Soledad Peñas melodram

by Linus de Faire

En vårmorgon omhändertas Genoveva Ordoñez på ön Menorca efter att i en kyrka ha attackerat en präst med en frusen fisk. Uppdraget att föra hem Geno till Granada faller på Soledad, den förskjutna dottern. Snart tar dock Soledads syster Inés över vården och Soledad återvänder till ön för att umgås med sin pappa på den lokala baren, samt slutföra en pjäs hon lovat skriva åt hans amatörteatergrupp.

Soledad Peñas melodram är en burlesk och underbar skröna om familjeband och galenskapens olika uttryck. Linus de Faire tar med sin andra roman sitt författarskap till nya höjder.

314 pages, Hardcover

Published January 12, 2021

Reviews

[Joakim Roubert · Rating 1 out of 5]

Vilken besvikelse!

Det är inte för mig, sådana här meta-böcker som handlar om sin egen tillblivelse. Jag har problem med sådana här författare som vill vara så oerhört intellektuella bara för att det ska vara tjusigt (vilket i.o.f.s. väl är hela poängen med att vara intellektuell och omvänt). I synnerhet när jag känner att han har ett lite von Oben-perspektiv på mig som läsare. Det rimmar så illa med alla de rena språkliga fel som texten innehåller (som inte kan anses vara stilgrepp, tänk den underbara Jana Kippo-sviten och dess specialla språk, utan bara är fel på grund av vad-vet-jag, okunskap, oförmåga, brist på korrekturläsning). "[B]ättre än oss" och sånt, ja, ni fattar. Ja, det gäller då den svenska texten. Inskjutet på var och varannan sida är även spanska meningar, till vilka det inte finns någon översättning tillgänglig i boken. Mina egna grunda kunskaper i spanska gör att jag förstår en del, annat inte – föga klarar Google Översätt av besynnerliga spanska ordstäv och idiomatiska uttryck, och jag vet inte om hela poängen med detta är att man som läsare ska känna sig dum och okunnig, exkluderad.

Sammanfattning: Pretentiös dynga.

[Carola Hellström · Rating 3 out of 5]

Som jag gillade denna bok under de första tiotals sidorna. Det fanns en humor och samtidigt svärta som finns mig att se fram emot nästa stund jag kunde tillbringa med den. Ju fler sidor jag lade bakom mig desto mer kände jag hur huvudkaraktären eller snarare alla karaktärer bytte skepnad och mer och mer tappade greppet i båda tillbakablickar och nutid. Dessvärre innebär det att läsupplevelsen tappade greppet om mig och ju mer jag läste desto mindre lyckades jag behålla mitt engagemang. När jag slog upp sista kapitlet ändrade boken form, men inget i mig kände något större engagemang för slutet. Jag brydde mig helt enkelt inte längre.
Synd, då den första halvan lovade så mycket.

[Anja Hildén · Rating 3 out of 5]

Melodram - ja, det är korrekt. Jag läste ut den för en vecka sen och vet fortfarande inte riktigt vad jag tycker. Välskriven men rörig familjeberättelse om psykisk ohälsa, relationer och sprit, bland mycket annat.