur kaputt vårt samhälle är. Det är omöjligt att uppfostra barn ”genusmedvetet” eftersom dessa barn blir omöjliga. Aase frågar sig ”Hur kan det vara ett misstag att göra sina barn starka och fria?”
”De enda kvinnor som klarar sig, om än till ett högt pris, är de som lägger sig platt, som smyger längs väggarna och anpassar sig helhjärtat efter beklämmande tjej- och kvinnoroller.”
Möjligen har vi tagit oss ur den lilla buren men utanför den finns voljärens galler, flätade av skam. Berg skriver om hur våldtäkt och dess kultur är en del av den skadliga hederskulturen. ”Och rädslan för våldtäkt är lika desarmerande som en reell våldtäkt, bara mer lågintensivt.” ”Våldtäkten är en metod för marknadsföring av skräck och bibehållandet av heder…” Hon avråder uppmaningar ”våldtäkten är INTE ditt fel”, och ”du ska INTE skämmas”, eftersom dessa uttalanden är kontraproduktiva. De implicerar just skam och skuld.
Aase Berg, den intellektuella ilskans förespråkare som påtalar vredens drivkraft och argumenterar mot dubbelmoralen. Hon gjorde det i Haggan och hon gör det i den här romanen. ”Hon föraktar människor som ägnar sig åt ytlig godhet, och hon bryr sig inte om att denna i grunden sunda misstänksamhet har kidnappats av iskalla högerspöken på nätet.” Hon för en hård ton mot svenskarna som inte läser annat än ”barnlitteratur av typen deckare och feelgood.” Liberalism förklarar hon som en samhällssyn blind för samband. ”Det finns inga strukturer, ingen biljardboll studsar någonsin mot en annan och ändrar sin egen och den andras riktning.” Hon är en kärleksfull misantrop. Cynisk är ordet! Hon ser människan som ett rovdjur. ”Man tager vad man haver, eller vad någon annan haver.” (Alla borde ha lika mycket.) Med genomskådande blick punkterar hon människans luftslott och hon väjer inte för sina egna.
Kungsörnen dör på grund av klimatförändringar och Aase Berg slutar imitera de megalomana hanarna. Örnen var besmittad med manlig fantasi. Inte hade den roligt heller, jobbandes dygnet runt för stilla sin rasande hunger. Hon tittar in i den döda vinkeln, frågar sig varför hon inte intresserat sig för sin mamma. Och där har vi dissociationen, igen. Dissociation är ett begrepp som jag skulle vilja påstå binder ihop romanen. En psykisk mekanism som människan tack vare sitt medvetande kan använda sig av för att avskärma sig känslomässigt, från sin kropp, från minnen eller vetenskap.
April 30, 2023
Säkert en jättebra bok egentligen men jag hade så svårt att komma in i den. Ni vet när man bara läser och läser men innehållet går in genom det ena ögat och sen raka vägen ut genom den andra. Är också inne i en självdiagnostiserad lässvacka, ska nämnas. Lite för djup och metaforisk för mig just nu.
Read
August 10, 2021Har nu lämnat temat TIDEN även om denna platsat
bra i och med att det är just memoarer.
Omöjlig att sätta betyg på. Aase Berg skriver så jäkla
bra "med panoramablicken över det smärtande livs-
helvetets världskarta", hon är cool, feministisk, rolig,
modig och stor i käften. Varannan mening är som en
aforism som man vill spara. Det är alltså en helt glimrande
text. Men som roman betraktat tycker jag inte det är så
vidare värst. Hade hellre sett att hon samlat det till essäer
eller noveller.
bra i och med att det är just memoarer.
Omöjlig att sätta betyg på. Aase Berg skriver så jäkla
bra "med panoramablicken över det smärtande livs-
helvetets världskarta", hon är cool, feministisk, rolig,
modig och stor i käften. Varannan mening är som en
aforism som man vill spara. Det är alltså en helt glimrande
text. Men som roman betraktat tycker jag inte det är så
vidare värst. Hade hellre sett att hon samlat det till essäer
eller noveller.
June 28, 2021
Den här boken var underhållande, på det sättet den driver med kända mäns sätt att skriva memoarer (kvinnor får skriva biografier medan viktiga män skriver memoarer). Som jag förstår det är det fiktiva memoarer som har som syfte att rent formmässigt driva med memoaren. Den är bitvis oerhört provocerande och blir på något sätt också mycket personlig utan att vara direkt personlig (”på riktigt”). Det skiljs på ”hon” och ”jag”. Den är rak i sitt språk och rolig att läsa men blir bitvis för långdragen och hade nog mått bra av att kortas i vissa partier? Kände lite samma med Haggan av samma författare - när man cirkulerar kring ett eller få ämnen kan man inte dra ut på det för mycket. Men trots det: wow vad hon kan skriva bra
May 21, 2023
Läst denna bok i typ ett halvår nu; fem (ish) sidor varje kväll. Väldigt överväldigande med sitt unika språk men FANTASTISK! Har aldrig strukit under såhär mycket meningar i en bok förut. En riktig hjärnkliare som sätter ord på det svåra
October 20, 2021
Jag älskade allt med den. Språket är underbart, humorn likaså. Allt är spot on. Alla tankar och betraktelser. Läs den bara.
March 13, 2022
Läst för bokcirkel.
March 18, 2022
Det poetiska språket, de långa och krångliga analogierna och naturmetaforerna, står snarare i vägen än hjälper; döljer vad som annars är en ibland stark ilska, ibland en tjatig ilska mot klassamhälle, borgerligheten, konformiteten, upprätthållandet av strukturer, samhällets dubbelmoral. Starkt om barn och föräldraroll, mindre starkt i försöken att lägga fram, vad som blir en något luddig och splittrad, livsfilosofi.
May 6, 2021
Den här är inte så märkvärdig, åtminstone inte i förhållande till den märkvärdiga titeln. Och förf. kunde kanske ha strukit det där örnspåret, det hade vi nämligen inte så mycket till övers för här borta i soffhörnet. Men då kanske vi å andra sidan inte skulle ha fått oss ordet voljär till livs så många gånger som vi faktiskt fick.
Nånstans på mitten stod det också nåt fint om en katt som dog.
Nånstans på mitten stod det också nåt fint om en katt som dog.
December 18, 2022
Sorg är inte saknad. Sorg är en filosofisk fråga som skär rakt in i kroppens kött.
Fantastisk. Både rolig och tung som fan. Den fångade mig med sin fantastiska, uppseendeväckande titel men imponerade främst med Bergs sätt att skriva och att aldrig veta vad som kommer att komma härnäst på bästa möjliga sätt.
Fantastisk. Både rolig och tung som fan. Den fångade mig med sin fantastiska, uppseendeväckande titel men imponerade främst med Bergs sätt att skriva och att aldrig veta vad som kommer att komma härnäst på bästa möjliga sätt.
January 15, 2026
"Djur är rovgiriga och rena, människor manipulativa och grumliga."
"Aase är alltså en kvinna i sina bästa år som har levt hela sitt liv bland idioter. Inga vettiga bilar, inga vettiga män, inga vettiga husdjur, bara vrak och idioter. Under dessa omständigheter har hon försökt uppfostra sina barn. Det är som ni förstår inte lätt."
"Aase är alltså en kvinna i sina bästa år som har levt hela sitt liv bland idioter. Inga vettiga bilar, inga vettiga män, inga vettiga husdjur, bara vrak och idioter. Under dessa omständigheter har hon försökt uppfostra sina barn. Det är som ni förstår inte lätt."
July 8, 2022
Ett poetiskt och vackert men även väldigt krystat språk och en bok som försöker och trevar lika mycket som den når. Den är mörk och dyster och målar upp livet som ett svart hål vilket gör den oerhört tung men läsvärd.
May 11, 2021
En oerhört tät text om att vara geni, kvinna och mamma. Aase Berg lyckas med konststycket att vara provocerande på riktigt, och man får välja om man fnissar eller blir förbannad.
November 8, 2023
Aase Berg skriver så rasande skickligt och bra, vill spara och återkomma till många ord om moderskap, makt och jag-starka som också måste få tillåtas finnas, emellan allt skav.
May 8, 2025
Lite jobbig att komma in i. Jag förstod först inte vart hon ville komma. Men den växer. Galen, bitsk, rolig och förfärligt självutlämnande.
November 5, 2025
"Degig vattensnopp". Morris ande seglade förbi och satte betyget.
Displaying 1 - 16 of 16 reviews